Allmänna konst- och industriutställningen i Stockholm 1897 : revy i bild och ord

)

/

1

ALLMÄNNA

KONST- OCH INDUSTRIUTSTÄLLNINGEN

I STOCKHOLM 1897.

REVY I BILD OCH ORD.

UTGIFVEN SOM

GRATISBILAGA

TILL

ILLUSTRERADE FAMILJETIDSKRIFTEN

FÖR SVENSKA HEM

1897 .

STOCKHOLM

GUSTAF CHELIUS’ FÖRLAG.

h: 'r^ f V' ^ ■' -"

-v--Ä^i^,; "''.'V ir •;-./■ ,^> .^ <; ^- V. v *;•» ^ - '

^.^■''Xi ^;.: ■ ‘\' ^ K . ' i ■• ''s * -v

- •,'. . i

'. . -i" *:lr-’-'^. 1‘ • ~ "■-» '

Pivj ■.'■'■• '- ‘ ' ■■ '-> V ■ •■. ;■ '■;-,- -_ 4 .

">■; .

. »< *. •,-

^ t»-

»'»Ä

V .>% •-. ^' _.

’ t x” X r -‘? ■ — V ' **i^ /f ' • - . ‘ • I .. . - --.

^yj|r . .if?i---..-' ■•* . Y i^- r'r .^s-.,;. :5^ i '■ a^-.*

i ^

4^ %-

?(r

m 'fc\ r

- •**
••i?

«r# -

• STOCKHOLM, CENTRAL-TRYCKERIET,' 1897.

it

..► t--.^

J^llmänna

Xonst- och 'Industriutställningen

i Stockholm 1897.

--

sensommardag.

Ännu stå Djurgårdens lunder i högsommarens fägring, fastän höst
står för dörren och strör gult och rödt här och hvar i trädens kronor.
Ännu skimrar gräset grönt, och ännu leker en varm solstråle på Djur-
gårdsbrunnsvikens glittrande vatten.

I eftermiddagsstunden pulserar kommunikationernas febrila lif ännu helt starkt.
Spårvagnarne ila och möta hvarandra på Strandvägen. Ekipager, mer eller mindre
eleganta, med middagsgäster till eller från Hasselbacken, rulla fram på den ståtliga
avenyen, där också arbetsåkdon från de med byggnadsställningar ännu belamrade ny-
byggena trängas med hvarandra och de öfriga hjuldonen. Vattenvagnen, som dämpar
dammet, skrider sakta fram, kryssande i detta vimmel af åkande och gående, och
utsänder sin breda stråle åt båda sidor. På ridbanan kommer en och annan officer i kort
galopp, och ytterst mot hamnkajen susa velocipedryttarne ljudlöst och med hvinande fart.

På den provisoriska Djurgårdsbron uppstår en sammanträngning och stockning
i trafiken. Vid hvardera änden står en polis och ser till att ingen öfverträder förbudet
att köra fort. Träbron, som visserligen är ny sedan sommaren 1895 och väl får anses
starkare än den gamla Djurgårdsbron, anses ej ha tillräcklig bärkraft för alla dessa åk¬
don. Men till vänster, ett stycke längre ut mot viken, håller man på att uppföra den
nya bron, som skall vara färdig till utställningen, och hvars konstruktion lofvar största
soliditet. Pålningen är redan afslutad. Pråmar ligga på ömse sidor, och arbetarne
sträfva nu vid brobyggnaden i den varma eftermiddagstimmen.

Väl komna öfver bron stöta vi på ett plank eller snarare vi befinna oss inklämda
mellan två plank. Det ena, det till höger, känna stockholmarne till sedan gammalt.
Det är den tegelstensmur, som inhägnar flottans område, och hvars krön nu förhöjts
och moderniserats genom en rad af annonstaflor, indelade i fält, ett utslag af det annon-
seringsraseri, som allt mer och mer hotar att vanställa och vandalisera alla våra offentliga

Bilaga till ^För Svenska Hem^, 1897. Häft. i.

I

2

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

platser. Planket till vänster är dess bättre provisoriskt. Det inhägnar utställnings-
platsen, och innanför detsamma pågå nu som bäst rustnings- och byggnadsarbetena
med en nästan feberaktig ifver. En arbetsstyrka af hundratals personer ar dar syssel¬
satt i olika grenar af grofarbete och handtverk. Yxors och hammares slag ljuda dar
från morgon intill sena aftontimmen, och redan kan man utanför planket skönja resul¬
tatet af denna verksamhet.

Högt öfver staketet resa sig torn och spiror. IMan skulle nästan vilja säga bara
spiror, ty ännu ser man på de flesta ställen endast trävirket, stommen, sticka naket
upp mot himlen. Somliga af tornen äro delvis täckta med spåntak, som fått färg af
0rgig koppar. Kupolformen är förhärskande bland tornen, hvilka afslutas upptill med en
kunglig krona, en hyllning åt kungligheten, som skulle förefalla tämligen omotiverad,
om man ej erinrade sig, att konung Oskar år 1897 firar sitt 25-ars regentjubileum.

Sedt från den provisoriska entrén till Djurgården, hvilken ringlar sig utmed den
ofvan nämda tegelmuren och betydligt afviker från den gamla vägen, ter sig utställ-
ningsområdet som ett oredigt kaos af hopspikade träslåar och bräder, som resa sig i
luften i en mycket lätt konstruktion och utan några tunga bjälklag. Det är svårt att
i denna oreda upptäcka den ledande, ordnande tanken, sådan som den en gång sprang
fram i arkitekternas hjärnor och sedan tog gestalt på planritningen. Allt är sväfvande
och står ännu under »förvandlingens lag». Det enda, som erbjuder en fast form, är
Nordiska museets mäktiga stenbyggnad, hvilken med sin väldiga takstol och sin kraf¬
tiga gafvel tecknar en ståtlig kontur mot luften och den omgifvande träd grönskan.

Museet, denna skapelse af en mans otroliga energi och allmänhetens nästan lika
otroliga offervillighet, hade fått sin byggnad — ett mästerverk af den eminente arki¬
tekten professor I. G. Clason hufvudsakligen efter engelska renässansmönster — halffärdig
och hade väl knappast beräknat att kunna öppna dess imponerande hallar för allmän¬
heten ännu på några år, då utställningskomitén fäste sina blickar på den plats, som
till slut valdes till expositionsområde. Det torde ej vara för mycket att påstå, att be¬
fintligheten på platsen af en redan till det yttre färdig monumental utställningsbyggnad
med ett betydande utrymme i afsevärd mån blef bestämmande för komiténs val, lik¬
som äfven dess arkitektur blef i någon mån afgörande för utseendet hos en af huf-

o

vudmassorna i utställningens byggnadskomplex. A andra sidan kan sägas, att utställ¬
ningens förläggande till denna plats blef en vändpunkt i Nordiska museets byggnads¬
historia och dref denna fråga ett godt stycke framåt, i ty att grundläggningsarbetet
och grundmurningen å den andra delen af detta palats därigenom nödvändiggjordes.

I intim anslutning till den redan färdiga halfvan af Nordiska museet, som sålunda
blef en väsentligt stödjande stomme, uppgjordes nu ritningarna till det monumentala
provisoriska palats, hvilket strax till höger inom utställningsområdet nu reser sig,
mäktigare än något annat byggnadsverk inom hufvudstaden — med undantag natur¬
ligtvis för slottet — och hvars arkitektur — tack vare hufvudsakligen arkitekten Agi
Lindegrens nobla smak — såväl i fråga om totalintryck som finesserna i detaljer utgör
ett så beaktansvärdt konstverk, att man med verklig ledsnad tänker på, att det inom
kort skall gå sin förintelse till mötes.

Redan sådant det tedde sig, när fotografen med sin kamera förevigade dess
ofärdiga fasad den eftermiddagsstund, under hvilken vi fört läsaren ut till utställnings-
platsen (se illustrationen sid. 5), gjorde det en storartad verkan. Hvilken effekt skall
det ej då framkalla, när det en dag färdigt, vid ingången till utställningen, med sina
harmoniska massor skänker besökaren ett förberedande, imposant intryck!

Men under det vi sålunda gått utanför planket och gjort våra reflexioner öfver
en utställning, som endast är ett utkast, ha vi kommit in på ett stycke af utställningens
historia, hvilket strängt taget ej har sin plats här utan å ett annat ställe, där det

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXCtEN i 897.

3

historiska kapitlet skall afhandlas. Emellertid ha vi passerat den lilla cigarrbod, som
fällts in uti planket, och nått fram till den öppning i inhägnaden, där man läser de
vanliga anslagen: »Tobaksrökning förbjuden!» — i trots af cigarrbutikens frestelser
— och: •}>Obehöriga äga ej tillträde.■n

Vår allsmäktige vän arkitekten Carl Möller har dock på utställningens byrå i
Arffurstens palats försett oss med ett »Sesam, öppna dig!» i form af ett inträdes¬
kort, som annullerar hvarje annan ukas och öppnar för oss detta hemlighetsfulla om¬
råde, föremålet för så mången förstulen, längtansfull blick genom plankets springor.

Men, sanningen att säga, så är där icke stort att se, sedan vi väl erhållit det
afundade tillträdet. Eller rättare: där är allt för mycket att se. Allt är huller om
buller. Själfva terrängen erbjuder en bild af den grundligaste oreda. Stenrös och
jordhögar ligga uppkastade öfverallt. På den breda hufvudvägen, belagd med djupa
sandlager, på hvars ömse sidor trädgårdsmästaren kämpar med byggmästarne om möj¬
ligheten att skapa en gräsmatta, rulla tunga arbetsåkdon med grus och sten. Till
höger, där Nordiska museets långa fasad sträcker sig i norr och söder, klättra murare
och snickare på byggnadsställningarna. Man håller på att revetera väggarna på trä¬
tillbyggnaden med puts och i denna fasonera rutor liknande de naturliga stenarne i
den redan färdiga byggnaden. Nedanför röra .sig manliga och kvinnliga handtlangare.

På vänstra sidan om vägen ter sig en ungefär liknande syn. Där håller man
på att öfverkläda trästommen till Stockholms stads paviljong, en vacker byggnad i
Gustaviansk stil, med den gråa putsen, och inuti dåna snickares tunga hammarslag.
Ned mot brobyggnaden pågår ett förstörelseverk. Där jämnar man med marken den
gamla Pontinska villan, som fordom låg där så fridfull och en smula förnäm med sin
förtjusande trädgård vid den stilla viken och den bullersamma Djurgårdsbron, men som
i senare tid förvandlades till ett tämligen osmakligt kafé, sedan det grannt bemålats
med en mängd allegoriska dygder. Man ser ännu rester af dessa sorgliga målningar
på de få stenar som lämnats på hvarandra, men som snart skola begrafvas bland det
andra fyllningsgruset. Den idylliska trädgårdens örtesängar och gräsmattor äro jäm¬
merligen nedtrampade, men träden stå där lika lummiga och gröna som i villans
blomstringstid.

Ytterst på Kaptensudden står den smaklösa rundmålningsbyggnaden, för hvilken
man af utställningen kräfde en så oskälig lösepänning, lik en öfverflödsartikel, för
hvilken man har svårt att hitta på någon användning. Nere vid stranden bakom
Stockholms stads paviljong är en präktig kaj under byggnad. Stenfyllningen är redan
gjord på största delen af den ansenliga sträckan, men vid ena änden håller dykaren
ännu på att lägga säker grund på vikens botten (se bilden sid. 16). Mellan alame
vid vikens stränder framskymtar den ståtliga resningen af fiskerihallen, och där bortom
speglar sig i viken ett byggnadskonglomerat af sällsam ålderdomlig prägel, skissen till
den intressanta kulturbild. Gamla Stockholm, hvilken tvifvelsutan kommer att utgöra
utställningens största dragningskraft.

Till vänster utm.ed hufvudvägen ligger ännu den lilla vaktstugan af sten, som
fordom markerade inkörsporten till k. Djurgården, och alldeles där bredvid synes det
förfriskningsstånd, där arbetarne på de korta pauser de unna sig från dagens mödor
läska sig med ett glas svagdricka eller lifva sig med en kopp kaffe. Det stora mar-
ketenteriet ligger till höger alldeles vid ingången till utställningsområdet.

Längst ute i perspektivet och bakgrunden reser den kolossala industrihallen sin
smäckra träkonstruktion mot luften. Virket tecknar sig som smala streck, korsande
hvarandra i alla möjliga riktningar. Intet tungt och tryckande kan spåras i den lång¬
sträckta rektangulära figur, som genom det kraftiga midtpartiet, öfver hvilket den ori¬
ginella Bobergska kupolen skall byggas, erhåller en imposant fyllighet. Om det ofant-

4

SrOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1897.

lig^a rum och de kolossala mått, som dessa af spiror hopspikade väggar en dag skola
omsluta, får man en föreställning, först när man träder in under den hopgyttring af
virke, som skall föreställa taket. Den väldiga hallen har tre skepp, alla af en respek¬
tabel höjd.

* *

*

Den konst- och industriutställning, som i maj 1897 öppnas i Stockholm, kallas
skandinavisk på den grund, att alla de nordiska länderna dit äro inbjudna till fred¬
lig täflan.

Det är dock icke första gången Stockholm sålunda utgör samlingspunkten för
de tre syskonländernas konstnärliga och industriella täflingskamp, ty redan för en mans¬
ålder sedan var Sveriges hufvudstad platsen för en stor skandinavisk utställning-

Takstolsresningen å Nordiska museets tillbyggnad.

Denna, den första i Norden, ägde rum 1866, Jämt sex år senare inbjöd Köpenhamn
till den andra utställningen af samma omfattning, och där ägde äfven år 1888 den
tredje allmänna nordiska utställningen rum.

Att Sverige denna gång utfärdade inbjudningen till denna det fredliga arbetets-
fest kan till fullo motiveras af den storartade ekonomiska utveckling vårt land genom¬
gått under den mansålder, som förflutit, sedan den första skandinaviska utställningen
ägde rum i Stockholm, och den blomstring, hvari dess materiella och andliga odling för
närvarande befinner sig. Några jämförande statistiska siffror skola lättast åskådliggöra
betydelsen af dessa framsteg inom landets hufvudnäringar.

Medan arealen af den odlade jorden inom Sverige år 1866 uppgick till 2*/
millioner hektar, har den nu ökats till nära millioner, och spannmålsskörden har

stigit från 17 millioner metriska centner till 24 millioner, under det foderskörden ökats,
i ännu starkare proportion.

STOCKHOLiMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

5

Mejerihandteringen har, främjad i en väsentlig grad genom de inom landet med
afseende pä densamma gjorda uppfinningarna, exempelvis De Lavals separator, på några

få år utvecklat sig till en af landets viktigaste näringsgrenar. IMedan Sverige sålunda
för trettio år sedan införde minst 5 millioner kilogram smör årligen, exporterar det
numera ej mindre än 25 millioner kilogram. Är 1866 ägde Sverige omkring 1,300,000

Nordiska museet med dess provisoriska tillbyggnad.

6

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1 897.

kor, men nu 1,700,000, hvilka dessutom i rasernas kvalitet betydligt öfverträffa den
stam, som förefanns det förstnämda året.

]\Ien ännu mera lysande ter sig utvecklingen på skogshandteringens område.
Utförseln af oarbetade trävaror, som år 1866 knappast torde ha öfverstigif ett värde
af 30 millioner kronor, har nu hunnit till 120 millioner och därutöfver, och i närva¬
rande stund är Sverige det förnämsta trävaruexporterande land i världen. Den sven¬
ska skogshandteringen s)^sselsätter minst 25,000 arbetare och har till sitt förfogande
världens största sågverksanläggningar. Vid sidan af denna råvaruindustri har uppstått
en träförädlingsindustri, af hvars alster utföras för mer än 20 millioner kronor årligen.

Ser man på bärgsbruket, så brötos för en mansålder sedan endast en half mil¬
lion tons järnmalm årligen, men numera har denna siffra ökats till två millioner tons
eller fyra gånger så mycket. Tackjärnstillverkningen hade då ännu ej hunnit till
250,000 tons årligen, men har nu stigit till 500,000 tons. Vida starkare är dock ut¬
vecklingen inom stålindustrien. Vid 1860-talets midt producerades i Sverige endast
omkring 7,000 tons årligen, nu däremot 170,000 tons.

Belysande i afseende på den industriella utvecklingen är äfven arbetarepersona¬
lens numerär. Medan denna år 1866 vid landets samtliga fabriker, med undantag af
mejerierna och sågverken, uppgick till icke fullt 40,000 arbetare, så sysselsättas nu
mera minst 130,000 arbetare inom des.sa industrier.

Gjuterier och mekaniska verkstäder hafva under samma tid ökat värdet af sin
årstillverkning från 8 millioner kronor till 53 millioner, -sockerraffinadierna och socker¬
bruken från 13 millioner till 57 millioner, pappersbruken från 3 millioner till 13 milli¬
oner o. s. V. Värdet af hela årstillverkningen inom den svenska industrien, oberäknadt

mejerihandteringen och sågverken, torde nu uppgå till minst 400 millioner kronor år¬
ligen, För trettio år sedan nådde det knappast fjärdedelen af denna summa.

Sammanlagda värdet af Sveriges import och export uppgick år 1866 till 220
millioner kronor, Xumera har detta värde sprungit upp till inemot 700 millioner.

Af handelsflottan har segelfartygens tontal endast vuxit från 250,000 till 370,000,
medan ångfartygens uppgått från 14,000 till 180,000. Sammanlagda tontalet af in-och
utklarerade fartyg i utrikes fart har vuxit från 3 millioner tons till 12 millioner.

En synnerligen tillförlitlig mätare på det allmänna välståndet, i all synnerhet
bland det s. k. småfolket, torde man finna i våra sparbankers tillstånd. Och i jämfö¬
relse rned dessas kapital år 1866 visar dess nuvarande ställning en rent af oerhörd
blomstring. Medan för 30 år sedan i landets sparbanker innestodo endast 38 millioner
kronor, har det sparade beloppet nu vuxit till öfver 350 millioner.

Jämsides med denna materiella blomstring har den andliga odlingen fått ett upp¬
sving, som ställt de skandinaviska folken i nivå med de främsta kulturstater i världen
Vi ha redan i förbigående vidrört en del uppfinningar, hvilka kommit en af våra nu
mest blomstrande nanngar till godo. Ingeniörsvetenskapen och ingeniörsbildningen ha
under de senaste trettio åren utvecklats på ett rent af häpnadsväckande sätt, och om
VI svenskar an icke 1 denna utvecklingshistoria kunna inregistrera mer än några namn,
som satt marken för evärdeliga tider i utvecklingen, så kunna vi dock inom vårt land
och folk uppvisa snart sagdt en teknisk allmänbildning, som sträcker sig till en stor
del af nationen. Flere af våra mekaniska fabriksarbetare rekryteras sålunda från de
tekniska yrkesskolorna, ingeniörer föra lokomotiv eller ha på annat sätt trängt ned ;
den stora arbetsmarknaden. ° ^

I de djupa arberareleden har kunskapstörsten icke blott blifvit väckt utan äfven i
vida kretsar tdlfredsställd. Folkskolorna äro numera jämte sin efverby^naTforts^tl
nmgsskolorna, verkliga medborgerliga bildningsanstalter, och i de sZl städerna ha
genom ensk.ldt initiativ och offentligt understöd verkliga arbetareakademier, de s. k

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

7

arbetareinstituten, vuxit upp, spridande kring sig en mångsidig bildnings ljus. Nationen
är sålunda i stort sedt en af de mest bildade nationer och har i sitt undervisningsväsen
möjligheten till en ännu rikare andlig kultur.

Vetenskaperna, i all synnerhet de exakta, ur hvilka den materiella odling'en be-
höfver ösa för sitt lif, ha gått framåt genom en ihärdig och planmässig forskning, och
flere af våra vetenskapsmän ha europeiskt ryktbara namn.

Konsten har under den lifligare beröring med de stora kontinentala kultur- och
konstcentra, hvilken förmedlats genom de allt mera fulländade kommunikationerna, höjt
sig till en i det materiella lifvet allt mer ingripande kulturmakt. Om vi än icke i när¬
varande stund — kanske just på grund af styrkan i dessa främmande inflytelser, som
våra konstnärer varit underkastade under sina studier i främmande länder — kunna
tala om en nationell konst, så framträda dock våra konstnärer i utlandet såsom svenska
konstnärer och bidraga därigenom att hedra sitt fädernesland.

Litteraturen har under dessa trettio år uppvisat åtskilliga namn, som skola lefva
öfver de växlande opinionsstormarnes larm och förenas med världslitteraturens historia.
Och sträcka vi — som sig bör vid tal om en skandinavisk förbrödringsfest af detta
slag — vår blick öfver till broderlandet Norge, så möta vi där skaldenamn, som i denna
stund stå som världens främsta.

Pressen, som i sin och detta i betydligaste mån bidragit till denna allmänna
utveckling, har själf undergått en utvecklingsprocess af den mest genomgripande art
och genom såväl den kunskapsgrad och i öfrigt moraliska öfverlägsenhet hvilken, där-
inom är representerad, som ock genom de fulländade tekniska hjälpmedel, hvaröfver
den numera förfogar, är den en andlig makt, som väl förtjänar titeln »en statsmakt»

* *

*

Tiden kan därför med skäl sägas vara inne för en uppvisning af de resultat, de
skandinaviska folkens utveckling frambragt under den senaste mansåldern.

ITågan om en andra nordisk industriutställning i Stockholm daterar sig också ej

från i går, ej ens från ett eller ett par år tillbaka, utan den har en förhistoria som

0

börjar för ett femtontal år sedan. Aren 1881—82 arbetade redan en komité på en
plan för en dylik utställning, som den föreslog böra förläggas på Ladugårdsgärdet
mellan Svea artilleriregementes förrådshus och Källhagen. Denna komité hade kom¬
mit till en slutsiffra för kostnaderna, uppgående till 1,166,000 kronor.

o

Aren 1889—90 finna vi ännu en komité i verksamhet för samma ändamål, och
denna komité har fäst sina blickar vid Friesens park såsom lämpligt utställnings-
område samt fått upp kostnadsförslagets slutsiffra ända till 2 millioner kronor. Det
arbetsutskott, som fick om händer de förberedande arbetena för den utställning, hvilken
1897 skall blifva en verklighet, hade i det i september 1894 uppgjorda kostnadsförslaget
kommit ännu en million i höjden. Dess kostnadsförslag för utställningens förläggande
till Lejonslätten slutade nämligen på 2,950,000 kr., däraf 2,350,000 kr. för anläggnings-
och 600,000 för driftkostnader. Byggnaderna beräknades af detta utskott skola kosta
1,208,000 kronor.

Emellertid hade äfven andra platser än Lejonslätten blifvit föreslagna till utställ-
ningsområde, och nämdes bland dem den vackra Friesens park på vägen åt IManilla
till. Men olägenheterna af denna plats syntes det nämda arbetsutskottet betydligt
öfvergå fördelarne, och som hufvudskäl mot densamma anfördes, att »denna omtyckta
del af Djurgården skulle ur estetisk synpunkt lida af att belamras med stora byggna¬
der, hvarjämte dess läge är relativt aflägset». Kostnaderna för utställningsanläggningen
här beräknades till 2,596,000 kr. Men äfven trakterna kring Karlaplan med utställnin-

Vy från entrén till utställningen.

10

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEX IS97.

gens utsträckning väster om vägen på »Gärdet» voro föreslagna. Denna plan ansags
kunna realiseras för en kostnad af 2,438,000 kr. Dock uppställde sig åtskilliga hinder,
hufvudsakligen på grund af den eventuella utställningsplatsens närhet intill militär-
etablissementet, hvilka utskottet ansåg vara oöfverstigliga.

Det meranämda arbetsutskottet bestod af följande ledamöter; öfvcrståthållaren,
frih. Tamm, ordförande, hrr O. Almgren, R. Almström, O. Björck, A. Teffler, F. Idnd-
skog, C. Möller, T. Odelberg, Th. Pilgren och K. AVallenberg. Vid ett sammanträde
i början af oktober 1894 förstärktes detta utskott med d:r C. Flerslow i jMalmö.

Utskottets flertal lutade åt den meningen, att Lejonslätten vore den lämpligaste
platsen för den blifvande utställningen och detta af många skäl. Hufvudskälet var
dock det ypperliga läget, hvilket med hänsyn till de många och olikartade kommuni¬
kationerna kan anses så godt som centralt, åtminstone i jämförelse med de öfriga före¬
slagna platserna. Dessutom erbjöd terrängen tillfälle till en mängd pittoreska och pi¬
kanta arrangement, naturen räckte här osökt handen åt konsten, sjö, trädplanteringar
eller lundar kunde åt anläggningarna förläna stor liflighet och omväxling, och så hade
man det halffärdiga Nordiska museet. Om än den sistnämda faktorn icke hade någon
förhärskande ställning i den argumentation, som dikterade flertalets mening, så voro
de andra skälen så mycket mera talande. Utskottet lät äfven redan vid sitt september¬
sammanträde fantasien få fria tyglar att sväfva ut öfver det projekterade utställnings-
området, och i en liflig beskrifning öfver dess blifvande utseende sökte det stämma
den allmänna opinionen för sin åsikt.

Pressen och allmänheten voro dock ej fullt så hänförda och sangviniska. I
tidningarna kritiserades utskottets förslag och i synnerhet den ekonomiska sidan af det
samma. Afven den föreslagna platsen blef föremål för åtskilliga anmärkningar, men
dessa voro af den art, att de knappast förmådde uppvisa några positiva fördelar hos
de öfriga ifrågasatta områdena, hvilka skulle bättre än Lejonslätten kvalificera dem för
utställningen.

Så mycket torde dock kritiken i pressen ha uträttat, att den stora utställnings-
komitén, sedan den under ett par dagar tagit de olika föreslagna platserna i skär¬
skådande, vid sitt sammanträde den 5 oktober återremitterade frågan till arbetsutskottet
för närmare utredning med särskildt påpekande af nödvändigheten af en reduktion så¬
väl i fråga om utställningsområdets utsträckning som med afseende på ko.stnaderna.

Dessa senare hade i ej oväsentlig grad uppdrifvits genom de ersättningsanspråk,
hvilka framställts af Nordiska museets styrelse för rätten att disponera öfver den färdiga
delen af dess byggnad jämte tillhörande område. Äfven hade det varit tal om att in¬
draga Skansen i utställningsområdet och förbinda denna med främre Djurgården genom
en bro med elevator, ett projekt som visade sig synnerligen kostbart. Museets styrelse
hade äfven med fragan om öfverlåtelse af sin halffärdiga byggnad jämte område kom¬
binerat begäran om ett handtag i och för lösande af den kinkiga byggnadsfrågan i
form af alternativt ett stående lån å 100,000 kr. eller ett af regeringen sanktioneradt
premieobligationslan eller lotteri. Härigenom invecklades saken än ytterligare, och
underhandlingarna mellan utställningskomiten och Nordiska museets styrelse blefvo
bade omfattande och spännande. Museets styrelse ville emellertid mot dessa villkor
upplåta at utställningen äfven det för densamma så betydelsefulla Framnäsområdet,
denna originella bild af det Stockholm som gått med de små blåhvita träbyggnaderna
vid viken, hvilka gamla stockholmare så väl kände till och erinrade sig som »sommar¬
nöjen» för äfven rätt burgna familjer, och där äfven den en gång så afgudade Emelie
Högqvist haft sitt sommarresidens.

Saken talde salunda att tänka på, och underhandlingarna fortsattes. Allt jämt
stod pänningefrågan i teten. 1881 års utställningskomité hade förut,satt ett anslag

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

I 1

af det allmänna pa tillsammans 800,000 kr., och 1890 års komité hade beräknat ett
bidrag" af staten å 400,000 kr. samt af kommunen å 300,000 kr.

I slutet af november 1894 framlade arbetsutskottet en ny utställningsplan, allt¬
jämt med Lejonslätten som plats för expositionen. I denna plan hade kostnaderna ned-
bragts med omkring 300,000 kr. Panoramabolagets byggnad, för hvilken en oskäligt
hög lösepänning begärts, uteslöts ur planen. För öfrigt hade utställningsområdet enligt
denna plan i det närmaste samma omfattning och utsträckning som i närvarande stund.

I början af december sammanträdde den stora utställningskomitén under kron¬
prinsens presidium, och vid detta sammanträde godkändes definitivt arbetsutskottets
omarbetade förslag. Lejonslätten med kringliggande trakt blef sålunda bestämd till
utställningsområde.

Det nya kostnadsförslaget slutade på en utgiftssumma af 2,656,281 kr. För be¬
täckande af denna räknade man först och främst på en direkt inkomst af 1,480,000 kr.»

sålunda specificerade:

Försålda byggnaders värde . 75,000 kr.

Hyror och försäljning af kataloger . 125,000 1.

"lombola. 30,000 >

Platshyror . 250,000 »

Inträdesafgifter . 1,000,000 »

Sedan dessa direkta inkomster blifvit dragna från utgiftssumman, återstår en
brist af 1,176,281 kr. Till fyllande af denna brist hoppades man få ett anslag af sta¬
ten å 400,000 kr. och af Stockholms stads kommun å 300,000 kr., hvarjämte man för¬
modade, att regeringen skulle tillåta ett pänningelotteri. Dessutom förutsatte man, att
en garantifond å minst 200,000 kr. skulle kunna åstadkommas genom teckning af en¬
skilda personer.

Det hopp man ställt till stat och kommun i fråga om bidrag till utställningen
förverkligades icke till fullo. Stockholms stadsfullmäktige beviljade visserligen vid sam¬
manträde, den I februari 1895 det af kommunen äskade anslaget eller 300,000 kr. un¬
der villkor likväl, att riksdagen skulle bidraga med 400,000 kr. Men då kunglig pro¬
position i frågan framlades för riksdagen i början af maj samma år, ansåg sig civil¬
ministern ej kunna sträcka sin vädjan till riksdagens anslagsvillighet utöfver 300,000
kr., eller 100,000 kr. mindre än som af komitén beräknats. Detta anslag beviljades
ock af riksdagen och stadsfullmäktige beslöto sedan att med uppgifvande af det vid
sitt anslag fästade villkoret lämna det redan utlofvade anslaget. Det bidrag, som utställ¬
ningen erhöll från det allmänna, uppgick sålunda till 600,000 kronor, en ganska blyg¬
sam summa, när det gällde ett företag af så stora dimensioner och så stort allmänne-
ligt gagn.

Efter denna utgång af frågan inför riksdag och kommunalstyrelse framträdde
nödvändigheten af en garantifond med ännu större styrka. Det var tydligt, att den
summa, som förut nämts, eller 200,000 kr., numera icke skulle stort förslå, och man
hade nu att bygga på det enskilda intresset. Detta visade sig också så pass vaket»
att man inom kort kunde glädja sig åt tecknandet af en * garantifond på en half million
kronor. Men vid denna teckning af en betydande summa förbands äfven en person¬
fråga, nämligen utseendet af kommissarie för industriutställningen. De personer, som
ville garantera nämda fond, fordrade, att till denna post skulle utses grosshandlaren
Arthur Thiel, och denne blef äfven korad att bekläda denna ansvarsfulla förtroendepost.
Lyckligtvis har det visat sig, att herr Thiel genom sitt intresse och sin energi mot¬
svarat de fordringar, man rimligtvis kunde ställa pa en kommissarie.

Sedan de.ssa fundamentala frågor sålunda blifvit lösta, skred man till arbetet på
ordnandet af utställningsterrängen och grundläggningen af utställningsbyggnaderna.

12

STOCKHOLMS-UTSTALLNIXCtEN 1897.

Men nu — som fallet städse varit vid alla utställningsföretag af större omfattning —
visade det sig snart, att kostnaderna långt ifran motsvarade kostnadsberäkningarna, och
en oroande stegring yppade sig snart på utgiftssidan. Då tillgreps den utväg, som
■skymtat fram både i det ursprungliga, af arbetsutskottet afgifna kostnadsförslaget och
jämväl i den k. propositionen, men som vid behandlingen af fragan i riksdagen skarpt
klandrats, ett klander hvilket fått formen af så godt som ett vid anslagets beviljande

fäst villkor. I augusti 1896 utfärdade nämligen regeringen, på tillstyrkan af civil¬
ministern Groll, en förordning om ett pänningelotteri å 7 millioner kronor för täckande
af den eventuella bristen i utställningsbudgeten.

En storm af ovilja mötte detta regeringsbeslut genast vid dess framträdande,
och nästan enhälligt fördömde pressen denna åtgärd i de skarpaste ordalag. Oviljan
vände sig icke så mycket mot själfva principen, ehuru äfven denna fick sin andel af
klandret, såsom stridande mot riksdagens flera gånger upprepade uttalanden, men desto
hårdare drabbades af det allmänna missnöjet själfva organisationen af detta lotteri,

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGÉN 1897.

13

hvilket ansågs komma att i oskälig grad gynna enskilda personer och dessutom påstods
ej vara garanteradt af fullt vederhäftig pänningeinstitution.

Den allmänna opinionens påtryckning blef till slut så stark, att k. m:t fann sig
föranlåten att begagna sig af den rätt k. m:t åt sig själf förbehållit vid utfärdandet af
nämda förordning, eller att annullera hela beslutet. Efter någon tid fattade emellertid

Det inre af Nordiska museet.

*4

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 8g J.

regeringen ett nytt beslut, enligt hvilket det som nödvändigt ansedda lotteriet bestäm¬
des till 3 millioner kronor, sedan det garanterats af ett konsortium, bestående af fram¬
stående bankirer och kapitalister.

Och härigenom torde man väl få anse utställningens ekonomi för fullt be¬
tryggad.

* ' *

*

Utställningen omfattar, s,^om dess namn angifver, två afdelningar, en för konst
och en för industri.

Den förra skall omfatta uteslutande rena konstprodukter, sålunda inga alster
af slöjd, hvari konstnärliga element spela någon större eller mindre roll. Det är så¬
lunda endast arkitektur, skulptur och måleri, som vid denna utställning skola repre¬
senteras.

Ordföranden i konstutställningsafdelningen är prins Eugen, och ledamöter i cen-
tralkomitén för denna afdelning äro porträttmålarne Richard Bergh och Oskar Björck,
arkitekten Ferdinand Boberg, professorn frih. Gustaf Cederström, skulptören Theodor
Lundberg, professorn grefve Georg v. Rosen och akvarellmålaren Anders Leonard
Zorn. Afdelningens kommissarie är herr Oskar Björck, och dess sekreterare förestån¬
daren för lifrustkammaren C. A. Ossbahr,

Industriutställningen är afsedd att indelas i nio sektioner eller olika arter af
^ndustri. Den första sektionen skall omfatta uppfostran, undervisning, vetenskapliga
hjälpmedel, reproduktion af skrift, teckningar m, m. samt hälsovård, den andra husslöjd¬
arbeten, den tredje ingeniörs- och byggnads väsen, den fjärde industri och handtverk,
sasom möbler, mineralindustri, metallfabrikationer, garn- och väfnadsindustri, kemisk
industri m. m., den femte maskiner, redskap, transportmedel, den sjette skeppsbyggen,
sjöfart, fiske och fiskodling, den sjunde elektricitet, den åttonde krigsyäsen samt den
nionde sport- och turistväsen.

Dessutom kommer att anordnas en teater- och musikutställning i samband med
en sene dramatiska och musikaliska föreställningar. Ändamålet med denna utställning
ar att^ gifva en^ åskådlig bild af den svenska teaterns och musikens utveckling från
äldre tider till våra dagar dels genom exposition af konstnärligt och tekniskt märkliga
oremål, som tjanat till medel för eller bära vittne om denna utveckling, samt porträtter
och mmnen af personer, som befordrat densamma, dels genom prestationer af svensk
dramatisk konst och musik, representativa för olika tidehvarf.

höidP utställning, som lofvar att bli högeligen intressant, skall få sin plats på

hojden ofvan Biologiska museet, där en paviljong af omkring 400 kv. meters golfvm
skall uppforas 1 omedelbart sammanhang med den stora konserthallen, hvilken rymmer
förd™fn'’^°° föf^^allningarna skola äga rum pä en särskildt upp-

s ‘ 5";

mTsl!\ort7eTartist™rtX.^^^^^^^^^ Teli*™""

ballett och pantomim, deklamation och sång af enskM^artisto laTr
tablåer, återgifvande svensk teater under ohka tider ^

intenden^irLj-tirSndriomkf'’"''”*^ kammarherre Axel Burén som ordförande,
Knut Michaelson, arkitekten Carl Möl,eT:rdeCtfo:l“LfenÄ;f^^^^^

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

15

Utställningen har en centralkomité och ett förvaltningsutskott. I den förra är kron¬
prinsen ordförande. Ofriga medlemmar af centralkomitén för industriutställningen äro;

Rektorn vid tekniska skolan i Stockholm Viktor Adler, grosshandlare Oskar
Almgren, Fabriksidkarne R. Almström och J. F. L. Backman, direktören vid Separator
John Bernström, grosshandlaren Johan Bäckström, ingeniören d:r Gustaf de Laval, kam¬
reraren Carl Ekgren, generalkonsul E. Fränekel, disponenterna William Gibson och Hans
Gustafsson, bruksägaren A. H. Göransson, fil. d:r Carl Herslow, konsul Sixten Keyser,
ingeniör F. H. Kockum, ingeniör Arthur Leffler, bruksägaren C. Lindberg, arkitekten
F. Ch. Lindskog, grosshandlaren P. E. Lithander, disponenten E. J. Ljungberg, bruks¬
ägaren K. O. Ljungqvist, geologen Hj. Lundbohm, direktören i Korsnäs sågverksbolag
Bernh. Martin, arkitekten Carl Möller, ingeniören C. G. Norström, öfverdirektören A.
Th. Odelberg, grosshandlaren John Philipson, marindirektören J. Th. Pihlgren, konsul
John Rettig, godsägaren grefve F. K. H. Strömfelt, konsul Axel Swartling, fabriks-
idkaren Knut Söderblom, direktören vid Huskvarna vapenfabrik G. W. S. Tham, gross¬
handlaren Arthur Thiel, ryttmästaren G. D. R. Tornérhjelm, bankdirektören Knut AVal-
lenberg, grosshandlaren Erik AVijk, professorn E. A. Wijkander och generaldirektör

o

A. R. Åkerman.

Eörvaltningsutskottet, hvars ordförande är öfverståthållaren frih. Gustaf Tamm,
räknar följande medlemmar;

Grosshandlaren O. Almgren, fabriksidkaren R. Almström, porträttmålaren Oskar
Björck, generalkonsul E. Fränekel, ingeniör C. G. Norström, öfverdirektören Th. Odel¬
berg, marindirektör J. Th. Pihlgren, grosshandlaren Arthur Thiel och bankdirektör K.
AVallenberg.

Generalkommissarie är öfverståtfiållaren frih. Tamm, kommissarie för industri¬
utställningen är, såsom nämts, grosshandlaren Thiel, centralkomiténs sekreterare är
konstakademiens sekreterare doktor Ludv. Looström, och byggnadschef är arkitekten
Carl Möller.

Ll^tom dessa komitéer äro i grannlanden Norge och Danmark tillsatta särskilda
utställning-skomitéer, hvilka mottaga anmälningar från utställare inom dessa länder.

För att nedbringa kostnaderna i och för deltagande i utställningen till det min.
sta möjliga, har styrelsen för statens järnvägar beviljat fraktfrihet för allt på stats¬
banorna befordradt utställningsgods, och äfven å de enskilda järnvägarne samt å ång-
båtslinierna komma lindringar i fraktkostnaderna att beviljas. Utställningskomitén åtager
sig dessutom all transport af kolly ej öfverstigande 1,500 kilogram fran Stockholms
norra station till utställningsplatsen.

Beträffande deltagandet i utställningen må i öfrigt erinras därom, att föremålen
skola utställas under utställarens namn, honom dock obetaget att å detsamma angifva
namnet å den eller de personer, som väsentligen bidragit till dess förfärdigande, att
utställare äger rätt att å sina föremål utsätta försäljningspris, samt att utställnings-
föremålen skola vara uppställda å därtill anvisad plats före den 12 maj 1897 vid risk
att utställaren eljes förlorar den åt honom upplåtna platsen. Utställningsföremål få ej
utan generalkommissariens medgifvande bortföras under utställningstiden. Därest agen¬
ter få tillstånd att anordna kollektiva utställningar, må detta ske endast under villkor,
att de utställda föremålen äro af svensk, norsk eller dansk tillverkning. Dock kan
generalkommissarien, efter förvaltningsutskottets hörande, härifrån göra undantag. Rätt
till detalj försäljning af utställda föremål äfvensom af sådana, hvilka delvis eller i sin
helhet tillverkas inom utställningsområdet, kan erhållas enligt öfverenskommelse med
vederbörande kommissarie.

Samtliga utställningarna skola öppnas den 15 maj och stängas den i okto¬
ber 1897.

i6

STOCK HOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Bortåt vägen längs med Djurgårdsbrunnsviken finna vi den Liljewalchska villan
som med sin bekväma inredning i sin helhet skall upplåtas åt pressen under utställ¬
ningen, och som helt visst kommer att blifva en af de mest komfortabla pressbyråer
som anordnats för provisoriskt användande.

Längre bort finner man det populära Godthem, Uddmans anspråkslösa men
vackra villa, som en gång skänktes den uppburne skådespelaren af beundrande vänner.
iVfven denna byggnad kommer att indragas inom utställningsområdet.

På andra sidan vägen bakom planket finna vi Djurgårdsteatern, som nu står
öfvergifven och tillbommad. Direktör Ranft tänker göra den till en utställningsteater,
en onekligen mycket god idé. Huruvida den äfven skall bära goda frukter för direk¬
törens kassa, det kan vara mer än tvifvelaktigt, då man besinnar att utställningsteatrar
under de senare åren visat sig föga inkomstbringande, snarare ruinerande för sina inne-

Kajbyggnad i Djurgårdsbrunnsviken.

hafvare. Djurgårdsteatern kommer åtminstone icke att rosas af de utställare, som få
S.g plats anvisad i dess närhet, enär brandförsäkringspremierna genom närheten af en
rattmng, som kan betraktas såsom eldfarlig, i betydlig grad stegras.

afdelnintaf^^Ui Djurgårdsbron framåt slätten delar utställningsområdet i tvä

hltltr J r T konsthallen,

en ar under uppforande, och hvars hvitmenade, kalkputsade väggar erbjuda en föga

I 7 si fä d fl '■7 sannskywlgt konstverk, vX

E^fsrl , ™ --epresentativa af samtidens nordiska konst,

en S . sjön reser sig maskinhallens smäckra stomme af järn

räde auXeXvirf “h ett gediget ingeniörsarbete. På flottans om-

rade, alldeles vid st anden, skall staten anordna sin marinutställning, som kommer att

af 7nde på sTövireX’ ^' f kulturhistoria, och instruktiv med

ar^,eende pä sjovapnets narvarande utvecklingsståndpunkt.

»Gamla Stockholm»: Storkyrkan. I.

Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Orlhig. (Jan, 1897.)

Stockholm i början af 1500-talet.*

Af Otto Sjögren.

Inledniiigr.

Stockholm är ej någon gammal stad, men platsens bebyggande torde ändå
räkna äldre anor, än man vanligen antager. Som gränsort måste den hafva haft stor

* I afvaktan på, att den intressanta del af f>Gamla Stockholm», som nu å utställningens till vänster om
landsvägen belägna del i förminskad, men fullt tidstrogen kopia är under byggnad, skall vid utställningens
öppnande i fallfärdigt skick presenteras, förutskicka vi härmed en orienterande, kortfattad kulturhistorisk uppsats
i ämnet tillika med texten belysande illustrationer. (Red. af »För Svenska Hem».)

Bilaga till ’‘För Svenska Hent^, 1897. Häft. 3.

2

i8

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEX 1897.

betydelse i en forntid, då icke blott folkstammarne, utan äfven landskapsmenigheterna
lefde skarpt afsöndrade från hvarandra. Den nödvändiga beröringen dem emellan för¬
siggick då vid gränsen på neutralt, under gemensamt hägn stående område, där af
många anledningar åtskilligt folk samlade sig. j\fan må tänka på, hurusom Rom växte
upp på det gränsområde, där sabinernas, latinernas och etruskernas stammar i en punkt
sammanstötte; så har också Stockholm sitt läge på den punkt, där Upplands, Söder¬
manlands och Skärgårdens befolkningar hade sitt gränsmöte. Då en ö utgjorde gräns-
skillnaden, ställdes den gärna under gemensamt hägn, och äganderätten till densamma
delades mellan de menigheter, hvilkas gräns den utgjorde. Liksom Hisingen delades
mellan Västergötland och Norge, så sattes också gränsen mellan Uppland och Söder¬
manland midt på Stadsholmen, där det gamla gränsmärket ännu betecknas vid ett hus
på Västerlånggatan. Vid detta gränsmärke måtte landskapsmenigheternas ombud mer
än en gång sammanträdt till förhandling; här måtte gisslan utväxlats och andra öfliga
bruk iakttagits, då konungar och statsmän skulle fritt draga från det ena landskapet
in i det andra. En sådan plats kräfde bevakning; den blef på samma gång tillhåll
för dem, som där uppehöllo sig för samfärdselns förmedlande, och en fristad för alle¬
handa löst folk, som af ett och annat skäl kände sig utstötta från det lagbundna land-
skapssamhället.

I vikingatidens krigslif måtte denna plats varit synnerligen viktig. Här gick
farleden från Alälaren ut i Östersjön och från Östersjön in i Mälaren; här samman¬
stötte liksom i en punkt skärgårdens mångfaldiga segelleder. Från olika håll torde
vikingaskepp här lagt till för att upptaga proviant eller stämma möte. I denna nejd
har man att söka sagans Agnefit, där Agne af den bortröfvade Skjalf hängdes i sin
stora guldhalsring. Hjalmar den hugfulle och Orvar Odd höllo här till. Som »skepps-
holmar» torde säkerligen redan i fornåldrig tid mången af dessa öar hafva betecknats.
Med tiden blef det alltmer nödigt att skydda Mälaren mot inträngande vikingaflottor,
och platsen fick då ökad vikt. Olof Haraldsson, sedermera konung Olof den helige
trängde en gång under sin ungdomstid in i Mälaren och härjade vid båda stränderna!
Olof Skötkonung utspände då kedjor och nedslog pålar för att spärra inloppet genom
Norrström; men den norske vikingen gräfde sig ut på annat ställe. Man förmenade,
att det skulle skett antingen vid norra Stäket eller vid Söderström. Senare trängde
esterna m 1 Mälaren och uppbrände Sigtuna. Då blef man allvarligt betänkt på att
genom befästningar och pålningar inrätta ett >lås för Mälarens sjö».

Men äfven för det fredliga förvärfslifvet har denna plats varit tidigt upptagen,
särskildt som fiskeläge. På ena hållet tog man insjöfisk från Mälaren, på det andra’
fick man strömming från Östersjön och beredde sig tillförsel af lax från de norrländ¬
ska alfvarne och från Finland. För fiskhandeln uppstod sålunda en hufvudort, i hvars
besittning såväl biskopen i Strengnäs som ärkebiskopen i Upsala gärna sökte blifva
elagare, utan att någondera fullt fick makt öfver den trotsiga befolkningen.

Lax, lax, lerbak,

aldrig kommer du på bispens fat.

Uter säpen en fiskaro sjunga. I förbigående anraärkes, att denne fiskare ingalunda
framstalles som Stockholms förste bebyggare. Han hörde'ej till Strengnäsbiskonens
underhafvande, som fiskade i Mälaren, ty där fås ingen la.x, han var tydligen en fångst¬
man. som hade vidsträckta affärer med »sitt vadmalssegel, sin ekebäfö; hafvet stod ho-
om oppet, och biskopen maktade ej öfver honom utsträcka sin husbondemakt.

S utvecklade sig på dessa holmar en handelsplats, som förmedlade omsätt¬
ningen, till en början af fiskets alster mellan Östersjöns stränder och Mälarens Sedan
om annan köpenskap därtill, och snart började utländingar för handelns skull här ned-

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

19

sätta sig. Som gemensam ulhamn för de i mer skyddadt läge uppvuxna köpingarne
Sigtuna, Birka, Strengnäs och Telge betraktades denna plats. Man fann nödvändig¬
heten af att befästa den, då köpingarne hemsöktes af esternas härjningståg. Sannolikt
har redan Erik den helige tänkt härpå och vidtagit några åtgärder i sådant syfte:
något minne däraf har väl gjort, att Stockholm satt hans bild i sitt vapen. Visst är,
att hans son Knut Eriksson utförde det första befästningsverket, hvilket sedan för¬
stärktes af Birger jarl. Då platsen sålunda blifvit skyddad, drog sig rörelsen dit, och
utländske män, i synnerhet tyskar, gjorde sig där hemmastadda.

Då Birger jarl, ».Stockholms grundläggare», tillträdde förmyndareskapet för sin
son Valdemar vid år 1250, var Stockholm redan ett uppblomstrande stadssamhälle, där
de tilltagsna hansestäderna Ltibeck och Hamburg hade landsmän att tillgodose och in¬
tressen att bevaka. I Liibecks arkiv omtalas ett i .Stockholm afgifvet fördragsdoku-
ment redan 1243. Birger jarl utfärdade vid 1250 de första privilegierna åt ett stads¬
samhälle, som alltså då var sedan gammalt grundadt. Som främlingsstad hade detta
samhälle växt upp, ty det var egentligen de inflyttade tyskarne privilegierna gällde.
Men som svensk stad skulle den utveckla sig, så var jarlens mening. I fördraget med
Liibeck hette det: »Om någon från eder stad bo i vårt rike, vilja vi, att de må följa
våra lagar och i öfrigt kallas svenskar.»

Den forna gränsholmen hade nu blifvit stadsholmen, hvilken omgafs med murar
och försågs med ett befäst torn. Kärnan, hvilket jämte den omgifvande »förborgen»
blef kungligt slott. Den betecknades till en början rätt och slätt som »Holmen», la-
tiniseradt Holmia. Af de nedslagna pålar, som uppburo skeppsbryggorna och afstängde
inloppet, torde namnen Käpplingeholmen och Stockholmen bildats, vittnesbörd om den
blandadt svenska och tyska befolkningen, ty det svenska namnet käpp motsvaras af
det tyska stock. Man kan ock tänka på de stora upplagen af stockar och annat trä¬
virke. .Sägnen om den urhålkade stocken, som inneslöt de flyktande Sigtunaboarnes
skatter och dref upp vid Holmen, synes däremot vara ett otympligt fabrikat från en
senare mytbildning.

Linder Folkungaliden växte Stockholm upp till en befäst hufvudstad; det är den
ingalunda minsta skapelsen af denna storslagna tid. Slottet reste sig allt starkare, mu-
rarne med sina torn och välförvarade portar gåfvo det bättre skydd och innanför dem
utsträckte sig mellan husrader de båda »långgatorna». Öster- och Västerlånggatan,
omkring Stortorget och de därifrån utlöpande smärre gatorna. Mellan slottet och Stor¬
torget uppfördes af de inflyttade främlingarne storkyrkan, hvilken helgades åt S:t Ni¬
kolaus, köpmännens skyddspatron. Bland träbyggnaderna höjde sig ståtliga trappgaf-
velshus af sten; ett af dem var rådhuset vid Stortorget. Den uppväxande staden fick
prägeln af den katolska kyrkans herradöme. Efter hand lade kyrkan beslag på ett
vidsträckt område dels i staden, dels i dess närmaste omnejd. Under Magnus Ladulås
grundades Gråmunkeklostret på Gråmunkeholmen, senare kallad Riddarholmen. Som
kyrklig stiftelse grundades af hertig Valdemar Helgeandshuset på likbenämda holmen.
På norra malmen vid foten at Brunkeberg grundades Klara nunnekloster. Inom staden
reste sig Svartbrödraklostret, grundadt af Magnus Eriksson; för beredande af nödigt
utrymme åt detsamma måste man flytta stadsmuren längre söderut. Österut på Norr¬
malm byggdes Jakobs kyrka, och längre upp på höjdsträckningen af Brunkeberg an-
lades S:t Görans hospital, där spetälska fingo vård. På södra malmen hade man »kors-
kapellet» (i närheten af Katarina kyrka) samt Maria Magdalenas kapell.

20

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1 897 .

Stockholm och dess omnejd vid slutet af medeltiden.

Den tidens Stockholm utgjordes egentligen blott af stadsholmen eller »staden
inom broarna», och äfven detta område var då betydligt inskränktare än nu. Först
och främst var vattenståndet vida högre; Skeppsbron, Strömparterren, cellfängelse- och
riddarhustomterna samt en stor del af Köttorget stodo i följd däraf under vatten. En
ej ringa del af af det återstående utrymmet upptogs af stadsmurarne, hvilka med sina
torn och porthvalf upptogo området mellan de båda Nygatorna, sträckte sig öfver
Mynttorget till slottet samt därifrån längs husraden vid nuvarande Skeppsbron. Äled

»Gamla, Stockholm»; Parti af slottet från t)org^g’ården, I,
Efter fotografi för »För Svenska Hems af B, Orling. (Jan. 1897.)

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN I 897.

2 I

»Gamla Stockholm>: Parti af slottet från borggården. II.
Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Orling. (Jan. 1S97.)

dem sammanhängde Väster- och ()sterlånggatorna så nära, att en ej ringa del af husen
voro inbyggda i själfva muren. Starkast voro de torn, som skyddade stadsportarne:
på norra sidan Lejontornet vid norra porten, där Västerlånggatan utmynnade, ett litet
stycke från gamla Norrbro; västerut höjde sig Draketornet (söder om Gråmunkebron),
hvilket förband nuvarande Gråmunkegränd med Riddarholmen. Båda dessa torn hade
namn efter de ornament, som voro öfver deras portar anbragta. Stortorget hade sitt
torn i närheten af Järntorget, och på östra sidan höjde sig Köpmanstornet till skydd
för sin port.

22

STOCK HOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Slottets äldsta byggnadsdel, det s. k. adelshuset, omgaf den »lilla borggården»,
i hvars midt tornet Kärnan eller »Tre kronor» höjde sig; den upptog södra delen af
nuvarande borggården; öster därom öppnade sig Smedjegården kring en annan bygg¬
nadslänga; hit anslöt sig norrut stora borggården, hvars omgifvande byggnader gingo
nära intill stranden. På västra och södra sidan var slottets inre afspärradt genom en
bred och djup vallgraf, öfver hvilken västerifrån en vindbrygga ledde till den yttre
borggården, som dessutom skyddades genom en tjock, med skottgluggar försedd mur.
Södra delen af den yttre borggården hade blifvit inredd till »örtagård». Det var så¬
lunda ej lätt att från slottet komma ut i staden och än svårare att från staden komma
in i slottet.

Västerut mellan slottet och Västerlånggatan låg ett kvarter, som fått det egen¬
domliga namnet Helvetet, hvilket bibehållit sig i gatunamnet Helvetiigränd. I när¬
heten däraf hade bödeln sin bostad. Storkyrkan var försedd med en hög, spetsig torn¬
spira och upptog österut genom den vidfogade korbyggnaden ett vida större utrymme
än nu. I närheten var förlagd en andlig välgörenhetsstiftelse »Själagården» vid Skär¬
gårdsgatan, som ursprungligen bort heta Själa gårdsgatan. Vid kyrkogården gick en
länga af slaktarbodar. Stortorget var då stadens förnämsta torgplats; det omgafs af
höga, smala stenhusgaflar, mellan hvilka ännu ett och annat trähus kvarstod. Ett af
de höga stenhusen var stadens rådhus; det står ännu kv^ar, och man visar där det
fönster, hvarifrån Kristian II skall hafva åsett Stockholms blodbad. I närheten var
»kåken» upprest, där förbrytare utställdes till schavottering eller afstraffades med hud¬
strykning; namnet däraf har bibehållit sig i namnet Kåkbrinken.

Från Stortorget gingo söderut Skomakare- och Svartbrödragatorna, vid hvilka
stadens handtverkare hade sina förnämsta gilleshus. Vid ändan af Svartbrödragatan
reste sig det vidsträckta, af en mur omgifna svartbrödra- eller dominikanerklostret på
den plats, där nu (i närheten af källaren »Freden») en trappgång leder upp från Öster-
cn del af det gamla klostrets källarhvalf lära ännu hnnas i behåll. Då
klostret under JMagnus Erikssons tid anlades, utbredde sig här stadens södra murlänga
med sitt porttorn; tornet flyttades då längre söderut, men den gamla murlängan fick
till en del stå kvar jämte den nya, som byggdes därutanför, (isterut från Stortorget
gick Köpmansgatan, vid hvilken många af stadens rikaste borgare bodde, den myn¬
nade ut i Köpmansporten, som skyddades af ett torn. Den östliga husraden längs
stranden var till en del sammanbyggd med muren; en mängd hus voro här klädda
med grönskande torftak, hvilka från sjösidan gåfvo en pittoresk anblick. Aud Stor¬
kyrkans nordvästra hörn kom man genom »Kikolai port» in på Faurentii gränd, den
nuvarande Storkyrkobrinken; här låg S:t Faurentii gilleshus, hvilket utgjorde en af
stadens förnämsta samlingslokaler.

Stadsholmen kallades med rätta »staden inom broarne». Väster och norrut v’’ar
den medels sadana förenad dels med Gråmunkeholmen (senare kallad Riddarholmen),
dels med Helgeandsholmen. Proarna utgjordes af plankor, uppburna af nedstötta på¬
lar, samt voro försedda med vindbryggor, medels hvilka samfärdseln i krigstid kunde
afspärras. Längre ut omgåfvos Gråmunkeholmen samt Stockholms nordöstra'del af en
på pålar hvilande skeppsbrolänga, vid hvilken fartygen lastade och lossade. Innanför
densamma utbredde sig en för farkosterna bättre tryggad plats, dit de inlöpte genom
öppningar, som kunde afspärras medels bomverk.

Gråmunkeholmen, i äldsta tider kallad Kedjeskär efter de till dess skydd ut¬
spända kedjorna, hade sedan fått namn efter det under Magnus Ladulås uppförda Grå-
brödraklostret, hvars båda hufvudbyggnader jämte dithörande kyrka hafva sina grund¬
murar dels 1 Riddarholmskyrkan, dels i den gamla gymnasiibyggnaden. Kyrkan hade
1416 blifvit täckt med bly tak. Klosterområdet var omgifvet af en ringmur. På

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

23

holmen hade man äfven vid medeltidens slut uppfört en väderkvarn samt några
mindre hus.

Anträda vi vid samma tid färden från Stadsholmen till Norrmalm, där nu
Stockholms förnämsta stadsdel utbreder sig, så möter oss en helt annan anblick än den
vi i våra dagar äro vana vid. Strömparterren låg då under vatten, och utanför den¬
samma sträckte sig hallkretsformigt skeppsbryggan mellan staden och Helgeandshol¬
men. Till sistnämda holme gick en mindre träbro direkt från slottet. Hufvudbron
gick väster därom från Lejontornet till Helgeandsholmen, hvilken ursprungligen ut¬
gjort två holmar, som sedermera genom utfyllning förenats. Här låg det af hertig
Valdemar uppförda Helgeandshuset, afsedt att gifva vård åt .sjuka och härberge åt väg-
fårande. Holmen var omgifven af en murlänga och skyddades i sitt nordvästra hörn
af ett stort torn. På nordvästra sidan funnos vattenkvarnar, hvilkas drithjul skvalpade
i det forsande vattnet. Af den nya Norrbro fanns då icke en tillstymmelse, och på
de tomter, där ännu basaren står, steg vattnet upp till murlängans fot.

Från midten af Helgeandsholmen gick den med ett porttorn skyddade, med
vindbrygga försedda träbron från Helgeandsholmen till Norrmalm. Vid sidan af den-
samma gick en mindre bro, kallad »Sandbron», hvilken i krigstider torde hafva blifvit
rifven. Själfva marken, på hvilken Norrmalm utbreder sig, tog sig då helt annorlunda
ut än nu. Sandåsen Brunkeberg reste sig då till betydande höjd, så att man därifrån
hade en dominerande öfverblick öfver staden. Nu är den till största delen, men icke
helt och hållet försvunnen; man skönjer ett litet spår efter den i höjdsträckningen af
IMäster Samuelsgatan samt dä man från Brunkebergs torg ser Vattugatorna och Kar-
duansmakaregatan slutta nedåt på ena hållet, Herkulesgatan på det andra. Den ti¬
dens släkte måtte hafva vandrat på fast mark, där nu hustaken vid Brunkebergstorg
resa sig. I den trakt, där nu Centralposthuset står och flere tidningsredaktioner hafva
sina lokaler, måtte Sten Sture d. ä. i Brunkebergsslaget 1471 hafva börjat sitt anlopp
uppför höjdsträckningen, på hvars öfversta krön konung Kristian stod med den dan-

o

ska riddarhären. Asens främre del, som vette åt staden, var kal, men den bortre
delen skogbeväxt. Nedanför västra sluttningen låg i skogsbrynet Klara nunnekloster
med dithörande byggnader, hvilka kringslötos af en mur. I den omgifvande skogs¬
marken utkämpades Brunkebergsslagets hårdaste kamp. Det smala vattendrag, som
nu leder från Kungsholmsbron till Ulfsundafjärden och med knapp nöd gör Kungs¬
holmen till ö, var vid denna tid i klostrets närhet vida större. Det utbredde sig till
Klara sjö, som täckte de tomter, där nu Centralbangården och Centraltryckeriet äro
belägna.

Från den kala Brunkeberg-shöjden må man hafva ägt en vacker utsikt på långt
håll, men hvad man där på nära håll fick se, var föga trefligt. Där var nämligen en
ofta begagnad’afrättsplats, där kropparna dinglade i galgar eller voro uppsatta på ste¬
gel och hjul. Öfver själfva höjden gick farvägen, naturligtvis mera beräknad för ri¬
dande än för åkande. Sluttningen, som vette åt staden, var bebyggd med små trähus
och lider, mellan hvilka gingo oregelbundna »allmänningsgator», naturligtvis ej sten-
lagda. Till största delen upptogs platsen af kålgårdar, trädgårdstäppor och betesha¬
gar, som begagnades af stadens borgare och till någon del uthyrdes för klostrets räk¬
ning. Hvarken byggnader eller planteringar kunde emellertid här påräkna något be¬
stånd i krigstid, då Stockholms närmaste omnejd så ofta var slagfält. Till en del
hade husen ej stadigvarande åbor, utan begagnades som härbergen af stormännen, då
de vid rådsmöten eller andra tillfällen skulle uppehålla sig någon tid i Stockholm.

Nedanför östra sluttningen af Brunkeberg låg Jakobs kyrka, dock ingalunda den
nuvarande; i sitt gamla skick förefanns den emellertid där redan på 1300-talet. Längre
österut gick man ej många steg, förrän vattenståndet vidtog; såväl Norrström som

Gamla och nya Stockholm:

I. Stockholm vid slutet af 1500-talet.

II. Det nuvarande Stockholm med riksbyggnaderna, utställningen m. m.

28

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1 897.

Denna belägring drog med sig en förödelse för Stockholms närmare och aflägs-
nare omnejd. Vi få ej tänka oss, att fienden ensamt var förödaren; äfven de belägrade
själfva nedrefvo och förstörde hvad de kunde i närmaste omgifningen, på det intet

»Gamla Stockholm»: Rådhuset från Stortorget.

Efter en fotografi för »För Svenska Flem» af B. O,Ung. (Jan. 1897,)

skulle komma fienden till g-odo, \orrmalm ^ n

ä - it» ■

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

29

så grymt mördade — mot dem företog, I allmänhet var det emellertid-danskarne,
som öfvade vildsint hämnd för det motstånd, som Stockholm mot dem gjorde.

Vi få här tillfälle att fästa vår blick på några märkligare orter i Stockholms af-
lägsnaste omnejd. Staden Strengnäs låg till största delen i aska, men domkyrkan och bi-
skopshuset voro ännu i behåll, båda minnen af den förtjänstfulle biskopen Konrad Rogge.

Gamla Stockholm»: Parti af slottets yttermurar vid Storkyrkan. III.
Efter en fotografi för sFör Svenska Hem» af /A Orling. (Jan 1897).

30

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNINGEX 1 8gy.

Af honom uppfördes också Tynnelsö slott med sina för den tiden ovanligt starka och
höga murar; äfven detta undgick förödelsen. Kyrkor, biskopshus och kloster räddades
i allmänhet genom klereciets undergifvenhet, om än deras ägodelar från början och
deras innehafvare till slut ej skonades. Gripsholms gods hade af Sten Sture d. ä. do¬
nerats till ett därstädes upprättadt kartusianerkloster, hvars oyggnad lär hafva varit be¬
lägen vid foten af . den lilla bärgskulle, på hvilken Mariefreds kyrka nu står. Af Bo
Jonsson Grips gamla borg fanns ej mycket i behåll; måhända finnes en lämning däraf
kvar i det gamla »Griptornet». Likaledes skonades klostret på Svartsjö, där äfven en
gammal kungsgård fanns. Däremot skonades ej de .i Stockholms omnejd belägna Sture-
godsen. Förnämst bland dem var det gamla sagofräjdade Hörningsholm, som 14S0
köpts af riksföreståndaren Svante Stures fader och sedan gick i arf till hans efter¬
kommande. Det blef nu intaget af danska knektar, hvilka där vildt huserade.

Med Hörningsholm sammanhörde det gamla godset Tullgarn, hvilket ej torde rönt
bättre öde.

Förtrytelsen öfver Gustaf Vasas flykt ur den danska fångenskapen torde haf\-a
gjort sitt till vid behandlingen af Vasagodsen. Lindholmens sätesbyggnad (3 mil från
Stockholm), där Gustaf Vasa föddes, besköts med kanoner, sä att hela den öfversta
våningen sedan måste nedbrytas. Kammaren där han föddes trodde man sig emeller¬
tid 1 en senare tid ännu hafva i behåll. Nu återstår af det gamla Lindholmen en högst
nnga ruinlämning, knappt ens grundmurarne. Något bättre öde måtte Rydboholm

hafva ront; det blef åtminstone ej alldeles nedbrutet; man visar där ännu * Gustaf
Vasas studerkammare».

Den 5 september uppgjordes på Valdemarsön det fördrag, hvarigenom Stock¬
holm öfverlämnades åt konung Kristian. Löftet om Hörningsholms återställande till
ru Kristina holls Iika litet som de Ofriga löftena. I klostret på Gråmunkeholmen
uppsattes sedan den akt, hvarigenom han erkändes som arfkonung. I belägringstill-

kijJ* återreste till Danmark; han återkom

man wf sf Ln , ''älla sin kröning, och då börjades, som

man vet, Stockholms lidanden på allvar,

svä.er Vasa hos sin

svager Joakim Brahe på lärnö gård i det inre af Södermanland vid sjön Länghalsen

dar han enligt sagnen någon tid hållit sig gömd. Där visas äfven en bjälke, på hvil-

han S:: %-er. DäriMn dr4

han till Rafsnas, som genom arfskifte med Sturesläkten öfvergätt i hans faders

nder besok i Gripsholmsklostret Mariefred sammanträffade han med den gamle ärke
biskopen Jakob Ulfsson, hvilken kort därefter afled. ^

uDDförd^d f"nKristians kröning den ; nov. Xedanför Brunkeberg var
kL rV f dar hyllnmgsceremonien hölls; kröningen hölls i Storkyrkan

ort därefter den 8 november, upplefdes fasan af Stockholms blodbad »Ännu^i bör
jan af detta århundrade utmärktes på Stortorget med stenar, på h^ka årtäkt i ,o

Siande“dfrä ^f föröfvats. Stockholms invånare voro under"de

en belägenhet, som var föga bättre än belägringstillstånd. ^

våren eröf^e taVs^JeLl^Urrttch^ullI" F f ^nder

Stockholm, hvars belä<rring tog sTn h a J stad drog han mot

upp till Brunkeberg. på hvars höjd liken ännu hängde kvar i fyra galgar. »Här

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXINGEN 1897.

sen I spåren af det utländska herradömet», utropade Gustaf och fick gensvar i mäng¬
dens förtrytsamma skri, hvarefter kropparne genast nedtogos och begrofvos.

Efter hand upprättades tre läger, med hvilka Stockholm skulle inneslutas. Huf-
vudlägret sökte man i början förlägga norrut i stadens omedelbara närhet på Brunke-
berg. Men bondehären var illa öfvad och än sämre utrustad för belägringskrig; den
led därför genom de belägrades upprepade utfall så stora förluster, att detta läger
måste dragas tillbaka till Järfva och sedan ända till Rotebro. Västerut förlädes ett
läger på Lofön vid »ladugården» Glya, senare benämdt Torfvesund, där halftannat år¬
hundrade därefter Drottningholms slott reste sig. Befälet fördes här af den tappre
Peder Fredag. På södra fastlandet upprättades ett tredje läger vid Sätra.

Bland lägrens befälhafvare utmärkte sig mest Peder Fredag, och honom ville
därför slottsknektarne hälst komma åt. Ett gynnsamt tillfälle därtill erbjöd sig vid
jultiden, då en stor del af belägringsfolket hemförlofvats. På själfva julaftonen drogo
1,500 man af slottsbesättningen i 40 stora skärbåtar ut till Lofön för att »dricka Peder
Fredags juletunna». Han hade endast 400 man hos sig, men räddade sig den gången
med list. Han utställde 16 karlar, försedda med jägarhorn, här och där bland bärgen
samt lät dem vid fiendens annalkande blåsa af hjärtans grund. De redan landstigna
danskarne trodde då, att en väldig styrka var i antågande till de angripnas förstärk¬
ning; de blefvo i följd däraf förvirrade och kommo i oordning. Då gjorde Peder PVe-
dag med sina 400 man ett käckt angrepp och tillfogade dem ett stort nederlag.

Belägringshären återuppsattes i början af det följande året och tillöktes med det
folk, som blef ledigt efter eröfringen af slott och fästen i den omgifvande landsorten,
ålen Stockholm kunde' ändå ej fullt inneslutas, så länge man ej hade någon flotta, som
kunde förhindra tillförsel från sjösidan; man hade nämligen ej till hands annat — kla¬
gade Gustaf i en senare tid — än »en hop skärjebåtar och annat prackeri, därmed
hvarken tröst eller hjälp var». Gång på gång lyckades det sålunda Norrby att på
sina skepp föra lifsmedel och förstärkningsmanskap till Stockholm. Bättre utsikter
fingo emellertid de belägrande, sedan en undsättningsflotta af 10 skepp under befäl af
Staffan Sasse anländt från Liibeck; därjämte fick äfven den svenska sjömakten ett
värdefullt tillskott från Finland under ledning af den käcke och oförtrutne Erik Fleming.
Verkan däraf röjde sig, då Norrbys blodtörstige underbefälhafvare, »junker Thomas», stadd
på väg till .Stockholm, blef utanför Furusund slagen och själf tillfångatagen. Skon¬
samhet hade han aldrig visat, och den visades nu ej mot honom häller. Han fördes
till Tynnelsö och blef där hängd — till sin stora förtrytelse i ett bastrep, ty han me¬
nade sig hafva väl förtjänt att hängas i ett rep af hampa. Lubeckarne visade sig
emellertid vara opålitliga bundsförvandter, som hälst sökte komma åt stridsföremålet för
sin egen räkning. De sökte draga ut på tiden och gåfvo belägrarne ett lamt under¬
stöd, under det de i hemlighet underhandlade med de belägrade.

Stockholms besättning torde, då den var som störst, hafva uppgått till 2,500
man, men sammansmälte hastigt, då staden trängre inneslöts och ingen undsättning
fanns -att erhålla; den utgjordes till öfvervägande del af tyska legoknekter, bland
hvilka en holsteinsk fänika särskildt utmärkte sig. Söderut höllo stadens borgare un¬
der vintern en vak öppen innanför slagbommen; en annan vak hölls af holsteinarne
öppen från Söderport till motsatta, södra stranden. Längs stranden från Söderport till
Gråmunkeholmen voro till befästning uppsatta två rader spetsade pålar, af det slag,
som man benämt »spanska ryttare». Tre »nödfänikor» höllo ständig vakt, en på slottet,
en på Stortorget, en på Järntorget. För öfrigt var besättningen fördelad i olika poster
på fästningsverken. I det höga slottstornet Kärnan voro ständigt förlagda 200 knek¬
tar, hvilka där äfven sofvo om nätterna samt endast för sina lifsmedelsuppköps skull
stodo i beröring med stadens borgare.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 897.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIKGEN 1897.

33

Nordiska museets tillbyggnad.

Trots Liibecks lama understöd uträttades emellertid så mycket, att Stockholm
fram på våren blef fullständigt inneslutet. Det norra lägret förlädes nu till Bromma;
därifrån flyttades det till Munkeliderna (Kungsholmen). Genom en lång flottbrygga
sammanbands denna ö med Långholmen. Det södra lägret drogs likaledes närmare
staden; det flyttades från Sätra till Södermalm. Äfven därifrån lades en flottbrygga
till Långholmen. En tredje sådan lades från Södermalm vid Tegelviken till den mot-
liggande stranden af Valdemarsö (Djurgården).

Genom dessa bryggor blef Stockholm trångt afspärradt. Besättningen gjorde
ännu ett sista försök att bryta belägringsringen. Den företog i sådant syfte med sam¬
lad makt ett angrepp mot det södra lägret. Men den vaksamme Peder Fredag hade
fått kunskap därom. Han sammandrog 500 utvalda krigsmän och gömde dem i Maria
Magdalenas kapell. Danskarne drogo förbi detsamma ut till anfall mot det södra lägret

Bilaga till ^Får Svenska Hein^, 1897. Haft. 5. 3

34

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNINGEN I 897.

och sammandrabbade där väldeligen. Men medan striden som bäst pågick, tågade
Peder Fredag ut med sin i kapellet gömda styrka och föll dem med stor häftighet i
ryggen. Danskarne ledo då en så stor förlust, att deras motståndskraft för följande
tiden syntes bruten. Vid flottbryggan mellan Södermalm och Valdemarsö lät nu Gu¬
staf bygga ett fast blockhus, hvilket han försåg med kanoner; i namnet Blockhusudden
lefver ett minne däraf ännu kvar.

En mängd öfverlöpare kommo nu från den hårdt ansatta staden till det svenska
lägret. Somliga smögo sig vid lägligt tillfälle ut genom portarne, andra genom bom-
marne eller huru de annars kunde.' Somliga gömde sig i Klara kloster för att sedan
söka sig någon utväg därifrån. Men dessa förråddes och kommo i olycka. Klostrets
abbedissa, som var svägerska till den tyske borgmästaren Gorius Holst, öfverenskom
nämligen med denne att genom aftalade tecken förråda flyktingarne. Då sådana hy¬
stes, plägade hon i ett högt på muren beläget fönster om dagen uthänga ett hvitt
kläde och om natten en brinnande lykta. Knektarne skyndade då till klostret och
grepo flyktingarne, »trakterandes dem som elända slaktefår ganska obarmhärtigt».
Detta förräderi fick Klara kloster i en snar framtid hårdt umgälla.

Den tilltagande lifsmedelsbristen gjorde nu, att man ur staden utdref djäknar,
munkar och allehanda löst folk, som kunde undvaras. Det var nu tydligt, att Stock¬
holm ej länge kunde hålla sig. Underhandlingar började föras på flere håll. De
tyske knektarne erbjödo sig att öfverlämna staden åt Liibeck mot villkor att utbe¬
komma sin innestående sold. Liibeck var därtill ej ovilligt. Men till all lycka hade
Gustaf, som kring sig allt fastare samlat Sveriges makt, äfven ett ord med i laget.
Han pådref med allt större kraft belägringen i början af året 1523, och under tiden
fullföljdes grundläggningen af det nya svenska konungadömet.

Stockholm vid Gustaf Vasas Fegeringstillträde.

A

I början af januari 1523 hölls i Strengnäs uti det af biskop Konrad Rogge
uppförda biskopshuset, som nu är läroverkshus, det riksmöte, där Gustaf Vasa utsågs
till Sveriges konung. Genom det med Liibeck afslutna fördraget, hvarigenom Sve¬
riges ekonomiska beroende af den mäktiga hansestaden blef större än någonsin, köp¬
tes, kan man säga, Stockholms samhörighet med Sveriges rike. Efter riksmötets af-
slutande drog den nye konungen genast åstad för att mottaga sin blifvande hufvud-
stad, hvars uppgifvande nu var afgjordt.

Dagtingan blef nu snart uppgjord. De utländske knektarne fingo fritt aftåg;
en del af dem trädde i svensk tjänst. Konungen lofvade att stadfästa Stockholms
gamla privilegier och framdeles tillöka dem med nya. De invånare, som ville afflytta
till annan ort, skulle därtill äga frihet, men endast på villkor att lämna sina hus och
annan ägendom i konungens våld. Till honom skulle äfven aflämnas de i hamnen lig¬
gande fartygen, särskildt om de tillhörde konung Kristian eller Gustaf Trolle.

Redan den 19 juni hade stadens portar blifvit öppnade, och de förut belägrande
lefde nu fredligt samman med de belägrade. Den 21 juni uppgafs slottet; det mot¬
togs på konungens vägnar af Peder Hård, hvilken där insattes som hans fogde. Borg¬
mästaren Gorius Holst, nyss förut Gustafs fiende, upptogs som undersåte, sedan han
med ed förpliktat sig till trohet, en ed som han dock framdeles ej så noga höll.

På midsommaraftonen höll konung Gustaf genom södra porten sitt högtidliga
intåg, omgifven af nyutsedda riksråd samt sina »hofmän», d. v. s. kungliga krigare.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN l 897.

35

hvilka utstyrt sig så präktigt tillgångarne medgåfvo. Innanför porten mötte honom de
förnämsta af stadens borgerskap, hvilka till honom öfverlämnade stadsportarnes och slot¬
tets nycklar, samt sedan följde honom vidare. Nycklarne lära ännu förvaras i sam¬
lingar ne på Stockholms rådhus. Tåget måtte hafva gått öfver Järntorget in på Öster¬
långgatan, vikit af utmed Svartbrödraklostret och Svartman gatan, kommit in på Stor¬
torget, där hyllningen skedde vid det gamla trappgafvelbyggda rådhuset, från hvars
fönster konung Kristian 3 år förut åsett Stockholms blodbad. Därifrån begaf sig ko¬
nungen med sitt följe öfver den nedfällda vindbryggan in i slottet, 'där allt var ord-
nadt för hans mottagande. I slottskyrkan förrättade han på knä vid altaret sin an¬
dakt. Dagen afslöts med en festlig aftonmåltid, till hvilken de förnämste herrarne af
hans följe voro inbjudna.

Säkerligen gaf-den 27-årige konungen med sin kraftiga, tidigt mandomsmogna
gestalt intrycket af en ny tid, som gick upp för den hårdt hemsökta staden. Men
hvad denna framtid bar i sitt sköte, det visste man ändå ej, och åt glada förhoppningar
synes man under den djupa nedstämning, som dittills rådt, knappast ännu vågat hän-
gifva sig. Det omtalas väl, att den intågande konungen blef »med största vördnad
undfången och af allt folket hälsad för Sveriges och Götes nådige herre och konung»,
ja, äfven att han blef mottagen med »process, stort pr ål och solenitet som den saken
tillhörde», men något fröjdejubel omtalas icke. Svenskar och tyskar i staden sågo
fortfarande snedt på hvarandra och undrade väl, hvilken ställning den unge konungen,
Sveriges förkämpe och på samma gång Lubecks skyddsling, skulle mellan de båda
partierna komma att intaga.

Icke häller var den anblick, som Stockholm i sitt yttre skick nu gaf, ägnad att
uppväcka några gladare känslor. Den förödelse, som belägringstillståndet vållat, hade
lämnat tydliga spår efter sig. Gatorna voro i det jämmerligaste skick, många hus voro
helt eller delvis nedrifna och än flere, måhända hälften, stodo tomma och ödelagda.
Fönsterrutorna voro till stor del utslagna, handelsbodarne stängda eller sköflade. Huru
mycket stadens folkmängd under den långa belägringstiden hopsmält, kan man se
däraf, att antalet af skattskyldiga borgare, hvilket 1519 uppgått till nära 1200, 1523
nedgått till 308.

Till konung Gustafs första regeringsomsorger hörde nu de anstalter, som han
vidtog till den förfallna stadens upphjälpande. Dessa voro visserligen efter vår tids
begrepp både hårdhändta och egenmäktiga; men de måste, för att rätt dömas, ses i
sin tids ljus. iMed en kunglig maktfullkomlighet, åt hvilken ^an redan från början
gaf en vid omfattning, påbjöd han att ett föreskrifvet antal borgare från alla de kring- ^
liggande småstäderna skulle ofördröjligen inflytta till Stockholm. »De skulle», skref
han, »se sig före med hus, där de kunde bygga och bo uti, däruti ingen försummelse
tagande, så framt vi dem ej skole straffa, utan all nåd, såsom dem, hvilka värt bud
och vår vilja försitta och försmå.» Denna efter våra begrepp egenmäktiga anordning
sammanhänger tvifvelsutan med det gamla föreställningssättet, enligt hvilket Stockholm
var en gemensam hamnplats, i hvars upprätthållande de kringliggande städerna voro med-
intresserade och medansvariga. För hvad småstädérna därigenom förlorade sökte han
dessutom bereda dem ersättning, visserligen på ett ej mindre hårdhändt vis. Han på¬
bjöd nämligen, att ett motsvarande antal bönder från kringliggande landsorter skulle
vid 40 marks vite oförtöfvadt flytta in i närmaste stad för att där som borgare bygga
och bo.

36

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Utställningsfältet vid midvintwtid.

Orienterande revy.

Af A. H — in.

Det är endast fyra månader kvar till den stora Stockholmsutställningens offi¬
ciella öppnande, hvilket som bekant skall ske den 15 maj.

Och denna tid tyckes, i dag som är, vara väl knapp för att fullborda de mång¬
faldiga arbeten af olika slag, som ännu återstå till dess det hela blir, som man säger,
»klappadt och klart». Men så har vid de flesta, ja kanske alla dylika större exposi¬
tioner en tid före deras högtidliga öppnande, varit fallet.

Från arbetsfältet å utställningen.
Marketenteriet och gamla vaktstugan.

Hvad Stockholmsutställningen beträffar, så arbetas dock, oaktadt det för till¬
fället så stränga midvintervädret, med den största ifver på alla punkter af det stora
området, på det att allt, om möjligt, måtte bli fullfärdigt på den bestämda tiden.

Yx- och hammarslag ljuda från alla håll, och ekot däraf fortplantas i den lätta
vinterluften vida omkring. Tidigt från morgonens gryning till aftonens senaste timmar
råda ett feberaktigt lif och rastlös verksamhet från de stora byggnadernas högsta
tinnar ända in i jordschaktarnes grottor och mullvadsgångar.

Några af hufvudbyggnaderna äro också, åtminstone till det yttre, fullt färdiga
eller så pass långt komna, att endast relativt mindre delar däraf åsterstå att fullborda.
Så ar afven förhållandet med flertalet af de mindre, till öfver ett hundratal uppgående
privata paviljongerna och kioskerna.

Vid ett besök på utställningsområdet kan man därför redan nu bilda sig en

STOCKHOLM S-UTSTÄLLNINGEN 1897

37

Pressens paviljong, i.

Pressens paviljong. 2 (Entrén.)

38

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

ganska klar och tydlig uppfattning om de olika byggnadernas läge och gruppering
m. m. samt få en fullständig öfverblick huru det i ett sammanhang kommer att
taga sig ut vid det kolossala arbetets blifvande afslutning.

Som bekant omfattar utställningsområdet hela främre delen af Djurgården, där
det österut sträcker sig från Djurgårdsbron utmed Djurgårdsbrunnsvikens strand öfver
hela den s. k. Lejonslätten samt vidare strandremsan nedanför bärgen utmed nämda
vik nästan ända fram till Sirishof.

Väster om Djurgårdsbron är landsvägen gräns, från bron ett hundratal meter
fram från Nordiska museets sydvästligaste hörn, där utställningsplanen sedermera
sträcker sig nästan rakt söderut mot galérvarfvets område, väster om vägen ända
ned till Ladugårdslandsviken fram till Allmänna gränd jämte ett litet stycke af de
kvarter i gamla Djurgårdsstaden, som ligga på andra sidan af denna gränd. Äfven
den del af backsluttningen mellan stora vägen fram till slätten och Skansens område,
och å hvilken areal Byströms villa och Hasselbacken äro belägna, tillhör utställnings¬
området.

Hasselbacken blir därmed utställningens hufvudrestaurant.

Vissa dagar kommer äfven hela Skansområdet att genom fri samtrafik förenas
med utställningen och dess område.

Detta område med Hasselbacken upptager en areal af omkring 200,000 kva¬
dratmeter, och med Skansområdet uppgår siffran till omkring 400,000 kvadratmeter,
ett respektabelt ytinnehåll, nästan hälften så stort som området för de föregående stora
europeiska r/Är/A-expositionerna. Och det är ju vackert så, då vår utställning ju ej
kommer att omfatta mer än de skandinaviska länderna samt en mindre afdelning rysk¬
finska konst- och industriartiklar.

Som af ofvanstaende framgår och förut är nämdt kommer utställningen i sin
helhet sålunda genom allmänna landsvägen att delas i tvä afdelningar, hvilka dock
komma att sinsemellan förbindas genom tre broar, däraf den största och bredaste är
förlagd vid industripalatsets nordvästra hörn och de andra med lämpliga mellanrum
längre fram i sydost öfver landsvägen.

Och efter denna orienterande kontur plan af själfva utställningsområdet öfvergå
VI till en revy af de olika utställningsbyggnadernas fördelning och gruppering m. m.

^ ii;

^ Det ar en bitande kyla. Snön knarrar under fötterna; träden stå täckta med
rimfrost; luften är ren och genomskinlig, och solen strålar i fullaste glans, kallt men

ifvande. Just en dag lämplig att taga utställningsarbetena i betraktande för att se
huru langt de framskridit.

« J stanna i hörnet af Strandvägen och Narvavägen, midt för den nya Djur-

"‘ställningen ansluter sig till den angränsande
stadsdele^n och hvilken verkan den frän denna synpunkt sedt kommer att öfva på de
besökande, när allt blifvit fullbordadt, fint och putsadt.

Ingenstädes kan man se något mera tilltalande, ingenstädes nägot mera har-
momskt. Blickar man mot väster längs Strandvägen med dess breda plantering, med
palats intill palats pa ena sidan och den vackra Nybroviken pä den andra, så måste
man medgifva att en skönare del af ett stadssamhälle väl knappast finnes att uppvisa
Z 21 Z »"fvudstäder. Intrycket är lika smekande för ögat som det är

de V ”T ‘''““■"''ägreits ståtliga och breda plantering och

ackra husen ä omse sidor af den breda gatan, och anblicken är odisputabelt ståt-

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

39

lig. Skada är, att denna magnifika esplanad ännu icke är fullständigt garnered af
stora och vackra hus; men hvad som redan finnes, gifver en tydlig föreställning om
hvad som i en aflägsen framtid skall blifva.

Vänder man sig mot öster, så mötes man af den mest tjusande utsikt som nå¬
gon stad kan uppvisa. Man ser längs hela Brunnsviken med Skogsinstitutet i för¬
grunden till vänster, med dess vackra byggnad och lummiga omgifning samt längre
bort i bakgrunden lummiga dungar och täcka villor samt till höger det höga, branta
Djurgårdslandet med Sirishof på en utskjutande udde och Bredablick högst upp på
bärget. Nedom bärget vid dess fot och på den smala stranden reser sig utställnin¬
gens östligaste parti, det »gamla Stockholm» med slottet »Tre kronor», liksom växande
upp ur vattnet som ett féslott. Det hela gör ett underbart, nästan förtrollande intryck
och det är med stor saknad man vänder blicken därifrån.

Mot söder ser man den nya Djurgårdsbron, ett på samma gång gediget och ele¬
gant byggnadsverk, med dess vackert svängda landfästen, dess smäckra pelare och pryd¬
liga piedestaler för de kandelabrar, från hvilka skall spridas ljus öfver bron. Till höger
reser sig det väldiga Nordiska museet; till vänster en mängd till utställningen hörande
byggnader och i midten, mellan dessa, leder det breda med gräsmattor infattade plan, vid
hvars ända den väldiga industrihallen reser sina kolossala massor, sina många torn och
sin storartade kupol. Mellan byggnaderna vackra grupper af träd och på båda sidor om
det hela stora, vackra vattenytor — till vänster den förut beskrifna Brunnsviken och
till höger Nybroviken med Skepps- och Kastellholmen och det höga Söder i fonden.

Utställningen är i sin helhet så intimt förenad med staden, dess härliga Djur¬
gård och förtjusande omgifningar, att densamma på det mest naturliga vis samman¬
smälter därmed på ett harmoniskt sätt och till ett sammanhängande helt. Andra
platser voro ifrågasatta för utställningen och erbjödo kanske både större utrymme
och billigare terräng. Men ingen plats skulle kunna komma upp mot den som blifvit
vald. Här är man midt i en stor park med härliga och vidsträckta promenader. Här
har man lätta kommunikationer till lands och vatten. Här har man den härligaste
omväxling mellan stad och land med skog, bärg och vatten och här smälter utställ¬
ningen tillsammans med Nordiska museet. Skansen, Biologiska museet. Djurgårds¬
teatern, Hasselbacken och alla Djurgårdens förlustelseställen. Hvar och en hvars blick
ej är grumlad af privata hänsyn eller begär att häkla allt, som ej upprunnit ur den
egna hjärnan, måste erkänna, att ingen annan plats varit så egnad som denna att mot¬
svara de anspråk man kan hafva på en utställning med afseende på närhet till alla stads¬
delar, bekväma och mångfaldiga kommunikationer samt omgifvande vacker natur. Man
kan säga, att denna senare icke har något att skaffa med utställningen, men säkert
är, och erfarenheten talar därför, att besökande helt säkert komma att skatta den om¬
gifvande naturen högre än själfva utställningen, och utan denna natur skulle utställ¬
ningen ej kunnat blifva det vackra konstverk i anläggning, som nu blifver fallet.

* *

*

Den nya Djurgårdsbron utgör en förlängning af Narvavägen i rät linie med
densamma och bildar således en vinkel mot utställningens midtellinie. Sedan man
kommit öfver bron, kommer man in på en rymlig, öppen plats, vid hvilken utställ¬
ningens hufvudentré kommer att anordnas. Denna plats är nu afstängd och belamrad
med material för brobyggnaden, hvilken med raska steg närmar sig sin fullbordan.
Meningen är, att den nya bron skall användas endast för fotgängare och ekipager,
men spårvagnarne begagna den provisoriska bron, hvarigenom trängsel undvikes och

Allm. Konst- och Industriutställningen i Stockholm 1897.

Vy från Brunnsviken.

Gamla Stockholm.

Stonorget.

Slottet.

Svenska Fiskerihallen. Industrihallen.

' ■*/,

Tillbyggnad
till Nord. museet.

Nord. museet.

Sport- och
Turistpaviljong.

Stora entrén.

2. Vy från Saltsjön.

Konstutställning.

Maskinhallen. Fyrtorn.

Stora entrén.

Nord. museet.

Industrihallen.

42

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINCtEN 1897.

TTiången olycka förebygg^cs. Den provisoriska bron leder till samma förut omnämda
öppna plats, vid hvilken hufvudingången till utställningen kommer att anordnas.

Denna entré, hvartill arkitekten Boberg uppgjort ritningen, är, när detta skrifves,
ännu ej fullbordad, men enligt den först tänkta planen skulle den bestå af ett par dub¬
belkiosker, krönta med något tillplattade kupoler, men denna plan är nu, för att ge
ett afbrott åt de många kupolmotiv, som å utställningen förekomma, så till vida ändrad,
att nämda krön komma att få en trapplik form för sin afslutning,

Det är ett nöje att besöka utställningen och följa arbetets gång.

Strax till höger om första ingångsporten är vid ändan af Nordiska museet en
liten kulle, ^"id foten af denna är en mindre kiosk, hvilken skall inrymma en camera
obscura. Denna lilla byggnad är endast påbörjad, men på ömse sidor därom leda redan
färdiga trappor upp till kullens topp. På densamma växa redan förut löfträd. Xu var
man s\’sselsatt med att å norra sluttningen (den som är vettande mot Djur gårdsbron)
inplantera höga, vackra och yfviga granar, fullt ut lika stora som de största af dem,
hvilka finnas uti Humlegården, Det är en mycket god idé att använda granar bland
trädgrupper, ty de äro mycket effektfulla träd, men det är nödigt att veta hvar och
huru de skola planteras. Dessa granar äro hämtade från Nya kyrkogården, där man
i mån som planteringen hunnit tillväxa måst företaga gallring. Dessa träd äro upp¬
dragna i plantskola och hafva flere gånger blifvit omskolade, hvarigenom deras pålrot
aldrig nått sin utveckling. Detta medför den fördelen att träden kunna lätt upptagas,
transporteras och åter inplanteras med klump utan att taga någon som hälst skada.
På olika platser å utställningen funnos en mängd löfträd af ganska betydande storlek
(6—10 meters höjd och däröfver) och äfven upptagna med klump. Man var nu syssel¬
satt med inplantering af en del af dem, allt i den mån som plats därför hinner be¬
redas genom de pågående byggnads- och planeringsarbetenas fortgång. Det stora
planet mellan hufvudentrén och industrihallens terrass och hvilket begränsas å ena si¬
dan (högra eller vänstra) af Nordiska museet och å motsatta sidan af Stockholms stads
paviljong, och hvilket .stora plan kan rymma 200,000 människor utan trängsel, har re¬
dan fått sina gräsmattor beredda och besådda. En linie af träd prvder redan de
gräsplaner, hvilka vetta mot Stockholms stads paviljong, och hundratals lagerträd med
mera förvaras i källare under Nordiska museet, och andra prydnadsträd, afsedda för att
dekorera dessa gräsmattor, väntas från Göteborg, Malmö m. fl. ställen. Kruk- och
blomsterväxter för gräsmattorna komma att lämnas af olika utställare. Framför såväl
Nordiska museet som ludustrihallen bildas höga terrasser och på ömse sidor om Stock¬
holms stads paviljong komma gräsmattor och balustrader att svara mot Nordiska mu¬

seets terrass. Det hela kommer sålunda att bilda ett plan, hvilket har en både värdig
och tilltalande form och kommer att till stil harmoniera med de byggnader, som om-
gifva det. Grupper af palmer på gräsmattorna komma att ännu mera höja det be¬
hagliga intrycket. Meningen var först att nedom terrassen framför Industrihallen an¬
bringa en »fontaine lumineuse», men denna plan har lyckligtvis blifvit öfvergifven. Ty
anlagd på denna plats hade för nämda fontän måst modelleras och gjutas några lämp¬
liga figurer eller annat anslående skulpturv^erk, hvilket blifvit dels dyrbart och dels
hinderligt för trafiken. En väldig vattenstråle kommer i stället att höja sig i Brunns¬
viken ett stycke från land mellan Sagogrottan och Fiskarehallen. Inga andra planer
hafva bhfvit beredda, besådda och planterade än de nu omtalade samt det väldiga
plan, hvilket nedom Byströmska (Hammerska) villan .sträcker sig mellan konungens
stilfulla jaktpaviljong och Hasselbacken; alla andra äro ännu belamrade med bygg-
nadsmatenal och oplanade. Men de äro små och kunna lätt under våren ordnas på
några få dagars tid. Här och där längs vägen mellan Djurgårdsteatern och .Sirishof
bhfva trad allt fortfarande upptagna med klump och undanflyttade för mplantering i

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

43

mån som de pågående grundgräfnings- och schaktningsarbetena pågå. Det stora entré¬
planet håller i längd ungefär 250 meter och i genomsnittsbredd omkring 85 meter.
Sedan sålunda blifvit redogjordt för det tillstånd, hvari gräsmattor och trädgrupper be¬
finna sig, torde vara på tiden att öfvergå till en beskrifning öfver byggnadsarbetenas
fortgång.

* *

Den första byggnaden till vänster om hufvudingången är Utställnings-Admhii-
stratiojiens hus. Det är ej på långt när fullbordadt hvarken till det yttre eller inre.
Det är utvändigt redan till stor del beslaget med plattor af gips på väf, i trogna af-
gjutningar efter naturligt tegel och byggnadssten af andra material, som därefter, sten
för sten, äfven målas i naturliga färger, hvarigenom det hela får utseende att vara
uppfördt af tuktad sand- eller kalksten, hvilket tager sig särdeles bra ut i den öfver-
gångsstil, hvari byggnaden, efter ritning af arkitekten Dahlberg, är uppförd. Läget är
valdt strax intill hufvudingången, med utsikt öfver densamma, samt planet mellan den
och bron åt ena sidan och å andra sidan Nordiska museet, Industrihallen, Stockholms
stads paviljong och det stora planet mellan dessa byggnader. Från verandan har man
en vacker utsikt längs med Narvavägen och öfver Brunnsviken samt ned mot .Sport-
och Turistpaviljongen och f. d. Panoramabyggnaden m. m. Invändigt voro icke ens
väggarna färdiga eller dörrarna insatta. Men flere arbetare voro sysselsatta med in¬
redningen.

Emellan Administrationsbyggnaden och Industrihallen samt dess terrass med
hörnpaviljonger finnes blott en enda byggnad och denna alldeles friliggande. Det är
Stockholms stads paviljong, en byggnad hållen i rik barockstil, fullkomligt i harmoni
med byggnadens form och storlek. Den utgöres af två byggnader, framtill förenade
medels en täckt hall, uppburen af kolonner. A bakre sidan äro dessa byggnader för¬
enade med en halfcirkelformig byggnad, hvadan i det inre uppstår en öppen plats af

o

samma halfrunda form, från hvilken trappsteg leda upp. A denna plats är väl me¬
ningen att anbringa något dekorativt skulpturarbete, omgifvet af blomstergrupper.
Till sitt yttre är byggnaden i det närmaste färdig och är så vacker, att det är rent
af beklagligt, att han endast är provisionel, ty permanent skulle han vara en prydnad
för alla tider. Till sitt inre är han icke färdig. Man har börjat att beslå väggarna
med väf och taket likaså. Den i snöhvit stenimitation efter arkitekten Wickmans rit¬
ningar uppförda, monumentala byggnaden upptager en planyta af omkring 1,000 kva¬
dratmeter. Bland det kanske mest intressanta som i paviljongen kommer att inrym¬
mas, anteckna vi här: ett i målning framställdt perspektiv af en storstadsgata samt
en genomskärningsprofil af densamma i naturlig storlek, hvarigenom åskådaren blir i
tillfälle att få en inblick i hela det system af underjordiska kloaker, rörledningar för
gas och vatten samt trummor för elektriska kablar m. m., hvilket likt kärlsystemet i
en lefvande kropp genomkorsar en nutida storstad.

Låtom oss bestiga det kaos af grushögar, hvaraf i fullbordandets tid terras¬
sen framför Industrihallen skall bildas och hvars yttersta flanker skola utgöras af N:o
24 Konungens paviljong och N:o 17 Post- och Telegrafverkets paviljong, sa är ska¬
pelsen ännu blott i sin början, men all anledning finnes för det antagandet, att ska-
parne af det hela på fullbordandets dag därifrån må kunna af den stränga kritiken
och publiken få det vedermälet: Och si, allt var godt! N:o 18 Rugheimer & Beckers
kiosk i form af en hattmonter med sin framsida imiterande Frälsningsarméns damhattar,
för hvilka firman är leverantör; N:o 19 Fotografisk utställning och N:o 20 Pettersonska
konditoriet samt N:o 21 S:t Eriks Bryggeri-Aktiebolags montrer — de båda senare i

44

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 897.

en stil, imiterad efter Industrihallens, hvaraf de äro en del, utgörande vinkelfyllnader
— äro knappast mer än till det yttre halffärdiga. Konungens paviljong, i barockstil,
är uppförd efter ritning af arkitekten Lilljekvist. Post- och telegrafverkets byggnader
samt S;t Eriks bryggeris paviljong ha arkitekten Boberg till konstruktör. Ritningen
till fotografiska utställningen och konditoripaviljongen är uppgjord af arkitekten Dahl¬
berg samt hattpaviljongen af arkitekten Wickvian.

Industrihallen reser sig i sina storartade former med en längd af 185 meter och en
största bredd af 77 meter (allt ungefärliga mått). Det var svårt att finna en form för denna
stora byggnad af det slag, att han ej skulle försvinna i jämbredd med det kolossala Nor¬
diska museet, hvars takås håller omkring 40 meter öfver Industrihallens golfplan. Mu¬
seet håller flere våningar i höjd, men Industrihallen icke, och ändock måste denna se-

Svenska Fiskerihallen, sedd från Brunnsviken.

Fot. af B. Orling,

nare byggnad tilldraga sig åskådarnes blickar i högre grad än museet, och detta ge¬
nom sin massa. Därför fick museet en tillbyggnad i öfvergångsform och Industrihal¬
len en mängd höga kupoltäckta hörntorn samt en ofantlig midtelkupol i ädel stil
och flankerad af fyra minaretformiga småtorn, hvilkas höjd väl ej sträcka sig ofvan
molnen, men så högt, att de broar, hvilka förena dem med midtelkupolen, befinner sig
50 meter öfver Industrihallens golf. Kupolens krön, i form af en strålkrona, höjer sig
25 meter högre, och 15 meter däröfver höjer sig den väldiga flaggstången, från hvil-
ken gamla Sveriges blågula flagga skall svaja. Mot dessa ungefärliga mått försvinner
Nordiska museet, ehuru tillbyggnadens torn gör ett svagt försök att hinna med. Area¬
len, som Industripalatset upptager, utgör mer än 15,000 kvadratmeter. Den kolossala
byggnadens grundstomme är uppförd af trä och glas. Långskeppet afslutas mot öster
med en halfrund absid och åt väster med vinkelrät gafvel. Tvärskeppet, som ungefär

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINCtEN 1897.

45

från långskeppets midt springer ut från dess främre sida, har en bredd af 65 meter
och ett djup af respektive 84 meter. Hallens höjd till takåsen utgör ungefär 20 me-

Skånes paviljong.

Finspongs paviljong.

ter, och kupolens hela höjd från dess bas utgör omkring 90 meter. Utvändigt är
hallen hållen i hvitt och grönt. Stilen, speciellt i de flankerande tornen, är hämtad
efter motiv från gamla Stockholmsstilen, men själfständigt behandlad, så att byggnaden

46

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNINGEN 1 897.

i sin helhet och i synnerhet förbindelsen mellan kupolen och minareterna ger åt det
ståtliga palatset en karaktär af något verkligt nytt och originellt.

Byggnadens inre får rik och fullständig belysning dels från taket, hvars djärfva
och lätta konstruktion kommer att fullt framträda, samt dels från väggarnes väldiga
fönster. Den storartade hallens mästare äro arkitekterna Boberg och Lilljekvist, hvilka
i detta byggnadsverk lämnat ett imponerande prof på sitt konstnärskap.

I vinklarne mellan hallens lång- och tvärskepp äro två små hörn, hvilka äro
ämnade att tjäna som hviloplatser efter vandringen genom det stora palatsets väldiga
planyta.

Vi hafva utomordentligt skickliga arkitekter i Sverige, och här hafva de särskildt
utmärkt sig. Utställningsbyggnaderna äro icke ens i någon detalj kopior af andra utställ¬
ningars byggnader, utan alltigenom svenskt originella — och detta länder till heder för
Sverige, för utställningen och för arkitekterna. Det hela, läget, planen, omgifningarne,
byggnaderna, är afvikande från hvad man sett på de stora världsutställningarna, och
besökande svenskar och främlingar komma att njuta däraf och helt gifva Stockholm
priset. Industrihallen är ej fullbordad hvarken till sitt yttre eller inre. Utvändigt har
man hunnit endast till de broar, hvilka förena de förutnämda fyra tornen med kupolen
och hvilka torn skola invändigt förses med trappor uti två och hiss i de andra två, så
att allmänheten må med och utan möda nå utsiktsplanet. Invändigt arbetas med för-
tviflans fart allt hvad kraft förmår, men lugnt och systematiskt för att redan efter två
månaders förlopp kunna emottaga exponenternas föremål. Industrihallen torde vara en
bland de väldigaste träkonstruktioner, som hittills blifvit utförda.

För att nu gå systematiskt till väga efter skildringen af utställningens tyngd¬
punkt, torde läsaren benäget följa oss tillbaka till hufvudingången och därefter taga
i betraktande de byggnader och byggnadsgrupper, hvilka hafva eller komma att få
sin plats å Brunnsvikens strand. Utgående från Administrationens förut beskrifna,
trefliga byggnad, möter oss först den belamrade plats, å hvilken Landberg & Huvi-
bers montrer för sportföremål skola resa sig, ett i hvardera hörnet å samma sida af
en gräsmatta, som skall skilja Administrationsbyggnaden från Sport- och Turistpavil¬
jongen. ^ Denna senare är ett slags korsbyggnad med pocheformade utbyggnader i
korsets vinklar och bildar invändigt ett ofantligt stort golf för sportöfningar och ut¬
ställning af turist- och sportföremål m. m. annat, som därtill hörer. Taket har en
lanternin, som sprider ljus nedåt. Det hela är ännu blott en halffärdig stomme, så att
det är omöjligt att döma om det intryck denna byggnad kommer att göra, men
enligt totalformen kommer den att presentera sig väl, och belägen tätt vid stran¬
den med sin egen lilla kaj med hamn för båtar, blir denna paviljong nog ett älsk-
lingstillhall för herrar sportmän och turister, där de vid Brunnsvikens blanka yta under
lummiga träds svalka kunna njuta hvila och fröjda sig åt ett behagligt »dolce far
niente» efter den slapphet, som inställer sig vid den gångsport, som utställningsbesök
föra med sig och som är lika ansträngande för själen som för kroppen. Ritningarna
till denna paviljong, som upptager ett ytinnehåll af 1,200 kvadratmeter, äro uppgjorda
af arkitekten Lilljekvist.

Nästa byggnad, N:o 11 på planen, är den gamla panoramabyggnaden, nu om¬
döpt till j,paviljo 7 ig för kemisk-teknisk industri». Till sitt inre har denna byggnad
ännu ej undergått nagon ändring, ty det gamla midtelpartiet står ännu kvar, och väg¬
garna äro alldeles kala samt det hela skräpigt. Till sitt yttre har byggnaden fått en
betydlig förändring till ett bättre. Hufvudingången har blifvit utbyggd och flankerad
med tvänne torn. Tre paviljongformade utbyggnader hafva tillkommit, och dessa äro
förenade sinsemellan och med hufvudingangens torn medels en bred öppen veranda,
allt afsedt för en restauration af första klass, och på södra sidan med en inhägnad

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

47

gård och en musikpaviljong. Läget är luftigt invid Brunnsvikens strand, där man hör
böljorna skvalpa vid verandans fot. med utsikt öfver Brunnsviken och Sport- och
Turistpaviljongens kaj samt lifvet på vattnet, korsadt af ångslupar, segel- och roddbåtar.
Den kemisk-tekniska paviljongen upptager en areal af omkring 1,000 kvadratmeter.
Tillbyggnaderna äro äfven här utarbetade af arkitekten Lilljckvist.

Nedom nu beskrifna byggnad och ute i Brunnsvikens vatten är Sagogrottan,
konstruerad af arkitekten F. Boberg. Att börja med hade vederbörande tänkt förlägga
den märkvärdiga grottan ett stycke från land så att man endast roende kunde komma
fram till densamma, men denna plan har dels för kostnaderna och dels för den lättare
kommunikationens skull vid rägnväder o. d. blifvit ändrad, så att den medels en jäm¬
sides med stranden löpande brygga står i förbindelse med grottans, om vi så må säga,
vestibul, en öppen bassäng, från hvilken de besökande sedermera på båtar kunna få
göra en färd in i sagogrottans innandömen. Endast yttre stommen är uppförd och
pålningen gjord för bron, men det inre är afstängdt. ålan meddelade likväl den upp¬
lysningen, att roddfärden genom den märkvärdiga grottan med dess trollska effekt¬
scener skulle komma att upptaga en tid af 12—15 minuter. Nu är intet att se mer än
den ofullbordade hvälfda ingången, där de båtar skola ligga förtöjda, hvilka komma
att föra de besökande på deras underbara färd genom den förtrollande grottans inre.

ålen låtom oss nu gå vidare .Det plan, hvilket fyller platsen mellan musikpavil¬
jongen, den linie, som bildas af terrassen framför Industrihallen, Brunnsviken och ba¬
lustraden, som utgår från Stockholms stads paviljong och hvilken paviljong ännu icke
linnes, upptages af fyra gräsmattor och kommer att prydas eller missprydas af tvänne
montrer, den ena tillhörande Aktiebolaget Secularis och den andra bistruktionsapoteket
Nordstjernan. Dessa montrer finnas ännu icke till på platsen, och det är därför svårt att
yttra sig om dem. Gräsplanerna komma att prydas med vackra växter. Nu följer en
triangulär gräsmatta, och i förlängningen af den väg, som skiljer den från förut be¬
skrifna, af breda gångar skilda gräsmattor, skall ofvan omtalade stora springvatten an¬
ordnas. Vid gräsmattans tre ‘hörn komma montrer eller kanske rättare kiosker att
uppföras, den ena af Malmö chokoladfabrik, den andra af 5 . Giimcelius och den tredje,
så kallade »syskrinet», af Herman Meeths och hvilken senare är till det yttre halft
fullbordad, medan den första är endast påbörjad och den andra ännu lyser med sin
frånvaro.

f> Sccidaris'» paviljong skall utföras efter ritningar af arkitekten Wickman, choko-
ladkiosken efter ritningar af arkitekten WåJilin i ålalmö samt Gumaelius’ och åleeths’
kiosker efter arkitekten Bobergs förslag.

Härefter kommer en fyrkantig gräsmatta, skild från Brunnsviken endast af en
strandväg, som sträcker sig från f. d. panoramabyggnaden till fiskerihallen. Här skola
uppföras en toalettbyggnad, dold bakom träd och buskar, en monter, tillhörande Löf-
berg & C:o, en kiosk tillhörande Bröderjie Cloetta, en annan tillhörande Svenska aktie¬
bolaget Centrifug, samt en liten, i nätt villastil uppförd byggnad tillhörande Gustaf Piehls
bryggeri. Af dessa alla är endast den sistnämda till sitt yttre fullbordad, och den pry¬
der sin plats. Af de öfriga har man börjat med syllarnes utläggning för Bröderne
Cloettas kiosk; de öfriga ser man ej spår till. Dessa paviljonger ha till arkitekter:
Cloettas Wåhlin, Löfbergs och Centrifugs Dahlberg och Piehls med sin originella por¬
tik i form af ett ölfat Wickman.

Längre upp mot Industrihallens inåt gående vinkel är f. d. Liljevalchska villan,
numera omdöpt till Pressens paviljo 7 ig, och ännu längre in en oval, ännu icke full¬
bordad byggnad tillhörande Dagens Nyheter, omgifven af små gräsmattor å båda si¬
dor, och i den inåt gående vinkeln af den södra af dessa skall SkrotJtberga tegelbruks
monter placeras. Hvad presspaviljongen beträffar, har densamma fått ett mycket präk-

48

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX I 897

tigt läge, och det är äfven att hoppas, att inredningen kommer att bli lika ändamåls¬
enlig, framför allt så att utrymmet blir tillräckligt i S)^nnerhet för den stora tillström¬
ning af publicister, som väntas anlända, oberäknadt våra egna tidningsmän såväl i
hufvudstaden som landsorten, hvilka ju äro själfskrifna som skildrare af expositionen.

Skogshyddan.

Till »Dagens Nyheters» paviljong är herr Dahlberg Vid sidan af Skromberga

paviljong skall anordnas en friluftsutställning af stenindustriella alster, hvars dekorativa
anordningar arkitekten Wickman åtagit sig.

Efter dessa kommer intill strandvägen ett separatorsniejeri, en i landtlig stil upp¬
förd byggnad med utvändigt afrappade väggar. Byggnaden, hvilken ligger fritt, gör

Sport- och turistpaviljongen, sedd från Brunnsviken.

ett behagligt intryck. Dess inre är ej fullbordadt, och inga hvarken maskiner eller
apparater ännu insatta. Detta mejesi kommer nog att tilldraga sig en stor och väl¬
förtjänt uppmärksamhet och är uppfördt efter ritningar af arkitekten Wickman.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1897

49

Industrihallen under byggnad. Entrén och kupolen, från stora promenadplanet.

Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Orli/ig. (Febr. 1S97.)

Vidare intill strandvägen följer en stor gräsplan, hvars sidor skola garneras af
en mängd kiosker, icke mindre än 9 stycken, af hvilka blott en är till sitt yttre färdig.
Den tillhör Maltkaffebolage.t och liknar halft en liten parkpaviljong, halft ett hönshus
med dufslag och tager sig nätt ut.

Bakom Separators mejeri, mellan detsamma och Industrihallens rotunda äro tre
gräsplanar, å hvilka en del kiosker och montrer skola placeras. Af dessa är en, som

Bilaga till »För Svenska Hem», 1897. Häft. 7. 4

50

STOCKirOLMS-UTSTÄLLNIXGEX I 897,

blifver ganska originell, nämligen den som tillhör CJir. Wilckcn och är under uppförande;
dess väggar utgöras af korsvike, hv’ars fack äro utfyllda af buteljer med bottnarna
vända utåt, och lära 6,000 buteljer därtill erfordras. Arkitekt: Wickniaii.

i\Iidt för ändan af Industrihallen och nästan vinkelrätt mot Fiskerihallen är Lilje¬
holmens stearinljnsfabriks byggnad belägen, framställande en kolossal ljusstake af mässing
i gammaldags stil med ett ljus uti, hvars låga utgöres af en väldig elektrisk lampa, som
kommer att upplysa omnejden lik en fyr. Uti stakens fot skall inrymmas en ljusfabrik
i miniatyr. Paviljongen hör till det mest originella i sitt slag på hela utställningen,
ehuru dess nedre del måhända verkar något klumpig i förhållande till det hela. Emel¬
lertid ter sig byggnaden på något afstånd som en ganska respektabel obelisk och bi¬
drager sålunda att skaffa litet afbrott från det omgiAande virrvarret af större och
mindre kiosker, och ingen plats därför kunde hafva blifvit bättre-vald än just denna.

har blifvit omgifven af sex större och mindre gräsplaner, och rundt
om stakens fot är meningen att anbringa grupper af växter, hvarigenom det hela kom¬
mer att taga sig särdeles väl ut. Ritningen till den enastående paviljongen är verk¬
ställd af arkitekten JV. Dorph.

Just nere vid stranden af Brunnsviken ligger den stora Fiskerihallen, upptagande
en areal af 2,500 kv.-meter och utförd efter ritningar af arkitekten Thorburn samt hål¬
len i en mycket enkel stil och rödmålad med hvita fönsterfoder och luckor. Mo¬

tivet till den originella och för sitt ändamål karaktäristiska byggnaden är taget från
västkustens sjöbodar och följaktligen äktci svenskt^ Framför ingången mellan de båda
framskjutande sidopartierna är en öppen veranda, till hvilken en trappa leder upp.
Byggnaden kommer med sina dekorationer af fiskredskap, flaggor m. m. att verka
.synnerligt, vi skulle vilja säga, »hemtreflig» och pittoresk bland de omgifvande mera
monumentala byggnaderna. Dess baksida, d. v. s. den sida som är vänd mot Brunns¬
viken, är utbyggd i en halfcirkel och sträcker sig ganska långt ut i v^attnet samt kom¬
mer att omgifvas med en flottbro, hvilken tjänstgör såsom hamnarmar, inom hvilka
bildas cn liten hamn, hvaruti olika fiskarbåtar komma ftt förtöjas. Inuti den mot sjön
vettande stora rundbyggnaden är anordnad en stor bassäng med rinnande vatten, och
det hel.i är så rymligt, att plats finnes för en ganska betydande utställning af hvad
som hör till fiskerinäringen. När man star framför denna byggnad, tycker man sig
liksom känna en frisk hafsvind blåsa, och om man icke vet, att det är en fiskeriut-
ställning, så känner man det på sig, ty det hela verkar så friskt, djärf^enkelt, bastant
och hfvande på sinnet; så mycket mer som man förut blifvit tröttad af det stora an¬
talet storre och mindre kiosker, hvaraf somliga äro ganska bizarra, såsom till exempel
den Hylinska, hvars två gaflar hafva formen af en itusågad såpfjärding och ingången
formen af en parfymflaska.

ålidt för östra delen af Fiskerihallen är platsen, där Svenska Dagbladets kiosk
skall komma att uppföras. Den är ämnad att blifva en liten elegant villa med torn,

1 romansk^ stil, till hvilken arkitekten Agi Lindegren uppgjort ritningen. För närva¬
rande är ej arbetet därmed börjadt.

Jlellan denna och gamla vägen till 5 irishof äro tvänne byggnader inom en och
samma mhägnad, den ena tillhörande Aktiebolaget Stora bryggeriet och den andra Slak-
ter,bolaget ^Norrmalm,. Den förstnämda af dessa byggnader är den gamla Uddman-
ska villan .Cxodtliem.. äfven kallad »Bukarest.. Byggnaden, som är väl bekant för
alla stockholmare, har undergått någon förändring och är ännu icke till sitt yttre rik¬
tigt fardig, men i sm hufvudform är denna, lilla nätta villa sig nästan alldeles lik och
kommer nog att försvara sin plats som en bland utställningens vackraste smäbyggnader

Ska 1 har, som det sages, anordnas en »bierkneipe., sä kommer nog gästernas antal
att blifva ganska stort, ty läget är utmärkt.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

51

Slakteribolagets byggnad har fått en form och en stil liknande ett uthus, och
tillsammans med forutnämda villa ser han ut såsom hörande till denna ungefär så¬
som en arbetareboning eller drängstuga på landet. Simpel till sitt yttre och af en
långdragen rektangulär form har han en mycket enkel veranda på den sida, som är
vänd från villan. Taket är på gaflarne brutet; dörr- och fönsteromfattningarna äro
gräsgröna, medan byggnaden för öfrigt är röd, men ej af den klara röda kulör som
vanlig rödfärg, utan mera som om byggnaden och verandan blifvit öfverstrukna
med blod, h vilken färg väl är ämnad att karaktärisera den stora affär, som här blir
representerad.

Emellan nu beskrifna båda byggnader och omgifvande inhägnad samt Svenska
Dagbladets kiosk framgår den väg, uti hvars midt Liljeholmens ljusstake är placerad
och hvilken väg utgår från Industrihallens rotunda i denna halls medellinie och, le¬
dande till stranden, fortsätter med en bro öfver till den byggnadsgrupp, hvilken före¬
ställer »Helgeandsholmen» i forna dagar och från hvilken på andra sidan två broar
leda, den ena till kajen omkring gamla kungliga slottet »Tre Kronor» och den andra
till den vackra gamla gata, hvilken leder upp till .Stortorget, omgifvet af en hop gamla
byggnader med sina trappformiga gaflar vända mot torget.

Det »Gamla Stockholm*, som här utbreder sig för våra häpnande blickar blir
helt säkert en af utställningens förnämsta sevärdheter. Detta dels på grund af sitt
härliga läge och sin, som ett helt betraktadt, dominerande komplex at monumentala
b3^ggnader från flydda tider, framtrollade liksom ur sagans dunkla natt för våra tiders
barn och kraftigt manande till lif dunkla erinringar från vår historias blad. jMinnen,
hvilka den stora massan af vårt folk nog icke förmått att kläda i verklighetens dräkt,
men som här finner fullödigt och helgjutet uttryck, klart åskådliggjordt för ögat och
i minnet efterlämnande ett för lifvet varaktigt, om Sveriges nydaningstid från främ¬
lingars ok minnande bålverk.

T}'- meningen med »Gamla .Stockholms» återupplifvande är att i förminskad
skala, anordnad med artistisk frihet, gifva en sann historisk bild af »Staden med Hel¬
geandsholmen» från de första Vasadrottarnes tidehvarf.

Helgeandsholmen är omgifven af en krenelerande mur, i hvilken är inbygd
en befäst, tornprydd port.

Erån holmen leder, som förut är nämdt, två bryggor till Stadsholmen, hvilken
visserligen liär sammanhänger med fastlandet, ehuru detta skenbart ej märkes till följd
af den husrad, som lik en oöfverskådlig mur begränsar »holmens» södra sida.

Längst ned vid Brunnsvikens strand ligger det gamla ståtliga »slottet» med sin
imponerande kärna »Tre kronor», sin af torn pr^^dda fyrkant och sin borggård med dess
till palatsets inre förande ståtliga fritrappa. Kring de gräsbevuxna yttervallarne åt
landsidan löper en bred vallgraf med port och vindbr\^gga.

Nära inpå slottet ligger Storkyrkan och på den plats »börsen» nu beräknas in¬
taga Stockholms gamla rådstuga samt öster därom Stortorget i nära nog naturlig stor¬
lek med sina många pittoreska husgaflar och ännu befintliga gränder och brinkar.

Alla de storartade och detaljeradt naturtrogna gamla byggnaderna äro utförda
i ytterst verkningsfull och slående imitation af mestadels tegel och huggen gråsten,
vtorna gjutna i gips på väf efter naturliga modeller och hvarje sten sedermera målad
i skiftande färger, förlänande de väldiga murarne dess gammaldags karaktär. Och på
liknande sätt är äfven imitationen i detalj genomförd å de omfångsrika byggnadernas
alla delar, ända till fönsterlufternas blyinfattade smårutor, hvarigenom det hela verkar
rent af häpnadsväckande illusoriskt.

Storkyrkans portar bli stängda, och i slöttet komma endast en del rum att in¬
redas, men till de öfriga husens inre kommer tillträde att beredas.

52

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

Så är det i rådstugans bottenvåning meningen att inreda en restaurant, imite¬
rande den gamla rådhuskällaren, och i åtskilliga andra byggnader komma att anord¬
nas kaffehus, vin- och bier-
stugor, taverner, kramlådor
och mera dylikt, i hvilka de
publiken betjänande perso¬
nerna komma att uppträda
iförda dräkter i den tids stil,
som med det hela är öfver-
ensstämmande.

Dessutom komma åtskil¬
liga festligheter från samma
tid äfven att litet emellan an¬
ordnas till publikens förströ¬
else och höjande af den po¬
pularitet, som platsen nog
kommer att få som en ange¬
näm tillflykts- och hvilopunkt,
å hvilken vi i ett slag för¬
flyttas från vårt närvöst jäk¬
tande nutidslif trehundra år
tillbaka i tiden.

Planen till hela detta
öfverdådigt anslående stor¬
verk samt ritningarne till
samtliga byggnaderna ha ar¬
kitekten LiLljekvist till upp-
hofsman och mästare, hvar-
igenom han på det mest ek-
latanta sätt blifvit satt i till¬
fälle att lämna ett lysande
prof på sin förmåga inom det
område af arkitekturen, som
han valt till specialitet.

A vattnet kring slottet
skall förläggas en samling af
farkoster från 1600-talet, och
nere i »staden» kommer dess¬
utom att anläggas en kultur¬
historisk skådeplats, där man
skall få en god inblick i en
hel del prestationer af de folk¬
nöjen o. d., hvarpå konstma-
kare af alla slag haft att bjuda
från medeltidens gycklare¬
konster till med dem jäm¬
lika förlustelser under nuva¬
rande tid.

Liljeholmens stearinljusfabriks montre.

Efter fotografi för »Fur Svenska Hem» af B. Oriing. (Febr. 1897.)

Sedan man genomvandrat
det gamla Stockholm och föl-

i-n

Ov)

Industrihallen under byggnad.

Efler fotografi för »För Svenska Ilem» af B. Orling. (Hösten 1896.)

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

54

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

jer vägen uppför backen, så har man till vänster den Norska Fiskeriiitställmiigcn, hvilkcn
tyckes komma att blifva ganska stor. Den ligger nedanför sluttningen mot Brunns¬
viken och är nästan helt och hållet utbyggd i sjön. Det är icke möjligt att göra
sig någon föreställning om densamma ännu, emedan man först nyligen börjat neddrif-
vandet af de pålar, pä hvilka byggnaden skall hvila, och man arbetar med tre pål-
kranar. Som grunden icke tyckes vara svår, så torde detta arbete snart nog hinna
afslutas, och byggnaden stå färdig vid islossningen.

Därnäst kommer platsen för de läktare och den bassäng, där »marinskåde¬
spelen» skola uppföras efter samma mönster som dem å Army and Xavy-utställ-
ningen i London 1891 och nu senast å Berlinerutställningen. Dessa skådespel äro
ganska intressanta. Hela sjöslag utföras med miniatyrmodeller till verkliga krigsskepp
och man ser sådana, hvilka blifva så illa åtgångna, att de synas alldeles redlösa, an¬
dra, hvilka kantra, åter andra, hvilka blifvit så tilltygade, att de måste draga sig ur
striden; och i I.ondon var till och med ett, som sprang i luften, under det att andra
gingo till botten för minor och torpedos. Afvenså får man se befästningar på land i
strid med skepp, och kanonaden å ömse sidor är utförd alldeles som i verkligheten.
De små kanonerna smälla ganska respektabelt, och stundom har man svårt att följa
striden för krutröks skull. För närvarande har man ej hunnit längre än att arbete,
med inhägnaden börjats. Och då det ursprungliga kontraktet med ägaren till »marin¬
attiraljen» påstås upphäfdt och nya underhandlingar inledts, är det, när detta skrifves,
ovisst, hur desamma komma att utfalla. Om desamma komma till stånd, blir nog ma¬
rinskådespelet en af de »dragande krafter», som, ehuru ej »något nytt», komma att
följas med stor uppmärksamhet.

Följer man nu andra sidan af vägen tillbaka, så möter där den branta slutt¬
ningen ned från Skansen; här komma en mängd byggnader att få sin plats, och
af dessa äro en del under arbete. Men innan vi gå vidare bedja vi läsaren stanna
ett ögonblick. Just där marinskådespelets inhägnad börjar, har vägen nått sin största
höjd, och där är till vänster ett rundt plan med ett träd i midten. Här bruka som¬
martiden finnas säten eller trädgårdssoffor utställda för den trötte besökaren af denna
vackra plats, hvarest man i all bekvämlighet kan njuta af den härliga utsikten. iVIan
har hela Brunnsviken framför och under sig och kan se tvärt öfver och åt båda
sidor längs med denna. Till vänster ser man i bakgrunden en del af norr med den
högt belägna Johannis kyrka samt en del af de lägre partierna, hvarest här och där
en ångskorsten sticker upp och afbryter enformigheten, därefter följer det impone¬
rande Östermalmstemplet med dess höga kupol, till formen kanske den vackraste i
världen och fullt ut lika vacker som Invalid-domens kupol i Paris. Här dominerar den
den omgifvande höga stadsdelen och tager sig obeskrifligt ståtlig ut. Kyrkan är be¬
lägen i denna stadsdels centrum på dess högsta del och utgör sålunda, så att säga,
dess tyngdpunkt, och då man ser dess kupol resa sig öfver Strandvägens långa rad
af palats, är det med välbehag som blicken hvilar därpå.

Därefter ser man närmare till vänster de stora, högt belägna och ståtliga gardes-
kasernerna, och nedanför dessa vid stranden det nätta skogsinstitutet, inbäddadt i lummiga
massor af höga träd. Midt för sig har man Ladugårdsgärdet — Stockholms Longchamp
— dess exercis- och kapplöpningsplats, och något litet till höger på en kulle den så kal¬
lade Borgen, hvarifrån konungen kan taga en omfattande öfversikt öfver hela det stora
raanöverfältet. Vidare till höger uppe på stranden dragonernas etablissement; längre
bort några villor inbäddade i grupper af löfträd, och ofvan dessa höja sig i bakgrun¬
den Kaknässkogens dunkla massör af barrträd.

Denna lilla framskjutande rundel är ovedersägligen utställningens vackraste ut¬
siktspunkt, och man har därifrån äfven en utsikt mot själfva utställningen. IMan ser

STOCKHOLMS-UTSTÄl.LNINGEN i S97.

55

det gamla Stockholm med dess åldriga konungaborg och dennas höga torn med dess
Tre kronor. Man skymtar något af Fiskerihallens hamn och båtar, man,ser Sagoi^roi-
ian, den gamla förut fula men numera rätt ståtliga f. d. Panorauiabyggnadcn och
Sport- och Tiiristpaviljongens kaj med dess segel- och roddbåtar och något till vänster
högre upp Stockholms stads paviljong, öfver hvilken Nordiska museets väldiga massor
resa sig i bakgrunden. Vid foten af kullen har man till höger Marinskådespclct från
till vänster Norska fiskeriutställningen. Det är en i sanning ståtlig utsiktspunkt, från
hvilken för blicken upprullar sig en den mest omväxlande och behagliga rundmålniiig
man kan önska, och likväl är denna utsiktspunkt, hvad synvidden beträffar, ett intet
mot några andra sådana på Skansen och från Industrihallens kupol.

Om man fortsätter vägen förbi marinskådespelet och där lämnar utställningen,
så har man en af konstens hand så godt som orörd natur framför sig. Vägen går här
utför ned till sjöstranden, där vågorna skvalpa mot stenarne samt mot rötterna af de
träd, hvilka här kanta vägen, och på andra sidan eller till höger har man branta kul¬
lar, bevuxna med löfträd, omväxlande med lodräta bärgväggar. Snart bär det åter
uppåt, och vägen, som nu delar sig i tvänne armar, den ena till Sirishof och Djurgårds-
l)runn och den andra till Rosendals slott och Bellmansro, slingrar sig här fram genom
en kuperad mark, bevuxen med urgamla ekar — Djurgårdens stora park med dess
omväxlande terräng och härliga utsikter.

Itlen låtom oss återvända till rotundan vid iNIarinskådespelet och följa andra
sidan af vägen tillbaka genom utställningen. Vi hafva då på vänster hand och midt
emot den Xorska fiskeriutställningen tvänne mindre byggnader, hvilka ännu dölja sig
under snötäckelset, men hvilka väl snart kasta af detta och sticka upp ur jorden som
svampar. Den ena skall innehålla Trondhjems piskares utställning, den andra Norsk
skogs- och jordbriiksutställning. Trondhjemarne tyckas icke vilja blifva förblandade med
de öfriga norska fiskrarne, hvilket är mycket betecknande för den norska karaktären.
Hvad den norska skogsutställningen kan komma att bjuda på, är svårt att gissa sig
till, då det ju icke längre finnes några gamla skogar i Norge, utan mestadels endast
ungskog. Vore det återigen fråga om de norska sågverkens produkter, så vore det
en annan sak, och kunde man få en bild af själfva de norska sågverken, så hade man
mycket att lära, ty den norske sågverksägaren förstår att med ringa kostnad och of¬
tast med mycket primitiva medel taga större vinst ur sitt klena timmer än svenskarne
ur sitt, som är vida både gröfre och mera moget. Hvad ett land, hvilket nästan saknar
jordbruk, skall i den vägen utställa, torde vara svårt för den att begripa, som ej när¬
mare känner Norge. Jordbruket är där ej särdeles omfattande, men det som finnes
" är utomordentligt väl skött. Norrmannen förstår att taga valuta ur jorden, och allt
har där blifvit gjordt för att höja jordbruket. Vi önska den norska skogs- och jord-
bruksutställningen välkommen.

Därefter kommer att följa P. Ericsson & C:s, Finsjö snickerifabriks, Ch. Anders¬
sons och jMinnesbergs tegelbruks utställnmgs byggnader. De äro ännu icke påbörjade och
således finnes intet vidare att säga om dem. Men nu komma vi till en ståtlig byggnad
af mera massiv art. Det är den skånska storindustriens utställning, hvilken kommer
att göra sig särdeles bemärkt. Det är de stora bolagen, hvilka arbeta i stenkol, eld¬
fast lera, cement etc., hvilka slagit sig tillsammans för att visa sina produkter, icke i
högar af kol, staplar af tegel eller tunnor med cement, utan på ett vida mera prak¬
tiskt sätt. Den byggnad, som är under arbete, är en permanent byggnad i vacker
villastil. Den undre delen är helt och hållet af beton samt undre våningen af olika te¬
gel och sä äfven det höga tornet. Öfre våningen är till det yttre af trä, men huruvida
det inre skall blifva så eller beklädas med s. k. tiles, d. v. s. glaseradt eller oglaseradt
måladt kakel eller plattor, hvilka fästas med gipsbruk, få vi sedermera se, men troligt

Industrihallen under byggnad. Interiör hösten 1896.

Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Or!mg.

O

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

58

är att en del väggar och golf komma att beläggas därmed. På östra ändan af fa¬
saden är en rund utbyggnad, och under denna skall visas nedgången till en stenkols-
grufva. Byggnaden ligger högt uppe i backsluttningen, och dit skall från vägen leda
en bred, ståtlig trappa, hvilken i cementgjutning utföres af Si’(hisÅ:a Cementbolaget.
Denna pittoreska och ganska stora villa, uppförd efter ritningar af arkitekten Wnk- ^
man, är omgifven af höga träd, skall, som sagdt, blifva permanent och lärer komma
att tillhöra Skansen, och någon lämpligare ägare torde vara s\årt att tänka sig.

Efter Skånska storindustriens byggnad följer ett pumphus, för hvilket grundgräf-
ningen eller inschaktningen i backsluttningen pågår, ålan har här med roten i klump
upptagit ganska stora träd för att inplantera dem på andra ställen. Nämda pump¬
verk, byggdt af arkitekten Dahlbeng, är ämnadt att förse Skansens dammar med vat¬
ten, i synnerhet för den förutnämda fontänen å utställningen.

Härefter och midt emot Helgeandsholmen samt högt upp i backsluttningen är den
s. k. »Ejeldstuen» belägen. Detta gamla ruckel är ganska stort, och om det blifver litet
uppsnyggadt, så kan det komma att utgöra en verklig prydnad, men i dess nuvarande
skick skulle det blifva en vanprydnad. Ingenting skall där utställas, utan kommer
byggnaden att tjäna endast till inhysande af vid utställningen anställda.

Härefter i ordningen följer en stor byggnad af mycket irregulier grundform
och belägen midt emot f. d. Godthem, eller Stora bryggeriets utställmngsbyggnad. Det
är »Svenska Trävaru-Exportföreningens» utställningsbyggnad. Till det yttre är den
ännu icke vidare avancerad än att väggarnes stomme är uppförd och byggnaden under
tak. ålen som allt är rätt och slätt af endast råa bräder, så kan man ej ännu döma
om hur denna byggnad skall komma att taga sig ut. Tager man likväl i betraktande
hvem eller h vilka som här utställa, så bör det icke ligga fjärran antaga, att det yttre
kommer att blifva något särdeles framstående uti trädekoration, och att denna skall
blifva varierande och intressant är ett antagande, som motiveras af den bisarra grund¬
formen. Byggnadssnickarnes tid är nu att räkna såsom en, den där svunnit. Deras
yrke är numera inskränkt till att sammanfoga och på sin plats anbringa redan fär¬
diga föremål. Yrket är således att hänföra till montörens. Det är väl sorgligt, att
ett yrke kommer att så där nästan försvinna, men någon förlust för den byggande
allmänheten följer icke däraf, utan tvärtom. De stora sågverken och snickerifabrikerna
tillverka nu alla möjliga slags till en byggnad hörande föremål af trä vida mer kor¬
rekta och utan all jämförelse billigare än de föremål, som byggnadssnickarne i lands¬
orten lämna ifrån sig. ålan kan följaktligen antaga, att denna byggnad skall så till
sitt yttre som till sitt inre komma att uppvisa hvad våra träförädlingsverk kunna
åstadkomma.

ålycket nära här intill ligger Aktiebolaget Lactators utställning. Denna bygg¬
nad är stor, men ännu färdig blott till sin stomme. Hur den kan komma att taga
sig ut, är svårt att säga, ty ännu ser man blotta, råa bräderna, men här och där be¬
slagna med tunn järnplåt. Att platbeslå byggnaden är väl knappast meningen; det
blefve väl alltför både fult och dyrbart. Det var ej möjligt att för tillfället få tillträde
till det inre eller nagon blick in genom de frusna fönsterglasen. Att den de Lavalska
mjölkningsapparaten här skall komma att utställas, därom vittnar ju redan namnet,
ålen för att allmänheten skall fa nagon föreställning ej blott om dess förmåga att
mjölka väl, utan äfven om dess praktiska användbarhet och lätthandterlighet, så blifver
väl nödvändigt att en verklig mjölkning förevisas, och för sådant ändamål måste där
hållas ett visst antal kor, och om man betraktar byggnaden, så synes en sådan förut¬
sättning motiverad och antagligen är den bakre delen af byggnaden afsedd till kostall.
Denna del af utställningen kommer väl att blifva en af de intressantaste och samla
oerhörda massor af åskådare. Denna liksom efterföljande byggnad är uppförd efter
ritningar af arkitekten Wickman.

59

STOCKHOLMS-UTSTALLXIXGEN i 8q7 .

ly härefter kommer i ordningen j>Rcinholdska bageriet», en i barockstil hållen,
kalkputsad, rätt stor byggnad med en stor veranda och fönster, hvilkas öfre del är
försedd med ett spjelverk af svarfvade pinnar, sådana man ser dem under handräcket
i trappor. Inne i byggnaden är utrymme beredt för ett mindre bageri efter alla nu¬
tidens fordringar. Med bageriet och mejeriet sammanhänger en försäljningslokal, i
hvilken kommer att tillhandahållas respektive besökande mjölk och färskt bröd, en an¬
ordning, som nog kommer att af vederbörande bli mycket gouterad.

Xu följer en stor komplex; det är »Sveriges grufutställning», en rödmålad bygg¬
nad, liksom fiskeriutställningen, med hvita dörr- och fönsteromfattningar och ett torn
med två hjul, afsedda för linledningen i och för malmvagnarnes framdragande öfver
bron, hvilken leder från grufvan, hvars schakt leder in uti bärget under Skansen. Uti
främre delen af byggnaden, d. v. s. dess torn, blifver »Sveriges geologiska undersök¬
ningars utställning». Byggnaden, uppförd efter ritningar af arkitekten Wickinan, är
en trogen kopia af andra grufbyggnader med s. k. skrStorn. Då vår grufindustri är
en af landets förnämsta, torde det som af densamma här kommer att framställas i hög
grad väcka uppmärksamhet och intresse samt blifva en af expositionens bästa sevärd¬
heter. Byggnaden, som ligger snedt emot Industrihallens rotunda och bredvid Djur¬
gårdsteatern, omgifves af fyra små gräsplaner. Teatern, som af utställningen blifvit
förhyrd, kommer antagligen att användas till mötes- och föreläsningslokal.

Bredvid och bakom teatern är Skansens järnväg; en brant bärgsbana, efter mön¬
ster af en liknande kommunikationsled, hvilken förbinder Ofen med östra Donaustran-
den, och afsedd att förmedla förbindelsen mellan Skansen och utställningen och sålunda
bespara utställningsbesökande den mödosamma vandringen uppför backarne. Denna
bana är nu under byggnad,' och schaktnings-, sprängnings- samt murningsarbetena
pågå flitigt. Strax vid sidan därom skall en bred trappa leda upp till Skansen.

Emellan teatern och »Sevilla», den gamla villan vid vägen upp till Skansen,
skall uppföras ett så kalladt folkkök. Detta är en mycket god idé, dels för att tjäna
såsom mönster för sådana inrättningar till gagn för andra städer, dels för att mindre
bemedlade utställningsbesökande skola kunna få sin hunger stillad med en god och
närande föda till billigt pris.

»Sevilla», den återstående af de tvänne pendantbyggnaderna, förr kallade
»Fyllan» och »Villan», skall nu apteras till en badinrättning, hvarest varma och kalla
bad och duschar skola serveras. Där skall afven blifva eleganta rak- och frisérsa-
longer. Sedan många år tillbaka har Sevilla utgjort en väl underhållen och behaglig
privatbostad. »P'yllan» förstördes som bekant för många år sedan af en eldsvåda.
Midt emot på andra sidan om vägen upp till Skansen, kommer skulptören Oscar
Ber glis dioramabyggnad att bjuda på bduVr crr itjvc mest ej)isoder ur Jesu

lif och hans pinas historia. Byggnaden är uppförd i orientalisk stil af arkitekten W ick-
man. Dess yttre är afrappadt, och ingen annan ljusöppning synes å väggarne än en
glugg; allt är vändt inåt, såsom det bör vara. Dess inre var för tillfället otillgängligt.

Emellan Dioramat och Industrihallen äro tre små gräsplaner. De två förbin¬
das genom Hultmanska chokoladfabrikens kiosk och vid motsatta ändarne af de båda
gräsplanerna skola Hellbv och Blörningsholnts tegelbruk hafva sina utställningsmontrer,
medan Stockholms Mjölksteriliseringsbolag har sin kiosk pa det tredje planet, beläget
mellan Hultmanska kiosken och Dioramat. Af alla dessa är endast den Hultmanska
kiosken påbörjad.

Efter Dioramat följer midt emöt Industrihallen Biologiska museum, som äfven
är införlifvadt med utställningen. Kändt och välkändt samt förtjänt af alla de besö¬
kande det kan få, är detta museum en förut känd och af besökande utländingar, tu¬
rister och lärde högt skattad och berömd sevärdhet. Mellan detta museum och Dio-

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXINGEN 1897.

Industrihallen under byggnad. Exteriör hösten 1896.
Efter fotografi för »För Svenska Ilenit af B. OrVnig.

STOCK HOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

61

ramat leder en redan färdig bred trappa upp till byggnaderna på höjden och till hvil-
ken vi sedan skola återkomma.

Utställningen under byggnad. Kupolen m. m. samt Riigheimer & Beckers hattkiosk, från bron öfver

landsvägen. (Febr. 1897.)

Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Orliftg.

På andra, västra, sidan om Biologiska museet och nere på planet har Mar-
garinbolaget ■»Pellerim sin plats för en kiosk, som ännu icke är påbörjad.

62

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNINGEK 1 897.

Fortsätter man så längre mot väster, kommer man till en af utställningens nuva¬
rande portar, men innan man kommer dit leder en bred trappa uppåt, som sedermera
förer till Kongl. jaktklubbens paviljong, hvilken täcka byggnad höjer sin höga granit¬
underbyggnad i själfva hörnsluttningen just vid entréen. Platsen för denna lilla nätta
och koketta samt, som sig bör, eleganta paviljong af ark. Lilljekvist är särdeles väl
vald och byggnaden afsedd att blifva permanent och utgöra en af vår vackra Djur¬
gårds prydnader. Paviljongens form är tilltalande, men om dess blifvande utseende i
detalj kan man ännu icke döma, emedan blott stommen med dess råa brädbeklädnad
hunnit blifva uppförd.

Vänstra trapparmen leder förbi en större kiosk tillhörande amanuensen Martins
utställning af orientaliska mattor och dylika föremål. Hvarken väggar eller tak äro ännu
färdiga, men byggnadsritningarne, uppgjorda af arkitekten Wickinan, äro utförda i
orientalisk stil.

Sedan man kommit upp på kullen, har man snedt öfver till vänster en stor
byggnad, liknande en stor lada, endast med den skillnaden, att takbetäckningen till
stor del utgöres af fönster, hvars rutor delvis brustit under tyngden af snötäcket, som
hvilat därpå. Denna byggnad är den s. k. »Trädgårdshallen». Uti densamma skall tre
gånger under utställningens lopp, en gång på våren, sommaren och hösten, anordnas
trädgårds- och blomsterutställningar och troligen skall där väl äfven under höstut¬
ställningen exponeras frukt, bär och grönsaker, för så vidt icke bärutställning skall
hållas i den s. k. »Smultronhyddan», som tillsammans med Hammers paviljong har
sin plats nedom liammerska (f d. Byströmska) villans terrass. Mellan utställningarne
skall Trädgårdspaviljongen användas såsom konserthall samt teatersalong. Ritningarne
till denna hall, som håller 70 meter i längd och 18 meter i bredd med en planyta af
mer än 1,250 kv.-m., äro uppgjorda af arkitekten Dahlberg.

Sammanhängande med Trädgårdsutställningen ligger »Teaterutställningen».
Ilv^arken dess yttre eller inre är ännu färdigt, men från utställningens byrå har med¬
delats, att åindamiålet med teaterutställningen är att gifva en åskådlig bild af den
svenska teatern och musikens utveckling från äldre tider till våra dagar, dels genom
exposition af konstnärligt och tekniskt märkliga föremål, som tjänat till medel för
eller bära vittne ,om denna utveckling, samt porträtt och minnen af personer, som be¬
fordrat densamma, dels genom prestationer af svensk dramatisk konst och musik, re¬
presentativa för olika tidehvarf. Dessutom kommer ett inskränkt antal platser att
uthyras för utställning af vissa industrialster, afsedda för teaterbruk. IMen pris ut¬
delas icke.

Paviljongen i fullfärdigt skick torde mera komma att gifva intryck af ett mu¬
seum än af en tillfällig utställning. Väggarna täckas af porträtt utaf dramatiska och
musikaliska artister, författare och tonsättare. Vidare finnas här manuskript af svenska
dramatiska författare ända från 1500-talet till våra dagar, autografier af våra äldre och
yngre tonsättare, märkliga aktstycken rörande svenska teaterns äldsta historia, egen¬
domliga teateraffischer, kostymer, rustningar, vapen och andra accessoirer.

En särskild kollektion musikautografier af medlemmar utaf vår konungafamilj
tillika med en begärd samling utställningsföremål Mn Musikaliska akademien äro äm¬
nade att omgifva bilden af vår nu lefvande konung, under hvars presestid nämda aka¬
demi gjort sitt förnämsta uppsving.

Af särskildt bestående värde torde blifva en samling uppgifter om alla i Sve-
rige existerande teatrar, teatersällskap, musik- och sångsällskap, undervisningsanstal¬
ter m. m.

Genom en bred öppning med draperier står paviljongen i förbindelse med den
stora trädgardshallen. Här gifver teater- och musikutställningen tre dagar i veckan

STOCKHOLMS-UTSTÄLi.NINGEN 1897.

malinéer, hvilkas program dock hittills ej äro i sin helhet definitivt bestämda. Föl¬
jande kan dock därom nämnas:

En särskild orkester, under ledning af kapellmästaren Halidén, har engagerats
för utförande af ordinarie konsert- och mellanaktsmusik. Konserter af hofkapallet un¬
der kapellmästaren Nordqvists ledning torde vara att påräkna. I Upsala förberedes
under öfverinseende af professor A. Noreen en serie svenska skolkomedier från 1600-
talet, de samma som under Urban Hjärnes ledning då uppfördes i Stockholm af Up-
salastudenter. Här förberedes en af Gustavianska tidens mest gouterade opéra-comi-
que’r, som afses att giKas i originaldekorationer och kostymer från Gripsholm och
Rosersberg, och slutligen är under arbete planen till en kulturhistoriskt intressant
serie tablåer och scener, återgifvande olika skeden i den svenska teaterns historia.

En låg entré kommer att tagas såväl till själfva utställningen som till dess ma-
tinéer. jMöjligt öfverskott skall såsom gåfva öfverlämnas till de k. teatrarnes och hof-
kapellets pensionskassor.

Teaterutställningsbyggnaden är uppförd efter ritningar af arkitekten Ilcurlin.
Bakom teaterutställningen förer en trappa ned till vägen upp till Skansen, där äfven
en ingång till utställningen finnes uppe i backen.

\'i hafva nu lämnat en bild af utställningen öster om Djurgårdsvägen. ålen
därmed är icke allt slut. Till denna del af utställningen hör äfven expositionens Jiuf-
vndresta2irant Hasselbackeii, allt för väl känd för att vi därmed nu skola behöfva uppe¬
hålla oss. Så mycket torde vi dock anse oss böra nämna, att det präktiga etablissc-
mentets ägare vidtagit storartade anordningar på platsen för att under utställningen
värdigt kunna häfda sin plats som Djurgårdens fashionablaste och största sommar-
restaurant.

För att bereda större plats åt de respektive gästerna är sålunda bland annat
det s. k. »Mohriska kaféet» förbundet med hufvudbyggnaden till en stor sammanhän¬
gande komplex af serveringslokaler.

Så hafva vi ytterligare den Hanimerska villan, i hvilken ägaren ämnar anordna
en utställning af sina ännu återstående stora konstsamlingar.

Vi öfvergå nu till den på andra sidan om stora landsvägen och Ladugårds-
landsviken belägna delen af utställningen. Här är hufvudsakligen maskin- och konst-
ntställningcns samt arméns och flottans utställningsområde beläget.

Utställningskomitén, hvilken liksom vi ansett det nyttigt för allmänheten att
kunna på genaste och minst tidsödande sätt komma i tillfälle göra bekantskap med
denna förträffliga del af mänskliga utvecklingens gång och medel, har låtit slå tre
bryggor öfver Djurgårdsvägen för att förena denna del af utställningen med den andra.

Det kan egentligen vara likgiltigt i hvilken del af cxmrådet man börjar, och vi ta
därför först de för det fredliga arbetet afsedda utställningsbyggnaderna i betraktande.

Vi gingo följaktligen ut genom porten mellan konungens jaktpaviljong och In¬
dustrihallen och fortsatte utefter Djurgårdsvägen och ner i Allmänna gränd och in ge¬
nom porten till Maskinhallen. Det åir ytterst hyggligt folk, som tjänstgör vid utställ¬
ningen. Till och rned en och annan, som betraktade oss med stränga och forskande
blickar, vände sig bort eller såg mild och tillmötesgående ut, när man adresserade sig
till honom, ty det är inte hvem som hälst tillåtet att ännu så där granska förberedel¬
serna till hvad som skall slå allmänheten med häpnad.

64

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

Ocli Gn srnulä häpnäd. V3.r äfvGn hv3.d. vi crforo, då. vi älldclGS Gnsämms, trädde
in i den stora maskinhallen, ty det var nu under middagsrasten. Man kände sig just
så till mods som när man första gången är i London och kommer in pa Waterloo-
eller Euston Road-stationerna, ehuru de äro många gånger större. Där råder dock
ett rastlöst lif från morgon till kväll, men här syntes blott några nedslagna palar, syn¬
barligen ämnade att uppbära ett golf där, hvarest den naturliga marken icke gjorde
det. För öfrigt var på marken inte mer än några brädstaplar att se. J\Ien såg man åt
sidorna mot väggarna eller upp mot taket eller på de järnställningar, hvilka uppbära
detta, så kunde vi icke underlåta att beundra denna väldiga hall och dess utmärkta kon¬
struktion, dess luftighet och ofantliga, fria golfyta och därmed gamla fattiga Sverige,
hvars industri på de senare åren så utvecklats, att denna stora yta skulle blifva till
den grad upptagen af maskiner, att icke ens alla skulle få rum därinne, utan tvärtom

Industrihallen under byggnad. Vy från stora entréplanet före platsens planering m. m., hösten 1896.

Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Orling.

flera större maskinfirmor därför maste för sina utställningar själfva skaffa sig plats utan¬
för hallen. Det är svårt att stå där och i fantasien göra sig en föreställning om alla
dessa maskiner och den plats de skola intaga, men alldenstund ångmaskinhuset ligger
på andra sidan vägen, så kan man antaga, att de största och mest kraftbehöfvande
maskinerna skola blifva uppställda närmast Allmänna gränd, och de minst kraftbe¬
höfvande längst bort i hallon, d. v. s. närmast marinutställningens bassäng. Maskin¬
hallen ligger nere vid Blasieholmsviken i hörnet mellan densamma och Allmänna gränd.

Mellan maskinhallen och Djurgårdsvägen, midt för Hasselbacken, samt uppfyl¬
lande hela denna stora tomtareal är Konstutställningen belägen.

nu sin yttre figur är byggnaden i afslutningen mot Allmänna gränd och Ma¬
skinhallen ganska oregelbunden med flera rätvinkliga hörn och ett afrundadt sådant
i gatuvinkeln mellan ofvannäinda gränd och stora vägen, som sedermera ett långt
stycke at denna sida, den östra, utgör tomtens begränsning.

Bilaga till tFör Svenska Hem», 185,7, Haft.

Stockholms stads paviljong. (Fasaden).

Efter fotografi för »För Svenska Ilem» af //. Orhug. (febr. 1S97.)

66

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

Fasadsidan vetter inåt det västra utställningsfältet, och framför densamma komma
vackra och dekorativa blomster- och bladväxtgrupper å den stora, öppna plats, som
där finnes, att anordnas.

Ytterväggarne till hela den till ytan så stora men på höjden jämförelsevis låga
byggnaden äro helt och hållet kalkrappade med en ofvantill rundt om löpande fris af
gips, nu täckt med väf Den stora entrén, som något höjer sig öfver byggnadens öf-
riga del, är i motsats till de andra väggytorna ytterst rikt ornerad och krönt med en
vacker balustrad, I färdigt skick kommer hela byggnaden att till det yttre bli blän¬
dande hvit och utom den dekorerade entrén och möjligen frisen närmast taket alldeles
slät med endast några få dörr- och fönsteröppningar. Invändigt är den indelad i så
många afdelningar, rum och vinklar, att om man ej, åtminstone nu under inredningen,
är begåfvad med godt lokalsinne, man ovillkorligen måste gå vilse i denna labyrint
af likformiga lokaler, alla endast med takbelysning.

Af öfriga byggnader hafva vi längs Djurgårds vägen Oscar A. Rosengrens ut-
ståillning, i hvilken äfven Ebbes bruks utställning skall ingå. Därefter De Lav alska
elektricitetsverkets hus. Efter detta Hans Mannstcedts och Radiators samt Sandvikens
utställningslokaler, hvarefter följer Svanfeldtska restaiirationen. På andra sidan denna
ligger Bofors styckebruks utställningslokal och upp i hörnet toalettbyggnad. I linie ned
mot den förut omnämda marinutställningens bassäng följer en sjuk vårdsbarack och där¬
efter arméns och flottans utställningslokaler. Vid ändan af den senare kommer att
resas en fyrbåk tätt intill bassängen, och midt för densamma längre upp ligger Fin¬
spångs styckebruks utställningsbyggnad. Något längre- mot söder är en fyrstuga. Vid
bassängens andra ända, nämligen den sydöstra och ej långt från maskinhallen är
Stora Kopparbergs Bärgslags utställningsbyggnad, och för öfrigt skola å spridda stäl¬
len förekomma; cigarrkiosk, konditori, vattenkiosk, Beckman & C.os utställning, ko¬
libripumpen, ca mera obscura och på andra sidan om vägen: ångmaskinshus, E. Hirsch
& C:os och Lindesbergs snickerifabriks kiosk.

Af alla dessa äro endast följande nu färdiga eller under arbete, nämligen:

Stora Kopparbergs Bärgslags byggnad, hvilken är fullfärdig till sitt yttre. Dess
grundform är en rotunda med två flyglar. Rotundan är täckt med en kupol, hvilken
är målad i alla rägnbågens färger, så att byggnaden endast därigenom kommer att
ådraga sig allas uppmärksamhet. Såväl kolonnerna under kupolen som allt annat
rundvirke är delvis endast afbarkadt, så att man kan se timrets yta. Under kupolen
är en fris, om man så skall kalla det, bestående af stock- eller timmerändar. Bygg¬
naden, hvilken vid förf. besök var tillsluten, är till sitt yttre gulmålad i svafvelfärg
och den nedre delen eller stenfoten målad såsom porfyr. Att Stora Kopparbergs
Bärgslags utställning skall blifva rik och storartad har man all anledning att förmoda,
när man tager i betraktande dess stora skogar och sågverk, dess grufvor, masugnar
och storartade järnverk, dess tillverkning af rödfärg m. m. Paviljongen som färdig
blir nog af en mycket originell verkan. Soliditet och fasthet är dess mest framträ¬
dande egenskaper. Också är byggnaden ett verk af den på utställningen så rikt re¬
presenterade arkitekten Bobergs talang.

Finspongs styckebruks byggnad är färdig till sin stomme. Dess grundform är
kvadratisk med inåt gående vinklar i dess sidor, och byggnaden är prydd med tv'^å
torn, hvilkas betäckning har formen af jätteprojektiler, de där redan på långt håll lill-
kännagifva af hvad art utställningen är. Denna paviljong, af hvilken vi redan lämnat
en afbildning, är uppförd efter ritningar af arkitekten Wickman.

Aktiebolaget Radiator har sin byggnad redan färdig. Han bildar en öppen pa¬
viljong med taket uppburet af kolonner på den öppna sidan. A baksidan är ett mörkt
rum eller skrubb. Byggnaden har intet utmärkande och tyckes vara afsedd att där

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

67

visa ett i gång" varande mindre radiatorsmejeri för smörtillverkningf. Det af oss förut
skildrade separatorsmejeriet synes däremot skola visa ett fullständigt mejeri för till¬
verkning af både smör och ost.

Sv'’anfeldtska restaurationen har sitt läge midt för gafv-eln af Industrihallen, och
en vägbro leder där öfver Djurgårdsvägen, hvarigenom restaurationens tak får till en del
tjänstgöra såsom trapp-plan, i det själfva trapporna leda ned vid byggnadens båda gaflar.
Läget gör att restaurationen ligger lika bekvämt till för besöken af den östra afdel-
ningen af utställningen som den västra, i det man genom trapporna och bron förflyttar
sig från den ena till den andra. Byggnaden är stor och afser att rymma ett betyd¬
ligt antal gäster. Matsalen — det finnes blott en — är ljus och hög, så att luften
bör blifva frisk. Hela ekonomiafdelningen är färdig med sina bord och hyllor, men
kokspiseln fattas ännu; det blifver väl Bolinderska verkstaden, som skall sörja för dess
duglighet, ty därpå beror hela successen. Xågon veranda har byggnaden icke, och
dess hela yttre är så rätt och slätt som möjligt, men gör ändock ett behagligt intryck
af gedigenhet. Framför restaurationen blifver en inhägnad för servering at kaffe m. ra.

Bofors styckebruks utställningsbyggnad är ännu endast påbörjad, och man var
sysselsatt med att resa portar för väggarna samt hophugga takstolarne. Det var så¬
ledes omöjligt att få någon som hälst föreställning om byggnadens blifvande utseende.
Grundformen - är en kvadrat med en halfcirkelformig utbyggnad på tvänne af dess si¬
dor midt emot hvarandra. Att Bofors skall komma mod något stort är att förvänta,
då väl inga medel blifvit sparda för att göra utställningen så lysande som möjligt.
Läget är ej tillräckligt fritt, emedan byggnaden ligger inklämd mellan två vägbroars
trappor, men den har å andra sidan den fördelen, att folk så godt som tvingas att
passera denna byggnad.

Oscar A. Rosengrens utställningsbyggnad är den första intill vägbron, som leder
från sluttningen nedom Hammerska villan så att man med lätthet kan komma från
Trädgårdsutställningen i östra afdelningen direkt ned i den västra, där man har Konst¬
hallen strax till vänster och Maskinhallen rätt framför sig samt Stora Kopparbergs
Bärgslags byggnad snedt öfver till höger. Rosengrenska byggnaden tyckes blifva
helt enkel. Man hade ännu ej kommit längre med arbetet på detta hus än på Bofors-
utställningens.

D:r de Lavals elektricitetsverks utställningsbyggnad blifver rätt stor och har
formen af en rektangel. Väggarna v^oro icke ännu påbörjade, men grunden, af beton,
för de maskiner, hvilka där skola uppställas, är för länge sedan färdig, och man var
just sysselsatt med att där aflasta åtskilligt gjutgods, hvilket visar, att man nu ämnar
börja byggnadens uppförande. Att denna utställning är afsedd att blifva mycket både
viktig och framstående synes af hela anordningen, och den kommer nog att kosta
stora summor.

För Fyrstugan har man nedslagit de pålar, hvarpå byggnaden skall komma
att hvila, men längre vaf man ännu icke kommen.

För fyrtornet var betongrunden-färdig, men något vidare syntes icke till. Fyren
och fyrstugan skola väl komma att innehålla allt hvad som hÖrer till lotsverkets utställ¬
ning, och troligen kommer att äfven i den stora bassängen något dithörande visas.

Arméns och flottans utställning utgöres af ett af Galérvarfvets skjul, som blif¬
vit på ett särdeles förtjänstfullt sätt dekoreradt ända till oigenkännlighet, och ter sig
nu såsom en prydlig byggnad af sådan skapnad, att ingen, som ej vet, att det är ett
gammalt skjul, likt de öfriga i grannskapet, skulle någonsin kunna falla på den tanken
att icke byggnaden är ett solidt hus, uppfördt speciellt för utställningsändamål.

Armén har den öfre, östra, mot land vända ändan, och ingången föreställer ett
stort tält. Det inre af denna afdelning var tomt så när som på en jordhög, som låg upp-

Stockholms stads paviljong. II. (Bakre partiet).

Efter fotografi för »För Svenska Ilem» af B. Orling, (Hösten '(896.)

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXINGEX 1897.

69

•skottad mot ena väggen, och man var sysselsatt med att stryka väggar och tak rncd
■en gråblå limfärg-, hvilken icke såg just klar ut.

Flottans utställning disponerar byggnadens andra hälft, som vetter mot sjön.
Flär var man något längre kommen. På en vägg var anbragt akterspegeln af ett
mindre fartyg af gamla stilen och med konung Carl Johans namnchiffer. På golfvet
lågo en hel mängd mer och mindre illa medfarna galioner. Några arbetare voro i ett
hörn sysselsatta med att tillrikta bräder, och det var allt.

Att arméns och flottans utställningar komma 'att blifva både omfattande och
rikhaltiga samt väl och instruktivt ordnade lider intet tvifvel.

Paviljongen för den kemisk-tekniska industrien (f. d. Panoramabyggnaden).
Efter fotografi för »För Svenska Hem» af B. Orhng. (Febr. 1S97.)

För en del större och mindre gräsplaner voro ännu inga planeringsarbeten vid¬
tagna. ]Men som terrängen är plan, så blifver det ej förenadt med någon som hälst
svårighet att få dem ordnade på ett par veckors tid under våren.

Hvad kommunikationerna till och från utställningen beträffar, så komma spår-
vägarne väl att blifva öfverfulla, men någon brist på kommunikationsmedel kan icke
uppstå med det läge, som denna utställning har, ty ångslupslinier kunna inrättas från
hur många ställen som hälst.

Vi afsluta vår revy med uttalande af den öfvertygelsen, att Stockholmsutställ¬
ningen har alla utsikter att blifva icke blott utmärkt lyckad, utan äfven unik, och att
de flesta, som besöka den, skola medföra hem vida angenämare intryck än från
någon annan utställning.

70

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1 897.

Konstutställningen.

I.

Återblick.

I huru väsentlig grad skilde sig ej det konstlif, hvilket för 30 år sedan rörde
sig i nationen, från det, som nu gör sig gällande.

Vi stodo ännu med ena foten i romantiken, medan den andra fattat fäste på den
realitetens mark, som danats af det stoff naturvetenskapernas upptäckter tillförde det
praktiska, alldagliga lifvet, en bred basis af fakta och nyttiga kunskaper, på hvilken
industrialismen begynte bygga sin fabriksvärld, och i hvars jordmån inga dimmiga
tankar längre kunde slå rötter.

I litteraturen hade bygdenovellen och folklifsskildringen med ett starkt drag af
idyllen bildat en reaktion mot riddarromanen och sagodikten, förmedlande öfvergången
till den romantiserade skildringen ur hvardagslifvet, ur hvilken i sin ordning skulle upp¬
stå den realistiska bourgeoisie-romanen och den litterära alstring, som byggde på den
psykologiska analysen och »le document humain».

I vårt land återspeglade måleriet på 60-talet ännu mycket af idyllen och sen¬
timentaliteten från litteraturen. Inom historie- och genremålningen rörde man sig ännu
med allmänna känslostämningar, med en traditionell uppfattning af de historiska fakta
och en schablonmessig framställning af själslifvets skilda uppenbarelser. Man höll sig
till typerna, och endast undantagsvis kom det individuella till sin rätt.

Sammalunda ock inom landskapet. Där härskade ännu något af stillandskapet,
de stora linierna, det arkitektoniska, den allmänna vyen och karaktären, försedt med
en viss allmängiltig stämning. Det blida och idylliska hade stor kurs, och Stockholms-
omgifningarnes nätta natur var en rik, omtyckt källa för motiv, medan man samtidigt
icke häller föraktade de bilder, där det vilda, okultiverade naturtillståndet framträdde
i sin imposanta storhet. ]\Ien sällan släppte man passionernas skriande fåglar lösa i
sin landskapsbild, hur vildt motivet än kunde vara. »Individualismen» och »tempera¬
mentet» voro då ännu ej upptäckta såsom allsmäktiga faktorer i det konstnärliga ska¬
pandet. Man underordnade sig frivilligt gifna regler, medvetet eller omedvetet, mer eller
mindre målade man efter »recept». Man arbetade mera på ateliern än ute i naturen,
och akademierna togo själarne fångna i trons lydno.

Skulpturen arbetar under denna tid med stora uppgifter. För det monumentala få
nästan alla genreartade framställningar vika. En stark nationell impuls går igenom skulp¬
törernas sinnen. Man tror sig finna, att den nordiska mytologien bör kunna lika väl
som den klassiska lämna stoff till en rik och monumental skulpturell framställning, och
en viss böjelse för hjältedyrkan hos tiden eggar till odling af denna riktning.

Arkitekturen däremot ligger så godt som fullständigt i lägervall. Byggnads¬
verksamheten i hufvudstaden och de öfriga större städerna är ännu högst obetydlig,
och några anmärkningsvärdare monumentala uppgifter taga icke våra arkitekters krafter
i anspråk, om man undantager Nationalmuseum, hvars byggnadshistoria dock knappast
tillhör den period vi här beröra, samt några andra offentliga profana byggnader i Stock¬
holm och en del kyrkobyggnader.

Vid Rhen ligger en liten, ännu, trots ett ganska utveckladt fabriksväsende,
idyllisk stad, hvars namn är på det närmaste förbundet med vår konsthistoria under 60-
talet. Redan under det föregående decenniet försiggick en liflig emigration af unga
svenska konstadepter till Dusseldorf, och under 6o-talet blomstrar ännu den svenska
konstnärskolonien därstädes i broderlig endräkt med de norska och danska kolonierna.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

71

]\Ian sträfvar helt långt borta från fosterlandet att vara nationell, och det är i sanning
märkvärdigt, att man under de starka inflytelserna af tysk bildning och en skola, som
i visst hänseende kan kallas internationell, kunde bevara så mycken själfständighet som
var fallet med flera af våra svenska dizsseldorfare.

Den dusseldorfska mälareskolan daterar sig från den store Cornelius, hvilken i
början af århundradet där härskade enväldigt med sina neoklassiska idéer och sin för¬
kärlek för det stora helgonmåleriet. Men i och med mästarens förflyttning till jMunchen
bryter romantiken in i den lilla stadens konst, men den ideella andan från Cornelius’ mo¬
numentala måleri öfvergår i den mera anspråkslösa genreriktning, hvilken snart blef
förhärskande i Dusseldorf.

För den svenska konsten blifva särskildt två i Dusseldorf bosatta norske målare,
Tidemand och Gude, af stor betydelse, och deras uppfattning af lif och natur återspeg¬
lar sig i hela den skandinaviska koloniens konstalstring på mera direkt eller blott in¬
direkt sätt. Ofta är det folklifsskildringen i en idealiserad framställning, bondenovellen,
som återkommer under olika gestalter, och i allmänhet utmärkes den dusseldorfska
riktningen af ett starkt berättande drag. Det borgerliga elementet är hos somliga för¬
härskande, och äfven om målaren endast berättar en enkel anekdot, lägger han gärna
idyllens stämning in i sin berättelse. Känsla och ofta äfven sentimentalitet måste en¬
ligt dtisseldorfsskolans doktriner alltid finnas i denna berättelse i färger, och vanligtvis
ha målarne hunnit ganska långt uti att komponera skilda känslostämningar, så att de
gifva en harmonisk totalverkan och göra äfven den alldagligaste situation intressant.

Detta slags berättande måleri hade den fördelen att vara populärt. Med dessa
framställningar ur en idealiserad verklighet trängde konsten in bland den stora massan
och gjorde henne mottaglig för inflytelser från en värld, hvilken dittills betraktats som
ett tillslutet område för endast några få invigda. Denna dusseldorfsskolans mission
tillförsäkrar henne en hedrande plats i vårt demokratiska århundrades konsthistoria.

Vi ha så utförligt sysselsatt oss med denna skola och den riktning i tidens konst
som den representerar, därför att den vid början af den epok, från hvilken vår åter¬
blick utgår, utöfvat ett mycket större inflytande och lämnat märkligare spår efter sig
än de andra samtidiga riktningarne. Man behöfver blott kasta en blick på den s. k.
svenska skolan inom vårt Nationalmuseums målerisamling för att finna detta. T. o. m.
de målare, som i Paris studerat under Couture eller Coignet och tillegnat sig deras
teknik, röna starkt inflytande af åtminstone den ämnessfär, som behandlas af dtisscl-
dorfarne.

Paris är ett andra konstcentrum under denna epok, och snart intager det
den första platsen, eröfrar de största sympatierna och blir målet för de på van¬
dring stadda nordiska konstnärerna. Själfva konstakademien begynner förorda Paris
framför Rom, alla akademikers forna ideal, och resestipendiaterna beordras att be-
gifva sig till Seinestaden. Där ha också vid 1855 års .internationella utställning skan¬
dinaverna blifvit mycket observerade, ja föremål för belöningar, och en svensk, Höckert,
har fått en guldmedalj. Där finns också en mängd af mästare att välja på. De som
älska den stora stilen ha där Horace Vernet och Couture, de som föredraga den genre-
artade framställningen af historiska motiv, finna redan nu Meisonnier i blomstringen at
sin första alstring, och de mest oppositionella kunna hämta näring för sina omstörtnings-
idéér i Courbets revolutionära konst. Det realistiska stämningslandskapet med ett drag
af naturfilosofens kontemplation är redan ute i världen genom Rousseaus taflor, och
Fontainebleauskolan låter redan tala om sig.

Men de svenskar, som komma till Paris under denna tid, komma sig ännu icke
för att blifva kosmopoliter. Där hemma råda inom konstlifvet allt för .starka makter,
som draga konstnärerna inom en nationell sfär. Vi ha här ofvan antydt den rikt-

1

Prins EUGÉN.

Ordförande i afd. för konstutställningen.
Efter fotografi af G. Florvian.

■ 1

74

STOCKHOLMS-UTSTÄLLxMNGEN 1897.

ning inom den svenska konsten - måleriet och skulpturen - som ur nordisk myto¬
logi och svensk hjältekrönika sträfvar att suga musten för uppammande af en nationell
konst. Blommér har målat intagande sagobilder, Wahlbom har gifvit lifliga bilder ur
Gustaf Adolfs bragdhistoria, Molin och Qvarnström ha modellerat gudar och asar och
fornnordiska hjältar. Af de unga börja iSIalmström och Winge att upptaga samma

ämnessfär — med ett ord: det fornnordiska är på modet.

Tronföljaren, sedermera kung Carl, själf är en af de ifrigaste ifrarne för odlandet
af denna konstriktning, och från tronen utga mäktiga impulser till skapandet af en
nationell konst, hvilken man är nog sangvinisk att tro kunna uppblomstra endast genom
motiv’ens förläggande till historiska epoker, då det nationella kynnet tagit de mest preg¬
nanta eller helgjutna uttryck.

!Men motiven gifva ej andan i konsten. Det nationella förblef en skylt, en eti¬
kett utan motsvarande innehåll. De svenska konstnärer, som begifva sig till Paris,
lära sig den franska tekniken, hvilken nu som alltid star på höjden af samtidens, och
med tekniken och Parisluften, under musei- och ateliervandringen insupa de småningom
något af Tesprit gaulois, och när deras arbeten komma hem till utställningarne visa de
prof pä en fransk konst, tillämpad på nordiska motiv, liksom diisseldorfarne utställa
alster af en tysk konst med ämnen från hembygden.

Emellertid begynner konsten här hemma att Icfva. Man tror sig vara på väg
att skapa en svensk konst, intresset hos konstnärerna som hos publiken är stegradt
i betydlig grad. Från tronen utgå kraftiga uppmuntringar, och akademien har en al¬
drig sinande tillströmning af adepter. En betydande faktor i sträfvandet att populari¬
sera konsten och göra henne tillgänglig för den stora allmänheten är träsnittet, den
enda reproduktionsform som tiden känner, och som äfven ganska flitigt odlas. En ban¬
brytande, väckande och hedrande uppgift i detta hänseende får den under 6o-talet
grundade Ny Illustrerad Tidning, i hvilken en mängd af nutidens mera betydande
konstverk, hufvudsakligast svenska, spridas ut till en större allmänhet.

Men afsättningen af konstnärernas arbeten går trögt, och när denna väsentliga
förutsättning för konstens blomstring saknas, är tydligt att det vaknande intresset, den
ideella uppmuntran, icke stort bidrager att göra konstlifvet kraftigt. Det är sant, att
kung Carl är en ifrig och frikostig köpare, som icke låter sig ledas af partiska hänsyn,
utan söker vara rättvis mot alla riktningar, att Nationalmuseum årligen förvärfvar några
konstverk, vid inköpen följande samma prisvärda grundsats, och att äfven privata mse-
cenater i sin mån beskydda konsten och konstnärerna, men redan nu förspörjas verk-
ningarne af den disproportion, hvilken sedermera blir allt mera kännbar, och som kulmi¬
nerar i våra dagar i missförhållandet mellan antalet af konstutöfvare och antalet af kö¬
pare till konstverken. Akademiens skolor, hvilka i allmänhet arbeta under in.siktsfull
ledning, alstra redan nu, jämte några verkligen eminenta konstnärer, hvilka genom ta¬
lang och begåfning höja sig hufvudet högre än folket, å ena sidan en betydande klass
af dilettanter och å den andra ett konstnärsproletariat, hvars skuggsida måhända icke
i denna mera gemytliga tid med sin starka böjelse för konstnärsafguderi framträder så
skarpt som i våra dagar, då kampen för tillvaron är mera obarmhärtig och hänsyns¬
lös än för ett trettiotal år sedan.

Dilettanternas skara hade i en ej ringa grad ökats, sedan akademien öppnat en
malningsskola för fruntimmer, och dilettantismen kunde nu mera än tillförene uppträda
i konkurrensen med ett visst anspråk på att vara auktoriserad, nedtryckande priserna
och spridande konfusion bland allmänheten angående det äkta konstnärliga.

Det förhållandet, att vårt land är för fattigt för att tillåtå konsten lefva ett rikt
och blomstrande lif, förbittrade då som nu hela konstnärsvärlden. De svenska målare,
som sett och lefvat med lifvet i de stora konstcentra i utlandet, finna vid sin hemkomst

STOCKHOLMS>UTSTÄLLNIXGEN 1897.

75

våra förhållanden allt för trånga och längta åter ut. Flere af dem arbeta på att skaffa
sig en marknad på utlandet, och den fosterländskhet i konsten, som officiellt prokla¬
merats, kontrasterar ganska skarpt mot dessa tendenser hos de hemmavarande konst¬
närerna att tränga igenom utåt, att om möjligt för alltid emigrera.

Här hemma gör man emellertid äfven på privat väg åtskilliga ansträngningar
för att bereda marknad åt den inhemska konstproduktionen. Konstföreningen är i
ständigt växande, och i samma mån som dess medlemsantal ökas, i samma grad steg¬
ras äfven dess köpkraft. De akademiska utställningarne presentera konstnärerna för
allmänheten och utgöra, på samma gång de gifva tillfälle till en öKerblick öfver den
allmänna nivån, ganska goda marknadsplatser. De svenska konstnärerna skicka äfven
arbeten till grannlanden, och idén om allmänna skandinaviska konstutställningar omfat¬
tas med intresse. Ar 1861 är den andra utställningen af detta slag anordnad i Kri¬
stiania. Ännu mera omfattande blir utställningen i Stockholm 1866, för hvilken Natio¬
nalmuseet första gången öppnades, och med hvilken ett skandinaviskt konstnärsmöte var
förenadt. Den närmast följande nordiska konstutställningen ägde rum i Göteborg 1869.

I det föregående ha vi något vidrört de olika riktningar och utländska ström¬
ningar, hvilka under denna 60-talets lifliga konstepok göra sig gällande inom det sven¬
ska konstlifvet utan att dock tillföra detta några ledande, samlande element, med hvilka
en inhemsk konst kunde uppbyggas. Det är genren som är förhärskande, att ej säga
behärskande, genren i små format, nätt eller rörande berättad. När man försöker sig
på genreartade uppgifter, som kräfva stora dukar, så mötes detta af opposition. Land¬
skapet är idylliskt eller fylldt af stämning, och det är endast sällan de stora passio¬
nerna lössläppas i landskapsbilden såsom hos Markus Larsson, eller man sträfvar att
komma naturen in på lifvet såsom fallet är med Alfred Wahlberg, hvars namn också
därför blir »ett tecken, hvilket emotsagdt varder», en signal till opposition och det
nyas strid mot det gamla. Asasagans tolkare stodo snart som en isolerad grupp utan
att kunna bilda skola, men det historiska måleriet kommer mot slutet af 6o-talet in
på en ny utvecklingsstråt, och impulsen därtill utgår från IMiinchen, dit en hel del al
akademistipendiater och elever begifva sig med Pilotys namn som ledstjärna.

Vi nämde här ofvan den skandinaviska konstutställningen i Stockholm 1866,
och vi skola något uppehålla oss vid denna såsom vid en milstolpe i denna återblick.
Allmänna reflexioner gifva framställningen en alltför sväfvande och vague karaktär för
att den skulle kunna i längden fängsla intresset. Det är därför vi hafva valt en fast
punkt, från hvilken vi kunna öfverskåda ett konkret material, och här nedan skola vi
presentera några af de förnämsta konstnärsnamn och de mest representativa konst¬
verk, hvilka för 30 år sedan upptogo allmänhetens uppmärksamhet, för att därigenom
belysa de allmänna synpunkter som ofvan framställts.

* *

*

Man väntade en stor tillslutning till 1866 års skandinaviska utställning af grann¬
landens konstnärer, och för att vidtaga nödiga mått och steg till främlingarnes »nöje
och bekvämlighet» tillsatte Konstnärsklubben en komité, bestående af hrr F. v. Dardel,
G. W. Palm, M. Winge, Z. Blackstadius, A. Berg, LF. Troili, C. T. Staff, A. Koskull,
G. Brandelius, W. Wallander, J. P. Södermark, F. Rydberg, E. Wahlqvist, H. Salm-
son, A. Törnqvist, A. Malmström, L. Cantzler, G. Hafström och O. Berg.

Det rådde också mycket lif inom den svenska konstnärsvärlden den närmaste
tiden före utställningens öppnande. Alla voro sysselsatta med förberedelser för att
blifva värdigt representerade. I tidningarne läste man da och da notiser om, att det

/

76

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1897.

och det konstverket skulle utställas af den eller den konstnären. Molins fontän, som
då ännu endast fanns i gips på industriutställningen, lät mycket tala om sig som ett
verkligt nationalverk och samlade redan före utställningens öppnande den största upp¬
märksamheten kring sig. Allmänheten blef äfven lifligt konstintresserad. Byströms
villa på Djurgården, som af dess grundläggare och ägare, den store skulptören prof.
J’)yström, ämnats till ett slags svenskt Thorvaldsens museum, hade vid denna tid köpts
af herr Chr. Hammer, som dit samlat så många af Byströms arbeten han kunnat komma
öfver jämte en del andra konstföremål, och som nu öppnade villan för allmänheten.
En annan konkurrent till konstutställningen uppstod i en exposition, som vid denna tid
öppnades af en herr A. Fornander i 20 Arsenalsgatan och som bjöd på ej mindre än
2,200 konstföremål, bland hvilka Markus Larssons och Kilian Zolls stora tafla »härden
till julottan» tycks ha utöfvat största dragningskraften.

Den 15 juni kl. 2 e. m. öppnades konstutställningen af hertigen af Östergötland
(vår nuvarande konung) med ett kort tal i närvaro af bland andra utställningskomitén
och professorerna vid Fria konsternas akademi.

Konstutställningen. I. (Fasaden).

De nyöppnade salarne i det ståtliga Nationalmuseum företedde nu en liflig och
färgrik anblick. Aldrig förr hade häller svensk konst varit så talrikt och mångsidigt
representerad på en gang och på en och samma plats. Af 9g svenska konstnärer voro
utställda 355 arbeten. Afven grannlandens konst var representerad af en mängd konst¬
verk och konstnärer. Norge räknade 169 konstverk, exponerade af 53 konstnärer, 54
danska målare utställde 109 taflor, och af 18 finska konstnärer utställdes 46 arbeten.

Konstutställningen omfattades redan från början med stora sympatier af allmän¬
heten, och den 23 juni är det antecknadt, att den besöktes af 1,211 personer. Redan
den 21 juni omtalas det första inköpet. Det var grosshandlaren Julius Idndström i
Göteborg, som för 5,000 riksdaler köpte prof Höckerts tafla »Gudmors besök». Tvä
dagar senare köptes tva andra taflor, nämligen hofmålaren Ekmans genre »En finsk
brudbadstu» och mamsell Lagerholms »Gumma som värmer sina händer».

Det första stora inköpet gjordes den 28 juni af Göteborgs konstförening, som
då förvärfvade »Tecknande gossar» af fröken Ribbing (1,000 rdr), »Öfverraskningen»
af mamsell Agnes Börjesson (500 rdr) och Landskap från Orsa af Arborelius (350 rdr).

Samma dag köpte Göteborgs museum prof Gudes stora duk »Likfärd på Sognetjord»
för 3,200 rdr.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1897

77

Konstutställningen, II. Interiör af förhallen (skulpturafdelningen).
Efter fotografi för »Fur Svenska Ilein» af B. Orling.

78

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEX 1897.

Nu började intresset och köplusten att stegras allt mer och mer. För att be¬
reda de utställande konstnärerna så stor afsättning som möjligt och väl äfven för att
inom Sverige få behålla utställningens förnämsta arbeten, inrättades ett konstlotteri,
hvars afkastning skulle användas till inköp af någon bland utställningens mera bety¬
dande konstverk. För detta ändamål tillsattes en inköpsnämd, bestående af professo¬
rerna Qvarnström, Höckert, Boklund och Bergh. Denna nämd inköpte följande arbe¬
ten: »Utsikt vid sjön Transimeno nära Perugia» af Edv. Bergh (3,000 rdr.), »Strand-
ning vid Jutlands kust» af dansken prof. N. Simonsen (1,200 rdr.), »Sparfvar vid ett
fönster» af norrmannen S. Dahl (280 rdr.) och »En liten kokerska» af den danska må¬
larinnan fröken Schreiber (400 rdr.).

Nu började man äfven tala om och arbeta för att låta Molins charmanta fontän
framträda i ett mera hållbart material än gipsen, och i och för dess gjutning i brons
anordnades en subskription, i spetsen för hvilken satte sig kronprinsen, frih. K. Bonde
och L. J. Hierta.

Emellertid fortsattes inköpen allt jämt.

I början af juli gjorde kung Carl sina inköp för sitt enskilda museum, hvarvid
han förvärfvade följande konstverk: »Hjalmars afsked från Orvar Odd» af Winge,
»Älfvalek» af Malmström, Engelskt landskap af Gude, »Soluppgång i Österdals:Qällen»
af prof Eckersberg (norrman), »Markattor» af S. Dahl (norrman) och Marin af prof
A. IMelbye (dansk).

Statens inköp omfattade: »Björndans» af Jernberg (2,000 rdr), »Frukosten» af
mamsell Amalia Lindegren (2,000 rdr), »Prästtionde» af Bengt Nordenberg (2,000 rdr;,
»Utsikt vid norska kusten» af Axel Nordgren (1,800 rdr), ett större Norrlandsland-
skap af Alfr. Wahlberg (2,500 rdr).

Ett i Göteborg inrättadt konstlotteri förvärfvade genom sin inköpsnämd föl¬
jande taflor: Gudes »Likfärd» (3,200 rdr), Marin af Sörensen, dansk, (,2400 rdr),
landskap af Wahlberg (800 rdr), landskap af Edv. Bergh (700 rdr), genre af Jernberg
(600 rdr), landskap af Rydberg (500 rdr), genre af Eskilson (600 rdr), »Visby», motiv
af Palm (600 rdr), samt 2 akvareller af Scholander (300 rdr).

Stockholms konstförening hade redan då hunnit utbilda den praxis, som ännu
gör sig gällande, att köpa mycket, för låga priser. Dess inköp för 30 år sedan hade
följande utseende; »Hästar som föras till vattning» af O. Andersson (150 rdr), land¬
skap (motiv från Norrtelje) af Fahlgren (350 rdr), »Fiskare utanför Dortrecht» af Stäck
(150 rdr), landskap med vattenfall af Kallenberg (300 rdr), »Eldsvåda i ett stall» af
Arsenius (400 rdr), »Utsikt i Bohuslänska skärgården» af Gegerfelt (200 rdr), »Dal¬
interiör» af Virgin (500 rdr), »Linné med sina lärjungar» af Brusewitz (800 rdr), »Ut¬
sikt af Ramsan», Bayern, af Holm (500 rdr), Vinterstycke af Wahlqvist (350 rdr),
»Ponte Calle del Paradiso», Venedig af S:t Lerche, norrman (185 rdr), »Husandakt»
af Hansen, dansk, (150 rdr), »Jaktparti» af Arbo, norrman, (320 rdr).

Under utställningens lopp gjorde de kungliga, utom de redan nämda konstverken,
inköp af åtskilliga andra, af hvilka det torde förtjänas att anteckna följande: kung Carl
köpte i medio af augusti »Ett säterbesök» af C. Hansen och beställde af C. F. Sören¬
sen en tafla med motiv från Bohusläns skärgård. Prins Oscar inköpte en marin af
]\Ielbye, och änkedrottningen förvärfvade Helanders stora duk »Utvandrare» för 1,500
rdr samt landskap af Schilling, norrman, för 240 rdr.

I förhållande till Stockholms dåvarande folkmängd och det jämförelsevis ringa
tilloppet af resande var denna utställning ovanligt talrikt besökt. Det är antecknadt,
att konstexpositionen från den 15 juni till den 31 augusti var frekventerad af 38,000
personer, och när man den sista utställningsdagen, den 14 oktober, då ej mindre än
3,748 personer togo utställningen i betraktande, räknade öRer inkomsten af de under

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

79

hela tiden sålda biljetterna, uppgick denna till 33,000 rdr. Sedan alla kostnader blif-
vit betäckta, återstod en behållning af ett par och tjugu tusen riksdaler, hvilka öfver-
lämnades till Fria konsternas akademis pensionskassa. Och ändå kunde man för denna
behållning köpa d’Unckers stora tafla »Första klassens väntsal» för 1,000 thaler samt
AVerthmiillers »Den dansande Bacchus» för 500 rdr.

På utställningen hade då inalles gjorts inköp för något öfver 60,000 riksdaler.

Konstnärernas materiella vinst af denna utställning var sålunda ganska bety¬
dande, och i jämförelse därmed förefaller den ära, hvilken genom medaljer och diplom
spreds öfver konstnärskåren, helt anspråkslös. j\Ian förvånar sig öfver det ringa antal
sådana hedersbetygelser, hvilka vid detta tillfälle utdelades. Det torde icke desto
mindre hafva sitt intresse att lära känna dem.

Gitldniedaljej' tilldelades följande konstnärer: prof E. Bergh, mamsell A. Idnde-
gren, v. prof U. Troili, v. prof J. W. Wallander (svenskar), landskapsmålaren J. I\
Eckersberg (norrman) och historiemålaren C. Block (dansk).

Det var som man ser icke någon öKerflödande frikostighet med afseende på
den högsta utmärkelsen. Också ansåg prins Oscar sig föranlåten att öka medaljernas
antal med en sin speciella guldmedalj, hvilken han tilldelade Ferdinand hagerlin för
dennes under själfva utställningen insända holländska interiör »Kärleksförklaring».

Desto frikostigare var man med »hedersbetyget». Fristående bland dem som
erhöllo denna utmärkelse stod signaturen C + , ett kungligt märke, som aktades lika
mycket för den personlighet, hvilken dolde sig där bakom, som för den glödande konst¬
kärlek, hvilken uppenbarade sig i de med signaturen märkta verken.

Heder sbetyg tilldelades dessutom följande konstnärer:

Svenskar: kapten Fl, Ankarcrona, prof J. Boklund, historiemålaren J. Z. Black-
stadius, genremålarne F. Fagerlin och A. Jernberg, ryttmästaren C. S. Kjörboe, akvarell¬
målaren Egron Lundgren, historiemålaren A. Malmström, genremålaren B. Nordenberg,
landskapsmålaren A. Nordgren, gravören L. Kuben, historiemålaren grefve G. v. Rosen,
prof J. M. Stäck, v. prof A. Törnqvist, v. prof M, E. Winge och landskapsmålaren

A. Wahlberg.

Norrmän: historiemålaren P. A. Arbo, landskapsmålaren E. Bodom, genremåla¬
ren F. Böe, genremålaren B. Hansen och landskapsmålaren hlorten Muller.

Danskar: genremålaren J. J. Exner, prof J. V. Gertner, fru E. Jerichau, prof
D. Monies, genremålaren H. Olrich, prof. N. Simonsen, marinmalaren C. F. Sörensen
och genremålaren F. Vermehren.

Fhmar: statybildhuggarne AV. Runeberg och C. Sjöstrand.

Det är redan en ansenlig mängd af konstnärsnamn som passerat revy inför vår
blick. Det torde vara på tiden att göra sig reda för, hvilken insats i epokens konst-
lif och utveckling de mera betydande af dessa namn representera. An följa här nedan
den anvisning en samtida anmälare gifver i sin redogörelse för konstutställningen, och
om den än icke kan sägas vara fullständig eller dess omdömen fullt pålitliga, ger den
oss dock en ganska god bild af den konstnärsskara, som då var representerad i Na¬
tionalmuseets salar.

Främst både genom sin sociala ställning i allmänhet och särskildt genom den
ställning af beskyddare och mecenat som han intog till konstnärerna, stod knng Carl,
signaturen C-f-, primus inter pares, genom begåfning och sympatier befryndad med
det konstnärssläkte, hvilket slöt sig omkring honom som barn kring sin far eller yngre
syskon kring en äldre broder. Det finns en fotografi från den tiden, föreställande
kung Carl i kretsen af de samtida konstnärerna. Denna intima bild ger en ganska
tydlig föreställning om det förhållande hvari konstnärsvärlden stod till konungen. Det
är här kamraten och vännen som delar de ideella intressena med en krets, hvilken i

8o

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

öfrigt Står så fjärran från hans lifsgärning, och i hvilken han älskar att hvila ut från
de bekymmer, med hvilka hans lynne och temperament hindra honom att göra sig
fullt förtrogen. Kung Carl blir visserligen aldrig mer än en dilettant, men hans håg
för konsten är brinnande, och under andra lefnadsvillkor skulle han helt visst ha kun¬
nat utveckla sig till en aktningsvärd konstnär. För sina målningar hämtade han mo¬
tiven uteslutande från den nordiska naturen. Förhållandena tilläto honom aldrig att
utveckla sig till någon större själfständighet. Hans lärare var Boklund, under hvilkens
uppsikt han stundom arbetade ganska flitigt. Äfven af Wahlberg mottog han under¬
visning, och Malmström lämnade honom sina råd, hufvudsakligen i afseende på staffa¬
get. Det var sålunda Malmström som plägade insätta figurerna i kung Carls senaste
taflor, och somliga voro t. o. m. signerade af bägge.

St. Kopparbergs bärgslags paviljong.

Johan Kristoffer Boklund, kungens vän, intog vid denna tid en ledande plats i
den svenska konstnarsvarlden. Visserligen satt Qvarnström ännu vid 1866 års Lnst-
uts allnmg som akademiens direktör, men Boklund intar redan nu en framskjuten plats

tret P Well och inom akademien.

Aret efter uts allmngen, eller 1867, blir han äfven akademiens direktör efter Ovarn-
Strom, som aflidit.

i slutet ‘ ä‘®cvändt till Stockholm

franrtid ble^o berömda namn. Sedan han blifvit lärare och ännu mer efter det direk-
tomkapet bhfvit honom anförtrodt, domnade hans skapande kraft under de otaliga prak-
tiska bestyren under organisations- och administrationsbekymmer och, offrande dg siälf
for andra, hade han ej mycket öfrigt af sin personlighet aft skänka konsten ^ '

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

81

På 1866 års utställning' var han representerad af åtskilliga arbeten bl. a. af de
historiska skildringarna »Gustaf Adolf och Axel Oxenstjerna» samt »Thecla Wallen-
stein mottager underrättelsen om Max Piccolominis död». Alan anmärkte redan då,
att hans figurer närmade sig mera modellstudier än det lefvande lifvet och tadlade
den afgjordt »tyska prägeln» i hans arbeten. Alen kritiken erinrade sig äfven med
tacksamhet hans stora förtjänster som lärare och ledare af akademien samt hans unga
dagars kraftiga konst.

Fredrik Wilhelm Scholander stod vid denna tid jämte Boklund i téten för det
konstnärliga lifvet här hemma. Alångsidigt begåfvad, med en outtröttlig energi och
ett aldrig slappadt intresse för konsten i alla dess former, hade han speciellt' utbildat
sig till arkitekt och satt vid tiden för utställningen som intendent i öfverintendents-
ämbetet och ledare af den af honom vid akademien grundade arkitekturskolan. Året
därpå blef han äfven akademiens sekreterare, och aldrig har en akademi förr eller se¬
nare haft en ämbetsman, som mera odeladt och glödande än Scholander gifvit sin själ
och sin personlighet åt institutionen och arbetet. Han var äfven en ypperlig akva-
rellist, och som sådan var han äfven representerad vid 1866 års utställning.

Svenska och danska fiskerihallen, sedd från utställningsfältet.

Johan Fredrik Höckeri var den bland svenska konstnärer, som i den tidpunkt
vi här behandla hade ett obestridligt och välförtjänt europeiskt rykte. Han hade i
slutet af fyrtiotalet studerat i Alunchen, men i början af följande årtionde finner man
honom i Paris, där han småningom år efter år utvecklar sig till en själfständig och
stolt konstnär, och där han vid 1855 års salong vinner en stor seger åt sitt och foster¬
landets namn. Det är med den stora taflan »Gudstjänst i Löfmarks kapell i Piteå lapp¬
mark» som han vinner en första klassens medalj. Denna tafla, hvilken i utlandet vann
en sådan berömmelse och inköptes af franska staten, kom först 9 är senare till konst¬
närens hemland, och det var just på 1866 års konstutställning som den svenska all¬
mänheten stiftade bekantskap med Höckerts mästerverk. Utställningen hade nämligen
fått låna den från museet i Lille, där den hamnat.

Sedan 1858 var han fästad vid hufvudstaden och vid konstakademien som pro¬
fessor. Under tiden mellan detta år och utställningsåret företog han ännu en resa
mot södern och många studieresor inom landet. Hans verksamhet var rastlös, men
hans hufvudintresse slöt sig dock kring en stor uppgift, med hvilken han var syssel¬
satt i tre å fyra år, den stora duk, hvilken blef hans sista och som han ej ens hann
fullborda till Stockholmsutställningen: »Stockholms slotts brand 1697». Den var dock
utställd, men blef ej köpt af staten, och grämelsen häröfver säges ha påskyndat hans
död, hvilken ej kom alldeles oväntadt, när den på hösten 1866 inträffade i Marstrand.

Utom de nämda stora dukarne utställde han »Bellman i Sergels atelier», »Gudmors

6

Bilaga till ^För Svenska Hetm, 1897. Häft. 13.

82

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

besök» och »En interiör från Orsa», om hvilken en anmälare yttrade, att den var »en
pärla bland kabinettsstycken». Höckert höjer sig hufvudet högre än alla de samtida
svenska målarne.

Edvard Bergh hade sedan länge sin plats anvisad i den svenska konstnärs-
världen såsom reformator på landskapsmåleriets område, en banbrytare för den sunda
realismen, men på samma gång en finkänslig tolkare af landskapets stämning. Han
hade rönt inflytande af både Diisseldorf och Paris, och när han efter ett besök i Rom
hemkom 1858, var han så fylld af entusiasm för den nya tid han sett randas i den
europeiska landskapsmålarekonsten, att han ville meddela ungdomen sina idéer. Han
grundläde därför med benäget bistånd en landskapsklass vid konstakademien, och

o

denna blef sedermera införlifvad med läroverket. Ar 1862 hade han varit Sveriges
kommissarie vid världsutställningen i London, och äfven vid vår utställning 1866 var
han lifligt verksam. Vid denna utställning visade han emellertid intet af de nordiska
landskap, som voro så kännetecknande för hans konst, utan exponerade en »Utsikt vid
S:t Goarshausen vid Rhen», ett skånskt landskap samt dessutom tre andra med motiv
från södra Europa.

Wilhelm Wallander hade år 1866 blifvit utnämd till professor vid akademien
efter hemkomsten från mångåriga resor och en längre bofast vistelse i Diisseldorf,
hvars andas barn han var i hela sin konst. Han hade redan då en vacker konstnärs-
karrier bakom sig och stod på höjdpunkten af sin popularitet. Få af tidens målare
hade såsom han förstått att gifva lättfattliga och på samma gång tilltalande motiv,
och i fråga om ämnesval kan han sägas ha varit kanske mera nationell än någon af
sina samtida.

Till 1866 års utställning hade han sändt icke mindre än 22 taflor, en omstän¬
dighet som föranleder en anmälare att kalla honom för »den produktivaste af alla
svenska målare». Af dessa omnämnas: »Bruddans i Österåker», »Jesuiterna», som
samme anmälare kallar »Wallanders mästerstycke», »Friaredans i Delsbo» och »Auk¬
tion på ett gammalt herregods».

Vi skulle kunna fortsätta listan med ännu en massa namn, men som vårt ut¬
rymme ej tillåter det, hänvisa vi våra konstintresserade läsare till i ämnet utgifven
litteratur, exempelvis G. Eordensvans för några år sedan utgifna, mästerligt framstälda
verk: Svensk konst och svenska kostnärer i i^:de århundradet, för att i ett framdeles
kommande kapitel låta den nuvarande konstutställningen och dess mästare passera revy.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

83

Utställningens öppnande.

Af A. H — m.

Dag‘apne före densamma.

Det är fyra månader sedan vi senast lemnade en beskrifning öfver utställnings-
fältet och arbetenas fortgång. Hvilken förändring sedan dess! Allt var då annor¬
lunda än nu. Nybroviken och Brunnsviken voro täckta af tjock och farbar is; utställ-
ningsfältet höljdt af ett snötäcke; den nya bron till Djurgården knappast halffärdig,
<5ch pråmar, pontoner, pålverk m. m. samt en mängd af byggnadsmaterial och bråte
-störde intrycket af brons färdiga delar. Utställningens hufvudentré utgjordes af ett
plank, och byggnaderna inom detsamma dels saknades såsom ännu icke påbörjade,
<äller befunno sig i ett så outveckladt tillstånd, att man endast med svårighet eller
icke alls kunde göra sig en föreställning om deras blifvande utseende.

Nu ter sig det hela annorlunda. Vattnen hafva af kastat sitt istäcke. Snön,
■som höljde utställningsfältet, har smält för den varma vårsolens lifvande strålar, gräs¬
mattorna stå gröna, och trädens blad hafva för länge sedan öppnat sina knoppar.
Djurgårdsbron står färdig, och man lägger sista hand vid dess afputsning. Den visar
nu helt och hållet sina sköna former, sedan pråmar och skräp blifvit aflägsnade, och
ter sig som ett litet artistiskt mästerverk i brobyggnadskonst.' Mångens öga skall
helt säkert smekas af dess fina, vackra former och mjukt svängda uppfarter.

Hufvudentrén närmar sig sin fullbordan, och, ehuru mycket af det dekorativa
ännu återstår, kan man klart skönja, att densamma skall komma att värdigt represen¬
tera, hvad som gömmes bakom den.

Byggnaderna äro till större delen färdiga.

' Administrationsbyggnaden är den första, som möter en till venster och ter sig

«å vacker i sin öfvergångsstil i villaform, att man känner sig glad vid dess åsyn.

Strax bredvid är en alldeles ny, förut icke påtänkt anläggning, men som ännu
icke är på långt när färdig; det är en hängbana eller linbana, som skall förena fast¬
landet med Djurgården och bilda en tredje kommunikationslänk bredvid de båda
andra, nämligen den nya Djurgårdsbron för åkande och promenerande samt den pro-
visionela bron för spårvagnarne. Till höger om ingången framför Nordiska museets
gafvel står en folkskolebyggnad färdig, och på planet mellan administrationens bygg¬
nad och sportpaviljongen resa sig flera kiosker.

Det stora planet mellan hufvudentren och industrihallen ter sig behagligt med
sina vackra gräsmattor, sina pomerans- och lagerträd, prunkande hyacintgrupper m. m.,
och framför Nordiska museet å dess terass höjer sig en vacker obelisk af granit från
Örnsköldsvik. Stockholms stads paviljong, sportpaviljongen och kemisk-tekmska ut-
ställningspaviljongen med dess smäckra, rainaretformiga torn te sig väl och öfva en
pittoresk verkan. Sagogrottan visar sina öppningar uti en ofantlig klippa, så natur-
troget utförd, att den, som ej vet, att den är konstgjord, måste tro den vara naturlig.

Konungens, samt post- och telegrafverkets paviljonger, hvilka flankera industri¬
hallens terrass, stå färdiga till sitt yttre och likaså största delen af de kiosker, hvilka
fylla planet mellan industrihallen och Brunnsviken. Piehlska bryggeriet och Stora bryg¬
geriet, hvilka båda hafva sina paviljonger färdiga, ha nu öppnat sina portar för allmän¬
heten, och ölet flyter redan i strömmar; äfven några restauranter, såsom t. ex. den
Svanfeldtska, äro ock öppna samt hafva stor trafik, och dessa lokaler äro de enda,
där man får röka. Det är väl, att dessa lokaler redan börjat sin verksamhet, så att
ée stora massorna af utställare, hvilka befinna sig på platsen, kunna få sina behof af
:inat och dryck tillfredsställda.

84

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Det är ett lif och en rörelse öfverallt på hela utställnings fältet nu före expositio-^
nens öppnande. Öfverallt planeras, bygges, målas, putsas. Öfverallt ser man provisio*
nella järnbanor utlagda, formän, åkare och ekipager trängas med fotgängare vid alla
portar. Tusentals flitiga arbetare äro sysselsatta med att lägga sista hand vid ar~
betena, hvilka väl skola blifva färdiga till öppningsdagen, men knappast synas kunna
blifva det — vi vilja dock hoppas, att så skall ske, och vi tro det, ty allt synes-
systematiskt bedrifvet, och man spårar i allt den ledande ande och den enighet i
samverkan, hvilken ensam kan leda till det önskade målet.

Skogsutställningen, det gamla Stockholm och skånska storindustriens byggnader
äro till största delen redan färdiga och så äfven den norska afdelningen. Marinskåde¬
spelet har fått en förändrad plats och så äfven pumphuset.

Liksom den östra afdelningen till venster om Djurgårds vägen, så är äfven den
vestra, till höger om samma väg, i ett stadium, som närmar sig fullbordan. De flesta
paviljongerna äro färdiga eller nalkas sin fullbordan. Fyrbåken står fullfärdig med
insatt reflexionsapparat. Finspongsutställningen lyser i granna färger, och Bofors-
utställningen sträcker sina långa kanoner hotande ut genom pansaret. Maskinhallei>
börjar fyllas med utställningsföremål, och konsthallen har afvecklat de omhöljen, hvilka
under vintern skyddat dess vackra fris, och lår efter lår föres in i dess inre. Hassel¬
backen har fått sin nya tillbyggnad färdig, inredd och möblerad, och kungl. jakt¬
klubbens lilla täcka paviljong pryder sin plats på sluttningen nedom. Byströms villa.

Det är en härlig dag. Luften är ren och stärkande och solen lyser klar samt
breder sitt varma ljus öfver utställningen, lifvande arbetarne och befordrande deras
kraft. Låtom oss taga detta som ett godt förebud och hoppas, att ett solljus skall
komma att hvila öfver vårt kära lands och vårt härliga Stockholms första, verkligt
stora utställning och förläna den framgång.

Den 15 maj.

Kom så dagen för utställningens högtidliga öppnande, den 15 maj, och där¬
med följande festligheter, för hvilka dagspressen redan lemnat utförliga referat, och
hvars minne vi i denna revy anse oss bäst böra hugfästa i bild genom några för detta
och följande häfte af »För Svenska Hem» konstnärligt utförda planscher, hvilka på
samma gång äro ämnade att ge våra läsare ett prof på svensk xylografisk konst, ett
reproduktionssätt, hvilket genom de stora omkostnader, som med dess framställning ära
förenade, såväl i vårt land som flerstädes i utlandets illustrerade press så småningom
måst ge vika för etsningsreproduktionen, hvarigenom framför allt en långt större
hastighet i framställningen af tryckplåten uppnås.

I ord anse vi oss ej värdigare och bättre bevara minnet af högtidligheten än
genom att här nedan återgifva orden till den kantat af skalden C. Snoilsky, som vid
tillfället utfördes, samt h. maj:t konungens därefter hållna tal.

Kantat.

Introduktion.

Vid Djurgårdens döljande hänge
vi väntat och gläntat så länge!

hvad hamrande oro därborta!

Nu ljusnar det — sol rinner opp.

Vi sägo det skimra
bak ekarnes topp,
vi hörde det timra

Vak upp, du Stockholm, i strålande bad,
fanfarer och fröjd öfverallt!

Din stad under natten har födt en stad,
en vårdröm har tagit gestalt.

Kör.

kring Brunnsvikens lopp.

I vårnattens timmar de korta.

t)jiirgär(!t-n och r)jnrt{;ir<lsbrunr.sv:k.( n

('.ainla Stockholm

Norska fiskcrilialleii m. slottet

Skansens område
m. Bredablick

Kem.-Tekn. Ind.-ntst.
ig-da Knndmålningenl
Sport- Administrritions-

paviljongeii byggnaden

Stockholms

I.iljeholmens Press- stads

montre paviljongen utställning Stora entrén

Indnstrihallens kupol

t-olkskolornas Nord. Mnséet

iitst. m. tillbyggnad

Flottans stationsomr. tej tillli. uts*.-området,

iitmar.

VSN.*

i I'

Lmm;

i^r.iUÄUwä

Nya Djurgårdsbron

Provisorisk bro för spårvagnstrafiken

Allmänna

Konst- oeh Industriutställningen i Stockholm 1897. sedd från SlrandYäg’en.

Träsnitt för För Sv. Hems ^^ratisbilaga »Stockholms-utställiiingen i Ilild och Ord» af Cn xx.vR hORSSina..

-v- •*

t^H^' ►•4.-« i \ 'r ' ' ’ ^ ^ ,

; . 4. -T'- .. ^ - ; ■ .. . -x'

Kuligl. Jaktklubbens Paviljong.

Anuéns och Flottans utställning.

Kungl. Paviljongen.

t

Arméns och Flottans utställning samt Kungl. Jaktklubbens- och den Kungl. Paviljongen

i färdigt skick.

Teckningar för För Sv. Hem- af .V. Haslnnd. i träsnitt från If'. Meyers xyl. atelier.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

85

Se, snöhvita murar och guldkupol
vid sjungande bölja, i grönt och sol!

Nu sjunka skymmande skjul.

Kom ut, kom ut på hastande fot
och jubla som barnen jubla emot
den öppnade dörren om juli

Sola.

I Nordens folk, er vänta dessa salar;
för er är porten hög och dörren bred.

Så kännen här det sinnelag, som talar
om arbetsära, enighet och fred 1
Då våra flaggor nu i glad förening
härofvan blanda sina färgers sus,
förnimmen Sveas hela hjärtemening:
Välkommen, nabo — det är ock (////hus!

Kör.

Till sina hallar
hör arbetet kallar.

På under det bjuder
i stålblank prakt.

Hör ångan, som ,hvisslar —
det kokar och sjuder!

Maskinen gnisslar
i dånande takt.

Kör.

Se, hur kraften brutit
genväg till sitt mål,
nya redskap gjutit
af ett smidigt stål!

Hur hon sinnrikt danat
allt för lifvets kraf!

Hur hon genomspanat
allt som jorden gaf!

Solo.

Till sina hallar

se, konsten er kallar;

Välkomna att värmas
af färgers sken,
af lif som härmas,
af dagrar som randas.

af form som andas
i brons och sten!

Kör.

Konstens verk de höga
tala utan tolk
till hvart själfullt öga
hos hvartenda folk.

Mellan Nord och Söder
om vi gränser ställt,
alla äro bröder
inom konstens fält.

Kvartett.

Hur den unga tidens skapar-ifver
in på nya banor slår,
minnets bro dock ingen söndeirifver
mellan gammal tid och vår.

Ha vi makt att trolla fram på stunden
syner af fantastisk prakt,
underlaget är den gråa grunden,
den som våra fäder lagt.

Kör.

Hägring i sagoljus,
tider, som farit,
fäste och gafvelhus,

Stockholm som varit!

Famnadt af ekars krans
skimra i minnets glans,
dröj, en romantisk dröm!

Spegla i stilla ström
tinnar och torn och torg,

Vasarnes borg!

Kör.

Ja, välkomna I alle till arbetets fest,
till de vinkande murar, där minnet är gäst
och där skönheten bor!

Medan vimplarne blanda sin färgsymfoni,
sjunger våren att tvekan och köld är förbi
och försmälter, en enda och stor melodi,
i vår chor!

Konungens tal var af följande lydelse:

Medan i vår verldsdels sydöstra hörn kriget släpar sin blodiga mantel fram öfver den klassiska jord,
hvilken, krönt af den höga Olympens mångtusenåriga silfverdiadem, breder sig ut mellan minareterna kring
Sofiatemplets kupol vid Bosporens strand och Akropolisborgen med sina härliga pelarrader vid det .lEgeiska
hafvet, förberedes här en sammandrabbning af helt annan art i det yttersta Thule, det gamla sagolandet, knap¬
past ännu till namnet kändt inom det forna Hellas. Friskaror trängde visserligen äfven här öfver landgrän¬
serna, men de stormade icke fram med hatets facklor i knutna händer, utan nalkades med sträckta armar till
vänligt handslag.

Och här i dag, Sofiadagen, under den nordiska vårhimmelens ljusa tempelkupol skall slaget stå. Det
skall invigas och dess början förkunnas under smattrande fanfarer och festligt ljudande skott, men det skall
blifva en strid, som icke kräfver blod och icke kostar tårar. Här, där fordom svear och götar möttes, för¬
sonades, förenades, vid den mångbesjungna Mälaren, hvars vidtomfattande strömfåra Gefion enligt sägen skurit

86

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

ut till Eystrasaltets våg, där sedan Sveriges hufvudstad grundades af den frejdade och hugstore riksföreståndaren och
jarlen, hvilken blef icke allenast kyrkofridens, kvinnofridens och hemfridens, utan äfven tingsfridens förste skydds¬
herre i Norden — här har historien sjelf anvisat en berättigad plats åt det stora, fredliga allshärjarting, som nu
samlas; här har det svenska folket stämt möte med sina bröder pä den skandinaviska halfön vestanfjélls, med
sina fränder vid Sundets och Bältenas stränder samt med sina grannar pa andra sidan Östersjön vid Nevas och
Auras bräddår till en fredlig täflan på arbetets idrottsfält.

Ilvad här reser sig för våra blickar, må tala för sig sjelft. Min uppgift i denna stund är icke att
uppskatta de olika föremålens inre värde eller tolka och väga deras förtjenster. Denna dom är och måste vara
förbehållen åt sakkunskapen efter ett moget och allvarligt öfvervägande, ty endast sä vinnes visshet om, att inga
småsinnets, fåfängans eller afundens skyar skola kunna hvirflas fram för att skymma sanningens och välviljans
strålar på rättvisans gyllene vågskål.

I denna högtidsstund vill jag endast till alla och en hvar uttala i svenska folkets namn mitt hjärtliga
och varma välkommen, i det jag nu förklarar 1897 års konst- och industriutställning öppnad.

Bland kiosker, montrer och paviljong-er.

JMassor af korrespondenter för tidningar och tidskrifter hafva redan anländt
från alla väderstreck, mest från grannländerna. De revyer öfver utställnings bygg¬
nadernas inre, som nu följa, kunna i det skick utställningen ännu befinner sig ej
presenteras i någon viss ordning efter byggnadernas läge, utan i den mån de som ett
fullständigt helt framträda.

Vi göra då början med no 7 'ska fiskcrhitställningeji, belägen längst bort mot
öster och således äfven utgörande början af utställningen, från denna sida sedt.

Norska fiskerihallen är, såsom förut blifvit omnämdt, utbyggd i Brunnsviken
och hvilar på pålar. Den är liksom den svenska rödmålad och har formen af en
norsk sjöbod. Utan några som helst yttre arkitektoniska prydnader verkar den rätt
och slätt som öfverbyggnaden på en ett stycke på land uppdragen ark, och att åt¬
minstone de norska sjödjttren där inne äro starkt representerade, det känns på atmo-
sferen inom dess väggar. Uti vattnet framför byggnaden är en bom af stockar kopplad
tillsammans, bildande en inhägnad bassäng, inom hvilken en del fiskebåtar m. fl. skola
ligga förtöjda. Detta må vara nog sagdt om den yttre anordningen. Vi göra vår entré
genom gafveldörren, som vetter mot Sirishofsvägen, och inkomna stå vi på en hög
och bred trappa, som leder ned till byggnadens golf, och från hvilken trappa man
har en dominerande utsikt öfver denna rika utställning, hvilken omfattar hela Norge,
ty den s. k. Trondhjemska fiskeriutställningen är endast ett litet museum till förtyd¬
ligande af fiskeriet, inrymdt uti en midt emot norska fiskeriutställningen, på andra
sidan vägen, högst upp i backen belägen norsk villa från Thams snickerifabrik, hvil¬
ken villa tager sig särdeles väl ut.

Fiskeriutställningens lokal är tredelad med ett högt midtelskepp och tvänne
sidoskepp. Längs midtelskeppets medellinie äro montrer uppställda. Den första från
trappan visar miniatyrframställningar af alla de fartygstyper, som nyttjats förf samt
sådana, som nu äro i bruk, och bildar sålunda ett åskådningsmaterial för studiet af norska
fiskeriets utvecklingshistoria. Dessa små modeller äro synnerligen väl och omsorgs¬
fullt utförda i alla detaljer, och man ser äfven ett fartyg med råsegel, lastadt med
torr fisk, sådant det förr begagnades.

Nästa monter visar uppstoppade exemplar af alla å norska kusten förekommande
sjöfåglar. Ur såväl praktiskt som vetenskapligt hänseende är denna grupp af stort
intresse och den utgör en vacker prydnad. Därpå följande monter innehåller alla slags
konserver i burkar, hvaraf vi vilja nämna en torskkaviar å 50 öre burken, hvilken vi
smakade på, men som tycktes mera utgöra ett slags pasta än kaviar och vara beredd

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

af rom och lefver, en ny. delice för smörgfåsbordet, som måhända faller många nog
på läppen.

Därpå följande monter är afsedd endast för torrfisk af alla slag och kvaliteter
och gifver en trogen bild af fiskens beskaffenhet och behandling å särskilda fiskeorter.
Xågra fa montrer felades ännu. Fondväggens närmaste del skall upptagas af en fram¬
ställning af hval- och sälfiske jemte alla de instrument och redskap, hvilka därvid
brukas, från och med harpuner och de kanoner, från hvilka dessa utslungas, och så
vidare ända till de minsta, så att allmänheten kan få en trogen föreställning om, huru
dessa olika slag af fångst tillgår.

Under midtelpartiets tak är anbringad liksom en fris af taflor, framställande
bilder af fiskelägen längs norska kusten ända upp till högsta norden samt af fiske¬
platser och episoder ur lifvet vid fiskfångst. Xedtill uti midtelpartiet äro anbragta trä¬
taflor, å hvilka uti relief framställas af bildningar af alla de farkoster, hvilka förekomma
på norska fiskeplatser, och hvilka framställningar äro särdeles väl utförda. Såsom
dekoration äro fisknätena använda i draperiform.

Uti byggnadens sidoskepp finnas staplar af tågvirke, öfverlägset fint utfördt,
modeller till fartyg samt uti naturlig storlek smärre fiskeroddbåtar från östlandet, vest-
landet och nordlandet, alla af olika modell, samt de senare ganska vackra med sina
höga stammar. Där finnas uppstoppade sälar och en profkarta på en mängd olika
fiskkrokar eller beten af metall, i form af småfisk, samt en hel del andra solidt utförda
saker från norska skeppsfournerarefirmor.

Den norska utställningen af fiskeriet och hvad därtill hörer är af stort intresse
och af vetenskapligt samt kulturhistoriskt värde samt mycket lärorik för den praktiskt
anlagde fackmannen i hvad till fiskerinäringen hörer.

Utställningen i sin helhet omfattas af:

1:0. Skeppsbyggeri ock sjöfart.

a) Fartyg och båtar med deras tillbehör, 30 utställare.

b) Anordningar för farleders belysning och utprickning m. m. — Lif-
räddningsväsen och bergningsväsen, 5 utställare.

2:0. Alster och redskap för fiske:

a) Fiskeprodukter, 88 utställare.

b) Fiskredskap, 16 utställare.

c) Modeller och ritningar ’ af fiskebåtar eller fiskefartyg, samt utrust-
ningspersedlar för fisket, utom fiskredskap, 24 utställare.

d) Fiskberedning, fisktransport samt konserveringsämnen för fisk, 11
utställare.

e) Odling af fisk eller andra matnyttiga vattendjur m. m., 3 utställare.

f) Fiskevattnens vetenskapliga undersökning samt fiskelitteratur, 3 ut¬
ställare.

Hallen, som eger en areal af 1,000 kv.-meter, är utförd efter ritningar af arki¬
tekten H. Sinding-Larsen och uppförd at arkitekten C. A. Olson.

De i backsluttningen ofvanför fiskerihallen belägna norska paviljongerna, af
hvilka den ena innesluter den norska »Hofvelexportföreningens utställning af skogs-
och landtbruksprodukter», är uppförd efter ritningar af arkitekten O. Sverre och inrym¬
mer af hufvudgruppen Närings- och njutningsmedel:

a) Produkter af biskötsel, 10 utställare,

samt af hufvudgruppen; Öfriga alster af jordbruk samt af skogsskötsel:

a) Jordbruksprodukter, icke afsedda till menniskoföda, 6 utställare.

b) Alster af skogsskötsel, 9 utställare.

88

STOCKHOL^IS-UTSTÄLLXIXGEN 1 897.

Den andra paviljongen, »den trondhjemske» med dess museum, visar till det
yttre prof på norsk villastil och i den tredje byggnaden: Den norska »trämassepavil-
jongen» liafva 18 utställare lemnat prof på alster af denna industri.

Vi skola nu flytta oss ett litet stycke närmare industrihallen till Trävaru- och
exportföreningens skogsbiologiska och skogsutställning. Denna byggnad, hvilken vi
förut framställt å sidan 48, är ganska märklig. Utförd efter ritning af arkitekten
F. Bobergs ådrager den sig en välförtjent uppmärksamhet. Byggnadens väggar äro
klädda med skifvor af bark samt spiller, och hufvudtrappan till ingången å gafveln är

Kemisk-tekniska utställningen med hufvudrestauranten, sedd från industrihallen.

flankerad af två toureller af smala, obarkade spiror. De äro lindade med guirlander af
granris samt försedda med en kupolformig betäckning däraf och mellan dem en af
granrisguirlander uppburep krans af samma ämne. Tourellernas bas är däremot in¬
delad i rutor af tätt intill hvarandra insatta tallkottar. Det hela gifver intrycket af
en festligt smyckad, provisionel byggnad i en skogstrakt. Men låtom oss träda in och
se, hvad som där bjudes på.

Inkomna finna vi, att byggnadens inre är i full harmoni med dess yttre. Stol¬
par, band, sträfvor, taksparrar m. m. äro af obarkadt rund virke och väggytorna be¬
klädda med näfver och indelade i fält medels påspikade, obarkade ribbor — en an¬
ordning, som tager sig rätt bra ut. Sedan man kommit upp på yttertrappan, leda
tvänne trappor upp till ett par läktare, från hvilka man inkommer i andra afdel-
ningen, men emellan hvilka läktare är ett sluttande jordplan, täckt med mossa, och
hvilket höjer sig från nedre trapplanet upp emot motstående gafvel. Den lägre
delen däraf är anordnad såsom en sank mark med grupper af de växter, hvilka där
föra ett tynande lif, och därefter följer högre upp en torrare mark med jordmån pas¬
sande för gran, hvaraf grupper å ömse sidor visas. Ännu högre upp är marken ännu
torrare, och där är tallens hemvist, och det hela afslutas med ett väl utfördt, norrländskt

o

landskap med motiv från Ångermanland, utfördt af artisten Tirén. Afslutningen flan¬
keras af tvänne timmer — på ena sidan ett furutimmer, hvars ålder går tillbaka till
omkring 1550-talet, och på andra sidan ett grantimmer från 1750-talet. Å de särskilda
trädgrupperna äro fästade tvärgenomskärningar af timmer, växande på sådan mark,
som där framträder, och under därför egnad årstid komma lefvande svampar att där
anbringas. Denna framställning af den olika vegetationens framåtskridande och vex-
ling är af stort populärt-vetenskapligt värde; och detta förhöjes ännu mera, genom

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

89

att trädens rotutveckling äfven framställes genom verkliga rötter, uppfästade å stolp-
verk och band samt å väggarne, och af hvilka en rot af tall har 75 fots radie och
en granrot, vuxen å tallmo, 8—10 gånger större längd än trädets höjd. ^Men det
är ej nog med att friska träd och rötter visas, utan genom en serie af tvärgenom-

Sagogrottan: exteriör af entrén.
Originalteckning för »F. S. II.» af Hedman.

skärningar ses, huru röta och svamp angripa trädet och fortplanta sig däri. Man
får veta, huru dessa sjukdomar gripa omkring sig och kunna anfräta hela skogstrak¬
ter.* Man får äfven se alla slags missbildningar af trädets stam och orsaken därtill.

Skildraren häraf har i norra Skåne sett en ganska stor skogstrakt, där hvarenda gran var angripen

af kärnröta.

Bilaga till ^F'or Szrnska Hcm>, 1897. Häft. 15.

7

90

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Intressanta profilkartor visa genomskärningar af stora trakter med dess höjder
och dalar, dess uppsvämningar och afsvämningar. På dessa visas den olika jordmånen
och det ändamål, hvartill den är af naturen ämnad, och de vägar menniskan måste
följa för att ej bryta mot naturens bud, ty endast då undviker man att naturen häm¬
nas våldet. Jordbruk, skogsskötsel etc. har där sin plats enligt naturens anvisning
och efter lagar, hvilka ej kunna rubbas. Det är trädens art, egenskaper och beskaf¬
fenhet, som bestämma skogens behandling, hvilken ej kan drifvas chablonmässigt, utan
endast efter de naturlagar, hvilka vetenskapen genom trägna forskningar upptäckt
och stadfäst.

En annan profil af yttersta intresse utgöres af icke ritade, utan verkligt na¬
turliga genomskärningar af norrländska mossar med stubbar uti af en förgången vegeta¬
tion. Det har fordrats ofantlig omtanke, ihärdighet, arbete och kostnad att till utställningen
skaffa och där framställa dessa genomskärningar af mossar, hvilka måste slå hvar och
en med undran. Det är docenten Axel Lundström i Upsala, som ordnat denna del af
skogsutställningen, och den är så väl genomtänkt och utförd, att vi våga tro, det den
kommer att gifva anledning till en omkastning inom vår skogslagstiftning.

Sedan vi nu sett skogarne ur vetenskaplig .synpunkt, torde det vara skäl att vi
äfven betrakta deras tillgodogörande ur tekniskt-kommersiel synpunkt. Vi finna då
Skön viks tekniskt-kemiska produkter af skogens alster; en tjärdal i miniatyr från
Umeå, och en utställning af barrfrö m. m, samt en kolugn i miniatyr. Men detta
är ett intet mot träexportörernas, under ingeniör A. Teno\v’s öfverinseende, anord¬
nade framställning af sågverken i Norrland och deras verksamhet. Uti ett stort
rum, hvars omfattningsväggar innefatta sju hvälfda afdelningar, kommer att framställas
sågverksprodukter från alla orter från och med Gefle till och med Luleå, och i midten
af rummet visas en modell af ett sågverk, sådant detsamma bör enligt gällande prin¬
ciper typiskt framställas. Sjelfva sågverket med tillhörande brädgårdar är antag-et vara
beläget på en i tillräckligt djupt vatten utskjutande udde, hvilken genom utschaktning,
muddring, pålning och fyllning formas på lämpligt sätt. Bredvidstående skizz visar de
ungefärliga dragen af den sågverksanläggning, som återgifves på utställningen.

De i rutor betecknade brädgårdarne äro alla omgifna af vatten, tillräckligt djupt
för att pråmar där skola kunna lägga till och lasta, Administrationsbyggnaden och
boningshusen för befäl och arbetare samt skolhus äro alla belägna på fastlandet och
å planen utmärkta med halfskuggning samt omgifna af trädgårdar och trädplanteringar.
Vinkelrätt och midt för denna stora byggnadsgrupp utgår en 300 fot bred trädplante¬
ring till de nederst belägna brädgårdarne.

På den högra sidan af denna trädplantering äro sågen och hyfleriet belägna
med plan för stockarnes uppdragning till sågen från det framför densamma belägna
fördelnings- och sorteringsfånget för stockarne, hvilka dit införas från det omgifvande
djup vattnet.

Till venster om ofvannämda trädplantering och midt emot hyfvelverket är ett
större skjul för färdighyflade varor beläget, samt midt emot såghuset en brädgård.

Trehundra fot från denna senare brädgård och skilda därifrån genom en kanal
äro de förut omtalade bägge brädgårdarne ner mot lastageplatsén belägna. Från såg¬
verket leda spår med vändskifvor så, att man med lätthet kan transportera det sågade
virket till brädgårdsstaplarne och från dessa till pråmar, hvilka kunna lägga till tätt
intill och rundt om brädgårdarne. Alla transporter äro på detta sätt lätt verkställda,
och så äfven staplars rifvande och transport till pråmarne för lastning, hvilken senare
underlättas genom ett elektriskt system för planktransport. Äfven elektriska bogser-
båtar användas för att icke eldfara skall uppstå genom gnistor, när pråmarne bog¬
seras genom kanalerna, som skilja brädgårdarne från hv^arandra. Inga omvägar före-

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

91

komma, utan allt arbete försiggår i en fortgående linie. Afståndet mellan brädstap-
larne och mellan dessa och sågverket samt boningshusen är öfverallt minst 300 fot.
och trädplanteringarne äro ej blott till prydnad, utan äfven till skydd mot spridande
af eld i händelse af eldsvåda, ty intet medel skyddar bättre däremot än löfträd. 300
fot är det afstånd, som brandförsäkringsbolagen föreskrifva såsom det minsta mel¬
lan boningshus och sågverk, mellan dessa och brädstapelskomplexer samt mellan dessa
sins emellan. Modellen är utförd af Sandvikens arbetare under byggmästare Nordells
ledning.

Denna framställning af ett sågverk kan naturligtvis varieras på många sätt,
men principen blifver alltid densamma. Betraktar man den tillsammans med profven
•å det sågade virket samt de statistiska uppgifterna och de ritningar och beskrifningar

•öfver skogarnes skötsel, afverkning, timmerutdrifning, flottning, skeppning m. m., som
tillhandahålles, och slutligen betraktar detta samfäldt med docenten Lundströms förut
omnämda utställning, så får man en inblick i vår skogs- och sågverkshandtering,
hvarom man förut ej haft någon klar* föreställning. Man får en på vetenskap oCh
fakta grundad, klar åsikt om vår förnämsta rikedomskälla, och det sätt, på hvilket
denna tillgodogöres och bör tillgodogöras. Det är troligen ingen annan grupp å ut¬
ställningen, som fordrat mera kännedom i vetenskap och erfarenhet, mera arbete och
energi, mera tålamod, omsorgsfull förberedning och relativ kostnad än denna med dess
rika och väl valda föremål, samlade från vidt spridda håll och sammanställda till ett
fullständigt och lättfattligt helt.

Denna utställning är ej att förblanda med en annan af Domänstyrelsen arran¬
gerad utställning af skogsskötsel och jordbruksprodukter, hvartill vi senare skola åter¬
komma, och då i förening med en beskrifning öfver den norska utställningen för
skogsskötsel och jordbruk.

0 ^

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Hallands läns kungl. hushållningssällskaps skogskomités Jitställning under öfverin-
seende af jägmästare E. von Porat är en liten mycket intressant utställning, men som
lyckligtvis har sin tillämpning endast i Halland och Skane samt till en del Småland
och södra Vestergötland. Den visar behandlingen af flygsandsfält och gamla bokskogs-

■i l I. l/f»
(TxTrrrTj t

Sagogrottan: interiör.

Originalteckning för »F. S. II.» af P. Heiänan.

hyggen samt kala, oländiga marker. Den lilla plats, som utställningen upptager, ut-
göres först och främst af en liten rund kulle med en flaggstång i midten och rundt
därom fyra små afdelningar, visande den växtlighet, som finnes och sådan som fram¬
bringas på olika beskaffad mark, samt vid sidan däraf fyra små plantskolor.

Det ena fältet visar flygsand invid hafvet. Fältet är närmast vattnet oemottag¬
ligt för annan växtlighet än strandhafre och andra liknande växter, hvilka där före-

STOCKHOOIS-UTSTÄLLXINGEN 1897.

93

komma vilda, men något högre upp kan ljung förekomma, och där börjas granplante¬
ring (hvitgran), hvilken går bra på flygsandsfälten och med tiden därstädes bildar vacker
skog. På sank mark går granen mycket bra, men icke tall, hvilken fordrar högre och
torrare jordmån. Bland dessa planteringar är hare ett vanligt villebråd.

Gamla bokskogshyggen planteras fördelaktigast med gran. Där växa hallon
och liljekonvalje. Vild, stenig mark planteras med gran och fur, hvilka båda trädslag
där gå väl, och där trifvas blåbär och lingon samt orre såsom villebråd. Uti midtel-
partiet, hvilket utgöres af den omtalade kullen, visas af komitén uppdragna plantor af
ända till 7 års ålder, yfviga och frodiga.

Skogskomitén anser dock, att äfven andra trädarter böra komma till använd¬
ning, och har därför i sina plantskolor börjat att uppdraga sådana, såsom olika arter
af gran, hvaribland äfven silfvergran och hvitgran, samt olika tallarter, såsom vanlig
tall, bergtall, österrikisk tall, Whymouthstall m. fl., samt sibiriskt lärkträd. Men äfven
björk, alm, al, lönn och kastanje såsom mera till prydnad samt ek och bok att plan¬
teras på gamla bokskogshyggen. Fyra sådana plantskolor finnas i länet.

Slaktcribolaget Norruiahn har, såsom förut blifvit nämdt å pag. 51, en särskild
utställningsbyggnad, afsedd att visa en korffabrik sådan den bör vara inrättad.

Denna fabrik består af ett större rum, innehållande ett stort roterande hackbord
med tillhörande mångbladig hackknif; vidare en ny konstruktion af köttkvarn, som vida
öfverträffar förut begagnade i afseende på säker gång och fullgodt arbete. Vidare är
där en blandningsmaskin för blandning af lösare massa samt ett stort blandningstråg för
hårdare massa, såsom till metwurst och andra liknande slag af korf, och en mycket lätt
rengjord stoppningsmaskin. Nödigt aflopp för sköljvatten finnes, och hvad sjelfva rummet
beträffar, så är golfvet af fast och hårdt ämne, så att det kan sköljas och med lätthet
renas. Taket är af glas för att kunna tvättas och väggarne af marmor till manshöjd
och däroDan oljemålade. Alla bord äro af marmor. Hela rummet från och med
golfvet , till och med taket kan således tvättas och sköljas, och all nödig renlighet

o

iakttagas. A ena sidan om rummet är kontor med egen ingång från verandan, och
på andra sidan äfven med egen ingång är rökeriet m.ed dess eldplåtar på golfvet och
krokar i taket.

Liljeholmens stearinfabriks aktiebolag har förut blifvit omnämdt å pag. 50, och
en afbildning af kiosken under byggnad finnes å pag. 52. Uppförandet däraf har
skett under ledning af byggmästare Knut Haufmann. Maskinerna äro konstruerade
af ingeniör Fritz Söderberg och utställningen ordnas af ingeniör Alexandersson. Sjelfva
kiosken erinrar genom sin form om fabrikatet, och således står det ena i harmoni med
det andra. Ingången är dekorerad i hvitt och guld med en medaljongsbild af Hierta
och jMichelson, hvilka voro fabrikens grundläggare. Inkommen i en liten entré har
man framför sig vid , motsatta väggen konungens byst och däröfver hans valspråk,
sammansatt af ljustoppar. Det inre (stakens fot) utgöres af ett större hvälfdt rum med
hvalfvet (ett kupolhvalt) hvilande på pelare och rundt om rummet är en hvalfgång.
A pelarne finnas upphängda fotografier af fabrikens grundare, förste verkmästare och
interiörer af fabriken. I det stora hvälfda rum.met visas hela processen vid ljusfabrika¬
tionen. Man ser der maskin för vekflätning, ljusstöpning, ljuspolering, paketering etc.,
och hela operationen fordrar knappa 20 minuter från det veken flätas till dess att lju¬
set är inpackadt färdigt till afsändning, Alla maskinerna äro tillverkade vid stearin¬
fabriken och så äfven all redskap. Från entréen inkommer man till venster i hvalf-
gången och till höger i kontoret. Till venster uti hörnet af staken är utställning af
råmaterial och halffärdiga produkter. I nästa hörn är utställning af alla slags bolagets
prima ljus, hvilka ej äro tillverkade för utställningen utan hemtade från bolagets lager
och således af alldeles samma slag som de, hvilka förekomma i handeln; de öfver-

94

STOCKHOLM S-UTSTÄLLXIXGEN 1897.

skuggas af Kungl. Hofleverantörsv^apnet. Tredje hörnet innehåller fortsättning af ljus¬
utställningen, och i det fjerde hörnet, där kontorslokalen är, skall visas en grafisk fram¬
ställning af bolagets utveckling och importen af stearinljus samt en utställning af bo¬
lagets medaljer. Där skall säljas en minnesmedalj i stearin och en af bildning i Ymo
. af montren utförd uti britanniametall, hvaraf sjelfva montren (staken) föreställes gjord.

Gemla Lcksaksfabriks utställning har en nätt kiosk af trä, som är hållen uti
enkel, nordisk stil, hvilken gör ett behagligt intryck och ett afbrott genom sin enkel¬
het mot omgifvande, i alla möjliga stilarter hållna, mer eller mindre bizarra kiosker.
Innehållet är lika enkelt och utgöres af samma slags välkända varor, som man är van
att finna i fabrikens försäljningslokal vid Jakobsgatan. Vid en blick på dessa leksaker
finner man, att fabriken söker hinna tre mål, nämligen att tillverka saker, hvilka kunna
roa det unga släktet, att sakerna skola vara smakfulla på samma gång som enkla och
relativt starka, samt slutligen att de skola vara nyttiga och lärorika, så vidt som så¬
dant är möjligt, på samma gång som de kunna roa. Leksaksfabrikationen är en vida
viktigare sak än folk i allmänhet föreställer sig. Fabrikaterna måste rättas efter alla
åldrar hos det uppväxande slägtet och motsvara dess behof och sinnesriktning. De¬
skola roa de små för att kunna sysselsätta deras själ och kropp, så att båda stärka.s
och utvecklas på ett för deras ålder passande sätt och så att det nyttiga paras med
det nöjsamma, och ej rikta sinnet på prål, såsom fallet är med en stor del af nutidens
leksaker från de stora, utländska fabrikerna. Utställningen har inga mer eller mindre
lyckade montrer, utan är mera ordnad såsom försäljningslokal, och sådant slår nog
bättre an pa de ungas sinnen än vackert ordnade montrer, hvilkas estetiska värde de
ej förmå uppskatta.

Bodafors möbelfabriks utställning är alldeles i närheten af Gemla leksaksfabrik
och belägen snedt emot denna. Byggnaden är hållen i möjligast enkla stil och det
inre är lika enkelt som det yttre samt består af ett rum med några små, alkovliknande
utbyggnader eller stora fönstersmygar. Utställningen, hvilken omfattar ett enda slags
möbler — de välkända bamburörimitationerna — verkar litet enformigt, men de ut¬
ställda föremålen äro bade smakfullt och solidt utförda och vittna om att enkla möbler
hos oss kunna tillverkas sa, att de blifva smakfulla, starka och billiga — en tredubbel
som ej är lätt att lösa. Detta slags möbler äro sedan flera år tillbaka m3’cket
moderna utrikes, synnerligast i England, där man finner dem i alla möbelmagasin.

Stockholms BryggertakUebolags paviljong ligger just lagom nära för att marv
skall kunna få sig en styrkedryck. Det är en stor, öppen paviljong, i hvilken man
ej får endast se öl utställdt, utan man får där dricka däraf så mycket man behagar
och vill kosta på sig. Blir det för kvaft i den närbelägna Industrihallen och i den
massa af kiosker, som finnas i närheten, så blir det däremot i möjligaste mån svalt i
paviljongen, där man har Liljeholmens ljusstake till venster samt ryska utställnings-
paviljongen med dess bizarra former och ornamenter framför sig och på sidan därvid
stenhuggeribolagens vackra utställning, till hvilken vi senare skola återkomma.

Aktiebolaget Separators utställning är vid stranden af Brunnsviken och ej långt
från stora fiskerihallen. Bvggnaden, hvilken är afputsad och hvitstruken, är mycket
enkel och liknar en folkskola eller ett bönekapell på landet. Det inre är lika enkelt
som det yttre och innehåller tvenne slags mejerier, nämligen ett så kalladt andels-
mejeri 1 medelstor skala och ett litet privatmejeri för handkraft. Till andelsmejeriet
finnes äfven ett laboratorium för mjölkbakteriologiska undersökningar. Det hela är
till ytterlighet enkelt och visar, hur litet utrymme man kan nöja sig med, när allt är
väl ordnadt. I^Iejerirummet är i midten af byggnaden. Vid ena ändan äro kontor och
laboratonum, och från denna sida införes mjölken i mejeriet från en plattform, hvars
golf är i jämnhöjd med golfvet i mejeriets högra del och med mjölkkärrorna. Sjelfva

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1897.

95

rummet har estraden längs båda långväggarne. Den ena af dessa bildar en förenings-
gång eller passage mellan kontoret och afdelningen vid byggnadens andra gafvel —
nu ett mejeri för handkraft. Från denna estrad kan man öfvervaka arbetets gång

o

och under den är isrum. A den motsatta estraden inkomma mjölkflaskorna; mjölken
blir där vägd på en mjölkvåg och fylles sedan uti en bredvid och framtill å estradens
midt stående mjölkreservoir, hvarifrån hon nedrinner i en å det lägre golfvet placerad
pastöriseringsapparat. Denna har två pipar, en åt hvardera sidan, genom hvilka den
pastöriserade mjölken nedrinner i två små separatorer, en på hvardera sidan om pastö-
riseringsapparaten. Skummjölken pressas medelst en mjölkpump upp till en liten mjölk¬
kylare, hvarifrån hon afrinner till ett samlingskar, för att där afhemtas för förbrukning,
Xågon skummjölk tillgodogöres således icke uti mejeriet, utan försäljes eller återtages
af mjölkleverantörerna. Kärnan är en Alfa-kärna, och så väl denna som separatorerna
drifvas direkt genom egna ångturbiner, hvarigenom särskild ångmaskin och all utvex-
ling samt kraftledning medelst transmissionsaxlar etc. undvikes, plats besparas och det
hela betydligt förenklas. Diskrummet är bakom maskinrummet.

Det lilla mejeriet skiljer sig från andelsmejeriet genom att rummet är litet och
utan estrader; att separator och kärna drifvas för hand och att ånga erhålles från en
ångmaskin. Det hela är mycket enkelt och praktiskt. Andamålet med denna bygg¬
nad är att visa, hur ett mönstermejeri skall vara inrättadt och hur det skall arbeta,
och för detta ändamål äro två mejerskor där anställda. Det hela har på bolagets
föranstaltande blifvit ordnadt af mejerikonsulenten Lundin. Bolagets egentliga utställ¬
ning af apparater m. m. är uti IMaskinhallen, där vi sedermera få tillfälle att taga den
i betraktande.

Kemiskt tekniska industriutställningen uti f, d. panoramabyggnaden är till sitt
yttre färdig och ter sig numera särdeles väl. Vi hafva förut å pag. 46 omnämt denna
byggnad och å pag. 69 o. 88 lemnat vyer däraf. Till sitt inre närmar den sig sin fullbor¬
dan. 'På en hög trappa uppkommer man till sjelfva rotundan, hvilken innesluter sjelfva
utställningen, medan bottenvåningen och tillbyggnaderna upptagas af den stora och
vackra Svanfeltska restauranten. Låtom oss gå upp till rotundan. Där möter oss ett
riktigt virrvarr af montrer, och det dröjer en stund, innan man hinner att orientera
sig. Det är icke meningen att här .skildra allt, hvad denna utställning innehåller. Det
skulle blifva allt för tröttsamt för läsaren, som gör Däst uti att sjelf taga utställningen
i betraktande och med egna ögon se, vägledd af utställningskatalogen, och i afseende
på kvalitéen af det utställda följa prisdomarnes utlåtande såsom orakel. Vi nöja oss
helt enkelt med att kasta en blick omkring och skildra det, som först möter ögat, vare
sig genom en vacker monter med vackra saker, en god anordning eller ett framstå¬
ende fabrikat eller af någon annan orsak. Först möter oss till venster Monténs stea¬
rinljusfabriks utställning. Den bildar genom sin glänsande hvita färg, sin höga, smäckra
form och sitt i allo behagliga utseende ett föremål, hvarpå-ögat gärna hvilar. I.jusen, af
alla former och storlekar, äro ordnade så, att det hela bildar fabrikens handelsmärke:
Clara kyrktorn.

Därintill märker man Holmens bruks (Norrköping) utställning af papper. Afven
den bildar ett slags torn, hvars grund utgöres af träkubbar, hvaraf papperet hufvud-
sakligen fabriceras. Den öfriga delen af montren bildas af pappersrullar i svenska,
norska, danska och finska färgerna, så sammanställda att hvarje sida af den fyrsidiga
montren representerar en af dessa länder. Vi lefva uti pappersåldern, och det är en
bekant sak, att Sverige intager en mycket framstående plats i pappersfabrikation,
synnerligast inom vis.sa branscher däraf, och det är icke att undra på, att där finnas
i denna utställning så många profver på papper och råmaterial för detta och för pa-
piermaché. Flolmens bruk är kändt öfver hela Norden för sitt utmärkta fabrikat.

*- ^•'^’<*^ti^^té>.iio<dKi^^tiiAu \Hftf'itmmf£dirf£Mii{({tiVff<ar{mmi'.w<a€3aefatt‘\iM-sss^sxsss^s^ii=i^^ts^

Vy af Stockholm från »Skansen» jämte Allm. Konst- och Industriutställningen.

I-'ör »För Svenska Ilem» af R. Haghuid, Xylogvafi fr.ån W. Meyers atelier.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXIXGEN 1 897.

Strax bredvid finna vi Göteborgs Tvälfabriks utställning. Den ådrager sig ge¬
nast uppmärksamhet genom sin blanka yta af i pyramidform anordnade, stora och sma
tärningformade tvålst3'cken.

Vända vi nu ät andra (högra) sidan så mötes ögat af ett annat stort, eller rät¬
tare sagdt högt, götiskt tempel, v^äl arrangeradt och utfördt af Westaoiks tciiitistitks-
fabriks paketer, askar och färgade tändstickor.

Färgcriaktiebolaget Lcvaiiten har en redan färdig utställning af alla slags fär¬
gade bomullstyger uti ett vanligt stort glasskåp, där varornas utmärkta beskaffenhet
bäst tala för sig sjelfva.

Svenska Svafvelsyrefabrikcns utställning tilldrager sig åskådarnes uppmärksam¬
het hufvudsakligast genom montrens krön i form af en väldig krona, utförd i ett stycke
af kopparvitriol. Den klara, blåa färgen tager sig bra ut. Arbetet är utfördt på samma
sätt som de förr så moderna alunarbetena, i det vitriolen krystalliserat omkring en
stomme af ståltråd.

Emma Almquists (5 Brunkebergsgatan) Blomsterutställning är äfven särdeles
egnad att tilldraga sig uppmärksamhet. iMontren, af konstsmide, särdeles väl utförd
och troligen frän Pettersson tS: Carlssons verkstad; föreställer en trädgårdspaviljong
och har, kupoler af förgyldt järn omvirade med blomsterslingor.

Vi komma nu till Barnängois tekniska fabriks (Hofleverantör) utställning. Denna
har en stor montre särdeles väl utförd i konstsmide, som visar att äfven i denna bransch
Sverige gått betydligt framåt och kan mäta sig med utlandet ej blott i afseende på
arbetets solida utförande och rena linier, utan äfven genom det artistiska i komposi¬
tionen. Alontren är mycket s*tor och omgifves af en väl arbetad, vacker barrier.
iVIidten af densamma upptages af den välkända björnen, som utgör fabrikens varu¬
märke. Sidostyckena utgöras af en kvist med blomkalkar, allt af konstsmide och ur
kalkarna framsticka parfymflaskor föreställande sjelfva blommorna. Kupolen utgöres
af en stor kardborre af bläckflaskor och däröfver fabriksmärket. Bakgrunden är ut¬
förd i draperi af blå plysch. Två piedestaler visa fabrikens diplomer och medaljer.
Disponenten Axel Backman har arrangerat det hela.

Ett stycke därifrån nästan i bakgrunden är samma fabriks tvålafdelning uti en
större paviljong af spjelverk. I midten är utställd en så kallad pilirmaskin för till¬
verkning af toilett-tvålar, och denna maskin lärer vara den senaste och bästa uppfin¬
ningen inom denna bransch och är mycket väl arbetad. Där finnes äfven en press.
Ena sidan är kontor; den andra utställning af fabrikater etc., och bakgrunden visar
fotografier af fabrikens interiörer och det hela af präktig helverkan.

Bredvid denna utställning och utgörande sjelfva bakgrunden är en stor pavil-
.iong, som innehåller de särskilda garfveriernas utstålllning af allt slags i Sverige lill-
verkadt läder med och utan elektricitet. Xu för tiden spelar elektriciteten en stor
roll inom den tekniska industrien och icke minst inom garfveriet. Det finnes redan
dussintals sätt att pa kort tid garfva läder medelst användning af elektricitet, och äf¬
ven en svensk ingeniör L. A. 1 . Groth har patent pä en sådan uppfinning. Det är
svårt att döma om läder, innan det blifvit för längre tid pröfvadt; men de utställda
proKen sago mycket bra ut. Uti industrihallen är en dansk, en norsk och en rysk
utställning af läder, till hvilken vi senare skola återkomma.

\ i komma nu till midtelpartiet och kemiskt-tekniska utställnigens tyngdpunkt,
ty den år ej blott dess centrum och den största och tyngsta, utan representerar äfven
ett fabrikat, hvars vikt och värde öfvergår hela den öfriga kemiskt-tekniska utställ¬
ningen. Det är De förenade pappersmassefabrtkernas utställning. iMontren är en bygg¬
nad hvilande på stockändar, visande materialiet, hvaraf fabrikatet tillverkas. Bygg¬
naden är klädd med spillror och pä dess tak synas två ofantliga hjul. Långs sidorna

99

STOCKHOUrS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Utvändigt aro fack, innehållande prof på varorna, och. det inre är ett rum å hvars
väggar målningar af artisten Paul Graf visa arbetets hela gång. Alan ser där skogs-
fällningen, hemkörningen af stockarna, deras skalning eller barkning, deras krossning
å en därför afsedd maskin, vidare det krossade träets lösning på kemisk väg i ugnar
genom tillsats af syror, den lösta massans utkommande i form af tjock gröt, dess tvätt¬
ning, valsning till papp, torkning mellan torkvalsar, varans sortering och ett bantåg
lastadt med fabrikernas tillverkning. Det är Storviks fabrik i Gestrikland, hvarifrån
interiören är tagen. Uti utställningen deltaga alla trämassefabrikerna, och de äro uti
vart land mänga. Pa hjulen ofvanpå montren äro fästade pappersskifvor med de sär¬
skilda deltagarnes namn etc. och visar sig den ena skifvan efter den andra i vertikal
ställning allt efter som hjulen rotera. Utanför denna montre, till venster därom, har
Gysinge bnck en egen utställning af råvara uti glascylindrar, samt staplar af den papp,
hvaraf papier-machc tillverkas. I England har man börjat använda vackert pressad
sadan till inre beklädnad af väggar och tak. Trämassefabrikationen är numera en be¬
tydande industri i vart land och en af dess viktigaste. Sågverken, snickerifabrikerna
och trämassefabrikerna visa, hvad värde våra skogar numera hafva, hvad de kunna
användas till och den massa folk, som af dem hafva sin utkomst.

Utställningen inom den kemisk-tokniska paviljongen omfattar:

Klass 41. Fäi-ger, toalettmcdel, lim m. m . 39 ut st.

» 42. Ljus, tvål m. m . 18 »

» 43. Tändstickstillverkning . 4 »

» 44. Mineraloljor, kautschuk ni. m . ‘ . 13 »

» 45. Artijiciella gödningsämnen . 11 »

» 46. Sprängämnen . 5 »

■> 47. Farmaceutiska produkter och mineralvatten ... 26 »

» 48. Trämassa, papper och papperstillverkning . 67 »

» 49. Läder- och skinnvaror ..•. 21 »

Härmed lemna vi kemiskt-tekniska utställningen och begifva oss »till våningen
inunder», näml. Svanfe It sk a restauranteny». Denna är den största restauranten på hela
utställningen. Sjelfva hufvudpartiet däraf utgöres af södra paviljongen och därtill
.sluter sig de båda verandorna till höger och venster. Dessa rum äro mycket rym¬
liga och luftiga samt vackert och lämpligt dekorerade. Framför paviljongen är eit
stort, omhägnadt plan och i fonden en musikpaviljong, där ett valdt kapell kommer
att underhålla publiken med god musik. Kaféet är beläget å norra sidan utmed
l^runnsviken; det är mycket stort och innefattar hela norra sidan af rotundan i två
våningar med vacker utsigt öfvmr Brunnsviken och skogsinstitutet. Den östra pavil¬
jongen är ett ljust, stort kök med en väldig Bolinderspis midt på golfvet. Hela
den öfriga interiören upptages af de särskilda afdelningarne för ekonomi och servering.
Alan beräknar att i de särskilda afdelningarne kunna dagligen serveras 6,000 till 8,000
gäster. Herr .Svanfelt har äfven på andra sidan vägen en stor restanrant, hög och
luftig, och rymmande mycket folk.

Sport- och Turistpaviljongen är nu färdig så väl till det yttre som inre och ut-
2för en riktig prydnad för utställningen. Vi hafva förut omnämnt densamma å png.
46 och lemnadt en bild däraf å pag. 48. Vid inträdet ser man först midt framför in¬
gången en monter som genast faller i ögonen. Det är en hög ställning med hundra¬
tals dryckeskannor, bägare och andra föremal af siifver, utgörande olika segelsällskaps
och medlemmars pris. Bakom denna monter finna vi en af artisten Fi ehl i relief ut¬
förd plan af staden Visby med dess gamla murar, kyrkoruiner och byggnader — allt
en trogen miniatyrbild af den gamla hansestaden, en gång så mäktig och rik, numera
endast en vacker ruin, påminnande om dess forna storhet och ett värdigt mål för ar-

100

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX I 897.

keologer och turister, hvilka där finna rika källor för studier på samma gång som
ögonfägnad. Denna stadskopia i förminskad skala är ganska stor och upptager främre
delen af golfytan under kupolen och utgör en af denna utställnings intressantare se¬
värdheter. Men därifrån dragés ögat ovillkorligen till tvänne andra afbildningar. Den
ena i bakgrunden framställande »Storbofallet» vintertiden och utförd af artisten Gen-
derg; den andra, till venster i rotundan, det mäktiga Stora Sjöfallet med omgifningar,
utförd af artisten Kalstenius eiier skizzer af den canadensiske landskapsmålaren Blair
Bnice. Båda afbildningarna äro utförda i panoramastil med fristående grupper i för¬
grunden samt å duk måladt fondperspektiv, illusoriskt sammansmältande med förgrunds-
partiet till ett helt af största effekt. Men denna framträder bäst, om man går in uti
■ett rum till höger om entréen. Där är ett efter samma metod, men i större skala
utfördt vinterlandskap. Det är en stjärnklar natt högt uppe i fjällen. Marken är
täckt med djup snö. Mellan dvärgbjörkarne ser man renarna och deras förare ligga
sofvande och mellan dessa hundarne, som äro de enda vakande för att tillkännagifva
annalkande fara. Ännu långt borta ser man grupper af den stora hjorden och vida
där bortom höja sig de snötäckta fjällen. Denna öfverlägset talangfullt utförda bild
af artisten J. Tircn är af storartad effekt och kommer att väcka besökandes välför-

o

tjenta beundran. Men låtom oss nu återvända till rotundan. A ena väggen är en
tafla i relief af artisten Genberg, föreställande ett jemtländskt sommarlandskap, samt
en hel mängd studier i olja af den ofvannämde turisten och målaren Blair Bruce,
Rundt omkring finnas å väggarna stora fotografier af ett stort antal svenska land¬
skap, hvilka äro allt för många för att kunna vidare omnämnas. Till venster ser man
en större utställning af skidor efter prof. Sahlins modell utförda af A. Johansson i
Östersund, och en hel del sportredskap samt en vacker skidlöparegrupp, visande den
för skidlöpare lämpligaste klädedrägten. Vidare ser man en skridskoseglare med sitt
segel och därtill komma två konungen tillhöriga isyachter. Uti midten af rotundan
ser man flera lustsegelbåttyper, däribland en, som är byggd vid Mälarevarfvet för
Stockholms segelsällskap och en annan, 3 år gammal, tillhörande herr Feychting,
byggd vid samma varf, samt slutligen en tredje byggd vid Neglinge varf. Alla dessa
båtar äro synnerligen väl utförda. Äfven finnes en fiskarebåt utställd. Föremål, hö¬
rande till jagt och fäktning, finnas i stor mängd och af olika slag utställda. Till hö¬
ger har man i den därvarande utbyggnaden en särdeles vacker utställning af Leja,
utgörande ett fullständigt modernt stall, sådant detsamma bör vara inrättadt. Uti ena
spiltan står en vacker häst och utanför stallet en svart häst sadlad och en brun för¬
spänd en gigg eller en s. k, »doggcart», vi minnas ej riktigt hvilketdera. Hästarne
äro uppstoppade och utgöra ett vackert prof på denna konst, och arbetet är utfördt
af mästarehand; ty icke blott är ställningen fullkomligt naturtrogen, utan man kan se
hv^arje yttre muskel och åder så, som de i verkligheten visa sig å det lefvande djuret.
En del vackra seldon m. m. tillhöra denna utställning. — —

Det hufvudsakliga af hvad som i det inre mest faller i ögonen torde nu vara
omnämdt. Bakom byggnaden är en rymlig veranda, där det finnes servering, och
framför denna är hamnen, där man rundt om bryggan ser en mängd båtar för¬
töjda. Det hela är särdeles lyckadt, och man känner sig, då man lemnar denna ut¬
ställning särdeles belåten med besöket, hvilket man nog sedermera kommer att snart
känna sig manad att förnya, ty hvad som där finnes utställdt är allt igenom gediget,
och de omtalade stora afbildningarna utöfva en stark dragningskraft.

Svensk-Danska fiskerihallen har af oss förut blifvit afbildad och beskrifven å
sidorna 44 och 50 så, som den visar sig till .sitt yttre. Vi bedja nu våra läsare följa
oss på en liten besigtningstur invändigt. Sedan man kommit upp för den breda och
höga trappa, som förmedlar öfvergången mellan fastlandet och den del af byggnaden,

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

101

som är utbyggd uti Brunnsviken — och den delen är den största — så befinner man
S!g pä verandan, hvilken framför hufvudbyggnaden sammanbinder de båda flygelartade
och hvilken är prydd med fiskemblem och krönt med en forntida båt
med höga stammar, liknande en norsk fiskebåt sådan den ännu begagnas i Nordlandet.

Venstra flygeln upptages af svenska skeppsbyggeri- och sjöfartsutställningen-
och den högra af Kungl. svenska segelsällskapets utställning. Midten eller långväggen
bildar ena sidan af och ingången till den stora hallen, i hvars midt och rätt under
lanterninen är en cirkelrund stor öppning, genom hvilken en trappa leder ned till un¬
dervåningen, som får sitt dagsljus genom sagda öppning, midt under hvilken är
en större bassäng. INIen låtom oss nu åter stiga upp för trappan till den egentliga
stora utställningshallen. iMidten och högra sidan upptagas uteslutande af den svenska
afdelningen, medan den venstra innehafves af Danmark. Låtom oss börja med hallens
högra sida. När man inkommer, finner man till höger en del flaggor och till venster
nät m. m. yiidt framför sig har man en monter af konservaskar uppställda så,
att de bilda ett fyrtorn, som pryder sin plats; den tillhör herr Jonsson i Göteborg,
(jrå vi så vidare, så finna vi å väggen på höger hand en af herr Ifundgren utställd
vacker samling af utmärkt fiskredskap, som förtjenar att tagas i betraktande. Fram¬
för densamma är en mindre montre, tillhörig herr IM. G. Lundberg i Sundsvall ut¬
görande en samling konservlådor, af hvilka de röda innehålla lax och de svarta rökt
strömming eller böckling. Den af herr Lundberg utställda laxen är behandlad på ett
alldeles särskildt sätt, hvarigenom den fullkomligt bibehåller sin friska smak och lukt
och skall enligt kännares omdöme vara särdeles läcker.

Herrar Hellgren & Söner, Gullholmen, och Axel Hagborg & C:o, Grundsund,
äro tvänne trogna vänner och grannar, hvilka på alla utställningar följas åt och äfven
kunna visa sin enighet genom att hafva alldeles lika montrer utförda af konservdosor,
mästerligt uppställda i form af ett högt, hornformigt sjömärke. Båda firmorna äro så
allmänt kända för sina framstående produkter, att de ej behöfva vidare omnämnas.
Till venster är en fin och vacker not utställd af Svenska fiskredskaps aktiebolaget,
hvilket tagit flere hederspris för sitt utmärkta arbete. Därefter följer en Fiskeriassi-
stenten G. Wahlberg tillhörig not från strömmingfiske, hvilken lärer vara den
största af det slaget som finnes. Detta var hvad som mest föll i ögonen på denna
sida. Vi gä nu till midtelpartiet.

Omkring rotundan har staten från sitt museum utställt en del särdeles intres¬
santa saker, hvaraf må nämnas modell till eller miniatyrframställning af en mängd
olika segelbåtar och andra farkoster för fiske, hvilka i och för sig kunna tjena som
materiel för ett ganska intressant studium samt vidare i miniatur en hel mängd med
inrättningar för laxfiske i stort med sina damluckor samt samlings- eller fängstplats
mellan de öfre och undre luckorna. Vidare laxgångar och laxtrappor, däraf en modell
af en sådan, som den nu befinnes vid Domnarfvet, för att underlätta laxens uppsti¬
gande uppför fallet m. m.

Rundt om denna utställning befinna sig åtta särskilda, från hvarandra sepa¬
rerade mindre utställningar uti alkovformiga rum, fyra på hvardera sidan. Om man
börjar med den första af dem på venster hand från ingången, så innehålla de följande:

i:a afdelningen innehåller allt hvad redskap och andra föremål heter, hvilka
komma till användning vid fiske på Bohuslänska kusten, jämte där brukliga båtar,

2:a afdelningen visar till en del liknande föremål med dem i första afdelningen,
men tillika teckningar af dessa redskapers och andra föremåls användning för olika
slags fiske, hvarvid man får en föreställning om dessa sakers ändamal samt sättet för
olika slags fiske. Vidare visas i denna afdelning teckningar öfver fabriker för bered¬
ning af sillolja och sillguano, som numera är ett för landtbruket viktigt gödningsämne.

102

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

j:e af delningen innefattar Skåne, Halland och Blekinge och visar genom utställ¬
ning af nät, krokar, redskap och modeller metoden för fiskets bedrifvande i dessa pro¬
vinser, hvilket är alldeles skiljdt från det i Bohuslän bedrifna, så väl med afseende på
den fisk som fångas som det däraf följande sättet för sjelfva fångsten, hvarigenom så
väl båtar som redskap skiljer sig därifrån.

eg.e af delningen skiljer sig helt och hållet från de föregående. Den är egnad åt
en framställning af Professor Otto Pettersons hydrografiska undersökningar med af¬
seende på vattnets salthalt och olika strömningar under olika årstider, hvilket åskåd-
liggöres genom en mängd kartor. Att salthalt och strömningar uti hatvet skall hafva
ett stort och mäktigt inflytande på fiskens förekomst och beskaffenhet, samt dess van¬
dringar är solklart, sedan man genom erfarenhet och vetenskapliga undersökningar
lärt att känna det, och det är därföre mycket både intressant och lärorikt att taga
kännedom om dessa förhållanden, hvarom man förr haft föga eller ingeu aning, men
nu finner alldeles påtagligt, sedan man lärt känna det.

fiimellan ijerde och femte afdelningarna är ett stort mellanrum. Detta upptages
af en montre tillhörig samme herr Lundgren, som vi förut omnämt, och innefattar
fiskedrag, krokar m. m. för sport och hvilka föremål vi hörde mycket prisas, \fidare
är där en statens utställning af fiskar i sprit, samt ett par grupper af uppstoppade sjö¬
fåglar utförda af konservator Kolthoff.

S:e af delningen innefattar en mycket intressant utställning från landtbruksaka-
demien af våra vattenväxter, samt en utvecklingsserie af diverse fisk- och kräftsörter
och en samling af de vattendjur, hvilka förekomma hufvudsakligen i Öresund. Slut¬
ligen en utställning af fiskar af herr Hammarström i Jämtland, visande hvad en sports¬
man där kan fiska. I midten är en glasmonter med skrifter, hvilken man redan funnit
sig föranlåten att tillsluta med lås och nyckel.

6 :e af delningen visar fiskesättet i Vermland, samt den redskap, som där be¬
gagnas för fiske. Med afseende på fiskrikheten och mångfalden af fiskarter inom
denna provins synes dess utställning tämligen underhaltig i jämförelse med öfriga pro¬
vinsers. När största insjön, Venern, och de många stora elfvar, som dit lemna sitt
vatten, innefattar ett fiskeomrade, som ingen annan provins kan uppvisa, hade man
kunnat vänta en både rikhaltig och intressant utställning från denna provins.

7:e af delningen innefattar Gefieborgs läns fiske, hvilket åskådliggöres genom
all slags där bruklig redskap för både hafs- och fiodfiske, båtar, modeller af laxfängen
för såväl fullgod lax som för vraklax. Dessutom innehåller denna afdelning en mängd

fotografiska vyer af fiskelägen m. m., hvilka mycket bidraga till en klar framställning
om fiskrarnas lif.

8 :e och sista af delningen rörer fiskeriet inom Stockholms län och våra många
ganska intressanta föremål, bland annat en miniaturframställning af en katsa, hvilken
inrättning redan för mångfaldiga hundra år sedan lärer varit bruklig i vårt land, eme¬
dan man funnit sådana då sjpar urtappats. Där finnes en mängd redskap, hvaribland
en mycket vacker samling sådan utstäld af Herr Robert Andersson, Gillholmen per
Vaxholm, samt en kälke med bill för vinterfiske m. m.

Vi bedja nu läsaren följa oss till venster in i den Danska af delningen, hvilken
ar inrymd 1 samma hall, som den svenska men till sin omfattning vida öfverstiger
denna. ^Den innehåller halfmodeller af ångbåtar, byggda på Burmeister & AVains
\arf i Köpenhamn, äfvensom på aktiebolagets »Dona» varf, hvilka dock ej ha med
fisket att skaffa. Vidare finnas där miniaturafbildningar af fiskefartyg samt en utställning
af Köpenhamns mekaniska nät- och garnfabrik och ofvan denna en tafla på väf före¬
ställande mindre fiskebåtar på hafvet. En stor monter är egnad åt Grönland. Vid
hvardera gafveln af densamma står en figur iklädd grönländsk dräkt och inne i montren

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

103

■finnas drägter, husgerådssaker, prydnader och kuriosa från Grönland samt kryalith.
Här finnas alla slags ryssjor för torskfiske etc. samt nät och stora sänkhåfvar etc.
I smått är framställdt ett ostronfiske och å en monter finnes en större samling Is¬
ländsk dubbelspath af -stor renhet. Dekorationerna äro utförda af nät och flaggor
liksom i Svenska afdelningen.

Låtom oss nu gå en trappa ned. Där finnas längs väggarne ett slags bord
ämnade att därpå utställa färsk och rökt fisk. P'ör närv’^arande var det endast litet
rökt lax. I bassängen var för tillfället ingen fisk. Bredvid densamma är en utställ¬
ning från Engelsbergs fiskodlingsaktiebolag, ordnad af artisten Lindström. Den visar
kalifornisk regnbågeforell, hvilken är den mest snabbvuxna af alla forellarter och når
en vikt af 6 — 8 kilogram, samt har den fördelen att vara lättodlad och trifvas i alla
våra vattendrag. Bolaget, som ämnar bedrifv^a odlingen af denna värdefulla fisk i stor
skala, har för ändamålet arrenderat flera sjöar för att däri utplantera yngel.

Där finnas flere modeller för fiskodlingsanstalter, men de synas uppställda utan
system, samt en utställning af danska hafsostron, hvarmed menas ostron fiskade långt ut
i hafvet på stort djup, hvilket fiske lärer löna sig ganska bra. Afven några exem¬
plar af en otäckt utseende fisk kallad stenbit var här tillfinnandes. Vid Rå och andra
fisklägen vid sundet fångar man vid vissa årstider denna fisk, på hvilken kokas en
soppa, som anses läcker. Lefvern skall vara god.

Vid utgången till nedre verandan eller omgången är å hvardera sidan en ut¬
ställning af olje- samt andra regn- och vattentäta kläder för sjömän, kuskar m. fl.,
men den tycktes ej visa något egentligt anmärkningsvärdt. På omgången är en utställ¬
ning af oljor samt fisk i fjerdingar, och torrfisk skall äfven där utställas. Likaså fin¬
nes där tunnbinderiarbeten samt en hel hop goda fiskebåtar och en kanot eller ök-
stock af en urholkad trädstam samt redskap för sälfiske. Rundt om lågo fiskebåtar
förtöjda samt en riggad och däckad fiskebåt af större slaget, sådana de begagnas på
södra Sveriges kust. Vi hafva att framföra vår tacksamhet till fiskeriassistenten Try-
bom för den beredvillighet, hvarmed han förde oss omkring och förklarade de olika
föremålen.

Låtom oss nu besöka afdelningen för skeppsbyggeri och sjöfart. Man ser där
en mängd halfmodeller till ångbåtar för passagerare och fraktgods samt isbrytare,
jämte fotografier af ångbåtarne. Den största samlingen däraf är från Bergsund, och
däribland en mängd båtar byggda för rysk räkning, förnämligast för transport af lys-
olja. xVfven Kockums mekaniska verkstad har en vacker utställning af dylika före¬
mål och så äfven Brodin i Gefle, hvilken senare verkstads utställning väl är den min¬
sta, men dock, i förhållande till Gefles betydelse jämförd med våra största städers,
visar att skeppsbyggeriet där är rätt storartadt. Aktiebolaget »Octopus» visar genom
en miniatyrframställning, hur man gått till väga för att upptaga »Södra Sverige», där
ingeniör Wallers tub varit använd, om hvilkens fördelar och märkvärdiga egenskaper
våra dagliga tidningar på sin tid lemnade redogörelse. Miniatyrafbildningen bidrager
mycket att belysa dessa berättelser.

Af andra miniatyrmodeller böra nämnas stommen till ett träfartyg före dess
bordläggning, en torpedobåt och en kapproddbåt, alla utmärkt väl utförda, samt en
mycket kuriös ångbåt utan både hjul och propeller sä, som de senare vanligen an¬
vändas. Vanliga propellerbåtar hafva en eller två propellrar i vattnet och någon gång
flera, för att genom propellerbladens pressning mot vattnet, när de rotera, föra farty¬
get framåt. Men å detta fartyg, som är konstrueradt af herr C. E. Törner, äro pro-
pellerna icke placerade i vattnet, utan ett stort antal af sådana på fartygets däck, för
att genom de hastigt roterande propellerbladens tryck mot luften föra det framåt.
Uppfinningens fördel skulle således tillgodogöras när fartyget går genom is, då van-

Bibliska galleriet. Interiör med gruppen; Kristus välsignar barnen.
Origln.alteckning för »F. S. II.» af P. I/edman,

1O4

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXINGEN 1897.

liga propellrar ofta antingen förloras eller brytas sönder. Propellerna skulle på detta
sätt använda göra samma tjenst som segel, med den skilnad att de pressa mot luften
i stället för att luften pressar mot seglen. Propellerna äro naturligtvis afsedda att
drifv^as af en ångmaskin. Förutom nu uppräknade föremål, hvilka voro de, som

falla mest i ögonen, finnes en utmärkt utställning af nautiska instrument, lyktor, lan¬
ternor, lampor, tågvirke, fiaggor och för öfrigt hvad till en sjöutrustning hör och hvar-
om katalogen upplyser i afseende på utställarnes namn,

Kungl. Svenska Segelsällskapets utställning upptager, såsom förut blifvit nämdt,
flygeln midt emot utställningen för skepp.sbyggeri och sjöfart, således till höger, när
man kommer upp för trappan. Vid inträdet mötes blicken af konungens väl utförda

Bilaga till tFör Sve 7 iska Hem'^, 1897. Häft. 17.

00

Reinholdska bageriet och Hamra mjölkförsäljningspaviljong vid tiden för dess färdigbyggnad.
Efter fotografi för »F. S. H» af B. Orling (febr. 1897).

io6

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Staty, samt af rodret till »Vega», verldsbekant sedan Xordenskjöld-Palanderska ex¬
peditionen. Midten af rummet upptages af tvenne fullriggade kuttrar, en på hvardera
sidan om en estrad bakom konungens staty. Man vinner härigenom fördelen att kunna
se dem helt och hållet från sidan med köl och ballast af bly fäst vid och utgörande
en del af båten, samt äfven uppifrån genom att stiga upp på estraden, hvarifrån man
öfverskådar däcken. De äro båda konstruerade af ingeniör Nygren och utförda den
ena vid Mälarevarfvet och den andra vid Liljeholmsvarfvet samt begge så väl utförda
och konstruerade, att det fordras en fullgod kännares skarpblick för att kunna bedöma
den enas eller andras företräden och det endast, när de äro under segel för samma
vind. Förutom kuttrarne och ett par väl arbetade jollar är äfven på väggarne en
utställning af ett tiotal dussin halfmodeller till äldre och nyare typer för båtar och
kuttrar, till större delen konstruerade af ingeniör Nygren. Rundt om bland dessa
föremål finnes en rik utställning af taljor, block, tågvirke och öfrigt tillbehör till ut¬
styrsel af de olika båtar, kuttrar, yachter etc,, hvilka begagnas af segelsällskapen, samt
nautiska instrument, nakterhus, lanternor, ankare etc. etc. Härmed lemna vi fiskeri-
hallen och dess rika innehåll. Tillsammans med den norska bildar den ett storartadt
helt och en värdig representant för Norden och dess fiskerinäring, samt dess skepps-
byggnadskonst.

De olika utställningarna i denna hall omfatta:

Grupp IQ: Skeppsby^geri och sjöfart.

Klass 88: Fartyg och båtar med deras tillbehör, 57 utställare.

» 89: Anordningar för farleders belysning och utprickning m. m. —

Lifräddningsväsen. — Bergningsväsen, 10 utställare,

20: Alster af samt redskap för fiske och fiskodling.

Klass 90: Fiskeprodukter, 105 utställare.

» 91: Fiskredskap, 105 utställare.

» 92: jModeller och ritningar af fiskebåtar eller fiskefartyg samt utrust-

ningspersedlar för fisket, utom fiskredskap, 27 utställare.

» 93: Pdskberedning, fisktransport samt konserveringsämnen för fisk,

13 utställare.

» 94: Odling af fisk eller andra matnyttiga vattendjur m. m., 15 utställare.

» 95: Fiske vattnens vetenskapliga undersökning samt fiskerilitteratur,

11 utställare.

I den danska afdelningen.

B:te sektionen: Skeppsbyggen. — Sjöfart. — Fiske. — Fiskodling.

Grupp iq: Skeppsbyggeri och sjöfart.

Klass 88: Fartyg och båtar med deras tillbehör, 7 utställare.

» 89: Anordningar för farleders belysning och utprickning m. m. —

Lifräddningsväsen. — Bergningsväsen, 4 utställare.

Grupp 20: Alster af samt redskap för fiske och fiskodling.

Klass 90: Fiskeprodukter, 16 utställare.

» 91: Fiskredskap, 17 utställare.

» 92: Maskiner och ritningar af fiskebåtar eller fiskefartyg samt ut-

rustningspersedlar för fisket, utom fiskredskap, 10 utställare.
» 93: Fiskberedning, fisktransport samt konserveringsämnen för fisk,

2 utställare.

» 94: Odling af fisk eller andra matnyttiga vattendjur, 5 utställare.

» 95: Fiskevattnens vetenskapliga undersökning samt fiskerilitteratur,

14 utställare.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

107

Mellersta Sveriges Grufutställnings paviljong, om vi så få kalla denna stora,
allt utom paviljong-lika byggnad, gömmer inom sig prof på en af vårt lands
största industrier, »Bergshandteringen», och en af dess viktigaste vetenskaper, »Geolo¬
gien», och forskningarna inom densamma. Byggnaden är till form och färg en tro¬
gen afbildning af de speltorn och skrädhus, hvilka vid våra grufvor öfver allt före¬
komma, och från skrädhuset leder en backbana till en gruftunnel under Skansberget,
för att sålunda på ett mera bekvämt än riktigt sätt underlätta publikens besiktigande
af det hela. Uti speltornet är Sveriges Geologiska Undersökningars utställning. När
man inkommer i förstugan har man till höger och venster miniatur-afbildningar af de
Kruppska Gruson-verken vid Buckau nära Magdeburg, samt på högra sidan tillika en
karta öfver Gellivara och en utställning af malmer därifrån. Därifrån (på höger hand)
leder en dörr in till Sveriges Geologiska Undersökningars utställning. Densamma inne¬
håller en mängd väl utförda och mycket upplysande kartor, framställande Sveriges
geologiska förhållanden i allmänhet och på vissa platser genom specGlkartor. Längs
väggarna och å montren på golfvet finnes utställd en stor samling af vära rika berg¬
arter, dels i oslipade, dels i slipade stycken, visande hur verkligt sköna en del af
dem äro. Marmor förekommer från mörkådrad grönaktig och petrificeradt skär till
nästan helhvit. Porfyr finnes af olika arter, hvaraf äfven den vackra röda, af hvilken den
berömda Rosendalsvasen är tillverkad och alldeles liknande den berömda sibiriska por¬
fyren, hvaraf de bekanta dyrbara ryska porfy rarbeten a äro utförda. Granit finnes i
alla förekommande färger från nästan svart till röd och ljust blågrå, från grofkornig
lik den finska granit, hvaraf de monolitpelare äro tagna, hvilka pryda den berömda
Isakskatedralen i Petersburg, till den ytterst finkorniga, hvilken närmar sig porfyr.
Där finnas i grönt skiftande, nästan svarta bergarter och en utmärkt vacker, fullt svart
Diorit, samt många utmärkt \’'ackra både kalkstens och sandstensarter. Dessutom
innehåller utställningen prof på våra leror och andra jordarter. Det hela bildar en
ytterst lärorik och fullständig samling, hvilken för den ytlige betraktaren synes in¬
tresselös och obetydlig, men bjuder rika källor för forskning åt den, som är intresserad
för geologiska studier.

Men låtom oss återvända ut i förstugan och inträda genom dörren midt emot,
uti Mellersta Sveriges grufutställning, hvars ändamål är att gifva en åskådlig fram¬
ställning af grufdriftens utveckling inom Sveriges gamla bergslager från äldre tid in¬
till nutid. Man får här se en mängd grufkartor — både planer och profiler — samt
olika plansektioner åskådliggjorda medelst horisontalt öfver hvarandra anbragta glas-
skifvor, hvaraf hvar och en medelst olika färgade kurvor visa de olika berg- eller
malmarterna inom samma sektion och alla skifvorna tillsammans således visande de
enskilda arternas differerande läge på olika djup. Till ytterligare förtydligande ser
man af några grufvor i miniatur framiställda, vertikala genomskärningar, hvilka åskåd-
liggöra de olika grufgångarnes läge och riktning m. m., t. ex. vertikal-genomskärnin-
gen af Rällingsborgs grufva. Förutom alla dessa intressanta föremål och en rikhaltig,
för specialisten värdefull utställning af malmer, finnas äfven andra mera för allmän¬
heten afsedda miniaturframställningar af gruffält med dess byggningar och anläggnin¬
gar af järnbanor etc., af hvilka en stor modell af Grängesberg med dess grufschakt,
uppfordringsverk och andra byggnader, dess banor och stalp m. m., är mycket intres¬
sant att betrakta och lemnande en god föreställning, om hvilken storartad och^ dyrbe-
drifven industri vår bergshandtering är. Utanför byggnaden finnas stora malmblock
från våra förnämsta grufvor, samt en del för grufdrift afsedda maskiner hvilka varit
för stora att inrymma inomhus.

I öfra våningen äro hufvudsakligen de ting utställda, hvilka höra till grufbryt-
ningen och utgöras af en mängd olika, äldre och yngre konstruktioner af bergborr-

io8

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

ningsmaskiner, samt sprängämnen från Nobelska och Gryttorpska verken och öfver
den Nobelska ett porträtt af Alfred Nobel. Där finnes en hop små modeller till malm¬
uppfordrings verk, samt en gammal gruftunna, uti hvilken konung Carl XI på sm tid
nedsteg i Salbergsgrufvan och åter upphissades därur. Dessa tunnor voro primitiva
lyftapparater mot dem, hvilka nu begagnas och hvilka kunna mest liknas vid våra
moderna hissar, såsom man kan se af en i tornet utställd modell däraf. Där äro
äfven andra, äldre hissverk till jämförelse utställda.

En promenad öfver backbron till gruftunneln lönar mödan. Man inkommer
genom en försträfvad gruföppning uti sjelfva tunneln, där en elektrisk borrmaskin

kommer att hållas i gång för att visa hur bergborrning bedrifves med maskinkraft,
och allmänheten kan där få en föreställning om, huru arbetena försiggå i våra järn¬
vägstunnlar och horisontala grufschakt.

Skansen tyckes vänta storartad tillströmning af besökande. Där arbetas rast¬
löst med anläggning af en sluttande bana, sådan man finner flera i utlandet och som
vi förut omnämnt å sid 5g. Dessutom anläggas flera nya vägar, allt för att förena
Skansen med utställningen och göra samfärdseln lätt. Dr. Hazelius visar sig därvid
som en riktig affärsman, som vet, hur han skall draga folk till sitt storartade frilufts¬
museum, hvilket man kan besöka hur många gånger som helst utan att tröttna, och
där man ständigt känner sig väl i den vilda naturen och den rena, friska luft man
där får inandas. Skansbanans station är belägen vid sidan af Djurgårdsteatern och

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

109

därifrån leder äfven en af de nya gångvägarne dit upp; den andra är i närheten af
Skånska storindustriens byggnad.

Sedan vi nu lemnat en kortfattad beskrifning öfver de stora och rikhaltiga ut¬
ställningarna öfver fiskeri, skeppsbyggnad, grufdrift m. m., skola vi för omvexlin-
gens skull göra ett besök i den labyrint af småbyggnader, som är belägen mellan
fiskerihallen, industrihallen, stora terrassen och Brunnsviken. Vi hafva redan förut be-
skrifvit en del af dem och göra nu en fortsättning därmed.

Vi börja med Skromberga Stenkols- och Le 7 'industri-aktiebolags utställning. Den
är inrymd uti en kiosk, hvars byggnadsstil är ett slags blandning af tidig gotik med

i A

^ V, ■

^ V'' itTSH

• . L. . ■■ U rlwS

’^ iL-raSÉ

it 'WIÄ

■ * ,

vB

r u m

Interiör i Martins orientaliska paviljong, med dess samlingar. II.

mera moderna element och framställer ett hvälft rum liknande ett kapell med en del
af främre väggen borta och öppningen ofvantill hvälfd.

Denna kiosk, uppförd uteslutande som materialmodell, tager sig mycket bra ut,
och som bolagets egna produkter af olika färgadt tegel blifvit använda såsom byggnads¬
material, så kan man säga att byggnadsstilen blifvit lyckligt funnen för att rätt fram¬
hålla materialet och visa dess användning. Bolagets tegel är af stort värde både så¬
som byggnadsmaterial och som dekorationsämne. Utställningen innefattar allt slags
tegel, både färgadt och ofärgadt, glaseradt och oglaseradt, byggnadstegel och hvalf-
tegel, trottoirsten, golf- och väggplattor samt dekorationstegel. Dessutom föremål för
kemisk-tekniska fabriker och laboratorier; trädgårdsbänkar, urnor, piedestaler etc. etc.

Snedt emot denna kiosk är Hellgrenska tobaksfabrikejis utställning. Byggnaden,
hvilken utgöres af en rotunda med trattformigt, grönt tak, är uppförd såsom en pa-

I lO

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

viljong med stomme af imiterad bambu samt fyllning af gräsmattor, och tager sig
mycket treflig ut. Den är uppförd efter ritning af arkitekten F. Dahlberg, och i dess
inre är midt på golfvet en monter, innehållande ett urval af de tobaksblad, som at
fabriken användes för olika ändamål, såsom cigarrer, cigarretter, piptobak, snus och
tuggtobak. De färdiga produkterna äro utställda i en monter mellan framsidans båda
ingångsdörrar, och motsatta sidan till paviljongens halfva omkrets är upptagen af ett
diskformadt bord, omkring hvilket en hel mängd arbeterskor äro sysselsatta med till¬
verkning af cigarrer och cigaretter, så att den besökande kan följa tillverkningen i
alla dess detaljer.

Nära härintill är en liten paviljongs innefattande en utställning af bolaget Ccn-
trifug. Byggnaden är, enkel, aflångt fyrkantig och på tre sidor omgifven af en
veranda, i sin helhet landtlig och flärdlös. Uti dess inre visade Svenska Centrifug-
bolagets mejerikonsulent. Direktör' B. Nordström, välvilligt de särskilda apparater,
som af bolaget tillverkas. Bland dem äro en mängd separatorer af bolagets konstruk¬
tion, separerande för handkraft från 75 till 150 och 300 liter mjölk i timmen, samt för
maskinkraft upp till 6000 liter. Där visas äfven en separator för att separera jäst från
vört; vidare en mycket enkel och lättgående smörtjärna, till det yttre liknande Alfa
tjärnan, men alldeles olik den till sitt inre — den tillverkas både för hand- och ma¬
skinkraft. Äfven pastöriseringsapparater äro där utställda och bland dessa en liten
hushålls pastöriseringsapparat, jämte mänga andra föremål. En del apparater komma
att hållas i gång, drifna af elektricitet.

Man blir törstig, när man länge vandrat omkring på utställningen, och vi vända
därföre våra steg ned till Nordstjärnans vattenfabriks lilla vackra kiosk uti morisk
stil med hvitglänsande kupol för att svalka oss och släcka törsten med ett glas af
dess rena och välsmakande vatten.

Vi vandra därifrån tvärtöfver till Cloettas chokoladfabriks utställningspaviljong
uppförd efter ritning af arkitekten Wåhlin i Malmö. Det är en liten, åttkantig bygg¬
nad med lanternin och en utbyggnad för kök. Det hela är af enkel konstruktion utan
P^^y^riS-der och utan ansprak, och den serverade chokoladen är ganska god och .ren-
smakande.

Strax därbredvid är Knllans chokoladfabriks utställning af jMazetti. Denna pa¬
viljong, uppförd efter ritning af arkitekten Wåhlin, har ett särdeles prydligt yttre i en
stil mellan rococco och barock och tager sig särdeles prydlig ut, och det inre har att
bjuda på karameller och ett mycket godt chokolad, välbekant bland den stora allmän¬
heten för sin välsmak och billighet samt sin stora spridning.

Bredvid denna paviljong reser sig det bekanta »Syskrinet» såsom Damernas
paviljong vanligen kallas. Den är uppförd af handelsfirman Herm. Meeths, hvars affär
är sybehör, samt efter ritning af arkitekten F. Boberg. Den har en form, som när¬
mast påminner om ett nätt skrin och tager sig verkligt bra ut. Denna byggnad är
helt och hållet afsedd för damernas bekvämlighet, ty det är dessa, som utgöra firmans
flitiga kunder, och den har därföre äfven ett inre, som motsvarar det täcka könets smak
och är utfördt af dekoratören H. van Rijswijk, samt innehåller toilett- och skrifrum,
hvilka få fritt begagnas, utan någon som helst afgift.

Blott ett par steg därifrån reser sig en liten paviljong, enkel och nätt i trästil,
utan anspråk och närmast liknande en liten treflig trädgårdspaviljong. Det är Gume-
In Annonsbyrå's paviljong, och man får där icke blott annonsera utan äfven köpa alla

slags tidningar, och öfver hufvud allt, hvad i bok- och tidningsform handlar om utställ¬
ningen.

Strax bredvid är Industrihallens stora terras med konungens nu fullt färdiga
paviljong 1 ena hörnet och i det andra Post-, telegraf- och telefottpaviljongen, enkel

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

III

och anspråkslös till sitt yttre, samt till sitt inre innehållande blott ett enda rum. Men
detta är stort och rymmer ej blott ett fullständigt och välordnadt postkontor och te¬
legraf-expedition, utan äfven 8 från hvarandra med icke ljudledande väggar skilda
telefonskrubbar, och i ett hörn af rummet kan man se en vexlingsapparat för telefon¬
samtal, där en ung dam tjenstgör såsom »telefonfröken».

Ej långt från post- och telegrafpaviljongen reser sig Rygheinier & Beckers pa¬
viljong, hvilken vi förut omnämnt å sid: 43. Den är nu fulländad efter ritning^af ar¬
kitekten G. Wickman och är genom sin egendomliga form och utstyrsel egnad att
draga uppmärksamheten dit. Det inre är däremot en vanlig hattbutik med herr- dam-
och barnhattar uti glasskåp omkring väggarne.

i\Ien låtom oss gå tvärt igenom Industrihallen till planet å dess andra sida. Vi
hafva då snedt öfver till venster Hultmans chokoladfabriks paviljong. Den är uppförd
i ett slags nordisk trästil med ett torn på taket och tager sig mycket bra ut. Det
inre har intet anmärkningsvärd! att bjuda på, och hela rummet är egnadt åt choko-
ladberedning.

Strax vid sidan därom synes ett litet tempel byggdt öfver den så kallade
Diama7itbnmnen. Den är en af diamantborrningsbolaget i berget borrad 35 meter
djup brunn, som gifver ett särdeles godt vatten. Brunnen lärer vara borrad på initi¬
ativ af professoren, baron Nordenskiöld.

Stiga vi nu upp för den breda trappan, så komma vi ej mer än halfvägs, förr
än vi äro i valet och kvalet, om vi skola gå till höger eller venster. Trappan delar
sig nämligen i två armar, skiljda af ett väl utfördt och med ormbunkar m. m. plan¬
terad! stenrös. Trappan till höger leder till kungl. jagtklubbens paviljong och den
till venster till den Martinska utställningen. Vi välja vägen till höger och komma så¬
ledes till Jagipaviljongeji, uppförd efter ritning af arkitekten F. Lilljekvist och af oss
förut å sid. 62 omnämnd. Den är nu färdig och tager sig förträffligt ut i en stil, som
just passar en jagtpaviljong. Den är mycket liten, och trängseln af tillströmmande är
stor. Till sitt inre är den dekorerad med jagttroféer, och på golfvet ligger en stor
uppstoppad elg. De. små utbyggnaderna äro upptagna af en utställning af äldre och
yngre jagtgevär, jagtknifvar etc. och öfverst på väggen, midt emot ingången är fästadt
hufvudet af en af konungen skjuten elg.

Utkomna hafva vi midt framför oss Ericsonska tält- och persicnneutställnhigen.
Byggnaden har utvändigt intet anmärkningsvärd!. Aflångt fyrkantig till sin grund¬
form och utan dekorationer ser den ut som en snygg lada. Invändigt föreställer den
ett stort tält, hvars fönster äro försedda med persienner, hvilka utgöra ena delen af
utställningsföremålen, och midt i rummet äro utställda ett stort och tvenne mindre
tält, egnade för läger samt för trädgårdar och parker.

Går man vidare, så kommer man rakt fram till en barrier. Alan kan nu välja
att fortsätta rakt fram till Hasselbacken eller upp till Byströmska villan, som äfven
blifvdt införlifvad med utställningsområdet och inom sina murar innesluter återstoden
af den stora Konst- och kulturhistoriska samling, hvilken af herr Christian Hammer
hopbragts och ännu icke af honom i utlandet försålts; en aktningsbjudande och intres¬
sant samling olika föremål af mestadels specielt svenkt intresse (malningar, möbler och
minnen af svenska personligheter). De ursprungliga samlingarne, hvilka, i vida kretsar
voro kända under namn af »Hammers museum» och inrymda dels här i Byströmska
villan och dels i 20 rum i huset N:o 2 Drottninggatan, kunde genom sin omfattning
utan öKerdrift räknas till en af de mest betydande enskilda samlingar i Europa. Hur
dessa samlingar sedermera blifvit splittrade, så att hvad som för närvarande af dem
återstår endast funnit plats i Byströmska villan, hör icke hit. Af denna återstod skall
konstvännen dock finna ett rikt material, som bör vara af så stort intresse, att det för

Interiör af Sport- och Turistpaviljongen med »Storbofallet» i fonden och reliefplanen af Visby i förgrunden.

STOCKHOL:\rS-UTSTÄLLXIXGE]Sr 1897.

II4

honom skulle vara en förlust att, för den ringa entré som kräfves, icke hafva tagit
den i betraktande.

Samlingen i sin helhet sådan den vid oktober månads slut 1869 befanns, inne¬
höll, utom dupletter 64,920 nummer indelade i 8 hufvudafdelningar: antikviteter, skulp¬
tur, vapen och tortyrredskap, konst afdelningen, konstindustriafdelningen, föremål till kyrk¬
lig och enskild andakts bruk, handski-ifter och tryckta böcker samt diverse föremål. Dessa
hufvudafdelningar voro ytterligare fördelade i 50 grupper efter olika arter. Som prof
meddela vi bland våra illustrationer i detta häfte några nummer i de svenska samlin¬
garna, hvilka samlingar vi och troligen äfven egaren önska måtte helt eller till största
delen få förblifva en nationalegendom, inrymd och ordnad i den vackra villan.

Vi vika därefter rundt om villan och aflägga ett besök uti Amanuensen F. R.
Martins utställnings paviljong uppförd i orientalisk stil efter ritning af arkitekten G.
Wickman. Den innefattar en stor, samt mycket dyrbar och till en del äfven mycket
sällsynt samling af föremål, som den trägne forskaren lyckats att med flit och kostnad
samla under sina vidsträckta resor i Egypten, Turkiet, Kaukasus, Persien, Centralasien
och trakterna mellan Kina och Sibirien. Bland märkvärdigheter må här endast nämnas
ett arabiskt koranmanuskript från 1300-talet, ett armeniskt manuskript innefattande de
fyra evangelierna och förskrifvande sig från 1400-talet, samt en samling sånger pä per¬
gament och koranmcinuskripten från samma och följande århundrade. En persisk
bordduk från 1700-talet och en dito bönmatta från samma tid. Ett kuddöfverdrag från
1600-talet. Två persiska mattor eller rättare fragment af sådana från Isphahan från
1500-talet. En guldbroderad persisk bomullsduk från 1700-talet, samt en rysk altar¬
duk af persiskt arbete från 1500-talet. En bit sammet, ett sammetstäcke, två sammets-

kuddar samt guldinväfd sammet, allt från 1500-talet. Två bronsskålar från 1400-talet.
Ett bäcken samt ljusstake och bricka, egyptiskt arbete från 1400-talet. Fragment af
siden från Egypten från 900—ii 00-talet. Guldbrokad, kuddöfverdrag och sidenfrag¬
ment från Mindre Asien från 1500-talet. Ett egyptiskt pennfodral frän 1200-talet
och ett annat från 1500-talet, samt två stora bronsbäcken och en ljusstake därifrån,
förskrifvande sig frän 1400-talet. En hop centralasiatiska och persiska, i jorden funna
husgerådssaker fran ii:te till i4:de århundradet. Persisk, inlagd metallskifva från I2:te
århundradet och Egyptisk metallskifva från 1300—1400 talet. Därjämte fajanser från
1400—1600-talet och en marmortafla från 1000-talet, samt en ofantlig mängd andra
saker, bland annat fönster och dörrar m. m. Undre våningen upptager mattor och
fotografier från alla de platser, som af sarnlaren varit besökta. Utställningen är ytterst
sevärd och rekommenderas på det högsta till allmänhetens besök.

Från nedre våningen i Martinska utställningspaviljongen komma vi åter ner på
planet bakom Industrihallen och passera Margarinfabriken Pellcrids utställningspa-
viljong, en ganska nätt liten byggnad i trästil och af åttkantig form med trattformigt
tak. ^Hvad darinom visas är det allmänt bekanta talgsmöret, som numera spelar
en sa stor role 1 verlden och gör ett så stort afbräck i smörhandeln. Våra svenska
margannfabnker behandla lyckligtvis sin produktion så, att hvarken lukt- eller smak¬
organen däraf generas, hvilket däremot icke är fallet med den holländska produkten,
hvilken icke blott smakar obehagligt i hög grad, utan luktar rent af afskyvärdt och
har ett ackhgt, gult, smutsigt utseende, hvaremot den svenska produkten, hvilken lik¬
som den franska rikligen behandlas med mjölk, har samma utseende som smör, samt
luktar och «smakar så lika sådant, att man lätt kan taga margarinsmöret för kt 2-a
akta smör. Huruvida margarinsmöret, när det är af god kvalitet, är helsosammare
e er skadligare än ett 2:a eller 3:a natursmör, vilja vi lemna osagdt.

_ Vi kringgå Biologiska Museet, hvilket vi måste lemna oomnämndt såsom

icke direkt horande till utställningen, men hvilket likväl, om det beskrefves, skulle

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

115

komma att ställa mången annan utställning i skuggan. Så mycket kunna vi dock
säga, att ingen som besöker utställningen och ej förut sett museet bör försumma
att göra detsamma ett besök. Han skall då i rikaste mått få ersättning för sin möda,
ty hvad han där får se är enastående i verlden och har redan tilldragit sig utlandets syn¬
nerliga uppmärksamhet. Vi komma så till artisten Oscar Bergs Dioramabyggnad inne¬
hållande ett Bibliskt galleri föreställande i fristående figurer episoder ur Jesu lif. Sjelfva
byggnaden, hvilken vi förut omnämnt och lemnat en interiör af, är uppförd i orienta¬
lisk stil efter ritning af arkitekten Wicknian och har, såsom de flesta orientaliska bygg¬
nader, allt riktadt inåt och afskildt från den yttre verlden, hvilken den visar endast en
hvit mur med en dörr och en g^lugg, i stället för fönster — alldeles på orientaliskt sätt,
hvarigenom byggnaden blifver lika otillgänglig som en liten fästning. Entrén är nu¬
mera högst betydligt nedsatt och tillströmningen af besökande stor, och de, hvilka
gjort bekantskap med denna byggnads inre, ångra bestämdt icke besöket. Uti sexton
stora bilder af fristående, på det mest lyckade sätt modellerade figurer i förvillande
lefvande ställningar och omgifna af dels fristående, dels malad omgifning visas här i
klara, harmoniskt verkande färger och under elektrisk, lämpligt afpassad belysning ett
fullständigt illusoriskt lif, så lefvande, att man tycker sig se figurerna röra sig, hvari¬
genom de fullkomligt skilja sig från vanliga panoptikonbilder. Den första bilden visar
krubban i Betlehem och den sista uppståndelsen. r^Iellan dem ligga alla de mest fram¬
stående episoderna ur Jesu lif, såsom flykten till Egypten, Jesus lärer i templet,
döpelsen, frestelsen, botandet af sjuka, uppväckandet af Jairi dotter, bergspredikan, bar¬
nens vän, Jesus renar templet, nattvarden, Getsemane, Jesus inför Pilatus, korsfäst, vid
grafven. — Vi säga: Gack dit att se!

En gång åter i det fria vända vi våra steg till FolkBket, där vi finna högst få
af hvad man kallar »folket», däremot, liksom pa sparvagnarna, nästan uteslutande folk
af de högre klasserna och borgare. Det hela såg inbjudande ut, och publiken syntes
Belåten med, hvad den fått inmundiga för 40 öre, ja vida belåtnare än gästerna i Svan-
feldts hufvudrestaurant, hvilka tycktes göra ganska mulna ansikten vid sin table d hote
å 3 kr. 50 öre förutom vin etc. Ty hvem står i hvardagslag ut med en sådan mängd
magnifika rätter. Därnäst gälde vårt besök herr Reinholds bageri och Hamra meje¬
ris utställningar, hvilka äro belägna vägg om vägg för att få bröd på det ena och
mjölk på det andra stället. Det syntes emellertid, att man kunde få båda delarne på

hvardera stället.

Det Reinholdska bageriet har af oss förut blifvit omnämndt å sidan 59 där vi
nämnt en hel del om detsamma, hurudant det skulle blifva, och så är det ock nu.
Erån försäljningslokalen kan man få en blick in i sjelfva bageriet, men om man går
omkring byggnaden till dess bakre del, så får man där tillträde till ugnsrummet, där
man ser en väldig tysk ugn för finbröd och en annan lika väldig för bakning af ute¬
slutande spisbröd, hvilken senare ugn är utgången från den välkända Bolinderska
verkstaden här i Stockholm och är ett nytt prof på denna firmas mångsidighet. Spis-
larne i de stora utställningsrestauranterna äro äfven från samma firma, hvilken uppe
på höjden bredvid Trädgårds- och teaterpaviljongerna har en liten, nätt och prydlig
utställning, hvaraf vi här nämna några utmärkt vackra, stora vaser, urnor etc.

Sedan vi besett Reinholdska bageriet och tagit notis om,^ hur man bakar olika
slags bröd, från det finaste till det gröfsta, gingo vi till Hamra mejeris utstallningsbygg-
nad, hvilken vi funno förvandlad till en mjölk- och brödutskänkning, och blefvo vi upp¬
lysta om, att den mycket omtalade uppfinningen, som där var afsedd att visas 1 pra -
tiskt bruk, ännu icke var befunnen nog praktisk för sådant förevisande, hvilket val ic e
kommer att ske förr än på nästa, stora landtbruksmöte. Redan 1 borjan af sextiotalet
var det en amerikanare, som uppfann en mjölkningsmaskin, hvilken var särdeles enkel

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897

I 16

och lätt att handhafva, samt syntes mycket praktisk, hvilket den äfven utgafs för att
vara, men troligen visade sig ladugårdspigornas fingrar mer praktiska och ekonomiska,
ty den hördes ej vidare af.

Som vi nu fått både mjölk och bröd och midt emot kunnat få korf från norra
slakteribolaget och öl från stora bryggeriet, om vi kännt behof af någondera af dessa
goda, för en hungrig och törstig så behagliga ämnen, men däremot kände behof af en
kopp godt kaffe, så styrde vi våra steg förbi stora fiskerihallen till den så kallade
kaffekvarnen, d. v. s. Aktiebolaget Svenska Maltkaffefabrikens paviljong, en liten i ori¬
entalisk stil efter ritning af arkitekten Dahlberg uppförd, invändigt i samma stil utstyrd
byggnad, i hvilken serveras kaffe beredt efter Kathreiners patent. Vi blefvo vänligt
inviterade att pröfva detta kaffe, hvilket smakade förträffligt.

Byströms villa, med de Hammerska samlingarna. 1 .

Bredvid denna paviljong är en annan ätven i orientalisk stil uppförd och lik¬
nande förut omnämnda. Den är invändigt rikt utstyrd på äkta orientaliskt sätt, och
kaffe serveras af unga flickor iförda orientaliska drägter. Denna paviljong tillhör
Skandinaviska Kaffeförädlingsaktie-Bolaget och det serverade kaffet var utmärkt.

Bakom detta kafé är Arboga Margarinfabriks utställning af dess produkter.
Sjelfva byggnaden har formen af ett salustånd liknande våra stora vattenbutiker. Fram¬
sidan har fyra kolonner bildade af margarinlådor, hvilka uppbära takfrisen. Inre sidan
af bakväggen är beklädd med spegelglas och disken är af marmor. Det synes såle¬
des vara meningen att där sälja eller att gratis utdela prof på margarin.

Bakom eller bredvid margarinutställningen är Perstorpska ätuksfabrikens utställ-
ning, om hvilken vi ej kunna yttra oss, hvad produkten beträffar. Paviljongen är myc¬
ket enkel och hållen i någon kuriös, grönaktig färg.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

117

Tekniska fabriken Röda korset har sin utställning i en liten rödmålad, aflångt
fyrkantig byggnad med veranda på ena gafveln vänd mot Liljeholmens ljusstake. Där
är inredningen i form af en butik, och en till Dalkulla klädd ung dam säljer där par¬
fymer, tvålar, aseptin, kakao och kraftbröd för barn etc.

Som vi nu äro nära Industrihallens östra ända, vilja vi taga i betraktande do
prof på olika sten, som där äro utställda. Dessa äro många, och vi vilja nämna de för¬
nämsta. Bland dessa börja vi med vacker röd sandsten i block från Visby utstäld af Lind¬
ström, som äfven har en utställning af diverse arbeten af den röda, bekanta Gotländ¬
ska marmorn, hvilken egentligen är en snäck-kalksten, som är mycket vacker. Petter-
senska utställningen bredvid bjuder på liknande föremål. Ölandsandsten af C. Wein-
berg är af samma kvalitet som den Gotländska, hvaraf Carl Muller i Visby utställt
profver. Orsa berömda slipstensbrott har en utställning af såväl rå sten som slipstenar»

Interiör i Byströms villa. II.

hvilka hafva en stor afsättning synnerligast i Belgien. Af andra slipstensbrott äro ste¬
nar utställda af såväl det bekanta brottet i Lugnås, som äfven af Carl Rahnt i GeflCy
samt af Burgsviks stenbrott på Gotland, och äfven Sjötorps sandsten är utställd af herrar
Engelbrektson & Hallgren i Örebro.

Elf dals porfyrverk har en allt för liten och ringhaltig utställning af porfyr, och
andra stenarter, hvilka där såsom värderika varit brutna, saknas helt och hållet. Por¬
fyrens bearbetning, hvilken förr hade nått en hög ståndpunkt, hvarom den berömda
urnan vid Rosendal på Djurgården vittnar, tyckes nu ej längre bedrifvas.

Sköfde Mek. stenhuggeri har utställt en stor, vacker salsspis jämte andra före¬
mål af Billingens vackra kalksten och Nya Marmorbruks- Aktiebolaget t Norrköping
har en utställning af föremål af den bekanta, grönakt a Ivolmårdsmarmorn, hvaribland
äfven en grafvård. IVester åc Nordgren i Stockholm hafva en särdeles sevärd utställ¬
ning af arbeten i marmor, hvilken vittnar om en högt drifven konstfärdighet, fullt
jämbördig med det bästa man ser utrikes. Det är endast skada, att icke svenska
stenarter blifvit använda som material, de hade varit mera passande för en svensk

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

I18

Utställning' och skulle, med en så konstfärdig behandling, som nu kommit främmande
stenarter till godo, säkerligen visat sig i den bästa dager. Därom bära de andra sten-
huggeriernas produkter vittne.

Från Vesternorrlands län är utställd en monter innehållande en mängd sten-
skärfvor med etiketter i så fin skrift, att det är svårt att läsa, hvad som är skrifvet.
Som inga prof på hvarken finhuggna eller slipade ytor finnas, så är det svårt att yttra
sig om, hur dessa alla stenarter kunna komma att taga sig ut i arbetadt skick. Om
några arter veta vi, att de blifva mycket vackra, och om några andra arter hafva vi den
tanken, att de blifva så, men de öfriga kan man ej döma från några handstora stenflisor.

Lerskiffer for taktäckning från Grythytte är utställd såsom sidobeklädnad å en
monter, visande den brutna skifferns storlek och de olika sätten för taktäckning där¬
med.

Rörstrands aktiebolag har en murad obelisk af olika färgad stenskärf utgörande
prof å Kalifältspat m. m. från Svininge grufv^a. j

Arkitekten N. Nilsson i Kristianstad har utställt vackra profver å svart och röd
granit i form af grafmonument och Grafversfors stenhuggeri har utställt arbeten i vac¬
ker granit, marmor och sandsten. För öfrigt märkas utställningar af Kullgrens enka
i Uddevalla; af Svenska Granit Industriaktiebolaget; af Norrtelje Mek. stenhuggeri
aktiebolag; af F. H. Wolff i Karlskrona, samt från William Farups granitexport i Stock¬
holm m. fl. Det hela vittnar om, att svenskarne kommit under fund med hvilken rik
källa till förvärf, som finnes i våra stenlager, samt sättet att tillgodogöra sig dessa. Om
stenbrottens värde vittna bäst de sista försäljningarne af sådana. Man ser äfven tyd¬
liga spår af högt drifven arbetsskicklighet, hvilken, om den rätt uppmuntras, kan leda
till storartade svenska etablissementer för konstnärlig bearbetning af våra vackra sten¬
arter, hvilka ännu till stor del sändas utrikes såsom oarbetade block.

Stockholms Stads paviljong bör till sitt yttre representera den herskande bygg¬
nadsstilen i närvarande eller flydd tid, och dess innehåll visa förhållandena inom staden,
och så har äfven på ett mycket lyckadt sätt blifvit fallet. Densamma är efter ritning
af arkitekten Wickman utförd af herrar Lindstål & Törnquist uti det slags barockstil,
som under hufvudstadens byggnadshistorias glansperiod var den herskande, och i dess
inre hafva takmålningarna utan ersättning utförts af dekorationsmålaren Carl Grabow.
Paviljongen är uppförd å sluttande mark i två våningar, hvaraf den ena är botten¬
våning, hvilken synes till sin fulla höjd endast under galleriet. Byggnaden består
egentligen af tvenne paviljonger, hvilka framtill förenas medelst en Öppen portik och
baktill af ett halfcirkelformigt galleri, hvarigenom mellan portiken och galleriet bildas
en öppen plats, som är vackert dekorerad med blomstergrupper, utförda af stadsträd-
gårdsmästaren Medin. Från denna plats leda trappor upp till galleriet. Det är skada
att under samma kategori hörande utställningsföremål ej kunnat så sammanföras, att de
kunna öfverskådas i ett sammanhang. Sålunda förekomma föremål hörande till vatten¬
ledningen i båda våningarna och likaledes hvad som hörer till helsovård och sjukvård.

Om vi nu börja i undre eller bottenvåningen så finna vi i södra paviljongen
en utställning rörande folkskoleväsendet. Den innefattar tre rum jämte passagen mellan
dessa och innehåller i första rummet till höger, när man kommer ned för trappan, ett
läsrum för den bokliga undervdsningen med åskådning.sföremål och fullständig inred-
ning, sådan den är enligt mönstret för stadens folkskolor. Till venster är slöjdsal för
flickor i första rummet och för gossar i det följande på samma sida. Dessa rum hafva
fullständig inredning af bord, skåp med verktyg och modeller, planscher, svarta taflor
för ritning, strykapparater, svarfstolar, hyfvelbänkar m. m,, ordnadt i de olika rummen
allt efter som de särskilda föremålen höra till flickornas eller gossarnes slöjd. Skol¬
köket, hvilket har en fullständig mönsterinredning med två spislar och allt hvad där-

s

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

I19

till hörer af kokkäril och utensilier, är tyvärr förlagdt två rum längre bort i galleriets
bottenvåning, hvilket till stor del förtager verkan af folkskoleutställningen och minskar
dess effekt. Det hela visar emellertid den höga ståndpunkt, som våra folkskolor nu
intaga och folkskoleutställningen tillsammans med utställningen för helso- och sjukvård,
samt fattigvården, låter vår stad framträda på ett icke blott värdigt sätt, utan jäm¬
bördig med verldens största städer i detta hänseende och i månget öfverträffande,
hvad de kunna bjuda på. Detta är äfven allmänt erkändt, och man betraktar utrikes
Stockholm såsom en mönsterstad i detta hänseende.

De högre läroverken åskådliggöras endast genom ritningar, samt tvenne mo¬
deller i gips, visande det yttre af två af hufvudstadens högre allmänna läroverk. De
äro utställda uti det öfre galleriet längs dettas vestra vägg, d. v. s. den venstra när
man passerar galleriet från den större (södra) till den mindre (norra) paviljongen.
Dessa ritningar och modeller äro mycket intressanta och visa, att man i Stockholm
icke skyr några kostnader, när det är fråga om läroverksbyggnader och deras inred¬
ning. Skada att icke äfven andra af våra större städer haft tillfälle att tillsammans
med Stockholm hafva en kollektiv utställning för att visa, att äfven de i mån af för¬
måga följa med sin tid. En hel stor paviljong borde hafva egnats helt och hållet åt
undervisningsväsendet i städerna och på landet och däri innefattats äfven anstalterna
för vanartiga barn af båda könen, hvilka anstalter hos oss äro mönstergilla.

Vi öfvergå nu till helso- och sjukvård. Den är inrymd i rummen A, Q och
R, hvaraf R och Q äro belägna uti bottenvåningen i omedelbar följd efter folkskolor¬
nas rum <och mellan dessa och köket, medan A utgöres af södra paviljongens öfre
våning, rätt öfver folkskolan. Att beskrifva allt hvad här utställes skulle fylla en hel
bok. Må därför blott nämnas, att där utställes en modell i gips af hela epidemiska
sjukhusets anläggning samt särskilda modeller, visande en af dess sjukpaviljonger och
observationspaviljongen; de båda sistnämda i af naturliga storleken, samt en mängd
föremål hörande till inredningen, alla i naturlig storlek och därjämte ritningar öfver
anstalten. Detta sjukhus är bekant öfver hela verlden såsom en mönsteranstalt. Sab-
batsbergs sjukhus visar äfven en gipsbild öfver hela anläggningen samt en mängd
föremål i naturlig storlek och ritningar öfver anstalten. Sjukhuset S:t Göran och ]\Ia
ria sjukhus visas äfven genom ritningar. Förutom sjukhusen visas äfven genom rit¬
ningar, tabeller, modeller, utensilier etc., allt hvad som hörer till sjuktransport, desin¬
fektion, ympanstalter, köttbesiktningsbyråer, helsovårdsnämndens laboratorium etc. etc.

Fattigvården representeras genom ritningar och en massa fotografier öfver Sab-
batsbergs och Södermalms fattighus, hvilka storartade anstalter väl knappast finna sin
like i någon annan hufvudstad. Sabbatsbergs fattighus är taxeringsvärderadt till
524,000 kronor och Södermalms har kostat 821,000 kronor. Det förra disponerar ett
område af 67,877 kv.-meter och det senare 20,320 kv.-meter. Den förstnämda anstal¬
ten inrymmer 1,010 hjon, hvilka kosta 37.35 öre per dag och den sistnämda 768 hjon,
hvilka kosta 44 öre per dag. Frånräknar man bostadskostnaden, så nedgår dagskost¬
naden till 32.81 öre å Sabbatsberg och 30.62 öre å Södermalm. Af ritningar och foto¬
grafier framgår tydligt dessa anstalters utmärkta beskaffenhet i alla hänseenden.

Gaturegleringen är framställd genom ej mindre än 9 särskilda kartor och mät-
blad och inrymmes i öfre galleriets näst sista afdelning, och gator samt trumbyggnader
uti rummen F, I och K, hvaraf F i öfre galleriet samt I uti öfre och K uti under
våningen i norra paviljongen. Uti rummet F äro ritningar, diagrammer, profiler, planer^
tabeller etc. rörande gatuläggningen och dess utveckling m. m. samt en modell i 7400
af naturliga storleken, visande förslag till uppfart från norra bantorget till öfre Norr¬
malm. Uti rummet I är en reliefkarta öfver Stockholm, visande verkställda och be¬
slutade ändringar i gatornas nivåförhållanden. Från detta rum har man öfver en

120

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

balustrad tillfälle att blicka ned i det underliggande rummet K, hvarest å motsatta
väggen är framställd en gatusektion i naturlig storlek, med dess kloaker, vattenlednin¬
gens hufvud- och fbrdelningsrör, gas- hufvud- och fördelningsrör, afloppsledningar,
telefonkabelledningar och ledningar för elektriska ljuskablar. Öfver det hela synas
husrader och gatuplantering. Särskildt utställes där prof på afloppstrummor af granit '
och beton, afloppsbrunnar, manshålsluckor, betontrummor för telefonkablar, gatsten och
spårvagnsskenor etc.

Planer och ritningar öfver stadens växthus samt planer öfver Kungsträdgården,
Berzelii park. Humlegården, Vanadislunden, Tegnérlunden, samt planteringar i kvarte¬
ret Sippan, vid Central-järnvägsstationen, å Mosebacke torg, vid National-museum, i
Strömparterren, uti Kronobergsparken, å Adolf Fredriks torg, uti Tantolunden och
Hvita Bergen, samt å Vallhallavägen, Carlavägen~och Narvavägen, visas alla i rummet

Interiör i Byströms villa. III.

C, och så äfven Stockholms stads begrafningsplatser. De bära vittne om, att Stock-,
holms stad ej heller glömmer att sörja för nödiga, de så vackra, helsosamma och an¬
genäma planteringar, hvilka låta stadsbefolkningen mindre känna, huru den är instängd
mellan husraderna, och som numera anses såsom ett oeftergifligt behof för stadsbefolk¬
ningens så andliga som kroppsliga välbefinnande, samt hindrande sjukdomar och död¬
lighetens tilltagande.

Stockholms vattenledningsverk visas i rummen D och O. Uti rummet D visas

o

i gips utförda modeller af vattenverken vid Arstaviken samt reservoirerna i Vanadis¬
lunden och Stadshagen; det första i och de båda senare i Vjo naturliga

storleken. Där finnas äfven ritningar öfver intagningsbrunn vid Eriksdal och filtrer-
bassängen därstädes, samt äfven pumpbrunnen n:o 4 och maskin- och ångpannehus
därstädes och sandtvättningsanstalten vid Hammarby sjö, jämte en mängd andra be¬
lysande ritningar af stort intresse, hvaribland äfven vattentornet vid Mosebacke; allt i
hög grad egnadt att åskådliggöra vattenledningens inom Stockholm alla särskilda de¬
taljer och underlätta studiet af byggandet af vattenledningar med tillhörande verk etc.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

12 1

Uti rummet O visas en modell af en af de nyaste vattenfiltreringsbassängerna i Vso
af naturliga storleken. Modellen har en naturlig sandbädd, och vatten insläppes på
verkligt sätt, och hela modellen visas i full gång såsom filter med det renade vattnet
afgående därifrån. I detta rum visas en karta öfver vattenledningsnätet, hvaraf synes

Interiörer från Biologiska Muséet ä Utställningen. I. Skogsparti med rädjur och häckande foglar m. m.

Efter fotografier frän B. Orii/ig, Stockholm (se sid. 114).

Bilaga till T>För Svenska I/eniTi, 1897. Iläft. ig.

9

I 22

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGExNT 1897.

huru hufvud-, förgrenings- och fördelningsrören äro anordnade, .samt en mängd model¬
ler af rör, kranar, ventiler och andra till en vattenledning hörande föremål, jämte ett
stycke af en skarf af den stockledning, som 1694 af trädgårdsintendenten Hårleman anla-
des från »Träsket» till »Lustgården S:t Jacob», och hvilken ledning 1896 påträffades vid
arbetena för Birger Jarlsgatans framdragande.

(.ias- och Elektricitetsverkets utställning är sammanförd uti rummet A och är
af stort intresse. Väggarna upptagas af ritningar öfver gasverksanläggningen vid Vär¬
tan, hvilken är 'en bland de mest storartade anläggningar som i den vägen finnas,
samt ritningar öfver elektricitetsverket 38 Regeringsgatan. Det är 200 år sedan gatu¬
belysning infördes uti hufvudstaden och gasverket har utställt en hel serie af föremål
för belysning så väl af gator och platser som inom hus, från och med de primitivaste
oljelampor till nu nyttjade bästa elektriska lampor. Denna utställning är mycket in¬
tressant och lärorik. Stockholms stad har klokt nog vetat förena elektricitetsverk med
gasverk och har äfven uppmuntrat användandet af gas för kokning, för uppvärmning
af rum och såsom drifkraft. Ar 1854, då gasverket först öppnades, förbrukades ej
mer än 633,000 kub.-meter; 1860 däremot 2,140,000 kub.-meter; år 1880 förbrukades
ännu blott 5,916,000 kub.-meter, men uppgick förbrukningen till 11,574,000 kub.-meter år
1890 och var 1896 uppe i 17,965,000 kub.-meter, hvilket visar att, oaktadt den mycket
använda elektriska belysningen, konsumtionen af gas ändock befinnes i ett allt star¬
kare tilltagande och växer nästan i form af en geometrisk progression, hvilket torde
vara något enastående. Det låter förklara sig dels genom stadens enorma tillväxt och
däremot svarande behof af gas för yttre och inre belysning, dels genom gasens stora
användande för kokning. Sålunda gå endast 16.31 %■ af förbrukningen till offentlig
belysning, under det att 50.05 X går till enskild belysning och ej mindre än 21.64 A
till kokning. Af öfriga 12.00 % gå 6.36 % till enskild drifkraft af maskiner, 1.59 %
till förbrukning inom gasverket och 4.05 % gä förlorade genom kondensation och
läckning. Denna tablå visar, att medan endast 16.31 % förbrukas af staden, däremot
78.05 % förbrukas af enskilde.

Förutom hvad här ofvan blilvit omnämndt, innehåller Stockholms stads pavil¬
jong en mängd andra föremål, åskådliggjorda genom ritningar, tabeller, diagrammer,
modeller etc. af enskilda och offentliga husbyggnader, hamnar, kajer, broar, viadukter,
arbetsstugor, arbetareinstitut, uppfostringsanstalter, renhållningsverk, isbrytare m. m.
Andra hufvudstäder skulle kanske kunna visa en större utställning än Stockholm, men
ingen fullständigare och bestämdt ingen, som talade bättre om kommunalanda, offer¬
villighet för det allmänna och ett fullkomligare och ändamålsenligare system i företagens
planläggning och utförande samt förvaltning.

Vi bedja nu läsaren åter följa oss till hufvudentréen. Nära densamma och på
höger hand, då man står vänd mot Industrihallen, finner man en rödmålad träbygg¬
nad, utförd af Ekmanska snickerifabriken i Stockholm^. Denna byggnad .skall före¬
ställa en folkskola på landet och har ett ganska inbjudande yttre. Det är styrelsen
för folkskoleväsendet, som där har sin utställning. Om densamma kan man ej säga
annat än godt. Uti förstugan och den stora nedre korridoren ser man en mängd
fotografier af folkskolor i våra städer och äfven en hel del af sådana på landet och
alla dessa visa, att man i Sverige icke brukar knussla, när det är fråga om byggandet
och utrustandet af folkskolor, hvilket återigen visar, att den stora vikten af en god
folkundervisning trängt djupt ned bland folket och där rotat sig fast. Man finner i
nedra våningen två stora undervisningssalar, samt bostad för lärare bestående af två
rum och kök. Till öfre våningen leder en bred och bekväm trappa. Uppkommen
finner man åter en stor korridor och två lärosalar rätt öfver de nedre förut omtalade
och öfver lärarens bostad några små rum, hvilka stå tomma, och intet angifver.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

123

hvartill de äro afsedda. De två nedre salarne äro inredda med full utrustning af
skolmöbler, böcker, kartor etc. för den bokliga undervisningen samt apparater för
gymnastik; och de öfre äro afsedda för undervisning uti manlig och kvinlig slöjd;
den ena för gossar och den andra för flickor och äfven den stora korridoren inrym¬
mer hyfvelbänkar, verktygsskåp o. s. v. Byggnaden är stor och torde vara en kopia
från någon ort där lärjungarnes antal är stort och där flere biträdande lärare eller
lärarinnor hafva rum öfver lärarens bostad. Det hade troligen varit bättre om man,
i stället för denna stora byggnad, hade visat en folkskolebyggnad, sådan den van¬
ligen förekommer på landet. Föreställningen om våra folkskolor skulle då blifvit
klarare. Hvad undervisningsmaterielen beträffar så är den värd allt beröm, kartor,
mönster, verktyg, allt visar att våra folkskolor äro utrustade med det bästa och full¬
ständigaste af hvad som för sådant ändamål erbjudes.

Vi hafva förut i Stockholms stads paviljong gjort bekantskap med denna stads
utställning rörande folkundervisningen och äfven i Nordiska museet finnes en ytter¬
ligare utställning af sådana föremål. En jämförelse mellan dessa alla visar, att ett
bestämdt system genomgår det hela, och endast i detaljerna finnas skiljaktigheter.

Uti Nordiska museet finnes därjemte en utställning af städernas och länens
folkskole-elevers arbeten, hvilka äro särdeles värda att taga i betraktande och visa
att undervisningen är grundlig och att eleverna där erhålla grundlig kännedom uti
slöjd och alla slags handarbeten. Till dessa skolarbetsutställningar sluta sig arbeten
äfven från andra anstalter, hvartill vi skola återkomma, då vi nu lemna folkskolan,
uti hvilken i ett af de rum, hvilka äro afsedda till bostad för läraren, finnes en modell
af slöjdseminariet vid Näs, kändt och berömdt såväl här ■som i utlandet. Modellen
är utförd af elever därstädes.

Nordiska museets väldiga byggnad och dess provisoriska tillbyggnad innehåller
en högst viktig del af utställningsföremål. Nedre våningen är uteslutande egnad åt
hygien, sjukvård och hvad därtill hörer. Låtom oss kasta en hastig blick på denna
utställning.

Om vi börja vår promenad vid den ändan som är närmast Industrihallen, så
inkomma vi i en afdelning för kollektiv utställning af arbeten 'öfver sjukhus och sani¬
tära a 7 istalter, bestående i ritningar och planschverk till dessas åskådliggörande och
hvilken utställning är mera atsedd för forskaren än för menige man, hvilken där finner
intet, som fängslar blicken.

Nästa afdelning är Hygieniska museets utställnmg, hvilken innefattar ritningar
öfver städernas vattenledningar, som nog är ganska intressant för personer af facket,
men torde vara det i mindre grad för den stora allmänheten, hvilken med likgiltighet
vandrar vidare utan att egna en blick däråt.

Efter denna utställning följer den af Arvid Palmgroi i Norrköping anordnade,
innefattande badkar med tillhörande vatténvärmningsapparater, lavoirer och vatten-
klosetter; allt af bästa och nyaste sort. Därjämte väl arbetade maskiner för sterilise¬
ring, för tillverkning af kolsyrade drycker, differentialpress, ängtratt och föremål huf-
hudsakligen för laboratorier.

Mekaniska verkstadsaktiebolaget »Atlas» har utställt två desinfektionsugnar af
god konstruktion, hvilka synas väl motsvara sitt ändamål med afseende på säker och
genomgående desinfektion, samt bekvämlighet med afseende på föremålens behand¬
ling och största snabbhet därvid.

Aktiebolaget »Kuntze» har en mindre utställning af sina vattenfiltrer, hvaraf ett
visas d full gång. Kärlet, som håller det filtrerade vattnet, hade bort vara gjordt af
renare och klarare glas än hvad här är fallet och hvarigenom vattnet synes, som om
det ej egde den kristallklara och rena färg, som man väntar, att det skall ega.

124

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

Interiörer från Biologiska Muséet å Utställningen. II. Strandparti med sjöfogel m, m.
Efter fotografier från J 3 . Orling, Stockholm (se sid. 114).

Öl el?? O och Karlskrona klosettfabriker samt Stockholmsfirman Marino hafva en
utställning' af sina solida tillverkningar, hvilken ej är af art att väcka särskild upp¬
märksamhet och därföre förbigås, ehuru den i synnerhet för landtbor torde vara värd
att studeras.

Den Kahnekjelniska utställningen af badkar, lavoirer och föremål hörande till
vattenledningar inomhus är för byggmästare af särskildt intresse och studeras nog af

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

125

<iem, som ej förut haft förbindelse med firman. Denna afdelning var den sista af dem,
hvilka mindre intressera allmänheten. Vi passera därför genom stora ingångens för¬
stuga och fortsätta på andra sidan därom.

Vi möta där först en utställning af den berömde, kirurgiske instrumentmakare-
firman Albert Stille. Densamma visar, jämte allt annat, de berömda operationsborden,
sjukvagnar, en vibrationsapparat etc., allt af bästa konstruktion.

Därefter kommer Sofiahemmets utställning, visande tre afdelning-ar: den ena ett
af de eleganta, välmöblerade, bekväma och behagliga privata sjukrummen; den andra
ett rum med en vattenbädd och den tredje sköterskans rum under vakten. Allt visar
det bästa, som något sjukhus kan bjuda på i ändamålsenlighet och bekvämlighet.

./•

mjM

f

t-

M:

fi

m

Interiörer från Biologiska Muséet å Utställningen. III. Skog.sparti med björnar, lodjur m. m.
Efter fotografie." från />’. Orling, Stockholm (se sid. 114).

126

STOCKHOLM S-UTSTÄLLXINGEX 1897.

Efter Sofiahemmet följer C. O. Wer 7 ters utställning af kirurgiska instrumenter
af alla slag i rikhaltig samling, samt därjämte mekaniska ben etc.

Till sist, men långt ifrån sämst, uti nedra våningen följer en mediko-nickanisk
2Ltställniiig efter det berömda Zande)'ska systemet och utförd af Aktiebolaget Göranssons
mekaniska verkstad. Apparaterna äro utomordentligt väl utförda och arbeta med en
beundransvärd mjukhet och precision. Hr doktor Hugo Toll hade godheten förevisa ap¬
paraterna i gång och förklara deras särskilda ändamål och det sätt, hvarpå de verka.
Utrymmet har ej tillåtit en fullständig utställning af alla de apparater, hvilka nyttjas
vid detta slag af gymnastikbehandling, hvarföre de som finnas utställda innefatta en¬
dast de slag, hvilka omfatta behandlingen icke af enskilda muskler, utan af hela muskel¬
grupper. Styrkan, omfånget och hastighken kan regleras efter patientens behof däraf
och detta med en minutiös precision. Vi erhöllo en hel del rörelser, hvilka voro nog
för att öfvertyga oss om systemets förträfflighet och apparaternas exakta arbete. Ut¬
ställningen visas alla dagar med apparaterna igång, och allmänheten, som besöker den,
inbjudes att försöka dessa för att sålunda få ett lifligare begrepp om detta slags gym¬
nastik, dess ändamål och sätt att verka.

Vi vända nu ryggen åt nedra våningens utställning, afsedd att minska orsa¬
kerna till menskliga lidanden, för så vidt de beträffa kroppsliga delar, samt om möjligt
aflägsna dem. Hygienen och sjukvården hafva denna uppgift till mål, och en vandring
genom dess afdelningar visar, att man i Sverige på allt sätt följer med sin tid och har
ett vaket öga för helsovårdens utveckling och befordrande.

Utkomne i det fria möter ögat det stora planet, hvilket mellan Xordiska museet
och Stockholms stads paviljong sträcker sig från hufvudentréen fram mot Industri¬
hallen. Detta plan med dess vackra gräsmatta har redan undergått sin första för¬
vandling. Hyazinternas tid är förbi; de grupper däraf, som prydde planet, äro aflägs-
nade och hafva lemnat plats för vackra rabatter och grupper af blommor motsvarande
årstiden och vid ändan af Nordiska museet stå en hel mängd palmartade växter redo
att utställas a lämplig plats. Så väl i Humlegården som i Kungsträdgården hafva vi
under de gangna arens somrar haft tillfälle att se dessa växter använda på ett sätt, som
icke blott visar dem sjelfva på fördelaktigaste sätt, utan äfven den utmärkta verkan
till förhöjande af blomsterplanteringens effekt. Vi få nog tillfälle att ännu en gång
återkomma till detta plan, hvilket tillsammans med de närbelägna är egnadt att gifva
den därför intresserade en vink om, hur ett gräsplan skall på ett enkelt och värdigt
samt i allo tilldragande sätt prydas. Det är en angenäm hvila för ögat att betrakta
detta plan, när man utkommer ur de särskilda utställningarnes virrvarr.

När man återigen begifver sig in uti Nordiska museet för att se utställningen
i de öfre våningarne, bör man välja stora hufvudingången, hvarifrån en bred trappa
leder upp till första vaningen. Uppkommen finner man på båda sidor om trappan
vackert arrangerade, uppstoppade djur, utförda af konservator Gylling på ett sådant
sätt, att ställningarne fullkomligt återgifva djuren, sådana de se ut, när de äro lef-
vande, och man tycker sig nästan se dem i rörelse.

När man blickar tillbaka mot uppgången har man framför sig en vacker ut¬
ställning af Stockholms glasmålerianstalt. Denna utställning visar att glasmåleriet nu¬
mera i Sverige nått en sådan höjd, att det står i bredd med de bästa tyska och en¬
gelska, och vi behöfva icke längre gå öfver ån efter vatten, ty glasmålningar utföras
här hemma i alla genrer från de enklaste mönster och billigaste priser upp till de
konstmässigaste och dyrbaraste.

I sjelfva trappuppgången har äfven vår tidskrift en anspråkslös utställning af
illustrationer i ortgmal af svenska artister och reproducerade af inhemska firmor, bjärt,
bisarr och i ögonen fallande för att här, i denna brokiga samling kunna observeras

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN I 897.

127

och bära vittne om våra sträfvanden att i främsta rummet låta våra egna illustrativa
resurser komma till användning. Därigenom skulle »För Svenska Hem» åtminstone i nå¬
gon mån bidraga till isynnerhet de unga konstnärernas vidare utveckling samt den illu¬
strativa reproduktionskonstens höjande till någorlunda jämnbördighet med utlandets, en
sträfvan, som vi glädjande nog tycka oss förmärka, att våra hittillsvarande läsare upp¬
fattat, att döma af den uppmuntran vi hittills af dem fått röna och som vi hoppas
äfven allt framgent måtte utvecklas, om vi framgångsrikt skola i detta fall kunna ar¬
beta för en utveckling af de mycket stora resurser vi äfven i konstnärligt afseende
ega, sä att de ej af absolut likgiltighet från vårt eget folks sida förkrympa och dö ut
— eller biifva till rof för våra vakna och eröfringslystna grannars oftast för oss mer
eller mindre främmande godtköpsframställningar, hänsynslöst och för en ringa penning
kastade till oss som »smulor från rikemans bord» i länder med högt uppdrifvcn
och sjelfständig illustrationsutveckling.

I ännu en dylik utställning, ehuru på en mindre bemärkt plats i museets till-
byggnad, har »För Svenska Flem» anordnat en lika anspråkslös profutställning af origi¬
nalillustrationer för tidskriften, hufvudsakligen bestående af oljefärgsskizzer i svart och
hvitt, af kända svenska artister, hvarjämte till jämförelse finnas där framlagda tid¬
skriftens första årgång, hvari bland andra äfven de utstälda originalen finnas reproduce¬
rade, samt åtskilliga lösa häften af innevarande årgång, visande de besökande, för
hvilka »För Svenska Hem» är en nyhet, tidskriftens form och utstyrsel m. m. samt
relativt billiga pris, hvilket gör densamma enastående i den illustrerade svenska tid¬
skriftslitteraturen.

Framför oss, då vi ha passerat trappuppgången, ligger Topografiska kårens
kartutställning och sådana från Rikets ekonomiska kartverk. Svenska kartorna och
metoden för deras utförande äro allmänt berömda öfverallt och anses öfverträffa andra
länders. Att de utställda kartorna äro utmärkt väl utförda är något alldeles sjelf-
klart, och det är därföre onödigt att nämna vidare därom. Samma beröm kan man
med allt skäl gifva öfriga utställda kartverk, hvaraf finnes ett flertal, som utrymmet
ej tillåter oss att uppräkna.

Hvad som blifvit här sagdt om kartor må äfven gälla den rika utställningen
från stilgjuterier, boktryckerier och bokbinderi. Det är kändt, att Sverige i det hän¬
seendet står mycket högt, våra firmor vilja lemna vackra prof på sin konst, och
utställningen ger oss bevis därpå. Äfven i graveringskonst och fotografi finna vi fram¬
stående utställningar.

Det öfriga af den bakre delen och hela södra (venstra när man uppkommer)
delen af denna våning upptages af utställningar från skolor af alla slag samt upp-
fostringshem och anstalter för barns och ungdoms .bibringande af kunskaper och fär¬
digheter. Det skulle fordras alldeles för mycket utrymme att här ens upprepa namnen
på alla dessa småskolor, folkskolor, folkhdgskolor, landtmannaskolor, tekniska skolor och
instituter, slöjdskolor, byggnadsskolor, offentliga och privata undervisningsanstalter, ar¬
betsstugor och hem för blinda, lytta och idioter in. fl. Vi inskränka oss till att om¬
nämna, att de i allmänhet lemna utmärkta prof på den undervisning, som meddelas,
och dessa prof bära vittne om, att den svenska ungdomen har mycket goda konst¬
närliga anlag, samt att, lärarne förstå att väcka och utbilda dessa anlag. Somliga
elevarbeten äro verkliga mästerstycken i konstfärdighet. Särskildt tillåta vi oss på¬
peka, att från »Föreningen för sinnesslöa barns vård», »Johannisbergs idiotanstalt vid
Mariestad» och »Stockholms läns idiothem för sinnesslöa barn i Hammarby» flera ar¬
beten i väfnader, handarbete, träsnideri och möbelsnickeri förtjena allt loford, och är
i synnerhet ett stort album från anstalten Johannisberg af framstående värde. Arbets¬
skolan för lytta och vanföra lemnar äfven vackra prof på träsnideri och möbelsnic-

Interiör af Sveriges Grufutställnings paviljong. Efter fotografi för »F. S. H.» från Lindahls atelier. (Se sid. 107.)

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

130

keri. Från de blindas förening äro vackra prof på den säkerhet, hvarmed dessa olyck¬
liga barn arbeta. Detsamma kan sägas om arbetena från »Förskolan för blinda i
Vexiö» samt »Kongl. Handtverksskolan för blinda» i Kristinehamn, »iManilla döfstum-
skola» och »PVimurarebarnhusets skola» i Stockholm.

»Backmanska stiftelsens slöjd- och tekniska skola» i Hedemora, »Göteborgs
slöjdförenings skola», »Slöjd- och tekniska skolan i Karlskrona», »Tekniska skolan i
Vesterås», »Tekniska yrkesskolan i iNIalmö» visa goda elevarbeten af mera fram¬
stående värde, och detta kan i ännu högre grad sägas om arbetena från »lekniska
elementarskolan i Norrköping», »Tekniska skolan i Eskilstuna» och »Örebro tekniska
elementar- och aftonskolor», hvilka lemna utmärkta prof på elevernas konstfärdighet.
Högst står »Tekniska skolan i Stockholm», hvilken genom sin stora och rikhaltiga
samling af elevarbeten vittnar om en ovanligt högt drifven konstfärdighet och artistisk
utveckling. De qvinliga arbetena gifva ingalunda efter för de manliga. Arbetena i
konstsöm.nad, träsnideri, i metallers drifning, gravering och ciselering; glas- och pors¬
linsmålning; modelleringsarbeten, läderplastik och dekorationsmålning äro framstående
och förtjena högsta beröm. Af privatanstalter må fröken iMaria Xordenfelts Hand¬
arbetsskola i Göteborg omnämnas för de utmärkta profven på elevernas färdighet i
konstsömnad.

iMå nu detta vara sagdt om skolor och andra anstalter för undervisning. Det
är undervisningen i dessa, hvilken lagt grunden till den högre konstutveckling inom
handtverk och industri i vårt land, som under de senaste årtiondena gjort sig gällande
och synes år från år tilltaga, visande sig uti fullkomligare konstruktion och ädlare
former hos produkterna, hvilka i skönhet och konstnärlig utstyrsel äro fullt jämn¬
bördiga med hvad de största och mest framstående kulturländerna kunna bjuda. För-
tjensten därom ligger i skolundervisningen och den allmänna offervilligheten för deras
underhåll och det kända behofvet af deras utveckling.

Vi vända oss nu till andra ändan af första våningen för att där taga de olika
utställningarne i husslöjd i betraktande och följa dessa äfven i våningen två trappor
upp. Vi göra början med Stockholms stads slöjdutställning; först emedan det är vår
hufvudstads och därefter, samt främst, emedan denna utställning är den rikaste och
vackraste.

Bland mera framstående föremål uti denna stora samling må endast några få
påpekas såsom mest anslående, ehuru där må finnas en hel del andra, hvilka kanske
förtjenat att äfven blifva omnämnda, men som undgått vår uppmärksamhet. Bikupan
har utmärkt väl arbetade fruntimmersarbeten och fröken Johanna Brunsson har väf-
nader förtjenta att omnämnas. Vidare tillåta vi oss att påpeka en märkvärdig skrif-
bordsuppsats af Axel Cronholm; den är allt igenom dekorerad med postmärken samt
urklipp af sådana — allt ordnadt i skön harmoni och med stor konstskicklighet och
flit. Ingeborg Holks gobelinsmålningar samla hopar af beundrande åskådare. Löjtnant
J. :M. Klingspors utställda skåp och chiffonier äro riktiga mästerverk, och det är att
beklaga, att man ej får veta hvem, som arbetat dem, äfven om det är länge sedan.
Gyllenläder af fröken Lydia Lindberg i stor mängd och flossa-arbeten af L. Lublin,
samt väggprydnad i flossa af Sofia Olbers förtjena uppmärksamhet och loford. ^vlå-
lareskolan. Biblioteksgatan 5, har en mycket vacker utställning af handmåladt porslin,
samt Emma Norberg och Augusta Peterson nämnvärda arbeten i etsning ä metall
och glas. Så äfven etsade och målade prydnadsföremål af Anne Ch. Sjöberg och
gobelinsmålningar af Siri Schotte. Anna och Gustafva Meukow hafva en mycket
vacker utställning uti läderplastik och glödritning och Wall & Westfelts slöjdateliers
utställning drager beundrande till sig. Nordisk konst- och slöjdutställning af W. Jo¬
hansson är äfven värd att taga i betraktande, och man kan öfver hufvud säga, att

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

13*

Stockholms stads slöjdutställning är särdeles lyckad. Handarbetets vänner har en stor
afdelning för sig och har utställt många vackra saker, bland hvilka en hörnsoffa för-
tjenar att omnämnas.

Bland länens utställningar må vi blott påpeka några få föremål, såsom från
Jönköpings län: Mässingsarbeten (ljusstakar) af C. V. Bratt. Läderplastik af Anna
Torén; träsnidad kista af C. F. Johansson och glödritad hylla af Gully Rignell.

Från Kalmar läns Södra hushållningssällskap utmärka sig O. E. Ekelund och
C. O. Pettersson för buffeter, D:r A. Backman för snidade stolar, K. A. Brodin för
inläggning i trä, Anna Cederblad för draperi, Anna Genberg för träarbeten och Helen
I.undberg för spetsar samt Anton Walldow för en afdelningsskärm.

Blekinge läns hushållningssällskaps utställning torde näst .Stockholms vara den
mest beaktansvärda för särdeles vackra föremål, synnerligast hvad beträffar möbler.

Christianstads läns slöjdutställning har många vackra saker att visa. Bland
dessa må nämnas: en snidad ekkista, en koffert i gyllenläder-imitation och en taburett
med liknande imitation m. m., m, m.

Malmöhus läns husslöjdutställning är mycket rikhaltig, men mycket enformig
(^ch består hufvudsakligen af väfnader, för hvilka Skåne är berömdt, samt af sömnader
och broderier, framför allt af fr. Hilda Rönnström, fru Cilluf Olsson och fr. Anna
Xilsson.

Lokalkomiténs för Göteborgs stad utställning har endast tvenne eldskärmar, den
en^. af fröken Maria Xordenfelt och den andra af fröken Maria Lithander, samt ett
lapptäcke af fröken Ingrid Andersson, som är värdt att omnämna.

Skaraborgs länskomités utställning visar vackra broderier; snidade kannor,
hvilka skilja sig till form, färg och utförande från de vanligen förekommande, ett
skulpteradt skåp m. m.

Vcrmlands länskomités utställning har att visa en mera konstmässigt utförd och
kuriös, men mindre vacker soffa med tillhörande bord; en vacker möoelgrupp samt
ett bokskåp m. m.

Kopparbergs länskomités utställning är ganska stor. Särdeles framstående är
Gustaf Flintas i Hedemora specialutställning af möbler och konstsmide. Xågot annat
mera anmärkningsvärdt i samma väg var där icke att finna, utom ett bord, en stol
och en soffa, snidade af Hans Holner. Däremot finnes en egendomlig samling af
broderade vantar, handskar, armmuddar och bälten, alla relativt ganska dyrbara.

Upsala läns hushållningssällskaps utställning har bland mera anmärkningsvärda

föremål konstväfnader, ett glödritadt skåp m. m.

Södermanlands läns hushållningssällskaps utställning visar en del vackra hand¬
arbeten, sniderier och målningar. Vidare märkas rococo-byrå, soffa 1 Empire-std
m. fl. möbler och väfnader.

Östergötlands läns hushållningssällskaps utställning visar bland mera framstående

saker ramar, väggskåp, broderade kuddar m. m.

Örebro läns hushållningssällskaps utställnings förnämsta föremål utgöras af
praktisk väfbok af Xina von Engeström, partier af Örebro läns kvinliga folkhogskola
Käfvesta, induktionsappart med skrin, skurna fotografiramar, dosor och skrin m. m.

Gejieborgs läns hushållningssällskaps utställmng har icke mycket att bjuda på
af föremål, hvilka smeka ögat, men mera af lin och linneväfnader.

Vestmanlands läns hushållningssällskaps utställning erbjuder af konstföremål
nästan inga andra än dem från Centralslöjdskolan, men dessa äro särdeles vackra
och bestå af dokumentskåp, stolar, bord samt ett annat skåp. Af enskilda ar det
hufvudsakligen stolmakeri från Wåla, hvaribland synnerligt goda arbeten af Lars

Wennström.

132

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Interiörer från Biologiska Muséet å Utställningen. IV. Strandparti fran nordkusten med vadare och sjöfogel.

Efter fotografier frän B. Orling, Stockholm (se sid. 114).

Elfsborgs läns norra slöjdförening är särdeles ringa representerad. Bland ut¬
ställda föremål märkas två skrin och ett skåp samt diverse träsaker.

t is änskoinztes ztts(ällntn^ är ganska rikhaltig och visar bland mera
beaktansvärda föremål ett snidadt antikt juvelskrin, en ram, bord, två stolar, buffet,
klockfodral af trä, formadt med pressad näfver, skulpterad altartafla och en broderad
skärm. Bord och fotografiram, jagtbälte med knif (inköpt af konungen) m. m.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLXINGEN 1897.

133

Jämtlands länskomités utställning har intet anmärkningsvärdt utom en hop
glödritade och målade husgerådssaker samt en vargskinspels och för öfrigt fällar,
skidor etc.

Vesternorrlands läiiskomités utställning utgöres till stor del af lin och linneväf-
nader, och mer i ögonen fallande äro snidade spinnrockshufvuden, väfda flossamattor,
hemmaspunnet och väfdt lärft, diverse pipor m. m. INIatta af 7,200 yllelappar, natur¬
bord, konstsvarfvade föremål m. m.

Norrbottens länskomités utställning visar bland annat en mängd lapprydnader
af metall, skålar, bägare etc., hudar och pelsvaror, pjäxor, skor, lapptäcken, sommar-

O

o

O

Cn

\r^

^ “/•

C

O

>

tJ3 't::

c ’
.’5

^ Cn
:c3 00

4- *

3

5- 'jTi

O ti-

O

U)

w . •

:j 2

O

.0

a>

W

134

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXCtEN i 897

och vinterdräkter, sådana de nyttjas af lapparne, tobakspungar, vantar, en mängd hus¬
ge råd, bastrep etc.

Gotlands läns hnshållningssällskaps ntställning har många anmärkningsvärda
föremål. Bland dessa må nämnas: ett skrin och ljusstakar af marmor, snidad natt¬
låda, två snidade bord, kopior af glasmålningar från Gotland m. m.

■ Härmed lemna vi utställningen i slöjd från såväl skolor och andra anstalter
som ock från hushållningssällskaper och komitéer. Hallands och Kronobergs län
hafva icke vare sig genom hushållningssällskaper eller komitéer sändt några prof af
hemslöjd och ändock torde väl äfven där finnas ganska mycket värdt att visas.

Vid nedgåendet har man, strax bredvid Borås väfskolas vackra utställning, en
privat sådan af Xina Geijer, som vittnar om stor skicklighet i träsnideri och teckning
och i trappafsatsen är en utställning af galvanoplastiska afbildningar efter kända
konstverk af Gustaf von Segebaden.

Vi vända oss nu till den af Domänstyrelsen anordnade Jordbruks- och skogs-
utställningen, omfattande Grupp 11 i katalogen. Vi vilja ej inlåta oss uti bedömande
af den ena eller andra produktens mer eller mindre höga värde, jämförd med andra
sådane, utan endast hålla oss till det intryck, som denna utställning gör och måste
göra, om man tager den i ett nogare betraktande. Vi läste för någon tid sedan i en
tidning ett skarpt klander öfver denna utställning, men detta anse vi alldeles obefogadt,
ty utställningen är både omfattande, välordnad, åskådlig och lärorik. Det medgifves,
att för en ytlig betraktare utställningen ter sig besynnerlig och misslyckad, men detta
kommer sig väl hufvudsakligen däraf, att byggnaden är obeskrifligt ful samt illa be¬
lägen och att nedra botten, som egentligen endast består af ett slags veranda, inrym¬
mer en mängd alster från tunnbinderier och träsko- eller trätoffelfabriker, hvilka
utgöra nästan det enda, som man utifrån ser af utställningen. Det är den yttre,
dekorativa anordningen, som är bristfällig, i det att intet finnes som smeker ögat och
låter ana, hvad som finnes inomhus och således intet som retar nyfikenheten samt lifvar
intresset till ett besök.

Invid vägkanten ligger en granstam af stor groflek och betydande längd,
hvilken skulle väcka mycken uppmärksamhet, om den visades upplagd på underlagda
stöd, men som nu undgår nästan all uppmärksamhet. Uppgången till andra verandan
är obekväm, om den ens kan kallas en ordnad uppgång, och när man väl är där, så
ser man stora, välgjorda fat och tunnor från Borgfeldtska fabriken i Norrköping,
A. & I. Tobison i Lysekil och A. J. Lundgren i Stockholm, samt trätofflor från Sven¬
ska Träsko- och träförädlingsverket i Ljungby m. fl. ställen, hvilka såsom särdeles
prydliga och välgjorda säkerligen haft mera orsak att blifva utställda i Industrihallen
såsom hörande mera till skomakarnes yrke, då endast bottnarne äro af trä, men det
öfriga af läder — t. o. m. blankläder och röd saffian. Näst intill har Oslättfors en
utställning af torfströ och torfmull. Gå vi så uppför den smala trappan, så komma vi
till den egentliga utställningen. Vi vilja till att börja med betrakta den del däraf,
hvilken omfattar landtbruket — dess binäringar äro så godt som icke representerade.
Vi mötas då af en mycket rik utställning af sädesarter och frö, ordnad länsvis, utgö¬
rande en kollektiv utställning af dessas hushållningssällskaper. Till och med Vester-
norrland är, ehuru en så nordlig provins, en värdig representant af Sveriges åkerbruk,
såväl genom utställarnes talrikhet som produktens utmärkta beskaffenhet vittnande
öm, att äfven i Norrland jorden gifver rik och värdefull gröda. Hela utställningen
af säd och frö är vacker. Produkterna äro rena, jämna och af bästa beskaffenhet samt
göra heder åt vårt land. Af separatutställare märkas i främsta rummet Sveriges ut-

135

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

sädesförening Svalöf med dess tvenne stora montrer med utmärkt vackra profver,
tabeller, fotografiska afbildningar etc. etc. samt C. A. Hagendahls i Örebro såsom de
förnämsta.

Öfvergå vi nu från landtbruk till skogsskötsel, så finna vi först en grafisk
framställning öfver barrträdens utveckling i Norrland och Dalarne, grundad på jäg¬
mästare örtenblads arbete öfver skogarne, samt grafisk framställning af Göteborgs hus¬
hållningssällskaps verksamhet för skogsodlingens befrämjande åren 1869—1896 med
tillhörande fotografier från planteringar af olika ålder. Vidare fotografier från Aktie¬
bolaget Finspongs skogar. Allt detta är mycket intressant och så är äfven utställ¬
ningen af torkade barrträdsplantor från Hallands län af jägmästaren C. A. Hallgren,
samt skadegörelse af djur och svampar å skogsträd i Skåne af fil, kand. jägmästare
A. AVahlgren. Vidare finnas stommar med bark från kronoparken Böda af jägmästare
C. G. Fridman, d:o från Ölands revier af jägmästare C. \V. Brorström m. fl. — Vidare
finna vi Bolmens sågverks aktiebolags vackra profver från dess fröklängningsanstalt
och jägmästare C. A. Öhrströms utställning från Lugnhamns fröklängningsanstalt af
ettåriga tall- och granplantor, plank och bjälkar af 6o-åriga lärkträd och silfvergran
från Visingsö, plank och bräder från 70-åriga kulturplanteringen i Kinna revir, samt
en mängd annat, som vi förbigå såsom mindre viktigt och af brist på utrymme.

Vi förflytta oss i stället till den Norska landtbruks- och skogsutställningen.
Det är här en amtvis ordnad utställning af säd och frö, hvilken naturligtvis ej kan i
omfång mäta sig m.ed den svenska, då det norska åkerbruket är endast en bråkdel
af det svenska; den presenterar sig icke heller så som denna. Lokalen upptages
endast till obetydlig del af sädes- och fröutställning samt af för åkerbruket skadliga
larfver och insekter. Däremot är det bolagen för kondenserad mjölk, som upptaga
större delen af lokalen med deras montrer fullsatta med bleckdosor, enligt påskrifter
innehållande mjölk. Andra utställare äro Ljusakers kemiska fabrik, J. N. Jacobsen &
Co. oxalsyra, Peter Larsen & Co. gryn, mjöl och säd. Vidare är där ett par modeller
till bihus af Lars Sigolsen och af skogsutställningen finnes ett par sektioner af tjocka
barrträdstammar, samt kottar och frö från Forstvtesenets klängningsanstalt, Hamar, och
därmed är i det närmaste allt sagdt, som kan sägas om denna mycket underhaltiga
utställning, hvilken i intet hänseende kan ens komma till jämförelse med den svenska
och hufvudsakligen upptages af olika engelska »Condensed Milk»-kompaniers montrer
med bleckdosor.

Vi vända oss nu till skånska storindustriens utställning midt emot »Gamla Stock¬
holm». Det är de 12 skånska sockerbruken, hvilka förenat sig med kalk-och cement¬
bolagen samt de många tegel- och stenkolsbolagen för att tillsammans åstadkomma
något, som är värdigt Sveriges rikaste och bördigaste provins. Sjelfva byggnaden är
till sin nedre del uppförd af de olika tegelbrukens fabrikater af glaseradt och oglase-
radt, färgadt och ofärgadt murtegel, facontegel och ornamenttegel. Till sin öfre del
är den af trä. Den vackra fria yttertrappan och balustraden till terrassen äro båda
utförda af Skånska Cementaktiebolaget och gör heder åt både arbetare och material.
Det inre af byggnaden upptages till en del af Höganäs bolags utställning af dels
utmärkt vackra konstföremål af glaserad lera, dels af glaserade och oglaserade rör
för kloaker m. m., och en hel liten kloakledning visas i modell. Tegelbruken Ydinge,
Börringe och Maltesholm ha en vacker utställning af sina fabrikater af såväl tegel
som ornamenter i lera. Cementbolaget (Skånska) har i samma rum en utställning af
badkar, bordskifvor och mosaikplattor, hvilka alla vittna om en stor konstfärdighet i
materialets behandling och arbetets utförande. Sockerbruken uppträda tillsammans
sida vid sida i det största rummet och visa alla de olika stadierna af sockertillverk¬
ningen från och med sirap och råsocker till den finaste raffinad. Medelst kuber, fö-

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 897.

136

reställande guld, samt med siffror visas de olika sockerfabrikernas årliga produktions¬
värde och slutligen äfven den enorma summa, hvilken, genom sockerfabrikernas till¬
verkning af betsocker, qvarstannar inom landet i stället för att gå utrikes såsom
betalning för importeradt socker. Denna storartade industri gifver arbete åt många
tusende, som däraf ha sitt uppehälle.

Men byggnaden innehåller äfven något annat af intresse, det är nedgången
till den stenkolsgrufva, som visas under byggnaden. iMed en vanlig, modern grufhiss

Scagliols paviljong (se sid. 13S).

sänkes man genom ett muradt schakt djupt, vi vilja > med afsigt icke säga hur djupt,
ned uti jordens innandöme — färden varar minst en minut eller två. Nedkommen
befinner man sig uti en grufva, och midt framför sig har man ett grufstall. Från
denna plats leder en hel labyrint af grufgångar, i hvilkas sidor man ser de olika
lagren af eldfast lera och stenkol belägna mellan sandstenslager. !Man färdas, åtföljd
af förare, genom många, långa, dels stöttade, dels ostöttade gångar, och i sidogångarne
ser man, uti en af dem folk vid sitt arbete med brytning och uti en annan
en arbetare, som på spårvagn, dragen af en häst, framforslar, hvad som skall föras upp
ur grufvan. Man ser äfven igenmurade gångar och räddningsschakter. Intrycket är

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

137

illusoriskt, och man tycker sig vara i en verklig grufva, ja sjelfva luften bär vittne
om, att man är långt under jordytan. Uppstigandet sker genom en stigande gång,
och där denna slutar har man en utmärkt väl arrangerad vy af Limhamns kalkbrott
och Öresund. Därifrån uppkommer man genom en trappa till byggnadens öfre vå¬
ning. Uti backsluttningen nedom byggnaden ser man ur jorden frammynna en
mängd väl arbetade kloakrör och kanaler, samt rörkistor för telefonverkets kabel¬
ledningar.

Vi lemna nu skånska storindustriens byggnad och gångarne uti jordens innan¬
döme för att begifva oss till de soliga höjderna. På en bred dubbeltrappa bredvid

Interiör af trädgårdsutställningen.

Efter originalteckning för »F. S. H.» af P. Hedman,

Biologiska museet kommer man upp till Teater- och Musikutställningens paviljong.
Om denna hafva vi redan å pag. 62 yttrat oss tillräckligt utförligt och vilja endast
tillägga, att, sedan nu allt blifvit fullständigt ordnadt på ett artistiskt smakfullt sätt,
det hela gör ett mycket behagligt intryck, liksom om det vore ett väl ordnadt och
vårdadt museum. Hvad vi vilja särskildt påpeka är den vackra samlingen af gamla
instrumenter, hvilken ensam är värd ett besök, samt därjämte det ganska fullständiga
porträttgalleriet. För forskaren yppar sig här ett sällsynt tillfälle att, bland de sam¬
lingar af alla slag rörande teater och musik, hvilka här finnas hopade, göra grundliga
studier rörande de förhållanden, under hvilka den svenska teatern och musiken ut¬
vecklats, samt på hvad sätt och med hvilka medel detta skett. Det är en bit svensk
kulturhistoria, som här bjudes.

Bilaga till t För Svenska Henf», 1S97. Häft. 21.

10

138

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1 897.

Uppe på samma höjd finnes ej långt från trädgårdsutställningen och mellan
denna och den Hammerska utställningen en liten paviljong tillhörande H. F. Rempers
mekaniska verkstad i Göteborg, hvilken är af intresse såsom omfattande endast ap¬
parater för värmeledningar för varmvatten afsedda för växthus, vinterträdgårdar, drif-
bänkar m. m. Denna utställning innefattar dels rörledningar, dels och hufvudsakligen
en hel samling af för sådana anläggningar mest passande pannor såväl för inmurning
som fristående.

y. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolag har likaså en paviljong i
närheten, såsom förut blifvit nämndt, nämligen emellan Martinska utställningen och
Teaterutställningen. Denna innefattar äfven värmeapparater för växthus, drifbänkar och
vinterträdgårdar, hvilken tillverkning utgör en af bolagets specialiteter. Därjämte
äro där utställda allehanda af detta bolags allmänt kända, vackra prydnader för träd¬
gårdar och parker, såsom fontäner, urnor, vaser, bänkar m. m., hvdlka i afseende på
fint utförande kunna i fullaste mått täfla med utländska fabrikater, synnerligast när
man jämför prisen därå.

Scaglioll ^ Mången undrar väl hvad därmed menas. Vi skola strax förklara
detta. Emellan Hellgrenska tobaksfabrikens och pressens paviljonger samt midt emot
Skromberga-utställningen ser man en liten åttkantig byggnad, hvars höjd är pro¬
portionsvis ganska stor, men som för öfrigt tager sig ganska bra ut. Dess yttre är
hvitt med en målad fris. De finglänsande väggarne, hvilka öfva en viss attraktion på
synsinnet, äro uppförda af det nya byggnadsämne, som kallas scagliol och hvilket är
af stor praktisk betydelse för sina goda egenskaper, såsom varande icke i någon af-
sevärd mån ljudledande, icke genomsläppbart för gaser, mycket lätt och starkt i för¬
hållande till andra, liknande materialer, samt proportionsvis mycket billigt och icke
brännbart. Lägger man därtill, att kalk- och gipsputs fäster utmärkt väl därpå samt
att en scagliolputsad yta blifver särdeles fin och jämn, äfvensom att kalk-, jord- och andra
färger fästa väl därpå och framstå klara och vackra, så finner man att detta material
har en framtid. Scagliol kan användas till ytterväggar, ty det är föga värmledande,
och väggarna kunna göras särdeles tunna, om de göras dubbla. Till golf är det
lämpligt, emedan det är icke värmeledande och varaktigt mot nötning samt antager
och bibehåller målning. Till tak infästadt i plattor mellan lätta järnbjälkar är det af
stor användbarhet och all trossfyllning onödig. Såsom skiljoväggar, i stället för så¬
dana af trä med eller utan fyllning, är det af framstående värde såsom icke ljud¬
ledande, icke tungt och icke lemnande tillhåll för ohyra. Man kan äfven bilda
mindre hvalf däraf. Utställaren tyckes vara mycket säker på fabrikatets framgång
inom byggnadsväsendet, ty han har låtit måla sitt namn på hvartannat af frisens fält.

Vi förflytta oss åter till utställningens hufvudentré. Där har, mellan densamma och
sportpaviljongen, rest sig flera, nya byggnader. Den ena af dessa är den Hiimberska
velocipedutställningen, byggd i en form, som synes lämplig för ett velocipedstall. Dess
form är en aflång fyrkant med ingång från gafveln; en bred, lång gång i midten och
velocipeder på båda sidor. Någon förevisare eller försäljare, som kunnat lemna nödiga
upplysningar eller förklaringar, hafva vi ej lyckats upptäcka, och detsamma är förhållandet,
hvad beträffar Langborgs sprututställning midt emot. Denna har en liknande form med
ena gafveln öppen upptill och stängd nedtill medelst en barrier, hvars fyllning är
utförd af s. k. »rockets» d. v. s. bågar med handtag och flätad fyllning, hvilka be¬
gagnas för lawntennis och fjäderbollskastning. Invändigt äro båda långväggarne de¬
korerade med skidor, snöskor, pjäxor, skridskor etc och gafvelväggen med spjut,
bågar, pilar, skott-taflor etc. samt en fris med floretter, sablar och andra föremål för
fäktning. På golfvet står en paddelbåt m. m. och taket är klädt med skidor. Utvän¬
digt ser man två stora fotbollar och till fotbollspel hörande demarkeringspinnar m. m.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

139

Närmast sprutpaviljongen, hvilken sedan vi sist besökte den, har fått en vacker,
invändig, sevärd fris, är uppslaget ett sporttält efter Wahlenbergs patent, hvilket har
egenskapen att kunna ändras på några minuter till olika former, lämpade efier det
ögonblickliga behofvet och synes mycket både lätt och praktiskt.

Emellan detta tält och Langborgska paviljongen reser sig en tornformig bygg¬
nad tätt intill Brunnsvikens strand och på andra sidan viken, mellan Djurgårdsbron
och Skogsinstitutet, en pendant därtill. De två tornliknande byggnaderna med deras
trappuppgångar äro de båda stationerna för den passagerare-linbana, som leder öfver
Brunnsviken för att praktiskt visa detta slags kommunikationsmedel, hvilket är mycket
användt för transport af varor, såsom malm m. m. i trakter, där den starkt brutna
marken lägger hinder i vägen för andra kommunikationsmedel. Utställningen har
genom denna bana fått ytterligare en förbindelse med fasta landet och säkerligen blir
det många, som komma att pröfva en luftfärd öfver Brunnsvikens klara vatten.

Sagogrottan är till finnandes uti en stor klippa, hvilken från platsen nedom
tekniska utställningens paviljong skjuter ut i Brunnsvikens vatten. Man kommer till
grottan på en brygga, som utgår från stranden nedom hufvudrestaurantens musik¬
paviljong. Sjelfva grottöppningen är vid och där är plats för en hel hop farkoster
eller ett slags gondoler, förda af dalkullor. Grottan sjelf består af en hel följd af
rum, hvars väggar och hvalf samt hela anordning lemna ett lysande prof på den
höga ståndpunkt teaterdekorationskonsten numera intager och är af samma underbara
effekt som i de stora feeripjeserna, som gifvas t. ex. i Empire-teatern i London. Man
färdas helt sakta fram i den skickligt styrda gondolen ömsom i ett trollskt halfmörker
ömsom uti ett klart sken, som brytes mot väggar och hvalf af silfver, rubiner och
smaragder, allt under djup tystnad, afbruten endast af plaskandet från underbara
kaskader. Ljuseffekterna äro briljanta och vexlingarna af olika färger försiggå hastigt
och med en magisk verkan. Färden varar endast 10—12 minuter, men man är så
upptagen af betraktande, att man rent af glömmer bort tiden, ty man hålles i en
ständig spänning af vexlande former och färger. Det fattas endast, att man skulle se
tomtar och underbara, sagan tillhörande djur röra sig, för att det hela skulle vara
fullkomligt i öfverensstämmelse med en öfverspänd fantasis underbara skapelser.

Vi bedja nu läsaren följa oss öfver den stora viadukten till andra sidan om
Djurgårdsvägen. Den första paviljong, som där möter oss, tillhör »Stora Kopparbergs
Bergslags Aktiebolag». Den ligger fritt och faller genast i ögonen genom sitt mång-
färgade tak, och hvad dess yttre beträffar, så hafva vi nämnt därom redan å pag. 66
samt lemnat en afbildning däraf å pag. 80. Om denna paviljong redan ådrager sig
uppmärksamhet genom sitt yttre, så är detta i ännu högre grad fallet hvad beträffar
det inre, så till utstyrsel som innehåll. Arkitekten Boberg har, hvad beträffar den
inre dekorationen, visat en mästerlig förmåga att använda bolagets mångartade smides-
och sågverksprodukter.

Utanför södra ingången äro placerade tvenne stora gjötvalsar, hörande till ett
valsverk, samt två stora gjöten. Trapphuset är inklädt med bitar af plank, bräder,
battens, list, staf m. m., ordnade på ett tilltalande sätt i dekorativa figurer och fyll-
ningarne under trappans ledstänger bestå af i solfjäderform sammanställda träbitar.
Takhvalfvet är bildadt af i facettform sammanställda träbitar och af utmärkt effekt.
Den korta passagen mellan trappan och rotundan är dekorerad med sektioner (pro¬
filer) af fa9onhyfladt virke samt plåt, bultar och pikhackor. Rotundan har en nedre
fris, vid panelens öfre del sammansatt af sektioner af räls, vinkeljärn, qvadrat- och
rundjärn, faconjärn etc., hvilka alla tillsammans bilda ett vackert geometriskt mönster,

140

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGExN- 1897.

som på ett ypperligt sätt harmonierar med väggdekorationen, utförd af hästsko-
söm i rutor med fyllning af rosetter, bildade af knippen af söm. Upptill under
rotundans kupol afslutas väggen med en öfre fris, hvars mönster är bildadt af tälj-
yxor, flåhackor och hästskosöm. Kupolens nedre del har en dekoration af bultar, och
fönstren i kupolen äro omgifna af en list, bildad likaledes af bultar, medan fönster¬
planen har en dekoration af intill hvarandra ställda yxor. Kupolens dekoration är
bildad af nithammare, stålspett, korpar och yxor. Ljuskronorna äro bildade af nit¬
hammare och ketting, och det stora klotet, som nedhänger från kupolens midt, är
dekoreradt med stenhackor och hästskosöm. Hela dekorationen liknar en vacker, svart

Interiör från flottans utställning, I, med gallionbilderna till örlogsskeppen Fäderneslandet, Försiktigheten och
Wladislaw, efter fotografi för >F. S. H.> af B. Orling, tagen under nämnde utställnings ordnande.

(Se sid. 147.)

spets, utbredd på hvit botten och är af obeskrifiig effekt. Norra trapphuset är deko¬
reradt på ungefär samma sätt som det södra och utanför dörren stå ett par plåtvalsar
och gjöten.

Sedan vi sålunda skildrat paviljongens öfra våning torde vara skäl att äfven
skildra dess nedre. Den består af ett rundt rum och en hvalfgång omkring det¬
samma. Det runda rummet är dekoreradt såsom ett rum eller en grotta uti en kop-
pargrufva och det elektriska ljuset bryter sig mot de otaliga kristaller af kopparvitriol,
som täcka tak och väggar, och för att gifva mer lif åt denna framställning af grufvans
inre äro där synliga några af sagans gruftomtar.

Stora Kopparbergs bergslags bolag är Sveriges äldsta bolag och har existerat
i omkring 700 år och dess privilegier sträcka sig ända till 550 år tillbaka. Bolagets

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

141

verksamhet omfattar grufdrift, kopparhandtering, järnhandtering och trävaruhandtering.
Dess produkter bestå af koppar, silfver, guld, fosforbrons, kopparvitriol, järnvitriol,
rödfärg, svafvel, svafvelsyra, selenslam från kopparverken; tackjärn, gjöten, smält¬
stycken, smidt, valsadt och manufaktureradt järn och stål, plåt samt Thomasfosfat från
järnverken och sågadt samt hyfladt virke, pappersmassa, träkol och tjära från såg¬
verken.

Värdet af detta bolags tillgångar belöper sig till den respektabla summan af
3474 millioner kronor. Kopparhandteringen är numera helt och hållet förlagd till
Falun, hvars grufva har blifvit arbetad i snart 700 år och under hela medeltiden samt
långt in i den nyare tiden varit ansedd såsom den största och rikaste i verlden. Hon

Interiör från flottans utställning, II, med gallionbilden till öidogsfregatten Galathée samt skonerten Amfions
akterspegel, efter fotografi för »F. S. H.» af B. Orling, tagen under nämnde utställnings ordnande.

(Se sid. 147).

har ett djup af 354V2 meter, dess orter hafva en sammanlagd längd af öfver 33
kilometer, och hon har 14 lodräta schakt, af hvilka ett har 343 meters lodrätt djup.
Järnhand teringen är förlagd till Domnarfvet, hvilket verks 23 turbiner lemna en sam¬
manlagd effekt af 5,000 hästkrafter, hemtade från Dalelfvens vatten, som där bildar
ett väldigt fall. Den malm, som brytes uti bolagets många grufvor, får där samt vid
Ägs masugn och Korså bruk sin bearbetning till de mångfaldiga produkter, hvilka
spridas omkring hela verlden, till China och Japan, till Centralasien, mindre Asien,
Afrika, norra och södra Amerika och Australien. Trävaruhandteringen är förlagd till
Skutskär, som är verldens största sågverk, och där är äfven den stora trämassefabri-
ken. Uti paviljongens nedre våning visas afskurna skifvor af en del träd, vuxna på
bolagets skogar, hvaraf 4 med 244-283, i med 340-397 och i med 576 års ålder.

142

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

Det är också från Dalarnes urskogar, som bolaget hemtar sitt virke. Af andra märk¬
värdigheter visas där äfven verldens största kopparmynt, nämligen en gammal 10-
dalers plåt. Att tala om de många utställda föremålen och de svåra prof, som vittna
om deras höga värde som produkt, skulle fylla en hel bok, hvarföre vi hänvisa hvar
och en att med katalogen i hand sjelf bese denna Sveriges största och rikaste bolags
utställning.

Det var Sveriges äldsta bolag vi skildrade. Nu gå vi till ett annat, hvilket
däremot är ett af våra yngre, men hvars produkter hafva verldsrop och hvars ut¬
ställning drager massor af beundrande åskådare. Vi mena »Sandvikens Järnverks-
Aktiebolag». Sandviken är ett af vårt lands största järnverk och skiljer sig genom
sina produkters specialitet från andra verk och detta på ett lysande sätt. Ingången
till den för öfrigt mycket enkla paviljongen omfattas af en afbildning af ramen till
verkets stora, 15 tons vägande ånghammare. Af de utställda föremålen må endast
några få här omnämnas. Bland dessa är en propelleraxel af 48 fots längd, 12 '/j
tums diameter och 8,800 kilograms vigt. En järn vägs vagnsaxel med hjul, som tjenst-
gjort i 21 år och därvid genomlupit en väglängd af 737,998 kilometer, samt en järnvägs-
hjulaxel, hvilken efter att hafva genomlupit 716,337 kilometer blifvit 39 72 gånger
böjd i 250 millimeters pilhöjd från neutrala axeln innan den brustit och ännu företer
ett mycket jämnt och finkornigt brott — må detta vara nog sagdt om bolagets till¬
verkning af axlar och hjul. Såsom prof på Sandviksverkens förmåga att valsa fina
dimensioner med fullt exakta linier må anföras ett stycke af 21 tums bredd och en¬
dast 5 mm. tjocklek och hvad beträffar dess valsning af band må hänvisas till ett af
2,354 fots längd, 8 tums bredd och endast o,^^ mm. tjocklek samt ett annat af 4,317
fots längd, 2 Vs tums bredd ock endast N/s tjocklek, vägande blott 19 Va
Det tunnaste af alla band är endast hälften så tjockt som det tunnaste postpapper,
d. V. s. dess tjocklek är endast Vso ^.f en mm. Af varmvalsade band må nämnas ett som
kanske ingenstädes blifvit öfverträffadt. Det är 298 fot långt, 8 tum bredt, 4 V,o rn^n-
tjockt, väger 563 kg. och är i en hetta valsadt af ett stycke af 11 fots längd, 7 Vi
tums bredd och 4 ^7 tums tjocklek. Tillverkningarne äro för öfrigt verktygs-stål och
verktyg, velocipedskenor, band- och andra sågar, klockfjädrar och klädningsfjädrar, s. k.
silfvertråd för fina verktyg m. m. såsom borr, velocipedekrar m. m., rör af solida cylin¬
drar utan väll för velocipeden. Bland bandsågarne som utställas må nämnas en af
12 tums bredd, 220 fots längd och 307 kg. vigt, fullt färdig, härdad, polerad och tan-
dad. Af rör må nämnas så kallade flenstuber, hvilka utgöra en af bolagets special¬
tillverkningar och genom sin konstruktion öfverträffa alla andra slags tuber uti ända¬
målsenlighet. Liksom Stora Kopparbergs Bergslags Aktiebolags utställning gör Sand¬
vikens vårt land stor heder såsom ett verk, hvilket på ett värdigt sätt täflar med de
yppersta verk i utlandet.

Aktiebolaget Finspongs styckebriiks titställning har af oss blifvit å pag. 66 förut
omnämnd för så vidt dess yttre beträffar och en illustration däraf återfinnes å pag. 45.
Hvad nu återigen beträffar dess inre, så visar det en egendomlig blandning af fred¬
liga och krigiska produkter. Till de förra räkna vi verktyg, hammare, stenredskap,
yxor, harfvar och plogbillar och till de senare kanoner af olika storlek och system,
projektiler, pansarplåt m. m. Väggarne äro delvis klädda med plåtskifvor af olika
dimensioner och beskaffenhet och äfven dessa äro såsom rosetter anbragta på runda
plåtar, hvaraf man pressar kok- och andra kärl.

kinspongs styckebruk omfattar ej blott sjelfva Finspong utan äAen bruken
Lotorp, Sten och Grafversfors stenhuggeri och sliperi. Stenprodukterna finnas ut¬
ställda vid östra ändan af Industrihallen dels i block och dels i färdiga arbeten af
granit och marmor och hvad Finspongs stora och välskötta skogar beträffar, så får

STOCKHOOIS-UTSTÄLLNINGEN I 8 Q 7.

143

man en föreställning därom uti Domänstyrelsens landtbruks- och skogsutställning.
Finspong var redan på 1300-talet omtaladt för grufdrift och på 1500-talet för smide,
men först på 1600-talet blef det bekant för sin tillverkning af kärrebyssor d. v. s.
kanoner efter ett af Luis de Geer infördt förbättradt system. Tillverkningen hade likväl
bedrifvits redan långt förut af en annan, holländaren William de Wijk. Det är således
gamla anor som Finspongs styckebruk har. Sitt egentliga renomé erhöll det först
under detta århundrade genom de stora kanonbeställningarna från Ryssland, Dan¬
mark, Italien och Egypten och nu kan Finspong med afseende på förträffligheten af
sina kanoner och projektiler upptaga täflan med hvilken som helst utländsk kanon¬
fabrik. Af kanoner äro utställda fyra pjeser, hvaraf två mindre samt två större, däraf
den ena en 7,^ cm. fältkanon och den andra en 12 cm. kanon af 6,700 kg. vigt för¬
utom den därtill hörande goo kg. tunga skölden. En hel samling finnes utställd af
styckebrukets berömda projektiler. Af andra utställda föremål må nämnas Finspongs
berömda yxor, spik och hästskor samt harfvar etc. Därjämte ett par kugghjul och
en hel- serie af malmprofver, smides-, kanon- och cyliiidertackjärn, valsadt järn och
plåt samt brottprofver af kanon- och smidestackjärn och till runda plattor af ett par
centimeters tjocklek nedhamrade cylindrar visande järnets ofantliga seghet. Vid Fin-
spong tillverkas ätven pansartorn, järn vägsmaterial och allt slags gjutgods af ända upp
till öfver 20 tons vigt etc.

Aktiebolaget Bofors—Gullspängs paviljong gör ett egendomligt intryck. Vi hafva
nämnt några ord därom å pag. 67. Den, är uppförd efter ritning af arkitekten F.
Boberg och har formen af en pansarbefästning eller torn på ett stort krigsfartyg med
därifrån framstickande ofantliga 25 cm. kanoner, utgörande afbildningar af kanonerna
till pansarbåten »Tor». Emeflan paviljongens båda dörrar står en väldig propeller af
16 fot 6 tums diam. och 6,000 kg. vigt och öfver denna framsticker en efterbildning
af den 9,200 kg. tunga 5 meter höga rammen till pansarbåten »Thule». Högst upp
krönes paviljongen med modellen till en axelbärare å lustjakten »Standard» tillhö¬
rande kejsaren af Ryssland och hållande 7 meter mellan axlarnes centra samt vä¬
gande 9 tons. Äfven ett par väldiga bogankare af 1,000 kg. vigt, samt s. k. much-
roomsankare af 1,700 kg. vigt. Inuti byggnaden mötes blicken af en samling kano¬
ner, hvaraf den minsta är en snabbskjutande 4,^ cm. kanon med lavett och den stör¬
sta en 15 cm. kanon med lavett vägande 5,270 kg. förutom lavetten, som väger 4,000
kg., samt en mängd olika projektiler. Af andra föremål, som väcka uppmärksamhet,
är en väldig kuggring af 3 Va nieters diam. och 6,000 kg. vigt och ett centrum till
en 15 meters vändskifva. Dessutom pansarplåtar af olika tjocklek från och med go
till 250 millimeter. Af mindre föremål i förhållande till förut nämnda kan anföras
tunnplåt, valsad och dragen tråd och en hel hop ståltrådslinor af olika dimensioner
från helt fina ända till de gröfsta.

Då vi nu äro i gång med att skildra alla de krigsvapen, hvilka anses nödiga
för fredens bevarande, vända vi ned till Maskinhallens norra del, för att bese Stock¬
holms vapenfabriks ntställning, för att sålunda uti en grupp samla och på en gång
öfverskåda de förnämsta artillerivapenfabrikernas utställning, innan vi vända oss till
deras utställning, hvilkas uppgift det är att begagna dessa vapen till fäderneslandets
bästa. Svenska vapenfabriken utställer uteslutande snabbskjutande artilleripjeser, hvaraf
en del hel- och halfautomatiska. Där finnas sådana, med hvilka man kan lossa ända till
800 skott i minuten, och stora pjeser, med hvilka man kan lossa 40 skott i minuten.
Med de förra kan man skjuta på 4,000 meters distans, men de begagnas vanligen
endast på kortare afstånd eller omkring 500 meter. På sådan distans begagnades
detta slags kulsprutor af engelsmännen under Matabelekriget i södra Afrika och satte
en liten obetydlig trupp i stånd att med framgång afslå ett anfall af en väldig styrka

1

Q)

G\

å

^ 1 ^

o

Interiör af Fiskerihallen med danska afdelningen.

Efter fotografi för >F. S. H.» från Lindahls atdier (se sid. loo—io6).

Va

P

I

146

STOCK HOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Matabeler, hvilka formligen mejades ned, ty en stor del af de fallnes kroppar voro
så godt som afskurna på midten. Bland dessa förskräckliga, för massdödning afsedda
vapen igenkänna vi äfven den Palmcrantzska lo-pipiga mitraljösen, hvilken till följd
af sin svårhandterlighet dock fått lemna plats för en 5-pipig med mycket enkel me¬
kanism. Det är de snabbskjutande vapnen, hvilka spela hufvudrolen i de nutida kri¬
gen, och det är bedröfligt att tänka sig, det freden skall kunna bibehållas och krigen
göras allt sällsyntare endast genom fullkomnandet af förstörelseverktygen i första och
den ofantliga kostnaden i andra rummet, under det att mensklighetskänslan lemnas
alldeles åsido.

Arméris utställning innefattar endast sådana föremål, hvilka för närvarande äro
i bruk, hvaremot ur bruk varande visas uti Artillerimuseet vid Riddaregatan X:o 13.
Byggnaden består af ett af flottans galérskjul, hvilket, efter ritning af arkitekten E.
Josephson, blifvit försedt med för dekoration afsedda ändringar och tillbyggnader och
numera företer ett särdeles tilltalande yttre med sin vackra ingång föreställande ett
öppet stort paradtält. Arbetet är utfördt af byggmästarne I. W. Carlsson och B. O.
Enblad. Det inre är dekoreradt af kapten C. Hellström, löjtnant C. A. Nyström och
t. f. förvaltaren S. W. Timén samt försedt med målningar af dekorationsmålaren C.
Grabow, statyer af bildhuggaren Dyfverman och taflor af kapten C. Hellström.

Utanför har man på båda sidor om ingången samt längre till höger artilleri¬
ets och längre till venster ingeniörtruppernas materiel. Inkommen har man framför
sig en bred gång som till en början å båda sidor visar fortifikationens modeller till
kaserner m. m. och sedermera visar trängens och ingeniörtruppernas redskap och vi¬
dare ingeniörtruppernas och artilleriets anspann, hvilket jämte den längre till venster vi¬
sade broslagningen samt fonddekorationen med dess fristående figurer, utgör den större
delens af de besökande mest attraherande del af utställningen. Att ingå uti några
detaljer rörande denna utställning vore fåfängt. Hvad som är utställdt är mönster-
gilt, och en redogörelse i detalj skulle endast intressera fackmännen. Utställningen
tager sig ståtlig ut, men det är ej nog därmed. Vi hafva gjort oss särdeles möda
med att genomgå det hela och kunna försäkra, att icke blott det, som faller allmän¬
heten i ögonen, såsom kanoner, gevär, beklädnad, mundering, anspann, pontoner,
trängvagnar, lasaretts vagn ar, tält, m. m. hvad till en armés utredning hörer, är af bä¬
sta konstruktion och utförande, utan äfven att den vetenskapliga anordningen i sin
helhet och sina detaljer är fullgradigt god och i klar öfversiktlighet lemnar intet öf-
rigt att önska och kanske icke obetydligt öfverträffar, hvad man är van att i den vä¬
gen finna å våra stora, internationella utställningar. Militärutställningar öfva städse en
viss dragningskraft på allmänheten. Vi äro öfvertygade om, att nyfikenheten blifver
lika tillfredsställd som vetgirigheten. Utställningen omfattar icke .mindre än 360
nummer. Kommissarie för denna specialutställning är majoren i kongl. fortifikatio¬
nen L. W;son Munthe med biträde af majoren vid kongl. Svea artilleriregemente E.
Spak och intendenten kapten E. Kinell. Utställningen utgör grupp 23 i 8:de sektio¬
nen af allmänna Konst- och Industriutställningen.

Flottans utställning utgör grupp 24 i samma sektion som arméns utställning
d. V. s. den 8;de. Kommissarie är kommendören i flottans reserv J. C. Österman
och hans biträde kaptenen vid kongl. flottan H. af Sillén. Arméns utställning om¬
fattar såsom sagdt endast nutid, men flottans är historisk. Den återfinnes såväl inom¬
hus som utomhus, i det att den rörliga delen däraf förevisas utanför byggnaden i form
af pansarfartyg, pansar- och torpedobåtar m. m. Byggnaden för flottans utställ¬
ning är liksom den för arméns ett galérskjul, hvilket blifvit af samma arkitekt och
samma byggmästare pa ett lysande sätt förvandladt till en af utställningens mest till¬
dragande byggnader. Ingången befinner sig under akterspegeln af ett större skepp

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

147

från förra århundradet, tager sig förträfflig ut och utgör just en värdig pendant till
arméns utställningsparadtält. Den inre dekoreringen utgöres af uteslutande historiska
föremål, hvaribland märkas flera galioner från berömda fartyg samt akterspegeln på
den ryktbara kongl. skonerten Amphion som bygd 1778 å Djurgårdsvarfvet följande
år förärades till konung Gustaf III och sedan under Ryska kriget 1788 — 1790 ut¬
gjorde hans bostad, hvarvid den var mycket utsatt för fiendens skott, som beröfvade
den aktermasten m. m. och borttog dess rorgängare. Liksom armén utställer flottan
sina förstörelseredskap i form af kanoner, gevär, mitraljöser m. m., samt en hel mängd
torpedos. Dessutom massor af utredningspersedlar för fartyg och manskap, samt se¬
rier af ritningar öfver äldre och yngre fartyg och sjöslag. Därjemte en stor samling
modeller till äldre fartyg, tillhörande flottans modellsamling. Äfvenså visas en tänd-
station för minförsvaret, hvilken är mycket intressant, ehuru idén är gammal. Utom¬
hus visas såsom förut sagdt en pansarbåt, en torpedokryssare, en torpedobåt, en kungsslup
från förra århundradet, samt en kanonjolle från detta århundrades början. Det är mycket
intressant att göra en jämförelse mellan fartyg och vapen förr och nu, då ånga och elek¬
tricitet ersätta menniskokraften, och skjutvapnen till en del äro automatiska samt blott be-
höfva matas och riktas. Hvilken massa af matroser fordrades icke förr för att manövrera
ett linieskepp eller en stor fregatt, och hvilken mängd af marinsoldater det då behöfdes i
ett sjökrig! Detta är nu alltsammans så godt som öfverflödigt. Seglen ersättas af pro¬
pellern och vinden af ångan. Med ånga lyftes ankaret, och medelst samma kraft el¬
ler med elektricitet sker styrningen. Signaler ske medelst elektricitet. Kanonerna
riktas medelst mekanik, och man skjuter numera tjogtals skott ur svåra kanoner på
samma tid som förr i tiden ett enda skott för att icke tala om kulsprutorna, hvilka
sända ett regn af kulor och i ett ögonblick rensa ett däck från fiender. Under ett
sjöslag i början af detta århundrade voro däcken fulla af matroser och soldater, nu
visar sig icke ens en katt — allt är gömdt och skyddadt bakom pansar och ur detta
framsticka kanoner af alla kalibrar sina dödsbringande gap. Ett forntida sjöslag kunde
stå i dagar och nu är allt afgjordt på högst en timmes tid, kanske mindre.

Elektricitetsverket. Att elektriciteten skulle få en vidsträckt användning inom
utställningen var alldeles påtagligt, ty den uppfyller alla behof af kraft, tillåter kraft-
■öfverföring på enklaste och billigaste sätt, och för provisionel upplysning af ett vid¬
sträckt område finnes intet lämpligare sätt och slutligen kan man nu för tiden icke
reda sig den för utan, när det är frågan om samtal på långa eller korta afstånd.
Men vi äro nu vid Elektricitetsverkets byggnad och skola därför tala om elektrici¬
teten sådan densamma därifrån ledes för kraft och belysning.

Byggnaden, hvilken tager sig ståtlig ut, är belägen på saltsjöfältets östra sida
tätt intill Djurgårdsvägen. Ritningen därtill är uppgjord af arkitekten E. Dahlgren.
Hela det inre bildar ett enda stort rum och i detta äro uppställda 4 stycken ångtur-
bindynamos på 100 effektiva hästkrafter hvardera. Dessa drifvas af ånga hvar och
en från sin panna, men ånga af 200 atmosferers tryck; dessutom med sådan af en¬
dast 100 atmosferers tryck från 2 andra pannor. De äro samtlige af d:r G. de La-
vals konstruktion och bilda i och för sig ett af de mest framstående föremålen på ut¬
ställningen, ty ännu har aldrig förr så högt ångtryck utan endast 5 —15 atmosferers
varit användt för ångmotorers drifvande. Elektricitetsverk äro alltid intressanta och
man har här tillfälle att betrakta medlen för dess frambringande i stor skala och från
byggnadens topp ser man ett nät af ledningstrådar utga i alla riktningar. Ett besök
i det stora elekticitetsverkets nu skildrade byggnad är mycket lärorikt, men komplet¬
teras genom ett besök i Maskinhallen, där en Munktells compound ångmaskin, samt en
de Lavals ångturbin drifva där uppställda två st. 100 hästkrafters trefasgeneratorer
och en 56 hästars enkelfasgenerator.

148

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Ett besök i elektricitetsverkets byggnad är således ur dubbel hänsyn intres¬
sant, ty man får där studera ej blott elektricitetens frambringande utan äfven de båda
så viktiga de Lavafska uppfinningame: ångturbinen, som år efter år får allt större-

Interiörer från Skånska stenkolsgrufvan. Teckningar för >F. S. H.» af P. Hedman. (Se sid. 136).

I. Grufarbetare i ett stenkolsschakt.

användande vid industriella verk, samt ångpannor, hvilka hålla ett tryck, som är tre¬
faldigt det som vanligen användes.

hrån elektricitetsverkets byggnad utgår den kraft, som drifver hissarne uti In¬
dustrihallens minaretliknande, slanka torn, samt vagnarne å Skansens bergsbana.

STOCKHOLMS-UTSIÄLLNINGEN 1897.

149

Det allmänna svenska elektriska bolaget, hvars utställning vi nu skildrat, har
sitt hufvudsäte i Vesterås och filialer uti Stockholm, Malmö och Sundsvall. Dess ka¬
pital är 1,200,000 kr, och dess omsättning var 1,107,000 kr. under förlidet år.

III. Koltransport.

Då vi nu äro i gång med att skildra dynamomaskiner och transformatorer, så
göra vi på samma gång ett besök äfven hos några andra firmor. Vi hafva då den
Mannstaedtska utställningen alldeles bredvid det verk vi nyss skildrat. Det är en li¬
ten byggnad af trä med utvändiga lister målade i allmogestil. Den är uppförd efter
ritning af arkitekten F. Dahlberg, samt innesluter en utställning af apparater och be-

V. Kolbrytning.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 897.

150

lysning^sanordningar, instrumenttafter m. m., samt elektriska kok- och uppvärmnings-
apparater jämte en del specialmaskiner.

Liith & Roséns elektriska aktiebolag har ej egen byggnad utan återfinnes inom'
Maskinhallen å aktiebolaget Mekanikus’ utställning. Den omfattar dynamomaskiner
och transformatorer, samt dynamo för fartygsbelysning och dynamo med reducerings-
koppling direkt drifven af ångmaskin. Därjämte anordning för strålkastare och båg¬
lampor, samt belysningsarmatur. Bolagets utställning är således en speciel branch för
sig, intressant och värd att se.

Den sjunde sektionen, elektricitet, har två grupper näml.: 21 och 22. Den för¬
sta sönderfaller i två klasser 96 och 97, af hvilka

klass 96 innefattande dynamomaskiner och transformatorer. har 4

» 97 » kemiska och termiska strömgeneratorer ... »_2 5 utställare

Grupp 22 sönderfaller i

klass 98 strömfördelning och installation . har 6

» 99 elektrisk belysning. » 7

» 100 öfverföring och fördelning af arbete . » 4

» loi elektrokemi . » i

» 102 telegrafi, telefoni, signalväsen och åskledare. » 13

» 103 saknas

» 104 elektromedicin . »_32 utställare.

Tillsammans uti båda grupperna 38 utställare.

Den danska afdelningen har endast i utställare i grupp 21 och 2 uti grupp 22
det vill säga tillsammans 3 och Norge har ingen tillhörande grupp 21, men i grupp
22 — 7.

Separatorer för mjölk äro utställda å olika ställen inom utställningsområdet, och
vi hafva redan beskrifvit Aktiebolaget Separator's mejeri i egen byggnad, samt Svenska
Centrifugaktiebolagets utställning äfven den i egen paviljong. Vi gå nu att kasta en
blick på Aktiebolaget Radiator's utställning. Likasom separatorn visas i gång uti ett
modell-mejeri, så visas äfven radiatorn. Separatorbolaget tjärnar liksom radiator nu¬
mera äfven smör af söt grädda, men i en särskild tjärna, dit grädden ledes från se¬
paratorn direkt, utan att komma i beröring med luften uti mejeriet. Den utför såle¬
des samma process som radiator, hvilken likväl har tjärnan tillsammans med separe-
ringsapparaten uti samma stativ. Skillnaden är också icke särdeles stor med afseende
på sättet att arbeta, men apparaterna äro likväl till sin konstruktion ganska olika, och
det är endast, när båda metoderna blifvit under någon längre tid pröfvade, som man
kan bedöma den enas eller andras onekliga företräden. Separator är visserligen se¬
dan länge i bruk och har blifvit både känd och välkänd, men dess förening med den
nya tjärnan för att täfla med radiator är ännu för litet pröfvad. Radiator har haft
många svårigheter att kämpa med. Den gick alldeles för tungt och den bullrade och
skakade så, att mången återgick till separatorns begagnande. Nu har dock radiator
en ny afkylningsapparat anbragt mellan pastöriserings- och separeringsapparaterna, ge¬
nom hvilken, med användande af dubbla cylindrar, den ena i den andra, afkylningen
af den pastöriserade mjölken blir kraftig. Dessutom har man lyckats gifva de så kal¬
lade tallrikarne en bättre form, och hela separeringsprocessen sker närmare centrum
än förut varit fallet, hvarigenom maskinens gång blifvit .betydligt lättare, så att nu¬
mera lärer fordras endast hälften så stor kraft för dess drift emot hvad förr var
händelsen. Då nu både separator och radiator tjärna söt grädda, så är det tiden,
som kommer att visa, hvilken metod tjärnar det bästa, det hållbaraste och det i pro¬
duktion billigaste smöret.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

I5I

Aktiebolaget Separator har liksom Aktiebolaget Centrator och Mejerimaskin-ak-
tiebolaget Excelsior samt Morgår ds hammars mekaniska verkstads aktiebolag en stor ut¬
ställning af separatorer af alla storlekar uti Maskinhallen, där de äro upptornade till
en väldig höjd. Det hela är väl arrangeradt, men tyckes något för högt, hvilket är
fallet med en hel del montrer, synnerligast uti Industrihallen. Då vi nu talat så myc¬
ket om Separator och Radiator, samt förut om Centrifug, så torde vara skäl, att vi
nämna några ord äfven om Mejerimaskin-aktiebolaget Excelsior och dess utställning.
Denna återfinnes nära ingången i närheten af Separator och utgör en kollektiv ut¬
ställning af mejerimaskiner m. m. Redan vid första påseendet finner man, att allt
hvad i apparatväg behöfves för smör- och ostberedning numera tillverkas af A.-B.
Excelsior. Synnerligast faller den höga pyramiden af mjölk- och gräddkylare i ögo¬
nen. Tjärnor finnas där af tre slag, bland hvilka vi vilja fästa uppmärksamheten på den
horizontala utan någon slags utvexling och som synes särdeles praktisk och ända¬
målsenlig. Pastöriseringsapparater, smörpressar, ostpressar, mjölkpumpar finnas af god
konstruktion och så äfven bolagets gamla handseparator »Excelsior», hvaraf fullt 5,000
lära vara i bruk. Hvad vi egentligen vilja framhålla såsom för den mindre jordbru¬
karen viktigt är den lilla handseparatorn »Omega», hvilken är en intressant nyhet
inom mejerihand teringen. Genom sin enkla och solida konstruktion samt det ytterst
ringa utrymme den intager skiljer den sig från öfriga, små handseparatorer. Den har
tom kula, d. v. s. att i kulan finnas inga trattar eller s. k. tallrikar, hvilka äro be¬
svärliga att rengöra och lätt skadas. Detta oaktadt renskummar »Omega» 100 liter
mjölk per timma med en så lätt gång, att ett större barn kan draga densamma. Läg¬
ger man härtill, att de enda för slitning utsatta delarne utgöras af tvä små dubb¬
lager, som för en kostnad af några få öre per stycke kunna utbytas på mindre än en
minuts tid, så förefaller det som tämligen tydligt, att denna lilla apparat skulle komma
att få en stor framtid genom sin enkelhet, sin billighet i inköp, sin lätthandterlighet,
föga behof af kraft, den relativt stora qvantitet mjölk den separerar samt den rent
af obetydliga underhållskostnaden.

Låt oss nu förflytta oss tillbaka ut på saltsjöplanet och göra ett besök uti
lotsstyrelsens utställning. I yttre utstyrsel är det fyrtornet, som tilldrager sig mesta
uppmärksamheten. Det är konstrueradt af ingeniör Fraenell, byggdt vid Bergsunds
mekaniska verkstad och panelarbetadt af snickare C. E. Jonsson. Detta torn, hvilket
är afsedt att få' sin plats å Ölands norra udde, är af ny konstruktion, i det att fyr¬
apparaten icke är i vaktrummet, utan öfver detta, men kan kontrolleras från sagda
rum därigenom, att urverket, som drifver lysapparaten, är där placeradt och att uti ta¬
ket är insatt en mattslipad glasskifva, hvarpå skenet af fyrapparaten faller. Vakten
har således kontroll öfver så väl skenet som mekanismen. Hvad sjelfva apparaten
beträffar, så är den icke svensk utan fransk och tillhör det så kallade blixtsystemet,
hvilket består däri, att skenet icke synes länge, utan blänkarne följa hastigt på hvar¬
andra med stor ljusstyrka. Sålunda lemnar denna apparat ett sken, som i styrka
motsvarar 31,000 normalljus.

Intill fyrtornet är en annan fyr synbar. Det är ett litet rundt hus af järn och
innesluter en ledfyr, sådan som de många, hvilka vi se i våra skärgårdar och hvaraf
vi hafva ej mindre än 164 stycken. Uti dessa fyrar finnes ej någon ständig vakt,
utan de tillses hvar vecka, då lampan fylles och apparaten putsas, hvarefter den lilla,
fyren lemnas åt sig sjelf att natt och dag belysa farleden. Detta slag af fyrar, hvilka
äro af så stor nytta i de trånga farvattnen, äro särdeles praktiska och detta icke minst
genom sin billighet i anskaffning och underhåll; de draga nämligen endast en tionde¬
del så stor underhållskostnad som en vanlig, stor fyr. Rotatorn till dessa fyrar är
konstruerad af ingeniör L. F. Lindberg och lampan af herr G. W. Lyth.

152

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Längre inåt land, nära Pinspongs utställning är en af våra vanliga fyrstugor
belägen och i denna är lotsverkets kollektivutställning af gamla och nya lysappara-
ter, modell till fyrtorn, samt mistlurar m. m. Det är skada, att lotsverket ej eger så
stort lager af alla nu brukliga apparater, att utställningen kunnat blifva komplett.
Men det som visas är intressant nog och mycket lärorikt. Stugan innehåller i det
stora rummet till venster en hel hop såväl spegelapparater som linsapparater, af hvilka
de senare allt mer uttränga de förra, på grund af att de gifva kraftigare sken. Vi
vilja här omnämna den för Svartklubbens fyr afsedda, hvilken är alldeles lik den, som
finnes uti det förut beskrifna fyrtornet, och liksom denna har 31,000 normalljus’ styrka.

Interiör af fiskeriutställningen med bassängen.

Efter fotografi för >F. S. H.» af B. Orling, tagen nnder hallens byggnad (se sid. loo—106}.

Linsfacken a, hvilka utkasta ljuset, eller det bländande skenet, rotera med sådan ha¬
stighet, att blänkarnes varaktighet är endast 7 j, sekund. Två och två sådana blixt-
liknande blänkar följa hvar tionde sekund. Det finnes äfven mindre ljusstarka appa¬
rater af samma konstruktion.

Klippfyr kallas en af f. d. statsrådet och generallotsdirektören, baron C. G.
von Otter konstruerad fyrapparat, som är känd och begagnad utomlands. Den
har vertikalt stående skärmar, genom hvilkas rörelse fyrljuset blifver periodvis för-
mörkadt, genom att de öppna och sluta sig så, att belysningen inom vissa delar af
belysningsbågen blifver olika stark. Af andra apparater finnas en med stillastående
lins, en med en rörlig spegel och en med sex dylika. Härmed torde det väsentliga
vara sagdt, och vi vilja endast tillägga, att bland mistapparater, uppställda i det andra

Bilaga till ‘‘För Svenska He 7 m>, 1897. Häft. 23.

Interiör af industrihallens längdskepp med danska afdelningen, samt längst bort i bakgrunden den ryska. Efter fotugrull fraii Li/uiahl.

154

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

rummet, den sista nyheten är en lur, hvars ljud åstadkommes medelst komprimerad
luft i stället för ånga som förut varit brukadt. Denna apparat är likväl icke till finnandes
i fyrstugan utan återfinnes i Alaskinhallen uti Ludvigsbergs utställning; den är afsedd
att drifvas af en Bolinders fotogenmotor. Uti tredje rummet är lotsverkets öfriga ut¬
ställning af kartor etc.

Vi återvända nu till Tviaskinhallen för att göra en tur genom densamma och
inträda därvid genom stora ingången bredvid Konsthallen, passera förbi Excelsiors
och Separators montrer, de stora bryggeriapparaterna af Wiklund m. fl. samt Lud¬
vigsbergs sprutor och få så sigte på en hop vackra ekipager. Låtom oss stanna för
att bese dessa och sålunda taga herrar vagnmakares och sadelmakares arbeten i be¬
traktande, ty där förenas en stor utställning af deras fabrikater från icke blott Sverige,
utan äfven från Norge och Danmark. Ryssarne hafva sina vagn- och sadelmakeri-
produkter inom den Ryska afdelningen uti industrihallen, och där kunna vi lemna
dem, ty de äro ej af något större värde, hvarken ur konstruktiv eller estetisk syn¬
punkt och skulle ingalunda tåla en jämförelse med de skandinaviska fabrikanternas
utställning, hvarföre vi icke komma att vidare omnämna dem.

Vi finna af katalogen grupp 18 klass 85 vagnmakeri och klass 86 sadelma-
keri, att Sverige har 31 utställare under den förra och 23 under den senare klassen
eller tillsammans 54 utställare; att Norge har under motsvarande klasser respektive 9
och 6 utställare, medan Danmark endast har 3 i den förra och i i den senare klas¬
sen. Som vi just befinna oss vid E. A. Skoghmd & C:is och Adolf Freyschuss & C:is
utställning, så börja vi med svenskarne. Det är gifvet, att bland så många utställare
icke hv^ar och en kan bliRa omnämnd, då vi blott skrifva en till omfånget högst be¬
gränsad, allmän revy af iTtställningen, och vi komma således endast att omnämna,
hvad som faller oss mest i ögonen. Detta är naturligtvis i första rummet de vackra
och dyrbara ekipager med seldon, som af Ad. Freyschuss & C:o och E. A. Skog¬
lund & C:o utställas; den förre såsom vagnmakare och den senare såsom sadelmakare.
De äro också båda hofleverantörer och veta att begära kungl. pris för sina varor.
De utställa en landå (inköpt af konungen) och en kupé med tillhörande seldon. Af
dessa senare äro en del med förgyllda beslag (ett seldon inköpt af kronprinsen) och
en del med nickelbeslag. Uti ett särskildt skåp finnes ridsadlar för båda könen
m. m. och allt bär vittne om soliditet, ändamålsenlig konstruktion och finess i utstyr¬
sel. Äfven J. Ohlsson i Mjölby har utställt ett vackert, ganska väl arbetadt seldon,
Carl W. Svenson, ej att förblanda med C. M. Svenson har utställt en kupé-vagn och
en Victoriadroska, hvilka väl torde vara de bästa i sitt slag såväl med afseende på
elegans, som beqvämlighet och lätt gång, samt därjemte godt arbete. Otto Nilson
har utställt en vursttrilla, hvilken förtjenar att omnämnas för sin elegans i förening
med solidt arbete. Därmed taga vi farväl af Stockholmsvagnmakarne och flytta oss
till Örebroutställaren Lanritzska vagnfabriks-aktiebolaget, hvilket utställer en victoria, en
kupé, en faeton och en dogcart. Samtliga föremålen vittna om soliditet och god konstruk¬
tion och sakna ingalunda elegans, samt kunna, hvad faetonen och dogcarten beträffar
mäta sig med utlandets bästa produkter. C. M. Sve 7 ison i Vexiö utställer en dogcart
med kullager. Den är lätt, nätt och solid. Tidaholins bruks aktiebolag utställer sina
allbekanta, bekväma, näpna och lättgående kärror efter engelsk modell, allt för väl¬
kända för att behöfva framhållas. Bolaget har äfven en utställning af andra till yr¬
ket hörande föremål, hvilka vi förbigå. /. A. Johaitsson i Sundsvall har äfven en
Tidaholmskärra och en dogcart, vittnande om godt arbete samt sträfvande efter god
kon.struktion. C. O. Nyström i Gammelstad är garfvare och har utställt en så kallad
hudsläde, d. v. s. en aksläde, klädd med hudar; ett fordon, som är mycket ändamåls-

för resor på landet och^ som äfven tager sig bra ut, är rymligt och mycket

STOCKHOOrS-UTSTÄLLNINGEX 1897.

155

bekvämt, men som blir mer och mer sällsynt allt efter som vi få flera järnvägar.
Denna släda är dock af ganska underhaltigt och simpelt arbete och utstyrseln ofull¬
komlig och dålig. Af karrioler, trillor, slädar och skrindor samt åkrislor finna vi flera
af olika tillverkare. Sammaledes finnas flere utställare af axlar, lager, fjädrar etc. till
olika slags åkdon såsom aktiebolaget Mekanikus, Liidv. Lagerstedts axelfabrik i Up-
sala, F. ' O. Lindströms axelfabrik i Strengnäs, Skiiltuna aktiebolag. Söderfors brnks
aktiebolag, Tidaholms bruks aktiebolag samt Wallholma bruks aktiebolag, hvilket allt
vittnar om, att storindustrien upptagit dessa föremål i sin tillverkning, hvilket garan¬
terar ett godt material, ett omsorgsfullt samt väl utfördt arbete, och möjligast billiga
priser, hvartill kommer att genom produktionens bedrifvande i stor skala, dessa fabri¬
kater numera finnas på lager öfver allt i hela landet.

Bland Norrmännen är det Sörensens vagnfabrik i Christiania och P. A. Nors-
eng i Hamar, hvilka äro verkligt framstående fabrikanter och i alla afseenden följa
med sin tid i högre grad än Svenskar och Danskar. De hafva en stor utställning
af eleganta, vackra och välarbetade, samt välkonstruerade åkdon. Att beskrifva lan-
dåer, kupéer och victorior tjenar till intet, ty vi skulle då blifva tvungna att ingå uti
specialiteter, hvilka endast skulle trötta läsaren. Däremot kunna vi icke afhålla oss
från att påpeka Norrmännens stora öfverlägsenhet i konstruktion af slädar och kar¬
rioler, hvilka våra fabrikanter borde noggrant studera och taga till efterdöme, ty
hvarje bit däraf är icke blott elegant, utan bär prålgeln af att hafva blifvit på det
nogaste uttänkt och afvägd. Det är ett nöje att betrakta den lilla nätta kappslädan
och den välafvägda karriolen. Där är äfven trävirke till en s. k. trollhoppa och me¬
dar till slädar samt sådana med väl konstruerade och väl arbetade skaklor. Af sel¬
don är väl P. Hallbergs i Kristiania de vackraste, när det är fråga om paradseldon,
ty de äro särdeles väl arbetade. Men äfven Carl Brynildsen och P. G. Löwenborg
båda i Kristiania utställa vackra arbeten.

Danska vagns-utställningen är obetydlig i jämförelse med den Norska och
Svenska och endast fyra åkdon äro utställda, hvaraf en landå, en kupé och en faeton
af kongl. hofvagnfabrikant Schultz, men dessa äro både eleganta och välarbetade.
Af sadelmakare är där blott en firma nämligen Brödrene F. & L. Dahlman i Kö-
penhamn.

Gå vi nu öfver till klass 87, som innefattar velocipeder, så finna vi att i Sve¬
rige finnas 13, i Norge 3 och i Danmark 2 eller tillsammans 18 utställare af dylika.
Hvad Sverige beträffar, så se vi sådana firmor som aktiebolaget- Palmcrantz & C:o,
Husqvarna vapenfabriks aktiebolag. Svenska aktiebolaget Humber & C:o, Anton Wik-
lunds velocipedfabriks aktiebolag, Gefle velocipedfabriks aktiebolag m. fl. stora kända
firmor med välarbetade, starka och lättgående velocipeder, och det vore önskligt, att
allmänheten mera omhuldade de inhemska, säkerligen bättre och starkare velocipe¬
derna än de utländska, som nu importeras i tiotusental årligert. Velocipederna äro
ett fortkomstmedel med stor framtid, men de äro ännu för dyra, ty en god bicycle
kostar ännu 300 kr. och däröfver. Det är först, när de blifva billiga, som de komma
rätt i bruk. Vi vilja hoppas,, att de svenska fabrikanterna skola nedbringa priset och
slå under sig marknaden.

Då vi nu talat om vagnar, slädar och velocipeder, så är det så godt att då
på samma gång nämna några ord äfven om andra fortkomstmedel. Från Maskin¬
hallen går nämligen en elektrisk båt, såsom den allmänt benämnes, till Gamla Stock¬
holm. Vi säde' en båt, ty af de fyra, som ursprungligen varit bestämda att uppe¬
hålla denna trafik, äro‘ tre ännu icke i gång. Det är Sveriges allmänna elektricitets¬
verk, som visar dessa båtar, hvilka äro af vanlig form, samt af trä och byggda i
Norge. Den drifvande kraften är elektricitet i stället för ånga. Panna och skorsten

Industrihallens längdskepp med svenska afdelningen närmast i förgrunden och i bakgrunden den norska (se sid. 158 och 159).

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

157

finnas icke och ej heller det vanliga oset. Däcket är fritt och under detsamma äro
accumulatorerna* placerade. De laddas af elektricitetsverket och en sådan laddning,
som tager 3 timmars tid, är tillräcklig för att hålla båten i gång i 11 timmar eller
nära en hel dag. . Vi stego ombord och båten lade ifrån land. Det är ett nöje att
färdas med en sådan båt. Hur olika är den ej mot de vanliga ångbåtarne med den
stora, skymmande pannan. Man ser fritt öfver det rymliga däcket och luften är ej
blandad med rök och os af maskinsmörja, utan frisk och ren. Där höres intet slam¬
mer från maskinen och där kännes ingen skakning genom maskinens gång. Mjukt,
tyst och lätt drifves båten fram af en kraft som man ej ser — ja, som man icke ens
kan lukta sig till, och den påminner därigenom om sagans mystiska båtar, som med
stor hastighet drifvas fram af en mäktig och osynlig kraft. Att med en sådan båt
göra en färd ut i skärgården skulle vara ett stort nöje och, som laddningen besörjes
uf elektricitetsverket, har man endast att utbyta accumulatorer i stället för att kola
och man behöfver hvarken eldare eller maskinist. Ej heller behöfver man frukta, att
pannan eller något rör skall explodera, ty de finnas icke till, och däcket är så fritt
och jämnt, att man kan taga sig en sväng ombord, medan båten drifver framåt.

Nåväl vi äro nu framme och stodo just och betraktade den vackra cement¬
trappan, som leder upp till Skånska storindustriens byggnad, när vi fingo se en herre
komma åkande i en liten vagn utan häst oller annan lefvande dragare, ty den rörde
sig framåt med en hastighet af 25 kilometer i timman och var drifven af en fotogén-
motor. Så nytt detta fortkomstmedel än är och tills nu obekant för de fle.sta här i
landet, så tillhör det ändock det gamla, omoderna, klumpiga. Det blir först, när elek¬
tricitetsverket kommer att taga hand om dessa slags vagnar och konstruerar dem lätta
och fina som velocipeder och förlänar dessa elektricitetens lätta och osynliga kraft,
som de få framtid för sig och komma i allmänt bruk. De nu brukliga motorvag-
narne äro klumpiga, fula, tunga och se smutsiga ut. I våras sågo vi dem i stor
mängd i Paris på alla promenader, där de kommo framsusande med samma fart som
en velociped eller kanske bättre sagdt som ett lokomotiv. Jag blef inbjuden att taga
plats i åkdonet, och så bar det af förbi fiskerihallen, separatormejeriet och Stockholms
stads paviljong ned till och förbi sportpaviljongen, där vi stannade och bjödo hvar¬
andra farväl.

Efter att hafva färdats med elektrisk båt och motorvagn tyckte vi det höra
till saken att äfven pröfva på luftbanans chäser, och så krafiade vi oss upp till estra¬
den, som utgör perrong till den ena af luftbanans båda ändstationer. Eörr i verlden
gick man att se lindansare med balancerstång i handen promenera på en spänd lina,
nu åker man sjelt genom luften, sittande ganska bekvämt 1 en farkost liknande halft
en båt, halft en släda, hvilken är upphängd på en tjock trådlina samt dragen af en
finare lina, som rör sig omkring hjul å båda ändstationerna och drifves med elek¬
tricitet från där placerade accumulatorer. Det är en ganska kuriös känsla att högt
uppe i luften färdas öfver Brunnsvikens klara vatten; skada att det är så besvärligt
att gå upp och ned för de långa, höga stationstrapporna. Vi äro bortskämda nu för
tiden och skulle helst sett, att vi kunnat komma upp och ned med en hiss liksom i
Industrihallens tornrum och kolgrufvans djupa schakt.

Efter att sålunda ha afprofvat detta för oss nya kommunikationsmedel styrde
vi kosan till Industrihallen för att taga därvarande möbelutställning i betraktande, ty
man hade sagt oss, att den var vacker. Vi kände oss ingalunda bedragna, ty den
är onekligen vacker. Det är möbelsnickare och tapetserare, som där utställa sina ar¬
beten, och det är skada, att icke en del möbler och rumsdekorationer från länerfs utställ-

* Från Hagens Ackumulatoren aktien Gesellschaft i Tyskland, men dynamomaskinerna, på hvllkapro-
pelleraxlarne sitta, äro från Allmänna Svenska Elektriska aktiebolaget i Vesteras.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 897.

158

ning samt en del draperier, kuddar, pallar och mattor därifrån fått plats här för att
gifva en mera fullständig föreställning om, hvad som fordras för att komplett utrusta
ett rum. Mycket af det kala och stela, som nu råder, skulle då försvunnit. Men
det kan nu icke hjälpas, då endast snickare och tapetserare utställa. Det är endast
arbetets vänner och Aktiebolagets Svensk konstslöjd utställning af Gjöbel, som fått en
plats bredvid den och som bjuda på en utmärkt samling af lyxmöbler, skulpterade ar¬
beten, konstväfnader och broderier m. m., hvilken gör heder åt utställningen och vi¬
sar, hvad vårt land förmår att i den vägen frambringa. jMen låtom oss bese möblerna.
Det första, som fäste vår uppmärksamhet, var A. Lagerbergs utställning omfattande
tvenne rum, det ena en rumsinredning med möbler i allmogestil, som förtjenar att ta¬
gas vara på såsom ett godt mönster, och det andra ett rum med möbler i empirstil
utmärkt väl utförda i mahogny med förgyllningar. En annan möbel i empirstil efter
ritning af Dav. Carlsson är utförd af S. A. Kjellgren och den gör heder åt firman
för vackert och solidt arbete. L. O. Löfmark synes ega särdeles skicklighet i mar-
ketteriarbeten, hvarpå af honom utställda möbler gifva vackra prof, och hans fina mö¬
bel med halfmånemotiv är riktigt förtjusande. Carl Johansson gifver mycket vackra
prof på .snickeri-, stoppnings- och dekorationsarbeten med en matsalsmöbel, en skrif-
rumsmöbel i empirstil och en möbel i engelsk stil och så framstå äfven C. E. Jons¬
son (skrifrumsmöbel i empirstil) och Alb. Janzon samt Wilh, Andersson med en herr-
rumsmöbel, Myrstedt & Stern utställa vackra arbeten i stoppning, sömnad och drape¬
ring samt möbler komponerade af H. van Rijsvijk, ]\Iax Sachs har äfven liknande
utställning mest i empirstil. Båda firmorna äro kända genom sina butiker vid Drott-

o

ninggatan och Brunkebergstorg. Af öfriga utställare äro arbeten af Aug. Åkerblom
och aktiebolaget Carl P. Svenson af mera framstående art och värda att se, så äf¬
ven ett bokskåp i marketteri af J. R. Almgren. En väl arbetad biljard finnes utställd
af F. U. Aspengren och ett mekaniskt matbord af C. R. Söderman. Knut Edberg
har utställt en väl arbetad herrumsmöbel, som synes vara hans specialitet. Bland an¬
dra, hvars arbeten synts oss böra omnämnas äro; Aug. Andersson, C. H. Benckert
J:or, Henricsson & Söderström (vacker panel), Joh. Lindell & Söner (matsalsmöbel),
Eskil Jonsson (matsalsmöbel), Alf. IMattson är framstående uti marketteriarbeten och
C. A. Johansson har ett par vackra skåp. Bodafors utställer i egen paviljong, och
dess utställning hafva vi förut omnämnt. Hvetlanda möbelsnickeri har en matsals¬
möbel i enkel stil, och Bröderna Ericsson ha en buffet och ett klockfodral, som för-
tjena att omnämnas. Friggamagasinet har en särdeles vacker utställning, men det
är ej allt af eget fabrikat, utan en samling konstsaker från dess magasin.

Den svenska afdelningen

Grupp 5 Möbler och husgeråd. har gi utställare

under klass 11 Enkla möbler, lyxmöbler, skulpterade arbeten samt

> »12 Tapetserare och dekorationsarbeten. » 37 »

eller tillsammans 128 utställare.

I Norska afdelningen

finnes i klass ii .16 utställare

och i klass 12 . o

I Danska afdelningen

finnes i klass 11 ..

och i klass 12 .

Summa 24 utställare.

. 12 utställare

. 4 »

Summa 16 utställare.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

159

I Ryska afdelningen

finnes i klass ii . 10 utställare

och i klass 12 . 9 »

Summa 19 utställare.

Om vi nu besöka den norska afdelningen, så finna vi en matsal med m.öbler
i norsk stil utställd af S. Engström och en annan ännu vackrare af »Den norska
Haandvmrks- og Industriforening», alltsamman mycket vackert och stiligt, men nå¬
got för tungt. Det är ett fel, som vidlåder både svenskar och norrmän, att de, så
snart fråga är om att utföra något uti nationell stil, nästan ständigt kopiera i stället
för att komponera med användande af motiver. Hvad som var passande för sekler

tillbaka och motsvarade den tidens fordringar, är det icke nu. Våra möbler måste

vara lättare och beqvämare och hafva ett gladt, tilltalande utseende. Att nu för våra
moderna behof kopiera en antik byggnad, skulle vara vanvettigt, ty den skulle blifva
i intet hänseende motsvarande våra fordringar. Den antika stilen måste lämpas efter
våra behof, och således det gamla på ett följdriktigt sätt utvecklas så långt, att det
motsvarar nutidens kraf Så är äfven fallet med möblerna. De måste, äfven om mo-
tiverna för dem äro hemtade från gamla förebilder, likväl motsvara vår smak å form
och våra pretentioner på beqvämlighet. För att nu återgå till de norska matsalarne
med buffeter, hörnskåp, vägghyllor, bord och stolar, så är det hela harmoniskt och
visar att stilen är användbar. Att den är användbar med afseende på svenska moti¬
ver visas dels af Lagerbergs matsal med möbler, dels af länens slöjdutställning i Nor¬
diska museet, så det är ej fråga om möjligheten utan om sättet för dess användning,

för att få ett helt hus på det mest förtjusande sätt möbleradt och dekoreradt i rent

nationell stil. I. Borgeson har en vacker rökrumsmöbel och Bröderna Ollendorf en
sängkammarmöbel samt Bernh. L. Mathisen en kontorsmöbel; dessutom H. A. Sleip-
naes ett hörnskåp, hvilket allt är väl utfördt.

Danskarne hafva ej mycket att bjuda på. De visa ett godt arbete men ingen¬
ting stilfullt, intet som smeker ögat, intet nationellt, intet som. visar någon hög grad
af konstfärdighet.

Ryssarne bjuda mest på kopior efter franska moderna mönster. Endast fru
L. Stram visar ett bord och Kejserliga museet 2 soffor i rent rysk stil, hvilken är
mycket lämplig därför. I Ryssland framträder den på två sätt. Det ena är den
skulpterade, nationella stilen och den andra, som saknar skulptur, är i stället malad
dels med ornamenter, dels med bilder ur allmogelifvet. Båda äro mycket vackra, och
det är skada, att ej mer däraf blifvit utställdt. Det finnes rika samlingar däraf värda
att utställas.

Ryska utställningen drager mycket folk och densamma har äfven ganska myc¬
ket att bjuda på, synnerligast sådant, som behagar damerna. ]\Ien det finnes äf\en
miycket af värde såväl för konstnären som för industriidkaren och skolmannen. Hvad
skolorna beträffar, så är det eii' känd sak, att de högre läroverken äro framstående

och undervisningen där utmärkt. Hvad åter folkskolorna beträffar, så existera de huf-
vudsakligen på papperet, ehuru nog här och där folkskolor finnas, där barnen fa lära
sig något mer än läsa i bok och skrifva någorlunda skapligt. De bästa skolorna fin¬
ner man hos de Donska och Uralska kosackerna. Hvad husslöjden beträffar, så får
man föga begrepp därom, ty det utställda representerar ingalunda den verkligt både
rika, vackra och omfattande ryska husslöjden, och det är skada, att den cj är fullstän¬
digt representerad i alla dess grenar, ty den skulle varit särdeles lärorik och mycket
däraf skulle kunnat upptagas och tillgodogöras för Sverige. I ett land, där industrien

1

cJ

få

Utställningen från Ladugårdslandsviken (Saltsjön) med Maskinhallen m. m.

(Se sid. 63—69)-

^ 5 "

W

s

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

l6i

legat nere till för 25—30 år tillbaka och där allmogen bestod af till stor del lifegna,
där var husslöjden genomgående och nästan allt, hvad som var tillfinnandes hos bon¬
den, var hemmagjordt och ofta särdeles väl utfördt i konstnärliga mönster. Men af
allt detta ser man nästan intet, och det som finnes utställdt är långt ifran af bä¬
sta slag.

Hvad möblerna beträffar, så hafva vi förut yttrat oss därom. Med ett par un¬
dantag bestå de af sådant modernt kram, som saknar konstnärligt värde och finnes
att se i hvarje bättre möbelbod. Likväl finnes i Ryssland utmärkta, stora snickeri-
etablissementer, där charmanta möbler i den vackraste ryska stil tillverkas, men ingen
enda af dessa firmor är representerad, och man får vid ett besök i ryska afdelningen
ej den aflägsnaste idé om den höga ståndpunkt, som en del snickerifirmor intaga. Af
husgeråd finnes icke heller något, som är värdt att omnämna, med undantag af de
målade och lackerade bunkarne. Glasvarorna stå betydligt efter de svenska och äro
oskäligt dyra. Af porslin har Ryssland intet att bjuda på af något konstnärligt värde,
förutom det, som tillverkas på den Kejserliga fabriken, hvilken är bekant för sina ut¬
märkta alster, som delvis äro af högt konstvärde. Det kejserliga kabinettets utställ¬
ning är för liten för att allmänheten skulle kunna få någon riktig föreställning om,
hvad där kan åstadkommas.

Grefve Platen-Siberg har en rik och välordnad utställning af synålar af god
beskaffenhet. Inom pianotillverkningen är det egentligen ingen utställare, som är
framstående med undantag af ]\I. Bietepage, som tillverkar flyglar (firman Becker),
men de äro alldeles för dyra, och hvad öfriga tillverkare beträffar, så nå de ej upp
till jämbredd med våra svenska. Det är inom guldsmeds- och juvelerareyrket, som
ryssarne äro öfverlägsna, och de äro kända därför och för att de mycket arbeta efter
inhemska motiver, hvilket gör denna yrkeskonstnärlighet nationell. Där äro vackra
saker af Macharow m. fl. och juveler af Fabergé, samt kaukasiska silfverarbeten af
Khodjoyon och Khodjeinatow m. fl. Där finnas äfven massor af vackra imiterade ju¬
veler. Statens vapenfabrik har en mycket sevärd utställning med mycket vackra ar¬
beten. Manufakturbolaget Jacoolevsky har en vacker utställning af linne och linne-
väfnader.

Ryssland är i afseende på texilindustri ett af de mest framstående land, som
finnas, och kan till och med upptaga täflan med England. Det är skada att icke mer,
än hvad fallet är, blifvit utstäldt för att gifva svenska tillverkare ett begrepp om,
hur högt denna industrigren blifvit utvecklad i Ryssland. Hampindustrien står där
äfven högt. Af sidenväfnader är det egentligen ej mycket utställdt med undantag af
de dyrbara brokaderna af Sapojnikow och Zaglodin, samt kaukasiskt siden af Khodjei¬
natow. Denne senare utställer äfven kaukasiska mattor, hvilka äro mycket vackra
och något likna de persiska. Volk utställer vacker men dyr tambursömnad och fru
Lydia Lacheyew handbroderade ryska dräkter. Ryssarne äro berömda för sitt läder,
och ingenstädes får man billigare och bättre skodon än i Ryssland. De skodon, som
äro utställda, äro dock inga värdiga representanter för den ryska skoindustrien.

Den (jriinwaldt ska utställningen af pelsvaror är mycket stor, men illa ordnad
och af mycket underhaltig beskaffenhet. Den kan på intet vis täfla med våra sven¬
ska utställares, hvarken i afseende på omsorgsfullt arbete eller god vara, ty de flesta
skinnen äro ^ färgade och illa färgade. Hvad färdiggjorda pelsvaror beträffar, så äro
de fula och illa gjorda i jämförelse med de svenska och orimligt mycket dyrare. Där
finnas visserligen några få skinn, hvilka äro öfverlägsna de svenska i afseende på
kostbarhet och sällsynthet, men de äro ej några vackra exemplar. Svenskarne hafva
i allmänhet vackrare fallar och mera reel vara samt vackrare, bättre gjorda och mera
värdefulla pelsvaror, och dessutom äro de mycket billigare.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

163

Kejserliga kabinettet utställer särdeles vackra stenar och stenarbeten från fa¬
brikerna i Jekaterinburg och Kolyvan, och det är väl intet land, som kan täfla med
Ryssland i den vägen. De största föremål af porfyr hafva dock blifvit tillverkade i
Sverige näml. Rosendalsvasen och den urna, som skänktes till Ryssland och nu pry¬
der en park därstädes. De ryska konstslöjdarbetena i gjutjärn äro af särdeles
framstående konstnärligt värde, och de produkter, som här utställas, bära vittne
därom.

Såväl bröderna Nobel, som Ivan Ter-Akopow hafva utställningar af mineral¬
oljor. Hvad den förstnämnda firman beträffar, så är den för oss svenskar af intresse,
emedan först och främst dess grundläggare voro svenskar och de, som bragte denna
industri till dess nuvarande höjd, och därjemte emedan denna firma har en mängd
svenskar i sin tjenst samt skaffat Sverige stora beställningar på ångbåtar o. s. v.
Aktiebolaget för tillverkning af benkol och andra produkter äf ben utställer under
namn af »Schlaffhorsts Benmjöl» sina produkter, hvaraf en mycket stor del exporteras
på Sverige. Den ofvannämnda fabriken är den största i Ryssland och den, som där
helt och hållet dominerar marknaden. Bolaget utställer äfven draglim. Samma
ämnen, men uti mindre skala utställes af Arkipow i S:t Petersburg och Berliner i
Moskva.

j\Ijöl är utställdt af icke mindre än 17 firmor, hvilket visar, huru stort intresse
• mjölhandlare i Ryssland hafva för Sverige. Det ryska mjölet är i allmänhet godt, och
isynnerhet är det så kallade konfektmjölet högt skattadt för sin finhet och godhet och
användes till allt slags finbageri och sockerbageri. Det är intet land, där man får bättre
bröd, bättre pastejer eller bättre konfekt än i Ryssland. Detta beror till stor del af
mjölets beskaffenhet, men till en del äfven af bagarnes skicklighet, och det skulle icke
skada, om en ryss sloge sig ned här såsom bagare, ty de våra äro långt efter sin
tid, ehuru de äro bättre än de engelska.

Den stora théfirman. Bröderna Popow, har å utställningen en försäljning af
chinesiska och ceylonska thésorter af ganska god beskaffenhet. Théer finnas i Ryss¬
land till alla priser från i rubel upp till 100 rubel per skålpund. De finaste sorterna
drickas ur koppar så små som mindre äggkoppar strax efter middagen liksom kaffet
hos oss. Att förtära fint the ofta och i större qvantiteter är i hög grad nervförstö-
rande och i dagligt bruk användes ej dyrare sorter än till 3 rubel per skålpund.

De krimska och kaukasiska vinerna äro af utmärkt beskaffenhet, men de se¬
nare skötas ej så väl som de krimska. På senare tiden hafva äfven turkestanska
viner kommit i handeln. Af de krimska gör man både konjak och champagne, och
den donska champagnen är allmänt drucken i Ryssland. Flere firmor hafva utställt
sina produkter, och Peter Smirnow har utställt sina likörer och olika bränvins-
sorter.

Mat och dryck på utställningen finnes naturligtvis uti restaurationerna, uti öl¬
stugorna, vinstugorna och våffelbruket inom Gamla Stockholm. Man får mjölk uti
den för Lactator afsedda paviljongen, där mjölk från lactatorbolagets egendom Hamra
serveras. Bröd får man alldeles färskt uti Reinholdska bageriet;’ kaffe och chokolad
i särskilda paviljonger, och i små kiosker serveras glace och vatten med eller utan saft.
Öl finnes uti de fyra ölpaviljongerna och å en terrass vid Nordiska museet och punsch
uti restaurationerna samt konditorivaror i nordvestra hörnet af industrihallen och uppe
i paviljongen bredvid teaterutställningen. På alla dessa ställen får man varorna ser¬
verade, och man kan njuta af dem i all sköns ro och beqvämlighet, ty de äro ej endast
ögonfägnad. Inne uti industrihallen får man äfven smaka på en hel mängd sötsaker.

I . ^ '

IJi

■ r,- 1

’■ '■f-äP

j,

tv 1- ' ‘ 1 •‘^flKä

L *äiy8R!

1

1

v.-*J

B

II

i-

',■1'. w

i® åV'^

Interiör fran Maskinhailen. I; med norska afdelningen i förgrunden (se sid. 154 och 155).

i66

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

om man köper dem och tager dem med sig i en påse eller ask. i\Ien det är ej alla
utställare af mat och dryck etc., hvilka låta folk ens för betalning få smaka deras
produkter, och de, hvilka ej tillåta detta, äro de flesta.

Låtom oss göra en rund omkring uti utställningens olika delar för att se, hvad
som där bjudes. Vi finna då, att den -största sädesutställningen* finnes inom Domän¬
styrelsens utställning, där den är ordnad länsvis, strängt systematiskt, och man kan
med största beqvämlighet se, men däremot ej vidröra, ännu mindre smaka den ut¬
ställda produkten. ]\Ien dess renhet och vigt står utsatt på glasburkarnes etiketter,
så att man sålunda kan i tankarne göra sig ett begrepp om det relativ^a värdet af
de olika utställarnes varor, så mycket mer som glasburkarne stå uppradade på hyllor
tätt intill hvarandra så, att man får en lätt öfversigt öfver dem, hvilket icke är fallet
med de produkter, hvilka äro utställda å andra platser och vidt skilda från hvarandra.
Förutom svenskarne är det endast norrmän, hvilka på samma sätt utställa spannmål i
norska landtbruksutställningen. Det är blott en enda ryss, som utställer korn jämte
humle — båda mycket vackra prof.

Bland utställare af mjöl, gryn och stärkelse återfinnas våra största kvarnverks-
egare (bolag och enskilda), och de visa alla en särdeles vacker produkt, ehuru kanske
ej jämnbördig med det fina hvetemjöl, som utställes af ryssarne, malet af deras bästa
hvete på deras finaste valsqvarnar. Norrmän och danskar hafva endast en utställare
hvardera, ty en fotografi af ett danskt qvarnverk kan ej kallas en mjölutställning.
Ryssarne äro däremot mycket talrikt representerade.

Inom bageri- och bakelsetillverkningen äro nästan uteslutande svenska firmor
representerade med spisbröd, knäckebröd, tunnbröd, kex och bisquits, samt därjämte
färskt bröd och bakelser i alla former uti Reinholdska bageriets paviljong. Det är
svårt att döma om bakverk, som man blott ser, men ej får smaka, och därför yttra
vi oss ej om dessa varor. De äro hvarandra tämligen lika till det yttre, och vi veta
genom erfarenhet, att smaken är just densamma. Vi köpte några strutar med kex
och bisquits för att göra oss en föreställning om de olika fabrikatens värde, men
lyckades icke finna, att den ena egde något företräde framför den andra. Ryssar,
danskar och norrmän bjuda på bröd, hvilket dock är gammalt, innan det kommer hit.
Det heter väl, att det ryska brödet är här bakadt i danska bageriet af ryska bagare,
men brödet har icke den goda smak, som i Petersburg, och ännu mycket mer står
det efter brödet i Moskwa, hvilket väl är det bästa, som någonstädes finnes. I
bröd- och pastejbakning äro ryssarne öfverlägsna alla andra nationer. Danskarne
voro förr kända såsom goda bagare, och i Sverige var danska bageriet lika högt
skattadt som Wienerbagerierna äro i Berlin. Men det torde icke numera vara
fallet, ty åtminstone i Stockholm äro våra egna, större bagerier jämförliga med
de danska.

Det är gifvet, att man vill hafva smör och kanske äfven ost till brödet, men ut¬
ställningen vill ej bjuda på dessa varor, hvilka äro föremål för specialutställningar på
vissa bestämda tider, men däremot bjuda herrar margarinfabrikanter på sina flottiga
fabrikater. Arboga och Pellerin hafva båda konstanta utställningar, den senare både i
egen paviljong och i industrihallen; den förra blott i egen kiosk. I brist på smör får
man nöja sig med margarin, om man har nog god mage att smälta detta fettämne,
hvilket nu kommit så mycket i bruk; men där finnes äfven raffineradt kok- och ister-
flott, hvilket äfven användes mycket i våra ekonomiska husmödrars kök och hvilket
väl torde vara både smakligare och lättsmältare än margarin, hvilken äfven utställes

* Jnm.: Säd är väl icke egentligen mat, men råvara till sådan, hvarför vi' intaga den, emedan säd
■och t. o. m. stärkelse i den officiella katalogen återfinnas under Grupp 10 närings- och njutningsmedel.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

167

af danskar och norrmän. Färskt smör får man både se, lukta och smaka på i Se¬
parators och Radiators mejerier, där det dagligen tjernas.

hör dem, hvilka tycka om smörgåsbord, finnes herrar konservfabrikanters ut¬
ställning uti industrihallen, och den bjuder på åtskilligt godt, men som man ej får
smaka fabrikaterna på platsen, så har man ingen ledning för bedömandet af den ena
eller andra varans större eller mindre företräde. De enda, som låta smaka sin produkt,
äro norrmännen, hvilka bjuda de besökande ur sked kondenserad mjölk, hvaraf de,
eller egentligen de engelska egarne, hafva en rik utställning uti Norska landtbruks-
utställningen. Att döma efter en firmas renom.é är detsamma som att, vid en brott-
ningstäflan, lemna priset till den, hvilken vanligtvis visat sig öfverlägsen, äfven om
han nu funnit sin öfverman; och att döma af det yttre är lika vilseledande. Utställare
af mat och dryck skulle förenat sig om arrangerandet af vissa smakdagar, t. ex. en
gång i månaden; det skulle ej blifvit särdeles dyrbart. Nu får man ej mer begrepp
om de utställda föremålen, än man får vid läsandet af en tidningsannons. Där finnas
skinkor, korfvar, rökta renstekar, salt fläsk, soppor, allehanda kötträtter, fågel, grön¬
saker, pottkäs, och i slagteribolagets paviljong får man Frankfurterkorf och har till¬
fälle se, både hur den beredes och hur den rökes. Uti fiskerihallarne får man saltad
strömming, surströmming, torkad gädda, mört, aborre, braxen och slom, salt sill,
kryddsill, delikatess-sill, anjovis, salt ål, kabiljo, saltad, rökt, grafvad och färsk lax,
rimmad kolja, böckling och rökt sill, svensk och norsk kaviar, kräftstjärtar, ostron
m. m. samt lefvande karp.

Alen låtom oss gå vidare och göra ett besök hos sockerbagarne och tillverkare
af konserverade sötsaker. Vi se då i industrihallen en mängd af dessa läckra saker,
bakverk, karameller, konfekt, chokolad, saft, marmelad, och man kan fä köpa en strut
af litet af hvarje, och i de särskilda paviljongerna får man kaffe, chokolad, saft med
vatten, bakelser, tårtor m. m., så att damerna kunna få sitt lystmäte, och dyrt är det
just icke. Hvilket som är bäst beror på den individuella smaken, såsom medfödd och
såsom tränerad eller förfinad, samt på aptiten för tillfället. Slutligen beror det på
vädrets beskaffenhet, om man sitter i svalkan under ett lummigt träd eller i ett qvaft
rum och, sist af allt, på lynnet och sällskapet.

Grosshandlare T. Olsen påstår, att hans kaffe är det renaste och fullkomligt
oförfalskadt samt äfven det bästa; slutligen äfven, att det är endast gräddan af socie-
teten, såsom högre ämbetsmän, lärde och högre militärer, hvilka bruka njuta af hans
kaffe. Flan nämner icke konungahuset, riksdagen och pressens representanter, och
det är oförsiktigt, ty det är dessa, hvilka hafva makten och, åtminstone det första och
de sista, som hafva finaste smaken. Andra kaffeutställare äro mindre puffande, ty de
omtala, att det de utställa är gjordt hufvudsakligen af korn, betor, cikoria, ekollon,
maskrosor m. m. Hvarför man ej använder bokollon och potatis samt vissa svamp¬
arter m. m. är svårt att förstå, ty åtminstone de senare äro mycket användbara som
kaffesurrogat. Vi profvade på maltkaffet, och det hade en utmärkt smak af malt
det mycket utpuffade kneippkaffet, som serverades i den så kallade Kaffekvarnen.
Om nu hvart och ett surrogat har sin utpräglade smak, så får man ett urval bland
sådana lika väl som bland de äkta kaffesorterna, Ymen, Ceylon, Java, Afrikanskt,
Ostindiskt, AVestindiskt och Brasilia, och genom att blanda äkta och oäkta i olika
sammansättningar och proportioner kan man få åtskilliga tusen olika kaffesorter.

Gå vi nu att pröfva på dryckerna, så hafva vi först och främst ölet och portern
samt sedan hela raden utför ända till vatten. Bryggarne hafva väl nagra paviljonger
hvar för sig, där man äfven kan få något att äta — såväl varmt som kallt, och där
de servera sina egna ölsorter; men de öfriga eller, rättare sagdt, en stor del af de
öfriga hafva haft den kloka idén att utställa allesammans i en paviljong och där ser-

i68

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

vera ena dagen eller veckan af den enes och nästa dag eller vecka af en annans
brygd. En trägen utställningsbesökare hinner sålunda, att så småningom lära känna
hvarje olika bryggeris förtjenst. Friskt och godt är ölet, som där serveras; men det
är också utställningsbryggden man får inmundiga. Annars är ölet tämligen så där
till hälften underhaltigt, ehuru undantag finnas. Vi skulle kunna nämna några, men
det göra vi ej, emedan en del skulle finna sig smickrade och de andra förolämpade.
Svagdricka och iskällardricka får man mycket goda och så äfven sockerdricka. Efter
dessa komma en mängd utställare i industrihallen, så väl norrmän med De Forenede
Bryggeriers Udstilling, som danskar och en rysk firma, det gamla, välkända »Bavaria»;
men man får ej smaka deras fabrikater.

Mineralvatten fabrikanterna äro många, men endast Nordstjernan har servering
däraf i egna kiosker, och det vattnet är godt. Det är synd, att Sekularisvattnet ej

Arméns och flottans utställning under byggnad (se sid. 67 o. 69).

har så stort insteg, som det förtjenar, ty det är ett naturligt seltervatten, som i smak
och välgörande verkan ej står efter vattnet från Nassau och det så mycket utpuffade
s. k. äkta Apollinaris. Sekularisbolagets kiosk midt emot Rettigska cigarrkiosken har
icke kommit till stånd. Af allt vatten ^å utställningen är likväl det, som fås uti den
af Diamantborrningsbolaget borrade brunnen i bergsluttningen strax nedom Martinska
utställningspaviljongen det bästa. Det är klart, rent, kallt och friskt till smaken, som
endast ett prima slags kallkällevatten kan vara.

Af spirituösa finnes utställningar dels i egna paviljonger, dels i industrihallen och
bestå hufvudsakligen af punsch, hvaraf Stockholmsfirmojrna hafva en gemensam utställ¬
ning å en monter i form af en stor punschbutelj, hvilken liksom många andra montrer
är alldeles för hög och just därigenom förlorar i effekt på samma gång som den
skämmer sjelfva hallens luftiga skepp. Men äfven bränviner finnes utställda af olika
slag, såsom renadt. Rånas, Falu-, sädes- etc.; samt inom norska och danska afdelnin-
garne det allmänt kända »Aquavite». Ryssarna äro dock öfverlägsna uti bränvin.
Deras renade är bättre en vårt; så äfven de olika sorterna. Deras bränviner på svarta
vinbär, plommon, malört, samt framför allt på svarta körsbär och rönnbär äro allmänt

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

169

kända och hvad de två senare beträffar, så öfverträffa de alla slags likörer i ren och
fin smak, samt äro icke alls farliga att förtära i jämförelse med de söta och sprit¬
starka likörerna, hvaraf Svenska Munklikörbolaget har ett fabrikat af god beskaffenhet
i egen paviljong.

Importerade viner äro ej svenskt fabrikat och blifva således af oss icke omnämnda.
De inhemska vilja vi däremot nämna några ord om. Vi veta, att i alla tider köp¬
männen ej blott brukat förfalska utländska viner, utan äfven tillverkat sitt eget behof
af körsbärsvin, hvilket ofta var ganska godt och vanligen tämligen ofarligt att förtära,
hvilket man däremot icke kunde säga om deras hemmagjorda portvin. Somliga slogo
sig på att tillverka vin af inhemska bär och gifva dessa viner inhemska namn. Vi
hade redan för 40 år sedan tillfälle att pröfva sådana viner och de voro ofta ganska
goda. Då tog Liljeholmska bärvinsfabriken sin början och består ännu, samt har goda
viner. Det sista af sådana bolag är väl Sven¬
ska vinfabriksaktiebolaget, som tillverkar ett
Bordeaux- och Bourgogneliknande vin och äf¬
ven andra viner af svenska bär, och vi kunna
försäkra, att dessa viner äro goda. ]\Ien där
finnes äfven andra fabriker för viner af bär,
såsom t. ex. Ahlbom & Co., A. T. Hök, A.
von Post, Nordiska cbampagneaktiebolaget, Wil¬
helm Ramstedt, A. J. Setterberg & Co., C. A,
och I. M. Widborg. Det tyckes således som
om våra inhemska bärviner skulle vinna allt
mer insteg bland svenskarne. De äro oftast
fullt jämförliga med de bästa af de billiga'ut¬
ländska vinerna, hvilka merändels äro tillsatta
med ämnen, hvilka äro ytterst skadliga för hel¬
san. Man kan uti Ungern, Bulgarien, Krim,

Bessarabien och Kaukasus, Serbien, Italien, Frank¬
rike och Spanien få mycket goda, ytterst billiga
drufviner. Men, för att de skola stå transporten
och hålla sig, måste de försättas med sprit och
detta både förderfvar deras värde och ökar de¬
ras pris. Då nu transport och tullafgifter komma
att läggas till inköpspriset, så blifva dessa vi¬
ner ganska dyra. I Tyskland förbrukas mycket
svenska bär för vinfabrikation, och därifrån få
vi dem tillbaka under namn af franska viner
och till högt pris. De svenska bärvinerna blifva
därför bland de billigare de, hvilka smaka bäst, kosta minst och äro ej blott oskad¬
liga, utan i de flesta fall helsosamma, om de njutas måttligt.

Én dryck, som ännu icke fått insteg i Sverige, men som framför alla andra
förtjenar att få det, är den så kallade »Cidern», hvilken beredes af vilda och odlade
äpplen, helst något sura sådana. Denna dryck är så godt som alkoholfri och alls
icke rusande, samt är lifvande, svalkande, läskande och rent af helsosam. I England
och Frankrike drickes lika mycket cider som vin och äfven i Rhenländerna är den
mycket i bruk. Den Devonshire’ska är den, som är utan all jämförelse bäst och dess
smak är liknande ett godt Rhenvin. Vi hafva sett cider vara utställd bland andra
fabrikater bland bärvinerna, men vi kunna ej erinra oss hvar och af hvem. Det vore
önskvärdt att' cider, brygd efter .Devonshiremetod, blefve införd i Sverige såsom

Bilaga till T>För Svetiska Henn>, 1897. Haft. 25.

_

Utställningens förnämsta arkitekter. I.

F. Liljeqvist.

(»Gamla Stockholms» skapare).

12

STOCKHOLMS-UTSIÄLLNINGEN 1 897.

I 70

nationelt fabrikat, ty en stor del af frukt, som nu icke tillvaratages, skulle därigenom
kunna på ett vinstgifvande sätt tillgodogöras och vårt land blifva riktadt med en ny,
angenäm, icke rusande dryck, som smeker gommen samt lifvar sinnet och stärker
kroppen.

Vi hafva nu rört oss å läktaren. Nedkomna därifrån gjorde vi ett slag i in¬
dustrihallens nordvestra del och fingo där sigte på en röd grupp, som fängslade vår
uppmärksamhet. Det var en grupp af stora och små röksugare af typen »Cyclon»,
som tillverkas af mejerimaskinaktiebolaget Excelsior, hvilket af bolaget Cyclon innehar
tillverkningsrätten för denna apparat, som på senare tiden låtit så mycket tala om sig.
Saken är den, att den verkar under alla slags vanskliga förhållanden, där alla andra
röksugare varit ur stånd att draga ut röken. Vi hafva sett den uppsatt på ett hus
på Söder, där i alla fyra eller fem våningarne det var rent omöjligt att få elden i
köken att brinna äfven under den kallaste vinterdag, utan att fönster och dörrar stodo
öppna, och ändock stodo köken fulla af rök, ty äfven sedan elden börjat brinna friskt
slog röken tillbaka in vid minsta vindkast. Cyclon athjälpte detta komplett. Samma
var förhållandet med en stor hotellspis; den var obrukbar intill dess att Cyclon blef
uppsatt på skorstenen. Dess företräde är dess genomgående enkla och vetenskapliga
konstruktion, som gör den oberoende af hvarje vindkastning, samt därigenom att äfven
det svagaste hufvuddrag orsakar en uppåtgående spiralrörelse i dess inre. Det kan
synas egendomligt att tala så mycket om en så simpel apparat som »Cyclon», men
den liknar Columbi ägg. Sedan man sett dess enkla konstruktion, vet man, att den
måste verka. Några af våra vänner hafva användt den för att draga ut matoset från
korridorer och våningar, dit det inträngt från köken, och med stor framgång, sedan
de förgäfves försökt alla andra slags ventilatorer. Det finnes många utställare af ven-
tilatorer, men de flesta äro i kombination med kaminer och ventilationer. Men den
åstadkomna luftvexlingen är således icke åstadkommen genom ventilationsapparatens
konstruktion och verkan, utan genom differensen i tyngd mellan värmda och kalla
luftlager. Det är endast E. A. Wiman, som, förutom Cyclon, utställer röksugare och
ventilatorer^ihvilka äro sjelfverkande, och af alla hittills kända är den Wimanska den,
som kommer närmast upp mot och näst efter Cyclon.

Glasfabrikatiojien är på utställningen representerad af nästan uteslutande svenska
firmor. 1 . E. Konovalow’s Söner i Kortcheva, Ryssland, hafva sändt ett litet sortiment
af glasvaror. Men denna utställning är underhaltig vår svenska och fabrikaten all¬
deles för dyra. Danmark har endast en utställare eller, rättare sagdt, utställerska,
men endast af glas, som är måladt på baksidan. Det är Mathilde Bendz, som ut¬
ställer ganska vackra saker, såsom en kakelugnsskärm och en del brickor. Men detta
kan ej räknas såsom tillhörande glasfabrikation, och vi förbigå det därför utan vidare
omnämnande. Norge har likaså endast en utställare. Det är Kristiania Glasmagasin,
som utställer diverse glasvaror från dess glasvaru- och lampfabrik, men de utställda
varorna äro få och kunna icke komma upp till högre rang än näst efter våra fabri¬
kers masstillverkning.

De svenska utställarne äro däremot en hel mängd — icke mindre än 18,
‘ hvilka i katalogen äro upptagna under Grupp 5 Kl. 14, men därtill komma några af
dem, hvilka förut blifvit omnämnda, tillhörande dels tekniska och slöjdskolor, dels
länens och städernas slöjdutställning, som återfinnes i Nordiska museet, där produkter
såsom målade fönster m. m, utställas, hvilka förut blifvit af o.ss omnämnda. Vi erinra
oss de vackra fönstren vid södra gafveln och framför allt de af Stockholms glasmåleri,
Neumann & Vogel, utförda vackra glasmålningarne öfver hufvuduppgången, förestäl¬
lande konung Oscars kröning, konung Carl XIV Johans landstigning i Helsingborg
m. m. Vi återgå nu till Industrihallen och vilja där börja med våra tre glasbruk af

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

171

högsta rang. Eda glasbruk intager midten emellan de båda andra och har en sär¬
deles vacker utställning af pokaler, glaskannor m. m. i brunt och grönt glas, samt de
enkla, nu så moderna, rent släta, hvita glasen med guldrand, till hvilka idén är tagen
från gamla franska glas, som man lyckats särdeles väl imitera. Hvad som dock
verkar mest tilldragande af Eda bruks utställning är de fina, vackra serviserna af flera
olika mönster, från minsta vinglas upp till stora dricksglas, innefattande 7 olika stor¬
lekar och hvilka i serviser för 12 personer säljas till ett pris från 36 till 60 kronor.
Det är ett billigt pris för 7 dussin glas af det finaste mönster, och utländingame häpna
öfver, att så vackra saker kunna säljas så billigt. Men äfven andra föremål, såsom
skålar, fat, vaser etc. i spets-, kapuchong- och diamantslipning finnas särdeles väl utförda.

Reijmyre bruks aktiebolag har en rik och dyrbar utställning af de vackraste
skålar, fat, blomsterhållare, serviser m. m., i den finaste diamantslipning, samt de
vackraste spets- och kapuchongmönster. Dess konstsliperi har nått en hög grad af
fullkomlighet. Af serviser vilja vi särskildt påpeka de vackra glasen uti gustaviansk
stil med tillhörande karaffiner, samt den fullkomligt lyckade imitationen af gamla
franska, släta glas med guldkant. Museer samt in- och utländska slöjdföreningar och
skolor göra också därifrån inköp för sina samlingar, ty Reijmyre står i högt anseende
för sina vackra, väl och korrekt utförda arbeten.

Aktiebolaget Kosta har sin plats midt emot Reijmyre. Dess produkter äro
öfverallt kända och erkända. Stora massor däraf gå årligen till England, där bolaget
har agentur i London. Liksom Reijmyre och Eda har det utställt en hel hop saker
med diamant-, spets- och kapuchongslipning. Särskildt vilja vi påpeka de vackra
moiréslipningarne, hvilka taga sig särdeles väl ut och äro fint och konstnärligt ut¬
förda. Såväl konungen som kronprinsen hafva gjort inköp af dessa saker. Hvad
Kosta förmår åstadkomma i dubbelfärgade glas förtjenar att omnämnas. På ett hvitt
glas lägges ett annat af röd, grön eller annan färg och sedan slipas föremålet, t. ex.
en skål, ett fat, ett glas, en blomstervas eller dylikt så, att den kulörta färgen små¬
ningom och jämnt aftager ända till hvitt. För att åstadkomma detta fordras först,
att den kulörta glasmassan skall vara öfverallt fullkomligt jämntjock, därefter att hon
skall vara jämnt och fullständigt sammansmält med den undre eller inre hvita massan
och slutligen, att slipningen utföres med den yttersta jämnhet och omsorg, ty endast
en aning för djup slipning förtunnar den kulörta massan så, att den framstår endast
som en blek fläck. Där finnas flera vackra och dyrbara saker utförda på detta sätt.
Äfven Reijmyre visar vackra prof på denna konst.

Limxmareds glasbruk liksom bildar öfvergången mellan de vackra, slipade kri¬
stallglasen och buteljglasen. Äfven Limmared har utställt slipade, hvita och kulörta
glas, men endast i obetydlig mängd och liksom undangömda. De kunna i konstnär¬
ligt utförande icke upptaga täflan med de tre stora glasbruken, hvilkas produkter vi
förut beskrifvit, men de stå i jämnbredd med de ryska och äro fullt lika bra utförda
som massan af de varor, hvilka i allmänhet hit införas från Tyskland. Limmareds
styrka ligger i fabrikation af apoteksflaskor och öfriga utensilier för apoteken. Denna
fabrikation drifves som en specialitet och de exponerade flaskorna, med mattslipade
och etsade etiketter med förgylld rand, äro mycket väl utförda och taga sig bra ut,
där de stå uppradade liksom på ett apotek. Fabriken tillverkar äfven buteljer af både
hvitt och brunt glas samt mineralvattenflaskor.

Liljedals aktiebolag representerar hos oss buteljfabrikationen och stora massor
däraf gå årligen till England, där det svenska butelj fabrikatet börjat allt mera undan¬
tränga ej blott det klumpiga, traditionella engelska, utan äfven det tyska, som star
efter i såväl varans beskaffenhet som i prisbillighet. De utställda profven bära vittne
om fabrikatets värde.

172

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIN GEN 1897.

Arboga glasbruk drifver äfven buteljfabrikation, men synes hufvudsakligen
lägga an på mineralvattenflaskor, jämte punsch- och vinbuteljer, samt endast i sista
rummet ölbuteljer. Fabrikatet är mycket lofvärdt.

Glafva glasbruks aktiebolag intager en helt annan ställning. Dess fabrikat är
fönsterglas af alla slag, både hvita och kulörta, matta och refflade, slipade och etsade,
och af glas af allt slag är dess monter uppförd. De exponerade varorna äro af bästa
slag och kunna i hvarje hänseende täfla med de bästa utländska. Bolaget utställer
äfven det råmaterial, hvaraf dess varor tillverkas.

Sandö glasbruks aktiebolag arbetar uti samma slags produkter som Glafva
och dess varor äro väl utförda, men bolaget synes icke ännu vågat sig så vidt ut
som Glafva.

En helt annan glasfabrikation bedrifves af Föreköps glasbruks aktiebolag och
Pukebergs glasbruk. De drifva fabrikationen af lampglas och lampkupor såsom spe¬
cialitet och hafva nått långt i sin konst.

Aktiebolaget de Lavals glödlampfabrik Svea utställer i de Lavabska paviljon¬
gen sina produkter af glödlampkolfvar, kupor för alla slags lampor, samt skärmar och
andra slags glasföremål, mycket väl arbetade.

Härmed kunna vi afsliita revyen öfver våra glasbruk. Vi hafva framhållit
skiljaktigheten i deras verksamhet, och vi hafva dröjt vid beskrifningen öfver dem,
emedan de börja att, liksom de svenska trävarorna, järnet och stålet samt tändstickor,
papper och porslin, blifva kända på den utländska marknaden och där blifva efter¬
sökta. Det återstår nu endast att nämna några ord om glasets slipning, etsning,
målning och sammanställning i mönster. Vi hafva då Aug. Vogels välkända, slipade
och etsade, hvita och kulörta glas och pokaler etc , hvilka äro särdeles konstfärdigt
arbetade. R. F. Clefve har utställt vackra profver på slipade och etsade fönsterglas
i olika färger och vackra mönster.

Stockholms glasmåleri, Neumann & Vogel, bedrifva, förutom högt drifven
skicklighet i glasmåleri, såsom visas af deras förut beskrifna stora glasmåleriutställ-
ning i Nordiska museet, äfven en annan gren af glasets behandling. Det är den
sammanställning i mönster af olika, färgade glas, som i England är så i bruk. De
kunna i detta hänseende fullt mäta sig med de skickligaste i det landet.

wSvenska glasmåleriaktiebolaget, R. Callmander, utställer, jämte en mängd andra
föremål, äfven fönster till Vesterås’ domkyrka. Detta bolag har redan förvärfvat sig
ett välförtjent, berömdt namn för sina utmärkta arbeten.

Porslinsfabrikationen. Gustafsberg och Rörstrand, de båda rivaliserande fabri¬
kerna, arbetande i olika genrer och varande rivaler endast med afseende på hvilken-
dera af båda, som når den högsta konstutvecklingen i sin produktion, hafva, liksom
de båda glasfabrikerna Reijmyre och Kosta, fått sina platser midt emot hvarandra.

Gustafsberg, den gamla, berömda fabriken, har en mestadels ny utställning.
Vi vilja icke därmed säga, att genre och motiv äro alldeles nya, men de utställda
föremålen äro nyheter inom dem. Där är en stor,*hvit vas af Wennerberg uti empire-
stil och öfverst prydd med en kungl. krona. Dess omkrets är delad i fält, hvartdera
innehållande 3 medaljonger. Dessa äro i halfrelief utförda porträtter af Sveriges
konungar. Omkring foten löper serafimerkedjan. Där är ock en annan stor vas med
vallmoblommor på gyllene grund och en hel hop andra saker i samma väg. Slutligen
äro där äfven flera vaser och en del andra porsliner af stort, konstnärligt värde, med
stiliserade växtmotiver af Wennerberg och flera vackra saker af Mader, hvaribland en
stor, praktfull vas med en målad kopia af »Galatheas triumf» af Boucher, hvars be-,
römda tafla finnes på nationalmuseum. Fabrikens utställning af figurer i parian är
framstående. Denna tillverkning är af gammalt känd och berömd och hvem har ej

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

173

med glädje och beundran betraktat dessa vackra alster. De emaljmålade vaserna och
andra föremål, samt främst det berömda s. k. jaspergodset äro af stort värde och till¬
höra fabrikens specialiteter.

Rörstrand har en synnerligt anslående utställning. Fabriken skyltar med sina
båda väldiga kandelabrar framför ingången till dess utställning och längre in flankeras
dessa af de stora, präktiga vaserna i underglasyrmälning, komponerade, modellerade
och målade af Wallander, som utfört äfven en del andra föremål. Där äro vaser med
liljemotiv och näckrosor af ing. H. Almström; en stor urna med påfåglar af Fru A.
Boberg, f. Scholander; urnor med porträtter af konunga- och kronprinsparet af Lund¬
ström, samt af samme man arbeten med dekoration i »päte sur päte», utförda å fält-
spatäkta porslin; en servis af Ericson med underglasyrmälning. Den i Delftmanér af
Wallander komponerade servisen i fältspatäkta porslin med underglasyrmälning med
liljemotiv, samt en d:o med etsning i glasyren af »päte tendre» äro framstående.
Flera arbeten i »päte dure» med underglasyrfärger och med lystrerande glasyr äro
värda att omnämnas. Så äro ock »Flambé»- eller »rouge flambé»-arbetena af fabrikens
kemister; de åstadkommas genom särskilda blandningar af färger, och skiftningarne
åstadkommas genom ett särskildt svårt sätt för bränning.

Norrmännen hafva intet att bjuda på, och lika litet ryssarne, med undantag af
några få föremål från Kejserliga fabriken, hvars rykte var större förr, än hvad nu
är fallet.

JDanskarne äro däremot öfverlägset framstående. Det blå, musselmålade pors¬
linet från kungliga porslinsfabriken är allmänt bekant och finnes att köpa i alla huf-
vudstäders mera framstående magasiner, och det åtnjuter ett välförtjent renommé; dess
finess, dess elegans och dess fulländning är öfver allt beröm. Det från samma fabrik
stammande med underglasyr eller med »päte sur päte» målade är oöfverträffligt i fin
och glänsande glasyr samt konstnärligt, harmoniskt och fint utförd form. Färgerna
äro något enformiga genom deras fåtal och bestå af hvitt, blått, grått samt svagt
grönt, hvilka förläna det hela en något matt, men fin och mild färgton. Bland dess
mest framstående föremål äro några vaser, hvaribland en med hvita hjortar, som är
särdeles vacker.

Bing & Gröndahls utställning är stor och värdefull och vittnar om hög teknik
samt om stor finess i dekorering och mycken urskillning i val af färger och deras
sammanställning. Där finnas flera vackra föremål i »päte sur päte» och en del lyckade
serviser, hvaribland må nämnas en med dekoration af tång.

U. Kähler utställer fajanser, fulländade i form och med en egendomlig, prakt¬
full glasyr. De äro af högt värde. Vaser, skålar och fat utgöra de förnämsta utställ-
ning.sföremålen, vittnande om stort konstnärsskap, och man måste loforda hans stora
väggdekoration.

P. Ipsens Enke utställer sina berömda »terracotta»-arbeten i polykrom och
svartbränd lera. Fabrikens alster äro allmänt kända och berömda och utgöra repro¬
duktioner af antika arbeten, men äfven sådana af berömda nyare tids skulpturer, alla

mästerligt utförda.

Äfven L. P. Jörgensen har utställt särdeles vackra figurer i »terracotta»; kopior
af framstående mästares arbeten.

De svenska och danska porslinsutställningarne äro vidt skilda från hvarandra
och hvarje rivalisering är fullkomligt utesluten. Tillsammans bilda de däremot ett
prof på skandinavisk porslinsfabrikation, som ställer dem i jämnbredd med verldens

förnämsta fabriker.

174

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Kakelfabrikation och lergods. I afseende på kakelugnsfabrikationen står Sverige
ej allenast vida framför Norge och Danmark, utan i full jämnbredd med de förnämsta
fabrikerna i verlden och kanske öfverträffande dessa

Rörstrands fabrik står bland dessa främst och den dekorerade hvita kakelugnen
af arkitekten Boberg samt spiseln i 17-hundratalets stil af arkitekten Lindegren äro
framstående prof på denna fabriks utomordentligt värdefulla produkter, hvilka ständigt
blifvit beundrade på alla utställningar under de sista 25 åren.

Upsala—Ekeby aktiebolag, A. Th. Sandbäck i Kalmar, P. H. Lundgren i
Stockholm och I. Z. Rudholm & Co:s kakelfabrik i Norrköping täfla om, hvilken som
kan åstadkomma de vackraste kakelugnarne. De hafva alla ursprungligen imiterat
Rörstrands kakelugnar i majolika, men sedan börjat inslå på egna vägar, och detta
länder dem till stor förtjenst. Deras arbeten äro mycket värdefulla och tåla väl vid
en jämförelse med, hvad utlandet förmår åstadkomma.

Med afseende på lerkärlsfabrikationen hafva vi förr uti industripalatset sett ar¬
beten af Lundgren, hvilka kunnat täfla med de berömdaste engelska, och det är skada,
att dylika icke nu äro utställda. Nittsjö tegelverk har ganska välgjorda saker att
bjuda på, men de äro simpla. Norrmännen synas i detta hänseende hafva tagit lofven
af svenskarne, ty deras »terracotta»-arbeten äro utmärkta, ehuru simpla, och A. Schnei-
ders fat äro mycket stiliga och förtjena att tagas till föredöme. Danska »terracottan»
hafva vi redan omnämnt. Något egentligt krukmakaregods är ej att finna i danska
afdelningen. När våra svenska artister studerat sig in uti lergodsfabrikatio^en, kan
man hoppas, att denna hos oss skall komma att intaga samma berömda ställning som
våra porslinsfabriker. Lundgren har en god början.

En alldeles sjelfständig ställning intager Höganäs stenkolsbolag. Dess fabrika¬
ter i »rouge flambé»-manér äro framstående och af högt värde. Dess utställning är i
skånska storindustriens paviljong.

Efter det att vi skildrat glas-, porslins- samt kakel- och krukmakeriutställnin-
garne, sa torde ligga närmast till hands att nämna några ord om den närbelägna
stora och lyckade Eskilstunamontren, omkring hvilken Eda-, Reijmyre-, Kosta-, Gu-
stafsbergs- och Rörstrandsutställningarne äro grupperade. Denna montre glänser redan
på afstand och dess tempelartade form och väldiga dimensioner drager blicken dit.
Den består egentligen af två montrer, den ena inuti den andra. Dess yttre har breda
dörröppningar, genom hvilka man har tillträde till den inre. Denna senare har ut¬
ställning blott på yttersidan liksom alla montrer med kärna, men den yttre har där¬
emot utställning pa båda sidor, d. v. s. på både yttre och inre sidan, hvarigenom
mycket utrymme vunnits. Det är en god metod att använda kollektivutställningar,
såsom här är fallet. Sådant gör, att man lätt finner, hvad man söker, där det är
sammanfördt på en plats, och man har lättare att sammanfatta, jämföra och bilda sig
ett omdöme om de olika utställarnes produkter, då de äro sammanförda på ett ställe,
så att blicken kan vandra från den ena till den andra. Detta sätt torde nog komma
mer och mer i bruk, ty det är ej blott en lättnad för dem, som vilja studera utställ-
ningen, utan de särskilda utställarnes produkter framstå bättre och göra sig mera
gällande, än om hvar och en af dem hade sin lilla montre i olika delar af det område,
som för dem reserverats.

Men låtom oss återgå till montren, hvilken är klädd med blekgrön plych, som
tjenar till underlag och som bakgrund för de utställda föremålen. Det är gifvet, att
knifvarne skola vara särdeles starkt representerade på en utställning, hvars exponenter
till stor del utgöras af knifsmeder. Där finnas äfven alla slag af dem, från bladen å en
stor rullknif genom alla grader af förskärare-, stycknings-, köks-, bords-, bröd-, frukt-,
slid-, fick- och pennknifvar ända ned till sprättknifvar och miniatyrknifvar, samt de

175

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

berömda rakknifvarne, somliga etsade, andra icke, men alla blänkande, där de äro
ordnade i solform eller på annat sätt. Liksom knifvar förekomma där äfven saxar af
alla slag och storlekar, från den långa, etsade papperssaxen och den tunga skräddar¬
saxen ned till den lilla, fina och eleganta brodersaxen. Men det är ej blott knifvar
och saxar, som här utställas. Filar, raspar af alla slag och storlekar; riglar, lås,
nycklar, dörrvred, gångjärn, samt dörr- och fönsterbeslag, haspar etc.; korkskrufvar,
skridskor, och mera skrymmande föremål, såsom kaffekvarnar, eldstadsluckor, eldställ,
ventiler, pressade kärl och byggnadssmide, stock-, hand- och cirkelsågar, kaffekannor,
tekök, bordställ, brickor och ljusstakar, skedar och gafflar m. m. Det är en blän¬
dande blandning af alla möjliga föremål i svartsmide, samt poleradt järn och stål,
etsadt och oetsadt, äfvensom föremål af koppar, mässing, nickel, aluminium och bri-
tanniametall. Allt är väl utfördt och så arbete som form visa, att alla föremål äro
utförda af skickliga arbetare efter noga genomtänkta mönster och till sin konstruktion
formfulländade modeller. Eskilstunavarorna hafva äfven öfverallt tilldragit sig välför-
tjent uppmärksamhet. En mängd småsaker, såsom ramar, portföljpermar, skrin, skrif-
bordstillbehör, broscher, dosor, cigarretuier etc. etc., finnas utförda i den vackraste och
om stor konstnärlig talang vittnande stilfullhet och finess — verkliga praktarbeten,
som locka köplusten.

En sådan arbetsskicklighet kan ej ernås utan grundlig undervisning, såväl
teoretisk som ock praktisk, och det finnes äfven en »fackskola för finare smides- och
metallindustri» uti Eskilstuna, hvilken har sin egen lilla utställning i Nordiska museet
tillsammans med öfriga fackskolor.

Att här uppräkna några namn på utställare tjenar till intet, och att gifva
beröm åt den ene vore att nedsätta den andre, ty alla utställda föremål äro mönster¬
gilla och kunna mer än väl stå en täflan med utlandet, synnerligast hvad varans
gedigenhet med afseende på hvad såväl material som arbete beträffar.

Några Eskilstunabor tyckas icke hafva velat sluta sig till kollektivutställningen.
De äro J. Engström, som har sin egen, samt Hedengren & Son och C. V. Heljestrand,
hvilka hafva en gemensam montre bakom Gustafsbergsmontren. De hafva utställt
rak- och pennknifvar, fick- och slidknifvar, saxar, nageltänger, brickor, bordsyrtuter,
kaffe- och teserviser i olika metaller etc., och deras arbeten gifva ingalunda efter'för
dem, hvilka äro utställda på den stora montren.

Torshälla, som drifver samma slags manufaktursm ide som Eskilstuna, bör väl
äfven räknas dit, men har fått sin plats på läktaren. Dess fabrikater äro mycket väl
utförda och bestå hufvudsakligen af bleckburkar af olika former, samt krattor, hackor,
murslefvar, skrufnycklar, hyfveljärn, knifvar till skördemaskiner, sågar af alla slag såsom
hand-, band- och cirkelsågar, m- m. — allt vittnande om stor arbetsskicklighet.

Norrmännen hafva endast tre utställare inom denna branch, och hvad de expo¬
nera är egentligen knifvar, af hvilka slidknifvar med skönt snidade handtag ådraga
sig välförtjent uppmärksamhet; samt för öfrigt bälten, hvilka äro både vackra och
nationella, men för öfrigt icke vittna om någon öfverlägsen konstfärdighet, än mindre
kunna finna någon verldsmarknad, såsom fallet är med Eskilstunasmidet.

Danmark har två utställare, af hvilka ingen exponerar något likt Eskilstuna¬
smidet. Danmark har däremot ett vackert prof af konstsmide att uppvisa. Det är
en grind eller hvad man vill kalla det och som kommer upp med det yppersta, som
utlandet i den vägen har att visa. Äfven norrmännen visa en sådan, och Sverige eger
framstående mästare i konstsmide, hvilkas förnämsta på utställningen befintliga arbeten
utgöras af vackra montrer, såsom Barnängens och Emma Almquists m. fl. ut¬
förda i förträfiligt konstsmide. Ryssarne hafva endast sina synålar att bjuda på,
men de hafva en strykande afgång för det första, emedan de äro ryska, för det andra

lyö

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNIXGEN 1897.

emedan utställningen i dekorativt hänseende är lyckad och verkar attraktiv och slut¬
ligen, emedan produkten ej är sämre än andra produkter i samma väg, med sina för-
gylda ögon och hufvud.

Alå det nu tillåtas oss ätt öfvergå till Grupp 5, kl. 20: korgmakare-, borstbindare-
och kammakarearbeten, svarfvade och lackerade arbeten. Man vet verkligen icke, hvad
man skall tänka om denna gruppering, ty af egentliga kammakarearbeten finnes litet
eller intet och af de öfriga yrkena är utställningen mycket begränsad med undantag
af Aktiebolaget F. Stocklassas borst- & penselfabrik, som utställer förtjenstfulla saker
hörande till yrket. Annars representeras denna branch af svarfvade småsaker, hatt-
och mössformar, fågelburar, barnvagnar, hvilka kunna användas som vaggor, alla slags
korgar, blomsterställ, elfenbens-
bollar, piedestaler, och för öfrigt
bättre och sämre borstar; allt
inom den svenska afdelningen.

Ölkrus, tobaks- och sockeraskar,
juvelskrin, serviettringar, spinn-
rocksmodeller, sjöskums varor och
träpipor, inom den norska och
läster, block etc. för skomakeri,
pipor och cigarrer, krullhår och
möbler af spanskt rör inom den
danska, samt slutligen målade och
förnissade föremål af papier ma-
ché, buteljfodral af halm etc. inom
den ryska afdelningen. Den sam¬
lingen är allt för brokig för att
vi skulle offra någon tid på att
ingå i detalj. Vi vilja antaga,
att allt samråans är bra, hvilket
kanske är något vågadt, när man
betänker, att hoprafsadt följe säl¬
lan är godt. För den besökande
tålmodiga kuriositetsvännen är
denna utställning att rekommen¬
dera såsom något pikant i sin väg.

Läderexpositionen är syn¬
nerligt omfattande och af ganska
mycket intresse. Damerna kan¬
ske skratta åt detta och rynka
näsan, när de tänka på läder¬
lukten, utom i ryska afdelningen,

ty ryssläderlukten är ju modern och omtyckt. Man tror, att den åtföljer alla ryssar,
men det är ej sannt, ty en läkare har bevisat motsatsen; det är enligt hans förmenande
ej kroppen utan själen som luktar.

Läderutställningen är till viss grad misslyckad, emedan en del stora svenska,
norska och finska firmor uteblifvit, hvarigenom utställningen blifver till en viss grad
ofullständig. Äro dessa firmor allt för öfvermodiga eller tro de sig ega monopol på
något särskildt sätt för garfning och läderbehandling, som de frukta skall blifva kändt?
Vi veta det ej, men det är föga troligt att så är, ty om de kunna släppa ut sina fabrikater
i marknaden, så kunna de väl äfven utställa dem. Det ena är ej farligare än det andra.

Utställningens förnämsta arkitekter. II.

Carl Möller.

(Byggnadschef.)

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

177

Svenskarne hafva en rik utställning af gediget arbete, efter gamla metoden,
efter Kornachers metod och efter elektriska metoden. Deras sulläder, dragremmar,
öfverläder, bindsuleläder, smorläder, lackerade läder, dess kalfskinn, kohudar, ross-
läder etc. är allt igenom klanderfritt. Att döma om dess högre eller lägre värde
kan man ej göra, ty där finnas inga bevis på, hur länge ett par dragremmar tjenst-
gjort och några gamla sådana äro ej utställda. Man ser inga gamla sulor eller öfver¬
läder, som stått emot så och så lång slitning och så vidare. Att bedöma godheten
är således ej i något hänseende möjligt. En specialist kan efter känsel m. m. döma
om en bättre eller sämre vara, enligt hans öfvertygelse, men det är ej något absolut
bevis, ty ett läder garfvadt efter ena eller andra metoden kan synas och kännas full-

godt, men i praktiken visa sig
ganska different. Ryssarne söka
göra lädret lätt, engelsmännen att
göra det tungt. Vi hafva sjelfva
anställt mångfaldiga försök med
klackar och sulor af olika garfvade
läder, som kändes lika, men som
sedermera visade sig högst olika,
då den ena sulan eller klacken
höll ut dubbelt så länge, som den
andra. Vi vilja ej uppträda som
domare på grund af det fåvitska
däruti, men man kan säga, att ena
eller andra lädersorten af ena el¬
ler andra fabriken är mer eller
mindre omsorgsfullt behandlad.
Där äro allehanda läder för sulor,
ofvanläder, recepter och för bind-
sulor, för dragremmar, selar, töm¬
mar och bindläder, för glans- och
för handskläder etc. Allt ser bra
ut, man må gå till kemiskt tek¬
niska utställningen för att se den
svenska, eller i maskinhallen för
att se den norska, eller den dan¬
ska i industrihallen eller den ry¬
ska uti dess afdelning. Hvar och
en har något särskildt att bjuda
på. Allvarligast och gedignast
äro svenskarne, underhaltigast äro
ryssarne. Norrmännen framstå ge¬
nom förevisande af genomgarfvade Pernambuco och hvalrosshudar, sulläder, smorläder,
vaxläder, kalf- och fårskinn. Danskarne genom spaltadt och ospaltadt skinn, getskinn,
fårskinn, glacéhandskskinn, tvättskinn etc. hvaruti de excellera. Svenskarne genom
omsorgsfullt beredt sulläder, bindsulläder, kohudar, gult ofvanläder, kipsläder, kalfskinn,
fårskinn, goda dragremmar, tömmar och syremmar etc. Hvarje land har sin specialitet
allt efter dess geografiska läge och dess handel, sjöfart, fiskeri och boskapsskötsel, samt
dess mer eller mindre avancerade ståndpunkt med afseende på yrken med däraf föl¬
jande efterfrågan på råvara.

Guldsmeds- och yuvelerarearbeten finner man i rikhaltig mängd på utställningen.

Å

Utställningens förnämsta arkitekter. III,

F. Boberg.

178

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Man hade kunnat vänta att svenskarne, hvilka onekligen erhållit den bästa platsen
strax vid hufvudingången till Industrihallen och hvilka äro till antalet bäst represen¬
terade, äfven skulle visat den mest omfattande, den dyrbaraste, vackraste och mest
intressanta utställningen af dessa arbeten, helst Sverige icke är något fattigt land,
men danskarne hafva öfverflyglat oss ej blott i dyrbarheten af de utställda föremålen,
utan äfven i storslagenhet. Detta kan ju dock bero på vissa omständigheter, såsom
beställningar af storartade arbeten etc. Norrmännen uppträda åter på ett helt annat
sätt. De hafva fullt ut lika stort utrymme som danskarne, men hafva icke så stor¬
artade föremål att visa. Däremot hafva de en nästan genomgående nationell anda
uti sin utställning; en sträfvan efter något nationellt. Filigransarbeten, genomskinliga
och icke genomskinliga emaljarbeten, samt för dekorativa motiv mönster hemtade
från nordens tidigare ålder. Alla tre nationerna hafva utmärkta saker att uppvisa.
Ryssarne hafva vi talat om förut. De hafva en genomgående rysk prägel uti allt
som hör till guldsmeds- och silfversmedsarbeten, men uti juvelerarearbeten skilja de
sig ej från andra nationer, och de synas öfver hufvud taget komna hit mera för kom¬
mers än för utställning.

Må vi nu återgå till våra svenska utställare. Vi möta då i främsta rummet
Gustaf Möllenborgs utställning. Hans dryckeshorn på en särskild piedestal framför
hans montre vinner allmän beundran. Det är ett mästerverk och hvarje kännare
måste med förtjusning stanna framför detsamma. Inne i montren är ett annat horn,
utfördt i nordisk stil och äfven en beundrandsvärd borduppsats tillhörande kronprins¬
paret, samt kanna, kalk och paten af förgylldt silfver af stort värde. En skål med
medaljonger af våra konungar, ett par pokaler, en del charmanta dryckeskannor och
bägare samt ytterst dyrbara juvelerarearbeten bära vittne om framstående konstskick¬
lighet; dessutom ett stort magnifikt fat efter Otto Strandbergs komposition.

Vi skola ej säga mycket om hvar och en. Men guldsmedsarbetena äro till
en viss grad mätare af nationernas bildning och konstsinne, hvarför vi icke kunna
underlåta att ingå något i detalj. Guldsmedsarbetena äro lika viktiga i detta hänse-
enda som maskiner, väfnader etc.

Guldsmedsbolaget vill ej stå mycket efter. Det visar en pokal i drifvet silfver,
ett par borduppsatser, af hvilka en betingar ett pris af 8,000 kr. Ett drakskepp såsom
borduppsats, ett par dryckeshorn af stort värde, samt kannor, kaffeservis af högst
konstnärligt värde, och för öfrigt gediget guldsmedsarbete. Carlman excellerar i fina
arbeten, hvaraf hans kannor, hans dosor, skålar, bål och magnifika dryckeshorn i
gotisk stil bära vittne. Hans arbeten vittna om stor skicklighet. Hallberg har ett
fat tillhörande danska kronprinsparet och vittnande om denna firmas stora konstnär¬
skap i arbeten i drifvet silfver. Därom vittna äfven tvenne statyer i silfver samt ett
toilettgarnityr i förgyldt drifvet silfver och ett par mästerliga kandelabrar. Men någon
större samling af hans dryckeskannor ser man ej.

Anderson har utställt riktiga konstverk, hvarom vittnar hans kopior af staden
Nurnbergs skänker till Gustaf II Adolf — den ena föreställande Atlas bärande him¬
melsgloben den andra Herkules bärande jordklotet. En staty med motiv ur Frithiofs
saga är mästerlig. Likaså en pokal till skyttetäflingen innevarande år m. fl. arbeten.

Men äfven från landsorten ser man vackra prof på konstnärlighet. S. Möller
1 Malmö visar vackra bägare och skedar. Sam. Pettersson i Linköping har ett vackert
dryckeshorn samt några stilfulla kannor och en vacker kaffekanna med skål. Äfven
Strömberg 1 Haparanda uppträder med lappska motiv i särdeles lyckad användning,
i lan ser att konsten bor i vårt land full af lif och sökande dag från dag höja sig.
Mången sager att rent nationell konst är utmärkande för civilisation. Vi tro det icke.
et är endast ett sträfvande att väcka en nation till en konstnärlig utöfning af dess

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

179

inneboende skicklighet och motiven äro det nationella medlet därtill. Annars är den
uteslutande nationella stilen ett bevis på afskildhet, stillestånd och inskränkthet, hvilket
ej vill hindra dess användande vid lämpliga tillfällen, men utesluter dem såsom
genomgående.

Låtom oss noga följa våra nysilfverfabrikanter på deras väg att täfla med
guld- och silfverarbetena. Braese visar en vacker borduppsats och ett par kandelabrar
af värde. Dufva ett väldigt dryckeshorn, en vacker kanna samt kandelabrar och
ljusstakar i förgyldt pläterarbete, Carlson en utmärkt vacker blomsterskål vittnande
om mycken skicklighet.

Bakom Andersonska montren se vi gömd en utställning, hvilken förtjenar att
med loford omnämnas. Den utgör början till en ny nationell industri och är värd att
taga vara på och att nyttja som mönster. Det är den Meyerska utställningen af ar¬
beten hufvudsakligen bestående i bearbetning af svenska stenar såsom föremål för
guldsmedskonst. Konungen har besökt hans utställning och herr Meyer har haft
statsstipendium för att i utlandet ytterligare förkofra sig i sin vackra konst, som består
uti att slipa och i guld eller silfver på stilfullt sätt infatta stenar (granit, marmor etc.)
bergkristall, skalbaggar o. d. Därjämte att använda våra bergarter för dekorativa
föremål såsom ljusstakar, dosor, skrin m. m. samt i förbindelse med förgylld brons.
Vi äro ej ensamma om den tron, att den Meyerska utställningen är till stort gagn för
vårt land såsom en väckelse till en ny industri, som blir nationell.

De, hvilka hafva de största och dyrbaraste arbetena och som slå mest an på
allmänheten, äro danskarne. Deras utställning är storartad. Främst af dem och domi¬
nerande genom utställningens storlek och föremålens kostbarhet är V. Christensen,
Bland hans arbeten må här nämnas några, såsom: En sköld föreställande drag ur
Waldemar SejFs historia och hvars pris är 40,000 kr. En jardiniére med 4 fält,
föreställande de fyra elementen och hvilken betingar ett pris af 10,000 kr. En stor
uppsats föreställande Agnatos bortförande, Galatheas triumftåg, målarekonst, bildhug¬
garekonst, industri och handtverk och som kostar 20,000 kr. Ett par kandelabrar
tillhörande prinsen af W^ales (8,000 kr.). Kaffe- och teserviser till pris af ända till
6,000 kr. Af brillianter må nämnas en collier till 24,000 kr., och ett diadem till
10,000 kr. Dessutom alla slags moderna guldsaker och en stor samling af af firman
utförda medaljer, samt mycket som vi icke här kunna uppräkna.

En annan dansk firma har sin utställning vid sidan af den Christensenska och
skulle rent af försvinna invid och nedtyngas af denna, om den icke hade en del be-
aktansvärda föremål att utvisa. Det är Peter Hentz’s utställning. Dess mest fram¬
stående föremål äro: Det Oldenburgska hornet, hvilket förvaras på Rosenborgs slott,
Guldhomen förvarade uti Oldnordiskt museum, en del arbeten i Empir- och Rococo-

stil, samt rikt och stilfullt arbetadt silfver.

Om danskarne stå före alla andra i storartade och dyrbara föremål, så stå
norrmännen däremot främst i afseende på stilfull nationell typ. Vi se där Theodor
Olsen utställa en uppsats med tre skålar med norska nissar på fotstycket och rundt om
de norska städernas vapen. Kronprinsessans juvelskrin i filigransarbete samt vackra
emaljarbeten. I. Frisenberg utställer likaså ett juvelskrin i filigransarbete, ett äm-
bar i d:o samt en mängd andra arbeten i filigrans och emalj. M. Hammar har en
stor ciselerad uppsats med färgerna modellerade af Skiebrok, motivet norskt bondlif.
Dessutom vackra transparenta saker samt en stor samling af antikviteter. Slutligen
må nämnas David Andersens utställning, hvilken förtjenar uppmärksamhet for sm
sträfvan att i den moderna guldsmedskonsten upptaga mönster från de nordiska län¬
dernas första storhetsperiod, hvarom borduppsatser, toilettföremål m. m. bara vittne,
noggrant återgifvande de vackra mönstren från järnåldern och den första kristna tiden.

i8o

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Arbetena i genomskinlig’ emalj och filigran bära äfven spår af ett återupptagande af
den nordiska stilen. Firman utställer för öfrigt särdeles vackra arbeten i förgyldt
silfver belagdt med emalj i olika färger och ganska dyrbara arbeten är detta, af hvilka
vi vilja framhålla ett par praktlampor, hvilka kosta flera tusen kr. jämte kaffeserviser
i blått, rödt och grönt, hvilket är något här förut icke sedt. För öfrigt innehåller
herr Andersens montre alla slags till guldsmedsfacket hörande arbeten.

Vi hafva uppehållit oss länge vid guldsmeds- och juvelerarearbetena, men vi
hafva gjort det för att framhålla, hur långt de små nordiska länderna hafva utvecklat
sin konst i detta hänseende och däri nått en ståndpunkt,, som ej gifver mycket efter
för våra förnämsta kulturländers. De nordiska länderna kunna i detta afseende med
stolthet säga; vi äro små, men vi äro naggande goda och stå efter ingen, om vi blott
finna köpare.

Konstarbeten i tenn, järn, koppar, mässing och brons. Det är väl ganska svårt
att bestämma, hvar gränsen för konstarbeten är, ty det konstnärliga bör egenligen
göra sig gällande i alla slag af arbete. Med konstarbeten mena vi dock vanligen så¬
dana, i hvilka det praktiska målet väl gör sig genomgående gällande i hufvudsak,
men icke i detalj och utstyrsel, hvilka senare egenskaper mera lemnas åt konstnärens
fantasi. Några af en tenngjutare artistiskt formade band, anbragta på en bytta af
rent arbetadt, poleradt eller opoleradt trä, är redan ett konstarbete, lika väl som ett
framstående skulpturverk; det är endast graden, som skiljer.

Bland »artister» inom tenngjuteriet och främst bland dem är Fr. A. Santesson,
chefen för och innehafvaren af en gammal, berömd firma, som gjort det artistiska
uti utförandet till en lika viktig faktor som det praktiska ändamålet och därigenom
skapat produkter, hvilka lika väl motsvara konstnärens pretentioner, som det prak¬
tiska lifvets behof.

Men låtom oss nu öfvergå till ett annat material, som är till och med billigare
än tennet, men som har en mycket större användning för konstföremål än detta — näm¬
ligen järnet. Vi hafva då C. L. Friedländer, som i Rosengrens pa^viljong utställer galvani-
serade föremål af gjutjärn. Om dessa äfven icke kunna skryta med så stort konstvärde,
som de arbeten, hvilka utställas af Husqvarna, så äro de likväl ganska beaktansvärda.

Husqvarna är den fabrik, hvilken synes hafva inlagt den största konstnärlig¬
heten i föremål af galvaniseradt gjutjärn, hvarom dess sköldar, harnesk, svärd, hille¬
barder och fat bära vittne.

J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstads aktiebolag intager åter en annan
ståndpunkt inom konstgjuteriet. Dess trädgårdsornamenter af flera slag äro synner¬
ligen framstående. Vi vilja nämna några fontäner, men framför allt de särdeles vackra
urnor, hvilka pryda den lilla parken mellan teaterutställningen, trädgårdsutställningen
och jaktpaviljongen och hvilka föremål äro särdeles konstnärligt utförda.

J. A. Gode är nybörjare, men de arbeten han utställer i smidt järn och drifven
mässing, såsom hans eldskärm och hans höga bordlampor i den gamla till renässans¬
stil, som återfinnes i gamla kyrkoljusstakar och kandelabrar, samt hans i gamla tiders
smak utförda järnbeslag på ett plyschbeklädt skrin vittna om stor skicklighet och
ganska mycket konstnärskap.

Då vi nu äro inne på tillverkningen af drifna arbeten, skulle vi gärna vilja
skildra någon utställning af endast sådana, men fallet är, att de, hvilka utställa drifna,
äfven utställa gjutna arbeten, och vi få därför hålla oss till dem, som arbeta i både
drifvet och gjutet gods, för att sedermera sluta med dem, hvilka hufvudsakligen gjuta.

Af de förstnämnda hafva vi Albin Andersson i Upsala, hvilken utställer ett
mycket förtjenstfullt arbetadt dokumentskrin med bilder från Eric XIV:s tid etc. samt
andra arbeten af mindre eller föga värde.

STOGKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

181

Så hafva vi P. A. Carlstein i Söderköping, som utställer en del förtjenstfulla
småsaker jämte lampetter och ljuskronor. Han öfverglänses dock af C. W. Bratt i
Jönköping, hvars utställning af i antik stil drifna ljusstakar och lampetter af mässings¬
plåt är af mycken förtjenst, men som likväl ej kommer upp mot Marcus Ax’s i Gefle
vackra lampetter och fruktskålar af drifven mässingsplåt samt stora, vackra ljuskronor
af gjuten mässing. I denna senare metall har W. Wiklunds verkstäders aktiebolag
en rik och vacker utställning i industrihallen, omfattande alla slags prydnadsföremål,
som kunna framställas af metall, från ljusstakar, ljuskronor, lampetter, skrifbordsgarni-
tyr till urnor, vaser, fat m. m. I maskinhallen finna vi äfven några vackra fat af järn,
om vi minnas rätt.

Skultuna har en del ljuskronor och ljusstakar af gammal, välkänd fabrikation,
jämte andra mera praktiskt nyttiga föremål af koppar och mässing. Men dess utställ¬
ning af konstföremål försvinner helt och hållet i jämförelse med Gusums Bruks & fa-
briksaktiebolags utställning, som är storartad. Dess stora, vackra altarprydnad, dess
ljuskronor, kandelabrar, ljusstakar och öfriga garnityrer äro allmänt beundrade och
ställa firman i första rummet bland fabrikanter af dylika saker.

Bland gelbgjutare må vi nämna I. G. Ljungberg i Jönköping, som utställer fö¬
remål i flere olika stilar och af ganska god förtjenst; samt A. Eliasson i Stockholm,
som mest egnar sig åt det praktiska, men ändock i någon mån äfven skattar åt det
konstnärliga medels ljusstakar, möbelbeslag m. m. dylikt.

Men verkliga konstgjutare i brons och silfver hafva vi blott tva firmor. Den
ena är Otto Meyer, hvars rykte är stadfästadt. Denna firmas arbeten äro utomordent¬
ligt fina och vackra. Vi vilja i första rummet nämna ett arbete, uppställdt framför
firmans montre. Det är den hedersgåfva, som telefonfabrikanten Ericsson erhöll från
sina arbetare och som utgör ett verkligen monumentalt konstverk af högsta kvalitet,
utfördt efter ritning af D. Carlsson. Vidare en efterbildning af Molins Bältespännare
och en vacker vas, till hvilken prins Eugen är egare och hvilken är prydd med figu¬
rer i cére pordue. För öfrigt utställer firman ljuskronor, lampetter, kandelabrar, ljus¬
stakar m. m., allt af stor förtjenst. Därjämte en mängd afgjutningar efter naturen at
växter och växtdelar.

Den andra firman är »C. G. Hallbergs konstgjuteri», men som egentligen
borde heta Herrman Bergmans utställning. Den innehåller en större vas med en
grupp, föreställande en gosse lekandé med kattor; vidare en byst af »Gluntarnes
fader», landshöfding G. AVennerberg; en jockey till häst samt en mängd djurfigurer
såsom hästar, hundar etc. samt slutligen några växtafgjutningar. Det hela vittnar
om framstående konstnärsförmåga. Herr Bergman är föreståndare för ofvannämnda
Hallbergska konstgjuteriet.

Innan vi sluta torde vi äfven böra nämna några ord om de båda knappfabri¬
kanterna, firmorna: Metallaktiebolaget C. C. Sporrong & Co. och M. Pettersson, hvilka
äro bekanta för sina uniforms- och livréknappar, ordensdekorationer, gradbeteckningar
m. m., men hvilka äfven drifva fabrikation af emaljerade arbeten af stor förtjenst, så¬
som: armband, broscher och dylikt af framstående konstnärligt värde.

Landtbruksmaskinerna på utställningen.

Då vi tala om landtbruksmaskiner, så mena vi denna gång icke sadana, hvilka
höra till mejerihandteringen, ty dessa hafva vi förut skildrat. Vi mena endast de,
hvilka höra till jordens brukande, samt skördens behandling, således plogar, vältar,

i82

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

harfvar, såningsmaskiner, slåtter- och skördemaskiner, tröskverk, sädesrensare, hac¬
kelse- och rotskärnings- samt oljekakskrossningsmaskiner, gröpkvarnar ra. m.

Det är mycket svårt att bedöma det relativa värdet af landtbruksredskap, när
dessa äro i bruk; ännu svårare när de äro i hvila och deras egenskaper icke göra sig
praktiskt gällande. Maskiner och redskap kunna arbeta under mer eller mindre gyn-
samma omständigheter och handhafvas af mer eller mindre öfvade och erfarna perso¬
ner, och sålunda kunna samma maskiner och redskap än den ena, än den andra
gången visa ganska differenta resultat. Lägger man nu härtill, att skillnaden mellan
de olika fabrikanternas maskiner och redskap ofta är så hårfin, att de knappast kunna
skiljas den ena från den andra, så är klart, att en äfven ytterst samvetsgrann åskå¬
dare mången gång har svårt att skilja dem åt och ännu mer att gifva företräde åt
en framför en annan, äfven om fabrikanterna sjelfva äro närvarande för att förklara
deras maskiners och redskapers skiljaktighet från och företräde framför andra. Det
är med landtbruksmaskiner som med velocipeder, att oftast endast fabrikanten kan
skilja den ena från den andra, eller det ena systemets företråde framför det andra, om
ett företräde öfver hufvud föreligger annorlunda än i fantasien. Det finnes naturligt¬
vis mycket viktiga och i ögonen fallande undantag härifrån, men i allmänhet är skill¬
naden obetydlig. Men om det redan är svårt att i allmänhet döma om maskiner och
redskap i bruk, huru mycket svårare är det icke då, när de icke äro det — och det
är vanligen fallet på denna utställning, hvilken för öfrigt är ganska tarflig.

Det är förvånande, att på en så stor utställning, som den nu pågående, hvil¬
ken gränsar till en verldsutställning, landtbruksmaskiner och redskap äro så föga till
antal och omvexling, som här är fallet. Utställningen är den största, som blifvit
hållen inom de skandinaviska länderna, och man skulle kunnat vänta att få se en
uppvisning af allt, hvad vårt eget land så väl som Norge och Danmark kunna åstad¬
komma i den vägen. Så är likväl icke fallet. Låt vara, att under förra året en spe-
cielt för landtbruket afsedd utställning var hållen i Malmö, sä var den utställningen
likväl endast en af dessa specialutställningar, å hvilka man brukar känna hvarandra
på pulsen, innan man går att täfla på en internationell utställning lik den nu pågående.

Kasta vi en blick på den så illa tillvaratagna utställningen, så finna vi af ka¬
talogen, att den tillhör grupp 14 klass 66, samt att bland utställarne 52 tillhöra Sve¬
rige, medan 6 tillhöra Norge och 4 Danmark. Danskar och norrmän hafva blifvit
gynnade med ganska stort utrymme i maskinhallen, medan blott få svenskar där fått
sin plats. Somliga af de senare hafva väl där en obetydlig utställning i förening med
andra föremål och några fabrikanter utställa i egen paviljong eller i andras, men de
flesta hafva blifvit hänvisade till kvarteret »Masten», som är beläget midt emot ma¬
skinhallen på andra sidan om Allmänna gränden. Svenskarne äro således dels splitt¬
rade, dels hänvisade till en plats, som få känna till.

De å senare platsen utställda föremålen äro följande;

Plogar. Af dessa är ej mycket att se, ehuru Sverige har ett stort urval däraf
att bjuda på. Om man frånräknar de få exemplar, hvilka finnas utställda i Finspongs
och Rosengrens paviljonger, så inskränker sig hela den svenska utställningen till 4
vanliga svängplogar, väl arbetade och utställda af Storebro aktiebolag, och en fyr-
skärig plog af Kockums järnverks aktiebolags utställning. Det är allt, hvad Sverige
bjuder på i den vägen.

Harfvar finnas af många olika slag, såsom: rull-, fjäder-, tallrik-, stjärn-, spad-,
kedje- m. fl. harfvar, hvilka alla äro rätt väl arbetade. Den Grönkvistska tallrikharf-
ven och rullharfvarne från samma fabrik, utställda af Kullberg i Katrineholm, samt
C. A. Carlsson & C:os fjäderharfvar och Gefle spadharf synas hafva företrädet framför
de öffiga.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINCtEN 1897.

183

Ringvältar af god konstruktion och godt arbete finnas utställda af Storebro
aktiebolag och A. Stenberg. Den första firmans fabrikat kunde vi finna, men icke
den senares.

Gödselspridare äro utställda af Aktiebolaget Ankarsrums bruk uti maskinhallen
och den är väl den bästa; en annan mycket förtjenstfull är den af O. Hedlund
utställda.

Radsåiiingsmaskiner finnas uti stor mängd, hvaribland vi må särskildt påpeka
Svalins i Nyköping, Gefle åkerbruksredskaps aktiebolags samt aktiebolaget Palmcrantz’

<&: C:os och Vesterås mekaniska verkstads aktiebolags. De äro alla särdeles väl
arbetade.

Skorde- och slåttermaskiner. Af dessa är en rik utställning, hvaraf aktiebolaget
Palmcrantz & Co. och Vesterås mekaniska verkstads aktiebolag äro de största ut-
ställarne. Båda firmorna hafva gammalt och godt renomme, men en annan firma
börjar dock att få stort inträde på marknaden. Denna är P. Andersson <S: Co. i
Arvika (försäljning gertom Kullberg i Katrineholm). Dess slåttermaskiner äro mycket
beaktade och särdeles efterfrågade. Rottneros bruk har fått silfvermedalj för vackert
utförda slåttermaskiner.

Hästräfsor äro utställda af aktiebolaget Gefle åkerredskap. Grönkvists meka¬
niska verkstad i Katrineholm (Kullberg), Kockums järnverks aktiebolag, Rottneros
bruk, Storefors bruk (i O. A. Rosengrens paviljong), samt Vesterås mekaniska verk¬
stad. Af alla dessa välkonstruerade och väl arbetade räfsor måste vi gifva första
priset åt den af Grönkvistska verkstaden utställda, väl afvägda balansräfsan, hvilken
tillika är mycket billig.

Hahnskakare finnes endast en af aktiebolaget Gottna bruk utställd, hvilken
synes väl motsvara sitt ändamål.

Tröskverk äro, märkvärdigt nog, de, hvilka äro bäst representerade på denna
utställning. De små äro hvarandra tämligen lika och mestadels i hufvudsak utförda
efter samma princip som Köpings stifttröskverk. Det största af alla tröskverk är det
från Munktells mekaniska verkstad. Det är ett stort, dubbelrensande och sorterande
tröskverk med lokomobil, tillhörande denna firmas berömda fabrikater. Vidare följa
icke mindre än 4 st. tröskverk från ingeniör Thermaenius i Hallsberg, hvilka äro
allmänt kända och omtyckta. Bland goda tröskverk vilja vi äfven nämna de från
Grönkvists mekaniska verkstad samt de små, lättgående stifttröskverken frän Marie-
holms järnverks aktiebolag. Alla utställda tröskverk, hvaraf här endast ett fåtal

blifvit nämnda, synas vara särdeles väl arbetade.

Rens 7 iingsmaskiner samt f7'ö- och sädessorter are. Af dessa har Kockums järn¬
verks aktiebolag utställt en rensningsmaskin, Axel Persson en frösorteringsmaskin, I.
Thermsenius en sädesrensningsmaskin, Tidaholms bruks aktiebolag en sädessorterare;
och en rensningsmaskin är utställd af Bech & Nilson uti maskinhallen. Thermsenii
rensningsmaskiner synas vara de bästa och hans »Purgator» har egenskapen att sor¬
tera såväl säd som frö och kan användas enbart som fläkt eller enbart som sållapparat,
eller bådadera samtidigt, och därefter Kockums järnverks aktiebolags, medan Axel

Persson väl har den bästa frösorteraren.

FröJiötare äro utställda af P. Andersson 8 t Co., Hults bruk och af I. Thermae¬
nius. De tyckas båda vara jämngoda.

Kragsåll finnes utställdt af I. Thermaenius och är detta såll mycket omtyckt at

dem, som pröfvat det, och troligtvis det bästa, som finnes.

Sädeskrossnings- och oljekakskrossnings- samt rotskärningsmaskmer äro utstallda
af mejerimaskinaktiebolaget Excelsior och hafra tillvunnit sig loford för godt arbete.
Samma bolag utställer äfven en mycket bra kreatursväg och en hopress.

184

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

)

Hästvandringar äro utställda af flera firmor. Grönkvists mekaniska verkstad
har en mycket förbättrad gamla tidens tröskverksvandring, hvilken 1 styrka samt latt
och jämn gång torde kunna täfla med alla andra. Marieholms mekaniska verkstads
aktiebolag har två och mejerimaskinsaktiebolaget Excelsior en (i förening med pump)
liggande vandring, och äro dessa särdeles väl arbetade och lättgående. Hvad åter
beträffar den hästvandring, som utställes af Linde maskin- och snickeriaktiebolag, så
är den blott ett uppkok på eller kanske en förbättring af den amerikanska häst¬
vandring, som för ett femtiotal af år tillbaka infördes under namn af ^»Impulserica».
På den tiden kunde idéen vara god nog, då hästar voro billiga och ångmaskinerna
voro föga i bruk och dyra, men i vår tid, då nästan hvarje rationell landtbrukare har

en flyttbar ångmaskin, är den
olämplig, sä mycket mer som den
måste skada hästens ben. Den
består af ett lutande plan, sam¬
mansatt af plankor, fästade vid
en kedja, som rör sig på rullar
och vänder sig omkring valsar,,
fästade vid båda ändarne af ett
vagnsunderrede. Den af skol¬
läraren Sjögren utställda vand¬
ringen är ett oting, som ej ens
förtjenar att omnämnas, såsom
varande i alla hänseenden olämp¬
lig, samt mycket riskabel för hä¬
stens ben. Alla slags trampverk
äro för såväl menniskor som djur
ytterst tröttsamma och mycket
riskabla, hvarför de kunna anses
såsom öfver hufvud taget för¬
kastliga.

Gr c par, högafflar, hand-
räfsor, liar, hackor, spadar, skof-
lar och skyfflar äro till finnandes
i stor mängd uti maskinhallen,
utställda af P. Lilljequist, Fr. Ca-
nells manufakturverk, Vedevågs
och Eriksfors bruk m. fl. och sy¬
nas öfver hufvud taget allesam¬
mans vara mycket väl arbetade,
starka och praktiskt användbara.

Lät oss nu vandra öfver

till maskinhallen, för att taga den danska och norska utställningen i hastigt skärskå¬
dande. Vi börja med den danska och mötas först af P. Nielsen’s i Hilleröd ganska
stora utställning, omfattande en myöket väl arbetad hästräfsa, samt vidare en fyr- och
en sexskärig plog m. fl. landtbruksredskap, alla väl arbetade.

Bland öfriga utställare af landtbruksredskap märkas: 1 . P. Hansen, N. G. Nielsen
och H. N. Jensen.

Gå vi till den norska afdelningen, så komma vi till S. H. Lundh & C:os ut¬
ställning af landtbruksredskap, särdeles omsorgsfullt arbetade.

Mesna bruk har sina föremål gulmålade. De bestå bl. annat af: en skörde-

Utställningens förnämsta arkitekter. IV.

Agi Lindegren.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN I 8 Q 7.

185

maskin, 2 slåttermaskiner och en hästräfsa, alla särdeles väl arbetade. O. B. H. Ha¬
neborg har utställt en dräneringsmaskin, hvilken, ehuru mycket tung, synes utmärkt
väl konstruerad och arbetad.

Järn- och Metall-Manufakturen.

Vi hafva i det föregående talat om de utställare, hvilka visa sina fabrikater i
egna paviljonger såsom: Kopparbergs bergslags aktiebolag. Aktiebolaget Bofors-
Gullspång, Aktiebolaget Finspongs styckebruk, Sandvikens Järnverks aktiebolag. Vi
kunna icke i denna revy inlåta oss på att i detalj beskrifva alla de utställningar inom
denna grupp, som finnas hopade i de gemensamma hallarne, ty detta skulle ensamt
bilda en bok om många hundra sidor och verka tröttande. Att i en fortlöpande
artikelserie, där hvarje uppsats utgör ett helt för sig, med längre eller kortare mellanrum
i bild och ord lemna en framställning af vår storindustri har dock alltid stått på För
Svenska Hems program, och därmed ämna vi äfven fortsätta i sjelfva tidskriften. För
denna årgång må allt, hvad som i den vägen sagts i denna revy, vara tillfylles. I
hufvudsak vilja vi dock som ett totalintryck af våra vandringar bland utställningens
»montrer och kiosker» erinra att:

Den gamla tidens bruksdrift är nu så godt som försvunnen. Vi vilja icke
därmed säga, att man icke nu som förr blåser tackjärn samt tillverkar göten, smiden
och valsar järn och stål etc. samt bringar dessa produkter i marknaden nu liksom då.
Dessa produkter voro förr allt som producerades. Nu utgöra de däremot blott råvaran
för en storartad industri, som förser landet med maskiner, redskaper, verktyg och en
mängd andra produkter, hvilka förr importerades till ett ofantligt värde, som nu stannar
inom landet och skapat många tusende familjers uppehälle och välstånd.

Den gamla tidens bruksdrift kunde icke längre hålla sig uppe. En del bruk
lades ned och en del andra mera lifskraftiga med egna grufvor eller grufandelar och
med vidsträckta skogar samt fördelaktigt läge för kommunikationen öfvergingo till
kapitalstarka aktiebolag. Men äfven dessa kunde icke i längden bestå konkurrensen
på verldsmarknaden, som var för stark, och priset på varan var på verldsmarknaden
allt för varierande, ibland orimligt högt, men detta endast för kortare tid för att sedan
sjunka ned till mindre än tillverkningskostnaden. Under sådana konjunkturer var det
omöjligt att fortgå, ty ingen kunde för sin bruksdrift räkna med så osäkra siffror, som
verldsmarknaden visade.

Det blef en absolut nödvändighet att slå in på en annan väg. Denna var klar
nog. Den bestod uti att förädla råvaran. Ty den förädlade varan har ett fastare pris
och afsättningen af densamma är säkrare och låter sig^ beräkna med vida större sanno¬
likhet än råvaran. Den förädlade varan fordrar större arbete i mån som förädlingen
drifves längre, och den gifver således arbete åt en mångfaldigt större arbetsstyrka än
som tarfvades, när endast råvara producerades. Statistiken visar oss, till hvad grad
antalet af i industriens tjenst sysselsatta personer ökats, och kasta vi en blick på våra
sparbankers ställning förr och nu, så måste man häpna öfver de besparingar, som
samlats. Dessa hafva på trettio års tid niodubblats, det är att de stigit från i rundt
tal 38 millioner till 350 millioner kronor. Man skall icke tro, att råvarutillverkningen
minskats därföre, att man slagit in på att förädla dem. Detta är icke alls fallet. Den
stora skala, i hvilken järn- och metall-manufakturen nu bedrifves, fordrar en ökad råvaru¬
produktion och detta i en betydande grad. Den, som intresserar sig för denna
utveckling, finner å sidorna 4—6 af detta arbete några få data, hvilka, så enkla de äro.

Bilaga till ■»För Svenska Hem*, 1897. Häft. 26. ^3

i86

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

visa, hur vårt land gått framåt. Den ena industrigrenen är beroende af den andra,
och liksom industrien är beroende af handeln, så är äfven handeln beroende af industrien,
och resultatet är, att inom alla förvärfsgrenar en betydande stegring inträffat, och den
är numera stående på egna fotter, ej beroende af spekulation utan på en sund om¬
sättning i och för fyllandet af eget lands behof.

En vandring intill och genom Industri- och maskinhallarne med deras väldiga
välordnade montrer visar oss den Svenska järn- och metallmanufakturens mångfaldiga,
olika alster. Det är i sanning en brokig samling från knappnålar, hyskor och hakar
upp till väldiga maskiner, från velocipeder till lokomotiver, från miniaturljusstakar till
fyrtorn, från de finaste urfjädrar upp till de största bordsågar som någonstädes kunna
uppvisas, från tapetserarehammaren upp till de väldigaste ånghammare, från en miniatur-
revolver till jättekanoner.

Aktiebolaget Iggesunds bruk t, ex. tillverkar Dannemora- vallon- och ståljärn
tackjärn, valsadt och smidt bessemerstål, sten-, gruf- och verkstadsredskap, maskinsmiden
verktygsstål, cirkelsågar, ramsågblad, maskinhyfveljärn m. m., valsadt lancashirejärn
o. s. V. Dess montre är en bland de vackraste, och fabrikaterna framhållas på ett
utmärkt sätt.

Söderfors bruks Aktiebolag utställer järnmalm, tackjärn, martingöt, smältjärn
{vallon och lancashire), stångjärn, smidt och valsadt järn; martinstål (smidt och valsadt),
stålgjutgods, fjädrar för järnvägsvagnar och för fordon, filar, bergborr, borrsläggor och
andra gruf- och stenredskap, redskap för skogsodling, smidesstäd, skrufstycken, järn¬
vägsspårkorsningar, spår vagnshjul, ankare och propellrar m, m. Dess montre är storartad
och vacker.

Fagersta bruks Aktiebolag visar oss valsadt och smidt stål; sågblad och cirkel¬
sågar; järn- och ståltrådslinor; maskinhyfveljäm; spiralfjädrar; spiralfjädertråd; valsade
och dragna stålrör för velocipeder och ångpannor.

Tönshammar, Ramnäs och Furudal utställa allt, hvad ketting och flottningssmide
heter och detta af bästa slag.

Vi hafva framhållit dessa bruk endast såsom enstaka exempel på mångsidigheten
i tillverkning för så vida det ankommer järn och stål, hvarpå äfven Ankarsrums bruk
m, fl. lemna prof.

Betrakta vi Gusums bruks- & fabriksaktiebolags utställning å deras båda
montrer, så finna vi altarprydnader; kandelabrar och ljusstakar; ljuskronor och vägg¬
armar för all slags belysning, samt tak- och bordslampor för d:o; mässings- och järntråd;
mässingsduk, knappnålar, hårnålar; hakar, hyskor och spännen — allt af mässing.

Vi sade Gusums bruks- & fabriksaktiebolag. Denna benämning innebär just
tendensen att öfvergå från hvad som förstås med bruk till hvad som förstås med fabrik.

Med bruk mena vi sådana verk, där ravaran ännu tillverkas, och med fabrik
sådana verk, där egentligen endast förädlingsarbete bedrifves. Med manufakturverk
mena vi däremot såväl det ena som det andra eller båda förenade.

Af rena fabriker hafva vi att i första rummet nämna sådana som Motala,
Nyqvist & Holm vid Trollhättan, Kockumska fabriken i Malmö, Vulcan i Norrköping,
J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstad i Stockholm samt Huskvarna och därefter de
många större och mindre fabriker, som finnas i vårt land.

Låtom oss till exempel se, hvad som tillverkas vid Huskvarna. Vi mötas där
af den brokigaste samling af föremål såsom vanligt gjutgods, bestående af spislar, kaminer,
trädgårdsbänkar, kokkärl, m. m., samt alla slags galvaniserade kok- och andra kärl,
vapen af alla slag, symaskiner, fotogenlampor, velocipeder, gallerverk, konstgjutna

föremål såsom gamla rustningar och vapen, sköldar, hillebarder m. m., fat och andra
artiklar.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

187

Den fabrik, som har de mångsidigaste fabrikaterna torde väl ändock vara
J. & C. G. Bolinders mekaniska verkstad. Man ser där från vanligt gjutgods till de
finaste konstgjutna föremål; alla slags spislar, värmledningar för privata bostäder,
offentliga byggnader och växthus; alla slag af ångmaskiner från de största till de
minsta; fotogenmotorer; kvarn- och sågverk; turbiner; bakugnar och degknådare;
parkprydnader m. m. Dess vidlyftiga utställningar inom Maskinhallen, Industrihallen,
i Nordiska Museet, turistpaviljongen, på trädgårdsplanen o. s. v. bära vittnesbörd härom.

W. Wiklunds verkstäders aktiebolag visar oss, förutom alla slag af gjutgods i
järn- och gul metall, äfven alla slags maskiner och apparater för bryggerier, apotek
och tvättinrättningar, samt velocipeder, kandelabrar, ljuskronor, skrifbordsuppsatser m. m.

Vi hafva framhållit dessa få bruk och fabriker såsom ett exempel på den mångfald
af olika föremål, som där tillverkas, och därmed mångsidigheten i deras verksamhet, såsom
en motsats till, hvad som förr var fallet. Om detta nu är den rätta vägen, som man
slagit in på eller icke, vilja vi lemna oafgjordt. Vi tro, att det är ett famlande i luften
för att söka det rätta och sedan fasthålla därvid. Vi tro, att yrkesdelning är en lika
stor nödvändighet som arbetsdelning, och vi tro därföre, att en stor del af de bruk och
fabriker, hvilka nu bedrifva en mångomfattande verksamhet, snart skola låta den ena
verksamhetsgrenen efter den andra falla, för att hålla sig inom en mera inskränkt sfär
och bedrifva specialtillverkningar. Detta kommer nog också att ske i mån som vissa
fabrikater få ett stadgadt renommé. Tillverkningen af dem kommer då att ökas i mån
af efterfrågan, och man kommer sålunda af sig sjelf att drifva de specialiteter, hvilka
äro mest efterfrågade i marknaden och sålunda mest säljbara.

Bland nyaste uppfinningar af finaste slag kunna vi räkna Bröderna Hults båda
uppfinningar »ffiktionsvexeln» och »roterande ångmaskinen».

Hvad nu beträffar den förra, så är den lika enkel som sinnrik. Den består helt
enkelt af en rund skifva, hvilken sättes i rörelse genom en vef eller en remskifva
eller dylikt. På denna skifva och nära dess periferi äro fästade, på lika afstånd från
centrum och från hvarandra, tre axeltappar, på hvilka äro fästade en rulle på hvardera.
På dessa rullar äro trädda stålringar, så att ett spelrum uppstår mellan dem och rullarne.
Mellan dessa ringar är centertappen så insatt, att ringarne pressas så hårdt mot det
cylindriska ramverket, att de blifva omkring 7i millimeter förtryckta, d. v. s. till en
obetydlig grad ovala. Centertappen, som ej har något lager, hvilar således fast och
stadigt mellan stålringame och är således ej utsatt för annan friktion än rullningsfriktion,
och någon annan än sådan finnes icke i hela mekaniken med undantag af den, som
uppstår mellan rullarne, och de tappar, på hvilka de äro trädda och som äro fästade
på skifvan, hvilken röres genom vefven. Genom denna friktionsvexel kan man med
minsta tänkbara friktionsmotstånd och minsta nötning meddela centrumtappen en rota¬
tionshastighet af 5,000—6,000 hvarf i minuten, och är den genom den ringa kraft, som
behöfves, särdeles lämplig för separatorer, centrifugalpumpar, fläktar och dynamomaskiner
m. fl. apparater, som fordra stor hastighet.

Den senare uppfinningen eller den roterande ångmaskinen är äfven byggd på
rullningsfriktionsprincipen, ty ej blott cylindern, i hvilken ringen rör sig, hvilar på
^ädrande rullager och äfven rullar, hvarigenom den annars starka och kraftödande
friktionen mellan cylindern och ringen så godt som upphör, utan valsen i hvilken
ringen ingår, hvilar äfven på dyhka rullager af fjädrande ringar, så att den roterande
ångmaskinens största olägenhet därigenom bortfaller. Ty friktionen nedbringas till ett
ytterligt minimum, alldeles såsom fallet är med friktionsvexeln.

Äfven en hel del andra, ehuru mindre viktiga nyheter i uppfinningsväg, finnas
att bese på utställningen, men utrymmet tillåter oss ej att ingå på någon beskrifning
öfver dem. Kanhända att vi få tillfälle att längre fram ingå i en afhandling om dem.

i88

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Den Svenska järn- och metallmanufakturen har på utställningen framstått i en
sådan skepnad, att den gjort all heder åt vårt land, och den har blifvit riktad med en
hel hop nyheter och uppfinningar, som visa, att Sverige eger i den vägen högeligen
begåfvade män, samt industriidkare, som hafva en öppen och skarp blick för allt, hvad
som kan befordra denna industris utveckling.

Gamla Stockholm.

Af Uno L.

För alla dem, som känna sig intresserade af att blicka tillbaka genom gångna
århundraden och önska från höjderna på Brunkeberg kasta en blick öfver murarne
in i 15- och 1600-talens Stockholm med dess befästningar och hus, dess rörelse och
lif, kunna vi ej göra bättre än hänvisa på Doktor Otto Sjögrens i detta arbete, sidorna
17—35, lemnade skildring däraf, i samma stund vi nu gå att meddela några intryck
och iaktagelser från det genom Arkitekten Fredr. Liljekvists genialiska framställning
såsom genom ett trollslag återuppståndna »Gamla Stockholm» på årets utställning.

Det är sagdt och torde ej kunna bestridas, att »Gamla Stockholm» utgjort ut¬
ställningens clou, och det har förtjenat det. Ty icke nog med att de egentligen offent¬
liga nöjen, som utställningen erbjöd, voro där förlagda, utan sjelfva den storartade
framställningen af denna vår gamla hufvudstad talade ett språk, som aldrig vare sig
böcker eller ritningar kunna härma, ett språk, som lärde lättare och mera än några
folianter. Fl vilka tankar och känslor uppväckte icke denna stad? Fluru drömde man
ej, vid anblicken af dessa bestyckade murar och spetsiga husgaflar, sig åter till en
förgången tid, med dess midt under all krigets oro dock jämförelsevis så lugna lif,
hvaröfver, just genom den tidrymd som breder sig mellan nu och då, så gärna kom¬
mer att hvila en sagolikt tjusande poesi!

Pröfvande och betänksam vandrade man öfver den enkla norrbro och genom
den yttre norreport in på Helgeandsholmen, men den första man där mötte — en
gammal, hvitskäggig kämpagestalt i en svunnen tids måleriska vaktdräkt — gaf ett
så illusoriskt intryck, en sanning och ett allvar, att man genast var inne i situationeii
och som ett främmande drömväsen, någonting utom sig sjelf trampade fram på denna
historiska mark. Det är tyst, hvart man vänder sig, husen stå öde och tomma, och de
likar man möter gå så tysta och undrande, som man sjelf. Man beundrar och undrar,
häpnar och drömmer. Sådant var det första intrycket af Gamla Stockholm.

Men man kom igen ännu en gång till förnyadt besök, och nu var det ej längre
nytt. Man dristade sig att tilltala vaktknektarne, och man fick svar, man vågade
t. o. m. knacka på de väldiga yttermurarne, hvilket man dock, för bibehållande af
illusionen, ej borde ha gjort, 'ty genom det ihåliga svaret på denna knackning kom
man snart underfund med stadens kulissartade byggnad af i stenimitation målad gips
på tunna bräder. Solidt såg det i alla fall ut, och det var hufvudsaken.

Man kunde lugnt klifva på, där det fanns öppna entréer till gipshusen, och icke héller
behöfde man, vid promenader på den gamla stadens gator och torg, riskera, att murarne
skulle som i Jericho »falla för trumpetstötar», nej de föllo icke ens för den öronbedöf-
vande säckpipsmusiken eller de friska vindarne när de blåste från Brunnsviken och
Ladugårdsgärdet. Helgeandshuset står öppet för hvar och en, och hvem som vill kan
i dess enkla bäddar hemta hvila och vederkvickelse efter resans vedermödor. Vi före¬
draga dock att oförtöfvadt gå vidare och fortsätta öfver norrbro och genom inre

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

189

norreport till stadsholmen eller sjelfva staden. En doft af våfflor och kaffe slår oss
till mötes, och en väldig menniskomassa utanför ett litet, pittoreskt hus vid Stålsgrän¬
den bidrar äfven att locka oss dit. Ofvanför »Svalgången» gnisslar en skylt, före¬
ställande en »gyllene våffla», som äfven är namnet på detta ställe, där man ser unga
flickor i åldriga dräkter lifligt kila mellan de anstormande skarorna under lofvärdt be¬
mödande att söka tillfredsställa hvars och ens förfriskningsbehof. Midt häremot ligger en
torftäckt koja, hvilken enligt anslag på dörren tjenar som bostad åt en vidtseende Sibylla,
som mot en ringa penning förkunnar ens öde, »trovärdigt men utan garanti». Från
smedjan ljuder filens raspande och hammarens slag, och strax härintill grymta helt
fredligt några svin.

Det har blifvit lif och rörelse i den gamla staden. Hela Smedjegatan är full af
butiker och salustånd, där tobak, lerkärl, väfnader, tennsaker, glas och konfektyrer
finnas att köpa, och där gravörer, etsare, klippare, snabbmodellörer och andra konst-
makare i en handvändning fullgöra sina arbeten. I det hus, där en gång den stränge
reformatorn, kyrkoherden Olaus Petri herskade, inrymmes nu ett gammalt tryckeri,
som dock är i gång och trycker bland annat bref, som förskaffa innehafvaren burskap
som borgare i staden.

Storkyrkan har öppnat sitt vapenhus, hvarifrån man äfven kan få kasta en blick i
kyrkans inre, slottet är tillgängligt för allmänheten, som icke blott kan beundra den
vackra borggården utan äfven får skåda vaktstugan, köket samt trenne slottets salar.
Gillen och vinstugor, hvarifrån stundom ljuda sång och mandoliner, tillgodose ens
lekamliga behof och på de båda teatrarne: Bollhustheatern och Then lustige theatern,
utföras comedior och andra lustbarheter. På Stortorget midt för det ståtliga rådhuset
reser sig den höga, skräckinjagande »Kåken» med sin tysta, bjudande Kopparmatte,
men halsringen och kedjorna hänga nu slaka och rostiga utan användning. Brunnen
står sinad och tom. Men bardskärare, guldsmeder, väfvare m. fl. äflas ännu om att
ådraga sig uppmärksamhet och afyttra sina varor.

]\Ien nu månde där något vara på färde nere i staden, ty menniskorna lemna
sina sysslor och springa, alla tagande vägen genom Trångsund nedåt Smedjegatan-
Där ljuder från ett af husen en gäll, skärande musik och på trappan synas tre italienska
musikanter med klarinetter och säckpipa, hvarur de ovanliga ljuden frambringas. Bred¬
vid dem höjer sig en hvitskäggig man i fotsid klädnad och spetsmössa, hvilken med
genomträngande allvar blickar ut öfver folkmassan. Det är trollkarlen, »15:de år¬
hundradets största underverk», som bjuder allmänheten att »komma, se och förvånas».
Men från planen framför S:t Gertruds gille höres i detsamma stoj och glam, fram-
kalladt af de konster och kvickheter, som där bjudas af ett par fantastiskt utstyrda
gycklare och akrobater.

Det börjar mörkna, och de små, enkla gatlyktorna tändas efter hand, spridande sitt
svaga sken ut öfver stadens gator och torg. Brandvakten börjar sin vandring med
lykta och sax, och tid efter annan får man höra hans hesa sång från en gatukorsning,
där han pliktskyldigast stannat för att afgifva sitt väktarerop. Hans stämma öfver-
röstas dock snart af en mera kraftig sång, och fram på Stortorgets plan till ett väl¬
digt bord vid den gamla rådhuskällaren ser man en liten skara krigare tåga för att
där .slå sig ned under skämt och mustigt ordbyte. Öl rekvireras och drickes, sånger
sjungas, historier berättas och stämningen blir allt lifligare, tills slutligen genom några
förhastade ord det heta krigareblodet råkar i' svallning, och det nyss så fredliga torget,
förvandlas till en den vilda stridens blodiga tummelplats. Klingor korsas och rassla,
skrik och svordomar blandas, och knektarne tumla om hvarandra i vildt raseri, tills
det ändtligen lyckas stadsvakten att afväpna samt arrestera fridstörarne, hvarigenom
lugnet för en stund är återställdt. Knappt ha dock bord och bänkar åter ordnats.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

190

förrän knektames plats intages af ett nytt sällskap, som här vid remmaren önskar för-
drifva aftonens långsamma timmar. Därunder smida de svarta planer mot Hendrick
Väfvares hemfrid, i det en af dem ämnar enlevera hans dotter. Han närmar sig huset,
lyckas tillnarra sig portnyckeln af flickan och smyger in. Nu vakna de gamle och
vidtaga sina mått och steg för att hindra detta kvinnorof, Hendrick och junkern dra
blankt, under det kvinnorna skrika och anfäkta sig, så att vakten åter måste ingripa.
]\Ien genom ovarsamhet har elden kommit lös i det antastade huset, och nu blir den
sista villan värre än den första. Man ser eldflammorna slå ut genom öfra våningens
fönster, nödrop och jämmerskrin störa åter kvällens frid, folk samlas från alla kanter
och släckningsarbetet begyns. Efter förtviflade ansträngningar och mycken förskräc¬
kelse bland de inneboende lyckas man också bli herre öfver elden, från rådhusets bur¬
språk visar sig borgmästaren och uppmanar den samlade menigheten att skingras, och
sent omsider försvinna de äfven hvar och en till sig. Brandvakten är nu den enda,
som fortsätter sin vandring, det är tyst och stilla i den trånga staden, som snart ligger
insvept i nattens högtidliga lugn, och svaga, som fruktande att åter störa den allmänna
hvilan, ljuda från Kåkbrinken brandvaktens ord:

För eld och brand

Och tju-ufvahand

Bevara Gud vå-år stad och land!

Konstutställningen.

II.

Af Uno L.

Efter den inledning, hvilken vi, i form af en återblick på den fria konstens i
vårt land utveckling under detta århundrades förra hälft, hafva gifvit å sidorna 70—82
i denna revy, vilja vi nu öfvergå till en redogörelse för detta års stora, internationella
konstutställning. Utrymmet tillåter oss dock icke att ingå på någon genomgående,
saklig kritik, hvilket icke heller öfverensstämmer med planen för detta arbete, utan
nödgas vi inskränka oss till en allmän öfverblick öfver expositionen, till att såsom
ciceroner föra våra läsare omkring i de många salarne, därvid framhållande och

påpekande de konstverk, som mest falla oss i ögonen och tilldra sig vår särskilda
uppmärksamhet.

Låtom oss då för en stund lemna hvardagslifvets jäktande oro bakom oss och
träda in i denna konstens helgedom, icke med känslor, som af pur ängslande andakt
knappt våga se än mindre tänka, utan med öppna ögon och full afsikt att studera, med
försök att sätta oss in uti de känslostämningar, hvilka under komponerandet beherskat
konstnärerna, att fatta de tankar och idéer, som legat till grund för deras verk. Först

då skola vi få någon nytta af vårt besök, och utställningen skall först därigenom för
oss erhålla sitt värde.

*

Den byggnad, i hvilken konstutställningen inrymmes, ha vi förut skildrat med
några korta ord å .sid. 16, 64 och 66 samt i bilder framställt å sid. 76 och 77. I trots
af sitt under byggandet egendomligt obegripliga yttre torde den nu utan tvifvel kunna
raknas för ett af utställningens klaraste och mest stilfulla byggnadsverk. Visserligen
inger dess yttre med sina förnäma, hvitmenade väggar ett intryck af högtidlig andakt,
men mom dessa väggar framträda yttringarne af ett så menskligt pulserande lif, att vi,

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

191

om vi väl lyckats frigöra oss från detta förlamande intryck, snart skola känna oss
hemmastadda därinne. Det är den fria, menskliga konsten, som där möter oss, konsten
i sina olika arter och mångfaldigt vexlande uttryck. iVIycket har där kanhända blifvit
efter, mycket har slagit öfver, men i det hela förmärkes dock en kraftig rörelse, en
mångfrestande sträfvan att inom formen af det sköna ge ett fritt och menskligt uttryck
åt tidens skiftande, oroliga känslor och idéer, och vi skola i dessa tillfälliga salar finna
rika ämnen till en stunds njutning och uppbyggelse.

Konsthallen innefattar icke mindre än 35 rum, och katalogen upptar 1,828
nummer, af hvilka dock flera fått sina underafdelningar. Alla dessa sammanhängande
rum innesluta i sin midt en slags mångsiding, där vi bland gräsmattor och blomster¬
grupper påträffa de flesta af utställningens skulpturverk. Och då härifrån ingångar
leda till alla de omgifvande salame, kunna vi ta denna, den s. k. skulptur hallen, till
utgångspunkt för vår vandring, begynnande således med

Skulpturen.

Det har förut af kritiken blifvit framhållet, hurusom denna afdelning är den
minst tillfredsställande, och det torde ej kunna nekas, att man vid inträdet i denna hall
ej riktigt vet, hvart man skall vända sig för att finna en hållpunkt. Detta beror väl
dock-till stor del på den omständigheten, att där finnas så få nya verk utställda och
att de, som finnas, trots det olika valet af ämnen och äfven den olika uppfattningen,
dock förete så stora likheter i sjelfva behandlingen. Men ser man sig närmare omkring,
skall man i den jämförelsevis fåtaliga samlingen upptäcka mycket som tilltalar en, som
uttrycker någonting och tillfredsställer ens fordringar på formens och idéernas skönhet.
Vi hafva då först Per Hasselbergs arbeten, om hvilka redan så mycket blifvit skrifvet,
att det är svårt att finna ett tillägg. Dessa arbeten tala för öfrigt bäst för sig sjelfva,
med sin innerliga poesi och fulländade form gifvande uttryck åt det menskliga känslo-
lifvet; gällande detta förnämligast de tre större statyerna; Näckrosen, Snöklockan och
Grodan. Dessa äro lika svåra att beskrifva, som det är svårt att slita sig ifrån deras
betraktande. Utom dessa finnas af samme mästare några mindre bronser, två porträtt-
statyetter och tre porträttbyster. Men Hasselberg har gått ur tiden och såväl hans
namn som hans arbeten äro för väl kända för att behöfva vidare framhållas.

I sammanhang med Hasselberg torde John Börjesson lämpligen kunna nämnas
såsom representant för en mot den förres rakt motsatt stil. Var Hasselberg framställare
af ett innerligt, idealistiskt känslolif, så är Börjesson det för den djärfva, realistiska kraften.
Därom vittna först och främst gipsafgjutningen till den väldiga Carl X Gustafs-stoden,
hvilken i brons sannolikt väl fyller sin monumentala uppgift på Malmö torg, och skissen
till det i samma stil hållna Sten Sture-monumentet. På detta är i synnerhet den rundt
piedestalen löpande frisen med de många, allegoriska figurerna sympatiskt hållen i en
lugn men lefvande framställning. Af Börjessons öfriga arbeten må vi nämna: Grubblar en,
en på en glob hvilande mansfigur af kraftig och uttrycksfull modellering; tvenne
mindre bronser. Musiken, framstäld genom en fiolspelande ung gosse och en i drömmar
försjunken, lyssnande flicka, samt Adam och Eva, båda känsligt och fint utförda;
bronsgruppen Bröderna; den i plastelina utförda porträttbysten af Chopin; de i samma
ämne modellerade statyetterna Börje och Holga samt en Kristusgrupp i brons.

Om vi också ej kunna fullt instämma i det uttalande, vi därute fingo höra, att
»Sverige eger en bildhuggare och det är Börjesson», så våga vi dock påstå, att det ^
är en kraftig ande, som fört den hand, hvilken format Carl X Gustaf, Sten Sture och

Grubblaren.

I

Soldatslagsmål å Stortorget i ”Gamla Stockholm .

Originalteckning för

»F. S. H.» af P. Hedman.

(Se artikeln »Gamla Stockholm», sid. iSS — 190.)

194

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 897 .

Gå vi nu vidare, så påträffa vi en grupp, som ådragit sig mycken uppmärk¬
samhet utan att dock af de flesta ha blifvit riktigt uppfattad. Det är också ett egen¬
domligt arbete och ett arbete, som man ej går förbi utan att observera. Af sin skapare
har det erhållit benämningen Martyrium Humanum, hvilken dock af allmänheten för¬
enklats till martyrerna. Gruppen visar ett med utsträckta armar och sträckt kropps¬
ställning stående menniskopar, en man och en kvinna, af hvilka den senare vid
händer och fötter är fastnaglad vid den förre. Att detta dock ej har afseende på
martyrer i vanlig bemärkelse framgår ju af såväl konstnärens därå satta titel som
äfven sjelfva framställningen, hvilken onekligen har erhållit ett visst högstämdt allvar,
som gör bilden tilltalande, om den också, såsom anmärkt blifvit, icke är passande till
»rumsprydnad». Mästaren för detta arbete är Axel Ebbe, och han utställer dessutom äfven
ett par hufvuden i relief, som i uttrycket starkt påminna om detta. Carl Hammar har
utställt två mansfigurer: kampen för tillvarofi^ och Ixion — på sitt evigt kringsvängande
hjul. I den förre framställer han den tillkämpade, hårda kraften, som spänner muskler
och sinne, i den senare samma kraft bunden, förlamad, i vanmäktig förtviflan. Båda
dessa arbeten utmärka sig för djärfhet i teckningen och synnerligen kraftfull modellering.

Af Verner Åkerman finna vi härnäst en under benämningen Stra^idfynd i gips
framställd kvinnofigur, som efter kampen med vågorna vanmäktig uppslungats pä
stranden, där hon blifvit liggande i en ställning af dödströtf slapphet. Vidare i hög
relief en annan kvinnofigur, kallad Stockholm, Jarlens dotter, och utgörande en symbol
för hufvudstadens skönhet, men denna är allt för kallt hållen och verkar för mycket
porträtt. Mera sympatisk är hans Madonna med det slumrande barnet.

Teodor Lundberg har en rätt rikhaltig utställning. Hans Fiskare, en gosse, som,
med sitt metspö mellan knäna tydligen sträfvar att fästa en agnfisk på kroken, är
troget återgifven, hans Sorg, en mot marken djupt böjd kvinnofigur, visar vackra linier
och hans grupp Vågen och stranden är af en fin, poetisk uppfattning och ett mjukt,
vackert utförande. Den segrande, sjelfsäkra kraften har fått sitt uttryck i marmorstatyn
S:t Georg.

V. M. G. Lindberg har ett par kandelaberfigurer, Morgon och Afton, i brons,
och en kvinnlig gipsfigur benämnd Dimman, i hvilken han nog vågat sig på en rätt
vansklig och föga tacksam uppgift, ett omdöme som kanske också kan gälla Alice
Nordins gips Skymning — äfven den symboliskt framställd genom en kvinnofigur —
ehuru öfver denna onekligen hvilar en viss stämning och sann känsla. G. Th. IVallén
har ett par något undangömda men poetiskt fina arbeten; Ivonne, relief i brons och
Allhelgonadag, koppardrifning.

Christian Eriksson representeras af sin innerligt belåtne Guitarrspelare, sin i
lugnt begrundande försänkta Breiagniska, en Fldjtspelare samt reliefen Vännerna äfvensom
åtskilliga föremål tillhörande konstindustrien, hvaraf särskildt kan framhållas en vas
med figurer, benämd Tjusning, för sin friska, lififulla modellering.

Agnes Frumerie utställer förnämligast keramiska arbeten, en större gipsgrupp
Amor och Hymen, af skalkaktigt skämtsam karaktär samt en porträttbyst af August
Strindberg.

Fru Benedicks-Bruce har en staty Gåsparen, hvilken gäspar med en sådan kraft,
att det slår senknutar på hans armmuskler, och en bronsstatyett Sista plagget, lyckligt
uppfattad och troget återgifven, samt dessutom några porträtt m. m. Och jag tror
att vi efter detta ej ha något mera att säga om den svenska afdelningen. jMåhända
finns där ännu nagra flera arbeten och utställare, som varit lika värda ett omnämnande,
men vi bega dock ingen orättvisa genom att icke införa dem, då vi framhållit arbetena
efter som de på oss gjort intryck och vi funnit dem, utan anspråk eller kritisk granskning.

Bidragen från Norge inom denna afdelning äro ej många och om dem som

195

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897 .

finnas är ej mycket att säga. Bergslien utställer endast en gipsgrupp, Två flickor, åt
hvilken han tydligen sträfvat att ge en nordisk karaktär; Anders Svor har sändt en
grupp, De sista pulsslagen, en staty Ung flicka och en porträttbyst professor Nansen,
hvilken onekligen är den bäst lyckade af de tre. O. Glosimodt visar en porträtt¬
medaljong i marmor af Carl Mikael Bellman, hvilken dock med sin skarpa, satiriska
profil synes mig ha långt större likhet med J. H. Kellgren. En af Ebbe utstäld » FjäriU
förefaller vårdslöst att icke säga fräckt utkastad och gör föröfrigt ej något intryck
alls. Den enda, som med kraft och uttrycksfullhet behandlat sitt ämne, är Johanned
Sinding i sin lilla gipsstaty Rädsla, hvilken äfven utan katalogen ger åskådaren en
föreställning om sin innebörd. Men därmed är också den norska afdelningen genom¬
gången.

Danmark företrädes väl af ett större antal utställare, men deras arbeten utmärka
sig ej heller framom de öfriga. Bissens marmorstaty Atalanta öfvervunnen i kapp¬
löpningen med Hippo^nenes skiljer sig väl från omgifningen genom sin originella, personliga
uppfattning, men man vet inte riktigt, hur man skall uppfatta den. På mig har den
verkat med en tilltalande humor. Bredvid denna står en grupp i gips af Carl Bonnesen,
kallad Från Himnernas tid, där konstnären lyckats framställa figurerna i största möjliga
kantighet och fulhet utan att detta dock gör gruppen osympatisk. L. Bra7idstrup bör
nämnas för sin i brons uttörda, fina porträttbyst af norske bildhuggaren Vigeland, en
byst, som kanske är en bland de bästa af utställningens många ypperliga porträtter.
Aksel Hansens gipsgrupp i hög relief, Kristus välsignar bamien är af en rätt tilltalande
verkan, fastän barnens gruppering förefaller något stel och öfver mödrarnes rörelser
hvilar allt för mycken oro. Midt emot har Hansen-Jacobsen en grupp af helt motsatt
natur, Döden och moderji. jModern har nyss blifvit beröfvad sitt lilla barn och kastar
sig i förtviflan till marken, medan öfver henne ilar döden med barnet i ett kläde tryckt
mot sitt bröst. Framställningen är gripande och sjelfva liemannen synes djupt gripen
af sitt kalls hårda nödvändighet, men ämnet lämpar sig kanske ej riktigt väl för bild-
huggerikonsten. Före badet är en liten treflig grupp, utställd af Hemiy Diedrichseii och
framställande två barn, hvaraf det mindre med ängslig säkerhet gripit om systerns
hals, under det denna försiktigt balanserar sig öfver stename ned mot stranden. Saabye
har en staty i marmor föreställande Lady Macbeth, som under sin sömnvandring
anstränger sig för att aftorka det blod, hvilket hon efter mordet på konung Duncan
ständigt tycker sig finna å sina händer; och Pedersen-Dan utställer en mycket allvarlig
Nordisk flicka, som skär en runstaf. Bögebjergs i naturlig storlek utförda marmorstaty
Badande kvmna utmärker sig för mjuka, vackra linier; och Jidiuz Schultz' staty af
OehlenschlcBger tilltalar en genom sin smidiga elegans. Slutligen finna vi bland den
fria utställningen tvenne bronser af Marie Nielsen, i hvilka hon med frisk och kraftig
realism återgifvit några scener ur kalfvens lif

Vi beträda nu det internationella området och finna där finnarne bäst repre¬
senterade. Stigells stora grupp De skeppsbmitna är ypperlig genom sin friska, lefvande
framställning och omvexlande, uttrycksfulla gruppering; Antoinette Vallgrens Barnbyst
och y ohannes äro innerligt och fint uppfattade; och Ville Vallgrens Kristus ger uttryck
åt det innerligt undergifna och förlåtande i mästarens karaktär under smärtans sista
stunder. Dessutom utställer denne konstnär en hel massa mindre bronsarbeten af
skilda arter, hvilka alla utmärka sig för poetisk uppfattning och känsligt utförande.
Emil Wikström har i sin Tuonela-värdinnan förmått skänka skönhetens prägel äfven
åt det gamla, vissna, utarbetade; och i Oskiddens sömn ger han oss åter ett älskligt
barnporträtt.

Från Belgien finnas endast fem bronser, och dessa äro alla utförda af en och
samma mästare, Constantin Meunier, men denne är en bekantskap af stort intresse.

196

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Kanske fins det ingen bland alla de öfriga här representerade skulptörerna, som förmått
ge sina figurer en så lefvande kraft, som Meunier. Men betraktandet af hans arbeten
skänker dock ej odelad glädje. Det väcker t. o. m. sorg att stå så att säga ansikte
mot ansikte med hans Puddlare i hvila, i hvilken han framstält menniskan som lastdjur,
drifven, flämtande och utarbetad, med mödans försoffande tyngd framstirrande ur hvarje
drag, hvarje led, och samma uppfattning om också ej i lika hög grad återfinnes i
Hamnar b et ar en och Jordtorfvan. Den förlorade sojien är däremot mera innerlig.

Engelsmän fins det endast en, Briton-Riviere, med ett arbete Sista pilen, där
en kraftig jägarefigur efter sista skottet med sin jaktknif står redo att möta det rasande
villebrådet, ett , väldigt lejon.

Frankrike representeras af CJiaplain, Charpentier, Da 7 npt, Falize och Rodin
men dessa utställa nästan uteslutande mindre arbeten, spridda här och där i salarne och
torde ej ha tillvunnit sig någon allmännare uppmärksamhet. Italienaren Origo är den
ende af sin nation och hans båda bronser Don Qiiichotte och En picador ha sannolikt
icke heller beaktats af många. Båda äro af en viss gripande verkan, den förre genom
sin vansinniga öfverspändhet, den senare genom sin förtviflade kraft. Med tysken
Stucks bronsstaty Atleten, hvilken synes nästan brutalt grof, kunna vi nu afsluta denna
afdelning.

När vi så skola öfvergå till målningarne, ligger svenska afdelningen i alla
afseenden närmast till hands, men vi hafva först att passera ett mindre rum, i hvilket
en alldeles särskild utställning blifvit inrymd, den s. k. Objets dlart. Det är Alf
Wallander, som här visar en samling keramiska arbeten, skålar, vaser och kannor
m. m., af liffull, färgrik behandling och omvexlande, kraftiga motiv. Äfven andra
konstnärer ha lemnat goda bidrag till denna afdelning, men vi kunna ej uppehålla oss
med att särskildt framhålla dem, utan öfvergå härmed direkt till

Målning-en.

Sverige.

Här äro försöken djärfvare och mera mångfrestande, allt visar en lifligare fart
och mera fri behandling, hos många t. o. m. allt för fri men med en sträfvan efter
nyare, bättre medel att träffa det sanna och rätta. Sverige representeras af ej mindre
än 160 målare, af hvilka alla bidraga med en ansenlig massa dukar, och det är i denna
samling ej godt att veta, hvar man lämpligen skall börja. Vi må dock försöka finna
oss tillrätta.

I en af de större salarne fängslas vi genast af professor Julius Kronbergs Våren,
ett arbete, som ingen gärna kan gå ouppmärksam förbi och hvilket skänker betraktaren
en odelad konstnjutning med sina klara, lifliga färger och sina skarpa motsättningar
af skuggor och dagrar. Det är lifsglädje, kraft och skalkaktighet i detta arbete, hvilket
visar en harmoniskt utvecklad mästare, som med planen klart utstakad lugnt och säkert
gått till sitt verk. Af de två öfriga arbeten Kronberg utställer visar hans Bacchant
sin mästares ypperliga förmåga i akvarellbehandlingen, och porträttet af professor
Ha^nberg ger ett vackert prof på hans konst som porträttmålare. Grefve Georg von
Rosen möter därnäst med sin storartade samling porträtt af pi'ofessor Pahn, kanslBådet
Sander, Generalen, grefve Lagerberg, Hertig dl Otrante, aflidne Öfver ståthållaren, friherre
Ugglas och äfvenledes aflidne professorn Pontus Vzkner, hvilket sistnämda, måladt
endast efter fotografi, ovilkorligen måste fängsla genom sitt lefvande uttryck och
sannolikt får sättas främst af allt, hvad utställningen inom denna konstart har att
uppvisa. Professorerna Kronberg och grefve Rosen torde tillhöra de mästare, om
hvilkas alster ej mer än en mening längre höres, och vi kunna därför rörande dessa

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

197

båda nöja oss med det härofvan sagda för att i stället öfvergå till dem, hvilka ännu
ej lyckats uppnå samma lyckliga ställning och kanske heller aldrig nå den.

Vi hålla ej någon som helst ordning utan gå omkring på måfå för att söka
de arbeten, som. af en eller annan anledning frappera oss. Därvid kunna vi ej undgå
att fästa oss vid Ajiders Zorns färglysande målning Natteffekt, i hvilken han på sitt
utpräglade sätt ger en i hvarje linie karaktäristisk bild af ett bland samhällets sorgligaste
olycksbarn. Denna är verkligen en tafla af effekt, hvilket väl äfven kan sägas om
hans ypperliga sjelfporträtt, fastän han däri helt naturligt rör sig med lugnare medeh
Hans öfriga arbeten göra ej på betraktaren samma intryck, som dessa båda, ehuru
hans porträtt af Brukspatron Aspelin visar konstnärens beundransvärda förmåga i
aqvarellbehandlingen och hans oljemålning Midsommardans i Dalarne, när man i den
disiga nattbelysningen lyckats urskilja figurerna, ger en både liflig och sann bild af
uppsvenskt allmogelif. Ernst Josephson är en annan konstnär, hvars arbeten äfven
fästa sig i ens minne. Få ha kunnat gå förbi hans Strömkarl utan att egna den sin
uppmärksamhet, om det också varit endast för att förarga sig öfver densamma. Nästan
frånstötande kall och hård verkar den äfven vid ett första påseende, men kommer
man igen till en fördomsfri granskning, skall man snart finna, hvilken gripande stämning
det hvilar öfver denna tafla och huru, hvad som först syntes en omotiveradt hårdt och
kallt, står i den innerligaste harmoni just med denna stämning. Sin styrka i karak¬
tärens framställande visar han i sina Spanska smeder, hvilka verka nästan förskräckande
i sin lidelsefulla kraft, och som god porträttmålare framträder han med artisten Skånbergs
trygga bild.

Vi stanna så framför en annan tafla, hvilken först drar ögat till sig genom en
i högröd färg hållen, väldig plym, som småningom synes utgå från en medeltidsriddares
stålhjälm. Framför riddarens kraftiga gestalt synes en ung flicka med stora, svärmiska
ögon och en ytterst bräcklig och smärt figur, det omgifvande landskapet visar en
sommaraftons varma, yppiga färgprakt. Vi slå upp katalogen och läsa n:o 49 Riddaren
och jungfrun af Richard Berg men höra i detsamma från en obekant granne utropet:
»Så fånigt» och veta till en början icke, hvad vi skola tro. Så se vi på taflan än en
gång. Ängen står full af kavaljersparoller, och en af dessa har flickan brutit samt
plockar nu drömmande dess lätta fjun, hvilka sakta kringströs af vinden. Hon drömmer,
den svärmiska flickan, unga, barnsliga drömmar, sagan och riddarromanen ge hennes
drömmar gestalt, och så formas han hög och ståtlig, hennes riddare, en hugstor och
ädel hjälte i lysande, stålblank rustning med vajande plymer från hjälmen. Stolt men
vördnadsfull närmar han sig och bjuder sin ros åt sitt hjärtas dam, hvilkens färger han
framgent vill bära.. .. Allt detta se vi så småningom, äfven det på samma gång fina
och öfverspända uttrycket i jungfruns barnsliga anlete, men riddarens drag se vi ej.
Han är en drömfigur utan bestämda ansiktslinier, det är endast det öfverdrifvet ståtliga
och lysande, som hägrar för en öfverspänd flickas själ. Taflan blir nu för oss af vacker,
tilltalande sagoverkan, hvari det fåniga helt lemnar rum för en älskligt fin humor. I
samma sal finna vi ett par större dukar af Bruno Liljefors, hans Hhfsörnar och Svanor.
Dessa såväl som hans Uf, Tjäder spel och Ejdrar visa denne konstnärs’ oomtvistliga
förmåga som kraftig djurmålare, men de skulle möjligen alla vunnit på en bättre
behandling af landskapet. I hans Hafsörnar t. ex. är hafvet allt för stelt och verkar
därigenom äfvensom genom sin färg mera klipphäll än vatten. Hans Jägare däremot
är af en ypperlig verkan, och de små Studierna i ram äfvensom hans Sångtrast visa
ett lif och en kraft, som lemnar ingenting öfrigt att önska.

Vi fortsätta och stöta på åtskilliga arbeten af Karl Nordstrom, lätta att finna
genom sin tydliga frändskap och det sätt, hvarpå de skilja sig från de öfriga. Men
de äro svårafe att förstå, och deras mästare synes ej vara en af de karaktärer, som

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

198

man lätt kommer in på lifvet. Många af dem såsom t. ex. Ovädersmoln, En vinterafton
vid Roslagstull och Varbergs fäste, uttrycka nog en stark, lidelsefull kraft, men just sjelfva
uttryckssättet förefaller oss ännu främmande. Så ha vi Nils Kreugers kraftiga stäm-
ningsbild Sommarafton med betande kor och en annan djurmålning Rädda hästar
samt Under middag sv är 7nen, alla energiskt uppfattade och återgifna. Hvart man vänder
sig stöter man på nya dukar och nya namn, och ständigt nya, ogenomforskade salar
inger en den tanken, att det aldrig tar något slut. Här trälfa vi nu på Oscar Björck
med hans samling vackra porträtt, bland hvilka det af Fru E. en ung, leende dam i
blått synes ha tilldragit sig största uppmärksamheten, och i samma sal återfinna vi
äfven Prins Eugens målningar Molnet, Sommarnatt och Där skogen glesnar m. fl., alla
stämningsfulla och vackert utförda. Molnet isynnerhet af en frisk djärfhet i teckningen.
Axel Borg utställer blott en enda målning, men denna gör sin mästare all heder.
Han kallar den Älgar i strid och har förstått att inlägga en så kraftigt karaktäristisk
stämning däri, att man tycker sig känna den tidiga höstmorgonens kalla, disiga luft
stryka fram öfver heden, ute på hvilken älgarne väldeligen drabba hop till en kamp
på lif och död. Andra framställare utaf äkta svenskt landskap äro först och främst
Olof Arborelius med sina fina, man skulle kunna säga tillbakadragna målningar, enkla
och sanna i såväl teckning som kolorit. Vidare Gustaf Ankarcrona, hvilkens tre
målningar Hemåt, Sista lasset och Kvällglafis hvar och en från olika årstider ge en
äkta nordisk naturstämning. Carl yohansso7i har äfven ett par specielt norrländska
landskapsstycken Som^narnatt i Norrla7td och To7fmosse, också de stämningsfulla och
karaktäristiskt återgifna. Som kontraster till dessa kraftiga bilder kunna framhållas
Anto7i Genbergs veka studier, hvilka dock äro rätt tilltalande i sitt slag. En Vårkväll
af Alfred Bergst7'Ö77i är äfven rätt typisk i sin underbart aningsfulla stämning, v. Gegerfelts
aftonstämningar utmärka sig för skimrande, yppig färgprakt. Axel Li7id7na7i bjuder i
sin Natt på hafvet på ett sjöstycke af friskhet och lif och Alf Walla7ider har storm
och oväder susande i ekarne kring Den ga77ila herrgårde7i. Vi skulle kunna nämna
många, många fler i samma stil men nöja oss med det sagda och öfvergå till en annan
afdelning. Gustaf CederstrÖ7n framställer för oss episoder ur vår hjältekonungs historia:
Den JO Nove77iber iyi8 och Likvakan i Tistedale7i samt dessutom en scen från frälsnings-
arméns verksamhet. Aug. MalmstrÖ77i ger oss också några bitar historia i E 7 t del af
sve7iska arfnéns återtåg öfver Alands haf, en illustration till det sista finska krigets
sorgliga historia, Finnarnes återtåg likaså, samt Birkebej7iar7ies tåg, från deras oroliga
vandringar mellan Norge och Vermland på 1100 -talet. I sin By skräddare ger Ivar Nyberg
däremot en bild från denne riddares af saxen mera fredliga tillvaro. Carl Larsson
presenterar sin familj, från den störste till den minste i ojämförligt godt humör och
glada, luftiga färger, och Axel Kulle utställer sina genremålningar ur hvardagslifvet,
såsom Ktllespelare, S7nå hemligheter och Båtbyggare m. fl. E 77 ierick Ste 7 ibergs Likvaka i
Leksand är trygg och kraftig och hans porträtt af Ko7nnie7ida7ite7i gr ef ve E. Taube väl
träffadt. Gunnar G:son We7i7ie7'berg har några synnerligt tilltalande blomstermålningar.
Alfred Wahlberg utställer ett par Popplar och Thörne en Höst 7 norgon, båda af god
verkan och karaktär. August Hagbo7'g visar en Begi-afnmg i Normandie och En fiskare,
båda utförda med hans kända förmåga att teckna just kustbefolkningens lif Af
J. O. Ca7itzler finnas två taflor, I köket och Bar7iporträtt, båda af en sann, fin upp¬
fattning. Eva Bo7inier .utställer en tafla, Me7i7iiskor, sannolikt komponerad med fäst
afseende på satsen: »Det är icke godt, att menniskan är allena», ty man ser dem par
om par vandrande på en lång väg utom hufvudfigurema, hvilka slagit sig till ro på
en öfver slätten uppskjutande kulle, där mannen förnöjer sitt kvinnliga sällskap med
musik; en förkrossad Magdale7ia, hvilken man dock ej kan urskilja förrän efter nog¬
grant studerande, och en Convalescent i ren, klar färgbehandling. Hildegard Thorell

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

199

har flere goda porträtt, af hvilka vi särskildt vilja framhålla det af miss Gay såsom
synnerligen uttrycksfullt och väl utfördt. Den hädangångne Carl Gustaf Hellqvist
representeras af en liten målning Munkar i trädgården, fint och omsorgsfullt utarbetad,
och den likaledes döde Carl Skånberg företrädes af åtskilliga italienska studier i ljusa,
glada färger.

Många flere utställare finnas nog ännu att framhålla äfven inom vår svenska af-
delning, men de redan nämnda kunna vara nog, och vi lemna dem nu för att äfv’^en
hinna med våra grannar.

Norge.

ligger oss därvid närmast och dess målningar visa kanske i mångt och mycket största
likheten med våra egna. Vi finna samma kraftiga, energiska ingripande i båda. Norr¬
männen synas ha delat sig i två läger, ty katalogen nämner dem först endast som
norrmän, men talar därefter om en' »grupp af konstnärer med egen montör och jury».
Vi känna ej vederbörande konstnärers motiv härvidlag och komma här att behandla
dem i ett sammanhang. De största dukarne utställas af Christian Skredsvig och åt¬
minstone en af dem har tilldragit sig stor uppmärksamhet, sannolikt för sin i katalogen
angifna titel Menniskones son. Det ligger nog en vacker tanke till grund för denna
målning, i hvilken konstnären velat antyda förekomsten af en upphöjd, ädel godhet
äfven i lifvets enklaste förhållanden, men huruvida han med de använda medlen lyckats
uppnå åsyftadt resultat torde kanske ej få anses obestridligt. Alla dessa blommor och
mattor, hvarmed de enkla landtborna pryda sin hydda, stå nog ej i full öfverenstäm-
melse med hufvudfigurens flärdlösa och rent borgerliga uppträdande. Mycken sann
känsla finnes dock nedlagd i denna figur och man bör ej kunna misstaga sig om taf-
lans mening, som naturligtvis ej är att framställa den bibliske frälsaren. Som kraftig
stämningsmålare visar sig Skredvig i sina båda andra arbeten: Ballad, där borgherrens
stridshästar ensamma och blödande återvända till slottsporten med dystert sorgebud,
och] Ola Velland, som i den disigt gråa skymningen ensam rider hän »öfver de höie
fjelde». Teckningarna till »Valdrisvisen» åter ge ett komiskt uttryck åt folksagans
hemska skapelser.

I sammanhang härmed kunna vi ej underlåta att nämna Gerhard Munthe för hans
ypperliga teckningar likaledes till norska folksagor, öfver hvilkas symbolik man ej be-
höfver bry sin hjärna, då de i sin friska, spelande humor endast bereda en nöje.

Frisk i sin framställning är äfven Eilif Petterssen. Hans taflor från Normandie:
Chäteau d'Arques och Sommareftermiddag äxo ypperliga i sina kraftiga, varma färger
och sin utmärkta behandling af dagrarne. Om också hans båda andra sommarstäm¬
ningar, månskenslandskapet med sin disiga luft och den drömmande kvinnan samt
aftonlandskapet med sin halfskymning, verka något torrare, så äro de dock båda kraf¬
tigt stämningsfulla, och hans porträtt af Arne Garborg är präktigt i sin lefvande karak-
täristik.

Erik Werenskiold har också några utmärkta porträtt, såsom af piafiisten Fru Erika
Lie Nissen, med dess energiska uttryck och djupa färg, målarinnan fröken Kitty Kiel-
land, med dess groteska framställning, och professor ScJwnberg m. fl. äfvensom de
tecknade af dr. Henrik Ib sen och danske bildhuggaren iStefan Sinding. Däremot ut¬
ställer han blott ett enda landskap från Telemarken, hvilket dock är af en mycket
stämningsfull verkan med sitt branta, mörka berg och sin lugna, djupa insjö.

Carl Hansen har två talande målningar, Begraf7iing ombord och Lekpredikant, båda
af god karaktär och omsorgsfullt utförande, och Asor Ha^isen visar en rätt uttrycksfull
interiör från ett hospital.

200

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Af Hcins Giides målningar utmärker sig strandpartiet dvcin Ltster, med sina mörka
vågor under den uppdragande stormens raseri, för sann, lefvande kraft, och Sommai -
natt med de tre figurerna — gossen, som leker vid -vattenbrynet bevakad af en bakom
stående kvinna, under det en annan kvinnofigur längre uppåt stranden drömmande
blickar ut mot det orörliga hafvet — är af en gripande, enslig stämning.

Nils Gude har endast ett porträtt af en ung, hvitklädd dam, som mot en guldgul
fondvägg sitter tillbakalutad i en gungstol, hvilket dock är af en rätt behaglig verkan.

Frits Thaulow framställer i sin Midnatt en ypperligt tecknad, gammal stad, öfver
hvilken en ensam tindrande stjärna lyser ned från det djupblå himlahvalfvet, en smal
å flyter lugn och stilla fram mellan höga kajer, och vid en öfver densamma ledande
gammaldags bro ser man ett drömmande menniskopar lutadt. I sin Sommarafton t
Haiigesnnd visar han en landtlig by, genom hvars ensliga gata koma stilla och be¬
grundande vandra mot hemmet.

Landskapsmåleriet har för öfrigt bland norrmännen många goda utöfvare. Marie
Tannces har målat en höstbild Från en gammal gård, som i sin sanna naturtrohet
är af mycket god verkan. Kraftiga höstbilder målar äfven Lars Jorde, som dessutom
har en vinterbild Julgille, där man ser en stor gård på landet, ur hvars fönster tränger
ett starkt festligt ljussken, under det en massa slädar på gården vänta att hemföra
de muntra gästerna. Andra vinterstycken måla Jörgen Sarensen, Fr. Collett, bland
hvilka Den första snön kan särskildt framhållas, Fredrik Kolsta, med sitt kraftiga Tö¬
väder och Jakob Glaersen: Snöstorm och Vinter, båda kyligt karaktäristiska vinterstäm¬
ningar, m. fl.

Johannes Muller visar ett par synnerligt stämningsfulla nattstycken: Natt, öfver
hvilken man riktigt kan se nattens tysta lugn hvila, och Månuppgång på högfjället,
enslig och dyster. Karl Reynolds har en kraftfull Sommardag i Telemarken, där man
ser några tunga, laddade ovädersmoln hotande draga upp vid horisonten, skänkande
landskapet en mörk, tryckande stämning. Hans Heyerdahl har åtskilliga raska och
kraftiga målningar, af hvilka särskildt böra framhållas hans Högsommar, med de djupa
färgerna och den friska värmen, äfvensom Nymf och hafsfru, mera kylig men af samma
käcka friskhet, för att icke nämna porträtter af Statsrådet Sverdrup och Friherrinnan C.
samt de ypperligt målade Systrarna.

Ypperliga sjöstycken finnas af Otto Sinding, såsom t. ex. Vid yttersta skären
med dess förtonande vackra dager, samt På hafvet och Hvalfångaren prejar för post
m. fl. Vidare Amaldus Nielsen, hvilkens målning Friskt väder, där man, som det he¬
ter, ser »hafvet i skjortärmarne», ger ett mycket naturligt intryck; Thorolf Holmboes
Nordanvind — han har äfven ett par andra goda målningar af känslig, stämningsfull

verkan: Augustinatt och Aftonstiltje; -samt slutligen Fredrik Kolst^^ äfven han i en

målning framställande nordanvindens kyligt friska färd öfver fräsande, hvita vågor.
Samme konstnär har äfven ett porträtt af en behaglig ung kvinna, som lätt dröm¬
mande h vilar från sin husliga sysselsättning. I en tafla kallsid Morgonstämning från Lier
har R. Hjerlow sökt och äfven lyckats få fram denna eget gråkyliga ton, som är ut¬
märkande för en sommarmorgon vid soluppgången.

Vi träffa nu åter på en duk af större dimensioner, framställande en tafla, som
säkert ådragit sig de flestas uppmärksamhet, äfven om de efter första granskningen
rysande dragit sig därifrån. Det är Eyolf Soots Barnarnörderska. Han har där onek¬
ligen valt ett ruskigt ämne, men hans behandling af detsamma är värd erkännande.
Han har ej i den vanliga kriminalberättelsens anda fråssat i sina rysligheter eller sökt
vederbörligen uppskaka sin publik, utan han framställer ett enkelt faktum, sorgligt
och motbjudande visserligen, men dock ett faktum, och har däri inlagt sin egen upp¬
fattning af den gripande handlingens oåterkalleliga fullbordan. Jämför man denna

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 8 Q 7 .

201

målning med Jacob Bratlands Unga moder, så kan man erhålla ett rikt ämne för
sina tankar, men vid betraktandet af denna senare bild glömmer man helst den förra.
Här ser man en lycklig ung moder, som med stilla glädje betraktar sin späda älsk¬
ling, hvars framtid hennes drömmar måla i de leende färger, hvaröfver en sådan mo¬
der förfogar.

Helga Reiisch har målat åtskilliga barnstudier, som utmärka sig för en sann och
godlynt uppfattning. I den lilla taflan God hjälp framställer hon en liten flicka, som
med strängaste allvar sträfvar att stoppa en strumpa, målningen Gunhild och den hlle
Guro visar småbarnen ensamma hemma, där »stora» syster visar sig mycket viktig i sin
omsorg om lille bror, och Småbarnens brdllopresa åter ger en bild från lekarne ute i det
fria. Äfven Leis Schjelderup utställer en barnstudie kallad Solrosor, där dessa blommor
tjena till ram åt ett alltför leende flickansikte. Trefligare är då Marie Hauges Goda
vänner, med den lilla flickan omgifven af sina älsklingar, geten och hönorna. Hennes
andra tafla. På hemvägen, med den lilla familjen vandrande hem till torpet i den skym¬
mande kvällen, är äfven af en rätt känslig stämning. Vår landsmaninna Bertha
V. Ditten, f. Sandström, utställer ett par trefligt målade Unga jiickor och. Ingerid Dahl
likaså en Ung flicka i pelskrage.

Oaktadt de många verkligt goda målningar, som finnas i den norska afdelningen,
är det dock svårt att bland alla dessa landskap finna någonting att pavisa eller fram¬
hålla hos hvart och ett för sig. Men innan vi lemna dem, kunna vi dock ej under¬
låta att nämna ännu några fler. Där finnas t. ex. i samma sal, hvarest Skredsvig och
^^lunthe utställa sina lyckade sagoteckningar, åtskilliga raderingar efter framstående
målningar utförda af Johan Nordhagen, som man gärna kan besvära sig att göra be¬
kantskap med, såsom Bondbegrafning, Inloppet till Kristiama och Spinnerska m. fl.
jämte flera synnerligt goda porträtt. Som präktig djurmålare kunna vi framhalla Kail
Uchermann, hvilken i sin tafla Fienden närmar sig karaktäristiskt uppfattat de olika
djurens hållning, från det lilla lammets skyddsökande ängslighet till gumsens plikt¬
skyldiga hot. Oscar Lcerum har äfven en djurstudie, kallad Sent ute, i hvilken han
framställer en skällko, som af obekant anledning försenat sig på betet och nu i hjälp¬
lös resignation stannat framför hemmets stängda grind. Harriet Backer torde vi böra
nämna för ett par bra målade interiörer, Bondstuga från Bretagne och Interiör från d:o.
Om det också ej är mer än några nakna väggar och ett gammaldags skåp där visas,
så har konstnären dock inlagt en enkel, tilltalande kraft i sina malningar. Den ena
af dessa eges af Konung Oscar, hvilken föröfrigt är egare till flere dukar mom såval
denna som de andra afdelningarna. Nämna vi så Halfdan Egedius för hans Lördags¬
kväll, där tvenne vandrare i halfskymningen äro på väg mot hemmet öfver en dimmig
äng, stämningsfull och känsligt uppfattad, med byn intill den dunkla skogen 1 bak¬
grunden, framträdande allt tydligare ju mer man ser på den, och vandrarnes långdragna
fotspår i det daggiga gräset, som väter deras fötter och ben; och Aug. Jacob sen för
en målning med samma rubrik, men helt annan uppfattning — denna tafla är nog
också disig, men i den är lif och rörelse, Man ser nämligen här en landsväg bredvid
en vacker insjövik och där har byns befolkning samlats till dans, på broräcket nedåt
viken sitter spelmannen med sitt dragspel i fullt arbete och på landsvägen svanga
paren om i munter dans — så torde vi sedan tryggt kunna lemna den norska afdel¬
ningen. Ha vi också ej sett allt, så åtminstone det mesta, och man kan omöjligen på
en så stor utställning hinna med hvarje nummer.

14

Bilaga till -^För Svenska Hem*, 1897. Häft. 27—28.

202

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Danmark.

Om man i den norska afdelningen och delvis äfven i den svenska stundom kan
känna sig påverkad af en tung, tryckande stämning, så är detta däremot icke fallet
i den danska, där ämnena äro behandlade med större gemytlighet och intimitet. Detta
torde också vara anledningen till den beundran, som i allmänhet kommit denna afdel-
ning till del. Konstnärerna ha här gått mera utom sig sjelfva, gifvit mindre af sina
egna personligheter, och detta gör, att allmänheten lättare finner sig tillrätta med och
tilltalad af deras verk.

En af de första taflor, som sticker en i ögonen vid inträdet i denna afdelning, är
ett aftonlandskap med en skarpt lysande sol, som formligen bländar en med sitt starka
ljus. Den är målad af H. Brasen och kallas Sobiedgång vid sjön Esrom samt torde
sannolikt vara bekant för alla, som besökt utställningen. Såväl solen med dess blän¬
dande sken som äfven de i vattnet utvadande korna och kalfvarne äro målade med
stor konstfärdighet, men det hela är ej prägladt af tillräcklig känsla för att på betrak¬
taren göra ett varaktigt intryck. Kraftigare och mera ärligt uppfattad är då Otto Backes
Sommar, en tafla som troligen kan hållas för utställningens bästa djurmålning, och i
hvilken kornas olika ställningar och uttryck äro synnerligen karaktäristiska. Samme
konstnär visar äfven en annan hurtig djurbild. Hästar ridas till vattning. I samman¬
hang härmed kunna vi nämna Godfred Christensens sommarlandskap Från Mnnkeberg
på fylland, en tafla i hvilken också solljuset med dess reflexer är studeradt, men finare
och mera känsligt än i nyssnämnda solnedgång, samt lugnare och mera tilltalande i
utförandet.

När vi nu röra oss på landskapsmålningens fält, torde det vara skäl att göra
bekantskap med en af Danmarks äldsta producerande konstnärer, Vilk. Kyhn, hvilken
här representeras af fyra duktiga målningar: Hedlandskap från Jylland, Vackert väder,
Själländskt lajidskap och Aftonlandskap, alla utförda i djup, kraftig färg. En annan
landskapsmålare är Julius Paulsen, hvilken egentligen utställer skymnings- och mån-
skensstycken. Han har bland andra en månskensstämning af en underligt stämnings¬
full verkan. Det är en helt liten duk, framställande egentligen ett vatten, hvari månen
speglar sig, ty månen kan man ej se, men denna spegling är så intensiv, att man
tycker sig tydligt se strålarne återkastas från den breda, glänsande månvägen. Äfven
hans öfriga landskap ge uttryck åt samma kraftiga stämning. P. S. Kroyer är en af
de talrikast och bäst representerade konstnärerna i danska afdelningen och hans där
visade landskap äro ypperliga i sin friska, lefvande framställning och klara, karak¬
täristiska färg. Där är hans Sommardag vid Skagens strand med barnen plaskande
omkring i det stora, lugnt gående hafvet, och Sommarafton från Skagens strand, där
i den lätta skymningen fiskarbåtarne med sin besättning sticka till hafs. Hans por¬
trätt af Holger Drachman är kanske en af de noblaste målningar på hela utställningen
och hans öfriga porträtt utgöra äfven de vackra prof på hans konst, likasom Vid
frukosten är en synnerligt frisk och lefvande skildring ur hvardagslifvet. Det torde
kanske ej vara lätt att finna någonting med detta jämförligt inom hela den danska
afdelningen. Dock utställer Aug. Jerndorff ett par landskap, som vi ej böra gå förbi:
Utsikt öfver bukten vid Båstad och Utsikt dfver Laholmsbukten, af hvilka det förra
isynnerhet är ypperligt utfördt och af en äkta stämning. Äfvenså böra vi framhålla
samme konstnärs porträtt af H:s Excellens Godsegaren J. P. Estrup. Louise Ravn-
Hansen har målat ett LIota7ide väder samt Pauline Phomsen en So^nmardag vid bond-
garde7i och ett Äppelträd, hvilka hvar och en i sitt slag förtjena uppmärksamhet. Hans
S77itdth framställer hn 7nark7iad i vestra Jylla7id, där man i vimlet af folk och kreatur.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

203

kaffestånd och salubodar återfinner åtskilliga verkliga marknadstyper; Chr, Blache:
Stora skyar of ver hafvei; Knud Lar sen: Efter solnedgången, där skördefolket trötta
vandra mot hemmet; samt Ludvig Kabell en Vinterförmiddag, det enda vinterstycke
danskarne ha att visa.

Vända vi oss nu ifrån dessa yttre vyer, så finna vi hos bl, a. Viggo Johansen
uttryck för ett stilla, behagligt hemlif I flere olika bilder har han framställt detta
och framställt det med den sanna känslans öfvertygande kraft. Man ser t, ex. en Moder
ined sina barn: de ha lekt och rasat hela dagen, men nu är det afton och tröttheten har
efterträdt den stojande munterheten, då vända de åter till modern, smyga sig hjälp¬
sökande intill henne och hviska sitt tillitsfulla, smekande: mamma! Eller för han oss
in I sofkammaren, där den lille, runde vildbasaren redan slumrar i en trotsigt sjelfs-
våldig ställning ofvanpå täcket, och modern står öfver honom och ler åt sin skatt.

I två andra taflor sammanför han barnen I skymningen kring den tända kaminen, som
genom rummets dunkel sprider sitt varma, behagliga sken, eller kring den tända lam¬
pan och det stora bordet till den mindre behagliga Lexläsmngen.

En annan hemmets målare är F. Vermehren, fastän han mera tecknar de fullvuxna.

I taflan Följetongen studeras visar han en familjekrets, där kvinnorna hvar och en syssla
med sina arbeten, under det husfadern, eller hvem det nu kan vara, ur tidningen före¬
läser följetongen, som att döma af minspelet noga följes och uppfattas af hvar och en
efter hans olika skaplynne. Scen från ett kök kallar han en annan målning af rätt
humoristisk karaktär. Det är ett stadsbud eller någonting i den vägen, som för sitt
besvär blifvit bjuden en sup och nu med på samma gang förnöjd och skälmsk uppsyn
ser halft på glaset och halft på flickan, som kredensat det, hvilken med synbart nöje
följer den gamles lustiga minspel. Carl Thomsen tyckes ha gjort till sin uppgift att
studera lifvet i den landtliga prestgården och hans framställningar däraf bära en karak¬
täristisk stämning, enkel och stilla som sig bör. Erik Henningsen rör sig med bredare
färger inom en annan sfär. Hans Grundlagsfest framställer t. ex. en arbetarfest och
taflan Vräkning rör sig äfven inom arbetarnes verld, fastän motivet här är mera sorg¬
ligt Goda målningar äro de båda. Likaså hans storstadsbild Vid Jidetid med sitt
rörliga, jäktande folkvimmel. L. A, Ring har också målat några typer ur arbetarnes
verld, bland hvilka En skomakare med allt sitt tillbehör utmärker sig för en viss hu¬
moristisk uppfattning — för öfrigt lätt igenkänd. Glada och lifliga genrestycken må¬
lar äfven J. Exner, äfven han med motiv ur folkets lif, förnämligast från Sonderho
Fanö Frisk och tilltalande är hans Vid Höbergningen med de trefliga nationaldräk-
terna’ och flickan, som i uppsluppet öfverdåd oupphörligen kastar hö öfver den lekfullt
skällande hunden. Glad, vacker ljusverkan hvilar det öfver Dörren t Taarnby gamla
gård å Amager, och synnerligen komisk i sin lugna framställning är Presentation for
en kännare. Kännaren är tydligen en gammal byspelman, som nu med kritiskt allvar
lyssnar till en mycket ung debutants första försök på fiol, därvid noggrant följande
takten med foten. Debuten synes dock aflöpa lyckligt, att döma af moderns trygga
leende, och en ur en på golfvet liggande säck framtittande gris ser också vi^sserhgen
begrundande men på samma gång synnerligen belåten ut. Fru Anna^ Ancher synes
älsL solens spel och olika verkan på olika färger, ty alla hennes målningar synas en¬
dast tillkomna för att framställa solljuset. Så t. ex. Flickan med den roda kjolen och

Utom de redan nämnda kunna vi nu endast helt flyktigt betrakta de olika
porträttmålarnes utmärkta arbeten. Vi ha förut nämnt Jerndorff och Kröyer och måste
L framhålla Bertha Wegmann för två damporträtt och ett portratt af Gehetmelegattont-
TJet Vedel; L. Tuxen för porträtt af min hustru, och Otto Haslund tör portratt af land¬
skapsmålaren la Cour m. fl., för att därefter äfven kasta en blick på denfria utstallmngen.

204

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

Skillnaden mellan denna och Norges fria afdelning är påfallande, ty här kan
man verkligen finna en högst väsentlig olikhet mellan fria och icke fria konstnärer,
hvilket bland norrmännen ej hade sig så lätt. I denna afdelning finner man visserligen
äfven en del saker, som mycket väl kunnat sämjas med de lugnare elementen, men
här finnas också saker, som man omöjligen vet, hvad man skall tänka om, på samma
gång som arbeten, hvilka man måste erkänna vackra, om man också icke fullt förstår
dem. Guldet tycks spela en stor rol för dessa konstnärer, ty man ser de flesta mål¬
ningarna rikt förgyllda. En af de bästa bland dessa fria konstnärer, om man kan våga
sig på att bedöma dem, är kanske Joakim Skovgaard. Hans stora tafla Kristus förer
röfvaren in i paradiset är med alla sina oförklarliga besynnerligheter dock en vacker
färgkomposition, och Den gode herde7i är i sin helhet onekligen af en egen poetisk
skönhet, om man också ej kan rätt förstå, hvarför herden blifvit försedd med helgongloria.

Vilh. Hammershöj heter en annan af den fria utställningens konstnärer, hvilken
har en rätt talrik samling utställda verk. Utom åtskilliga porträtt målar han förnämligast
interiörer, såsom biteriör med klaver. Interiör med en kvinnlig figur, hiteriör 7?ied en kznt
dörr och Interiör med porträtt af konstnärens moder. Äfven här är det åtskilligt, som
man ej kan fullt sätta sig in uti, men det hvilar dock ett visst stämningsfullt vemod
öfver dessa målningar och man får stundom en känsla af tomhet inför dem, som skulle
någonting därifrån vara lösryckt och borta. H. Slott-Möller målar också en Inteilör
med blå blomma, en egendomlig, färgdämpad tafla med en kvinna vid pianot i ett
skumt rum. Genom ett smalt fönster infaller det sneda solljuset belysande den blå
blomman, och det färgspel, som härigenom uppkommer, är af vacker, effektfull verkan.
I en annan tafla framställer han tre kvinnor vandrande i rad genom ett varmt, dämpadt
solljus, som öfver deras anleten och ljusa klädningar kastar ett rödt, värmande sken.
Denna tafla kallas Sommarafton, och verkar äfven den som ett egendomligt men
vackert färgpoem. Komma vi så till den friaste och mest egendomliga af alla konst¬
närer icke allenast här utan på hela utställningen, J. F. Vilbimsen, hvilken af de flesta
blifvit mycket strängt bedömd för att icke säga fullkomligt utdömd. Och dock får
väl äfven han göra anspråk på att vara konstnär, och en konstnär, som med full
öfvertygelse gjort, hvad han gjort, äfven om han därför ej kan påräkna allmänhetens
vare sig bifall eller erkännande. Af hans målningar nämna vi endast Män so/n bryta
sten i en frodig bergstrakt med Gemsen som symbol för den fritt lefvande djurverlden.

Härmed lemna vi Danmarks fria utställning och på samma gång de skandi¬
naviska länderna. Om vi då ta en sista öfverblick öfver, hvad vi här skådat,, så torde
vi lätt kunna erkänna, att svenskarne äro de bäst representerade af Skandinaviens
trenne folk, och att det, trots åtskilliga öfverdrifter och obetydligheter, är en vacker
och stark utställning våra landsmän här åstadkommit. Jämföra vi sedan norrmän och
danskar, så torde, om vi taga i betraktande de senares betydligt större antal, norrmännen
dock böra tillerkännas försteget för den kraftigare, mera själfulla rörelse, som gör sig
gällande bland dem.

Den internationella afdelningen.

Härunder sammanföras alla öfriga land, hvilka på särskild inbjudan deltaga i
konstutställningen, d. v. s. Finland, Ryssland, Tyskland, Österrike-Ungern, Schweiz,
Italien, Spanien, Frankrike, Belgien, Holland, England och Skotland. Det lider mot
slutet, och vi måste skynda oss. Låtom oss därför genast begifva oss öfver till Finland,
vårt gamla broderland, d. v. s. den sal, som i konsthallen representerar detsamma.

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897

205

En af de taflor, som här kraftigast träda oss till mötes, är den af Eero Järnefelt
målade skildringen ur nybyggarens mödosamma kamp för tillvaron. Han kallar den
Sved och visar med en karaktärsstyrka och en sanning i uppfattningen, som ovillkorligen
griper en, hur denne banbrytare i ödemarken får sträfva och slita för sitt dagliga bröd,
under det han åt kommande släkten upparbetar obygden till odlingsbar, gifvande mark.
Största intresset har han samlat omkring den lilla flickan i sin lappade dräkt och med
det sotiga, trötta barnansiktet. Därnäst ha vi Albert Edelfelts Sorg, där han mot bak¬
grunden af ett finskt skogslandskap tecknat ett par älskande, som innerligt dela någon
bitter smärta. Bredvid denna finna vi samme konstnärs kraftiga verklighetsskildring
Ruokolaksguinmor, af hvilka en med synbar talförhet berättar och utlägger någon
intressant historia, som af den andra girigt uppfångas, under det några yngre kvinnor
med olika uttryckt missnöje ge akt på dem båda. Axel Gallén visar tre kalevalabilder,
Ilmarinen smider Sampo, Sampos försvarare och Lr Kalevala, alla kraftigt framställda
men svåra att förstå för den, som ej eger kännedom om finnarnes nämnda epos. Den
förstnämnda har dock tillvunnit sig mycken beundran för sina kraftiga figurer och sitt
vackra, lifiiga färgspel. Adolf von Becker har målat en ypperlig Nyländsk allmogeskytt
af mycken karaktär. Fredrik Ahlstedt framställer Sorg pa nybygget vid ett barns likbår,
där föräldrar och syskon äro församlade för att öfver den döda läsa några bibelns
ord. ■ Väind Blomstedt har målat en Ödemarkssfö, som tilltalar genom sin ödsliga, stilla
stämning. Och slutligen möter oss Berndt Lindholm med sina friska naturstudier, såsom
Strandparti frän Sveriges vestkust, Mellan klippor och tallar och de tre malningarna
Haf vet i storm präglade af äkta natursann uppfattning och en enkel, öfvertygande

framställning.

Vårt intresse är ännu med finnarne, men vi måste dock bjuda dem farväl för
att egna en blick åt det land, med hvilket de nu äro förbundna. Ryssland har inte
hitsändt många arbeten, men de som finnas äro af stort intresse såsom prof på en
frisk, kraftig konst, kanske t. o. m. en smula rå, men dock konst af framåtgående
och värde. Af konstnärerna är Elie Repin den, som ovillkorligen tilldrar sig största
uppmärksamheten, detta synnerligast genom sin stora målning Saporogiske kosacker
skrifvande ett groft svar ä en skrifvelse frän sultanen. Detta är också en tafla, som
man måste stanna vid och deltaga i, man är nästan tvungen att skratta med de grofva,
uppsluppna figurerna, som där äro församlade kring den illistige brefskrifvaren, hvilkens
lyckade, skarpa infall väcka de obändiga steppsönernas hänsynslösa, stormande munterhet.
Midt emot denna har samme konstnär en annan tafla, Bätdragare vid U'olga, finare
och mera civiliserad i färgen, men af samma genomgående, uttrycksfulla karakUr.
Hvar enda en af dessa slaftyper utgör en karaktärsstudie för sig. Och dessutom hvilar
öfver denna tafla en svettdrifvande värme, som t. o. m. åskådaren kan tycka sig
känna, så väl har konstnären lyckats få fram den på duken. Äfven Repins tredje
tafla. Rekrytens af sked, är ett framstående konstverk, om den också bredvid de andra
båda ej kommer till sin fulla rätt. Samma förhållande är det öfver hufvud taget med
öfriga utställares arbeten inom denna afdelning. Repins taflor ta så uteslutande allt
intresse till sig, att ingenting blir kvar för de öfriga. Vi kunna dock ej underlåta att
nämna fean Schischkins målning Skogen, utmärkt för kraft och vacker stämning.

Tyskland ligger oss nu närmast och i sammanhang därmed taga vi afven
Schweiz, hvilka båda land äro inrymda i samma sal. Den är det oaktadt snart genom¬
gången. Tyskarne utmärka sig förnämligast genom sina porträtt, såsom Bismarcks-
porträttet af Franz von Lenbach m. fl. porträtt af samme konstnär samt Kejsar
Wilhelm II:s porträtt af Max Koner jämte åtskilliga andra. Dessutom utställer A. von
Werner en väldig paradtafla. Tyske kejsaren lyckönskar Moltke pä hans go-arigafödelsedag.
\f landskapsmålningar finna vi däremot ej många. Max Liebermann har en. Kvinnan

2o6

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1 897.

med gete 7 i, af rätt god karaktär och Jzdius Bergniann den andra, Åftoyi vid dammen,
en både vacker och stämningsfull tafla med det varma solljuset öfvergjutande den
unga vallflickans hela gestalt. Men några flere ha ej fäst vår uppmärksamhet. Af
de två Schweizarne är det endast en som beaktas, nämligen Arnold Bdcklin för den
ena af sina två taflor, Heracled helgedoitt. Man ser här ett strandparti med hafvet i
bakgrunden. Ett väldigt träd reser sig öfver en murad inhägnad, på hvilken skönjes
Heracles' byst. Framför ingången till detta enkla tempel står en kraftig krigaregestalt
stödd mot sin lans, under det två andra med betäckta ansikten knäböja på marmor¬
sockeln. Ofver det hela hvilar en kraftig stämning af höst. Himlen är öfverdragen
af regndigra, tunga skyar, hafvet går i långa, dynande vågor och vinden sliter de torra
löfven från trädet. De ryckas loss, hvirfla och falla, betäckande helgedomens marmor¬
golf med en brokigt skiftande matta. Taflan är kraftig och utförandet synnerligen
omsorgsfullt. Om Österrikes och U^iger^is tre konstnärer, inrymda äfven de i samma
sak ha vi ingenting att säga, då deras arbeten ej ådragit sig vår uppmärksamhet.

Det torde förlåtas oss, om vi nu endast i ett hastigt förbigående betrakta
Hollands och Belgiefts hitsända målningar, hvilka i likhet med föregående äro samman¬
förda i en sal. Vi finna då bland belgarne Franz Coiirtens med en större djurmålning
Vid Zaans strmider, P. J. Dierckx' genre Farmors lektion, He^try de Groux^s pastell
Napoleon i afvaktan, Alfred Stevens, Brefvet och Emil Waiiters porträtt af Mr G.
Somzée till häst m. fl., samt bland holländarne Hendrik fansen: En mide^i dag, Willy
Martens: Lördagsarbete, samt Hendrik Mesdag: Afton vid Holländska kusten.

Äfven Italie7i och Spanie7i rymmas i samma sal och representeras af, det först-
nämda: Pietro Fragiaco77io: Vmterafton, så olik vår nordiska vinter; Giova7i7ii Sega7iti7ii:
På bete i Alper7ia, där fåren en stund lemnats åt sig sjelfva medan herden tar sig en
lur; och Ettore Tito: Procession och Hästo77ibyte; samt Spanien: B. J. Sorolla: De
nygifta, samt José Ville gas: G7-upp tir tafla7i »Dogaressa Foscari-» med de tre katolska
prelaterna i sina gula kåpor.

Vi begifva oss nu härifrån till den franska salen, där vi finna åtskilligt, som vi
ej kunna gå förbi. Vi måste då först stanna vid W, A. Bouguereau's kvinnofigur
Pärlan, en af de mest tilltalande och ypperliga målningar i den vägen, som utställningen
har att uppvisa. Bredvid denna är en annan liknande af Carolus Dura7i, kallad Upp¬
vaknandet, äfven den af samma strålande skönhet i form och färg. Durans Poet vid
mandoline7t visar konstnären från en annan sida, sannolikt som porträttmålare och en
framstående sådan. Andra porträtt utställa Leon Bo7mat: af Alex. Dumas d. y, och
konstnärens Moder; Albert Bes7iard: af Grefvmnan von Esse7i, född Gyldenstolpe; samt
A. P. Roll: af Alexa7ider Dimias d. y. Denne senare har äfven en tafla kallad Lifsglädje
och framställande en pojke, som med ridpiskan i högsta hugg trafvar fram genom
småskogen, under det en hund skällande sträfvar att hinna med, hvilken tafla onekligen
är af mycken friskhet i såväl uppfattning som utförande. Ett varmt, stämningsfullt
aftonlandskap, kalladt Ensamhet, utställes af E7nile René Mé7iard; episoder ur Jea 7 ine
(dArds historia, att utföras i gobelinsväfnad, af Jean-Paid Laurens; samt Skisser till
väggmålningar af Fra7icois Fla77ie7ig. En konstnär, som väsentligt skiljer sig från de
öfriga genom sättet att uttrycka sig, är Puvis de Chavannes i sin enkla tafla De 7 t
fÖ7-lorade sonen, med ämnet hemtadt ur bibliska historien. Man ser den förlorade som
svinvaktare blottad på allt, t. o. m. det nödvändigaste, hvilket hos honom uppväcker
ödmjukhet och ånger och inger honom tanken att återvända till sin fader. Ämnet är
ju i sig sjelf gripande och har här blifvit framställdt med en i all sin enkelhet sann
och uttrycksfull känsla.

Vi lemna härmed fransmännen och begifva oss tvärt öfver vestibulen in i den
e7igelsk-ai7ie7-ika7iska och sista salen. Det är här engelsmännen, hvilka framträda såväl

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN I 897.

207

mest som bäst representerade. Öfver deras arbeten hvilar en viss poetisk sagodoft,
som tilltalar en, om man också ej alltid kan följa konstnärernas fantasi. Så är t. ex.
fallet med G. F. Watts’ målningar: Evas skapelse och Efter syndafallet. De utgöra ett
par mäktiga fantasiskapelser dessa båda, hvarandra mycket liknande taflor, på samma
gång som de äro innerligt vackra färgkompositioner, men inte kan man vid ett första
påseende sluta sig till deras innehåll. En djup, kraftig poesi innebära de dock. I den
första tycker man sig rent af kunna höra den jublande hymn, som med de uppsvingande
genierna stiger mot höjden, och i den andra kan man omöjligen missta sig på den
mörka, förbannande kraften. En annan tafla, Paolo och Francesca, ger oss en bild ur
Dantes’ Inferno och skildrar dessa båda älskandes eviga omfamning, huru de äfven
efter döden lösrycka sig från allt annat för att som aldrig fallande löf hvirfla omkring
i ständig förening, till på samma gång sällhet och smärta för deras just på grund
däraf öfverallt utstötta själar. Af de fyra porträtt Watts utställer fäster sig hans
Sjelfporträtt kanske mest i minnet med sitt ovanligt fina och själfulla men fjärrskådande
och inåtvända uttryck. Gå vi vidare, finna vi ej långt från dessa målningar en poetisk
sagoframställning af J. N. Waterhouse, kallad »Ga Belle Dame sans merci». I ett
drömmande landskap af mycket mild färg se vi här tvenne figurer, en man och en
kvinna. Han är en stor, kraftig riddare med senor och vilja af stål, hon är en fin,
eterisk varelse men full af tjusande behag, en skogsnymf eller hvilken annan sagofigur
man vill, och inför hennes förförelsekonster smälter riddarens hjärta, all hans motstånds¬
kraft är förgäfves, han ger sig på nåd och onåd i den sköna sirenens våld. Och hon
tar också utan nåd och förbarmande sitt eröfrade byte, hvilket hon till yttermera visso
fängslar med sitt hår. f. J. Shannon har i sin tafla Pa trappan målat en utmärkt
tilltalande kvinnobild med ett intelligent, själfullt anlete och en kropp så spröd och
fin, att den knappast synes kunna bära en lefvande varelse.

Kraftigare och mera realistiska former bjuder A. Stanhope Forbes på i sin tafla
Pä väg frän stenbrottet, där han visar ett par stora, präktigt tecknade arbetshästar
förspända ett väldigt stenlass och af en allvarlig man körda på en bred väg genom
ett skumt aftonlandskap. Ypperligt utförda landskapsmålningar visar HeJiry Davis,
och vilja vi af dessa särskildt framhålla Tidig sommar med det vackra blommande
äppelträdet, i hvars skugga fåren girigt beta ängens saftiga grönska. Denna tafla är
synnerligt väl utförd och färgerna äro varma och vackra. Den märkvärdigaste taflan
inom denna afdelning är Sir Edward Burne-Jones »Lucifers fall», på hvilken man ej
upptäcker annat än ett långt, ringlande tåg af mystiska figurer, föreställande Af grunds¬
furstens skaror. Det är här ganska svårt att sätta sig in i kompositörens tankegång,
men man torde ej kunna förneka, att det hvilar ett gripande allvar öfver den underligt
kyliga målningen.

Amerika företrädes af endast sex målare och deras arbeten väcka ej mycken
uppmärksamhet. Man betraktar John M. Alexanders dam i Flvila utan att rätt fatta
sammanhanget mellan hennes uttryck och rubriken; man stannar en stund framför
John Sargents Damporträtt, som onekligen verkar mycket bra, men det är ju full¬
komligt obekant, och man går vidare för att beundra den sydländska färgprakten i
Alexander Harrisons Floden och upptäcker så nedanför denna en annan nattstämning,
hvilken först fängslar blicken genom sitt ogenomträngliga mörker, men när ögat väl
hunnit vänja sig vid detta, ser man hur en djuplå himmel hvälfver sig öfver en stad,
där tusentals menniskor äro i rörelse för att åskåda ett fyrverkeri. Taflan kallas också

Fyrvei'keri och är målad af James Whistler.

Salarne äro nu genomgångna, och vi måste gå. Mycket af det utställda tillåter
oss ej utrymmet i denna revy att nämna, och mycket däraf har lemnat oss oberörde
men det är likväl med saknad och vemod vi lemna den vackra konsthallen, där en

2 o8

STOCKHOLMS-UTSTÄLLNINGEN 1897.

ganska omfattande exposé af den nutida konsten under några korta sommarmånader
varit ställd till vårt benägna påseende. Hvarje i utställningen deltagande konstnär
har där gifvit något af sig sjelf, något af sin uppfattning af det sköna i lifvet
och naturen, antingen han nu endast framställt det sköna i och för sig såsom skönt
eller han därmed förbundit någon i hans eget inre vid något moment framkallad
känslostämning. Huru gärna skulle vi ej velat noggrannare studera dessa alster och
ännu många gånger återse dem, men utställningen är nu stängd och konstalsterna
skingrade; vi få för denna gång nöja oss med, hvad vi bjudits och hoppas att i fram¬
tiden mötas vid andra utställningar till fortsättande af den njutning vi förnummit af,
hvad snille och konst mäkta skapa i färger.

Thore Blanche.

Utställniiig-ens presskonimissarie.

SLUT, g)

/